tisdag, januari 28, 2014

det är okej att tycka lite synd om mig.

De senaste dagarna har jag varit på gynakuten två gånger. Det är inte direkt stället man vill hänga på med sin nya familj såhär nyligen efter att man blivit familj. Men som nyförlöst ska man tydligen inte ha feber. Som nyförlöst med konstaterad infektion och medicin ska man tydligen inte få feber igen. Jag har nu alltså en infektion OCH en inflammation i kroppen. Medicinerna gör att jag känner mig okej igen, men det ändras rätt fort. Och jag är trött. Har dessutom haft en släng av baby blues. Så om vi ska se det hela från en positiv vinkel är ju att jag nu lyckats pricka in de allra vanligaste tråkigheterna som du kan råka ut för direkt efter en graviditet. Tänker att jag sonar mina brott: ganska smärtfri graviditet och än så länge en mycket snäll bebis.

måndag, januari 27, 2014

som ett år eller så.

Ikväll har jag varit förälder i tolv dagar. Det känns som hundra år sen jag i förlossningsrummet berättade för barnmorskan att jag inte vågade ta upp mitt eget spritt nyfödda barn. Hon sa "Jodå!" och så gjorde jag det och så blev jag lite kär. Sen dess har en evighet gått. Som jag lärt mig mycket på bara tolv dagar. Som jag gråtit, skrattat, varit förtvivlad och lycklig. Och sjuk. Jag blev sjuk också. Sjukdomen i kombination med ett konstant sockersug gjorde att jag fällde den numera klassiska kommentarer om att mina mandlar i halsen som tur var inte var brända*. Sen kunde jag ju knappt sova för jag bara funderade på hur jag skulle få fatt på brända mandlar.


* jag menade ju såklart svällda. Same same?

lördag, januari 18, 2014

viktigt meddelande till allmänheten.

Tar kanske lite paus i den där bloggkalendern. Tror att de schemalagda inläggen är slut nu, och jag har plötsligt en bebis (världens finaste, FYI) att ta hand om.

Vi hörs.

fredag, januari 17, 2014

17. Den bästa osten är ju som vi alla vet…

...den osten som jag kan äta (eftersom jag gråter en skvätt inombords annars). Det vill säga:

Hårdost: Chevrette mild.

Mjukare variant: Getbrie.

Som gravid har jag varit helt fascinerad över hur gott jag tyckt det varit med ost, och den där chevretten har varit min räddning. Herregud så jag ätit ost. Men roligare än så blir det inte som icke-komjölks-ätande människa. Tyvärr.

torsdag, januari 16, 2014

födde barn igår.

Vilken jävla grej.

16. Kolla! Här är en bild från mitt sovrum.

Såhär ser mitt sovrum ut när jag vaknar på morgonen. Eller ja, det såg ut så häromdagen när det var snö för första gången på hela vintern och K hade gått upp före och dragit undan gardinerna. Vi har ett stort och fint sovrum här i nya lägenheten, nästan för stort. Det ekar nämligen fortfarande därinne, hur mycket kläder vi än strör omkring oss på golvet. 

onsdag, januari 15, 2014

15. En grej som gör mig vansinnig i vardagen.

Alla (ja, för ni är många) som inte väntar tills alla som ska gå av tunnelbanan går av innan ni börjar buffla er på tunnelbanan. Jag fattar verkligen inte, det är så fruktansvärt ologiskt och dumt att jag blir ledsen på mänskligheten varje gång jag ser det. På allvar. Hur tänker man? Det här gör mig vansinnig. På riktigt. En gång klev jag av vid Slussen precis bakom en kille (som jag tror hade downs syndrom) som ställde sig och vrålade Men är ni dumma i huvudet, låt alla gå av först era idioter! till de som började snirkla sig in i tunnelbanevagnen innan vi hade hunnit gå av. Som jag önskade att jag vågade gorma som han gjorde. Jag brukar spänna ögonen i folk och se skitförbannad ut (det är jag bra på) eller med flit gå i vägen för de som försöker tränga sig på, men någon gång ska jag också våga skrika lite.

tisdag, januari 14, 2014

14. Om jag blev tvingad (under pistolhot) att byta liv med någon i en tv-serie…

Dessa pistolhot alltså. Jag var tvungen att fråga K om råd här, för jag kom bara och tänka på karaktärer i Game of Thrones och deras vardag känns lite instabil. Men han sa direkt "Carrie!" och jag tänkte att nu har han fått fnatt, Carrie i Sex and the City? Men icke, han menade såklart Carrie i Homeland. Och det stämmer nog. Herregud så jag skulle tycka det vore coolt att jobba för CIA. Och älskar att snöa in på grejer, gärna såna kriminaltjofräser. Så ja, Carrie i Homeland. Minus hennes lilla sjukdom då.

måndag, januari 13, 2014

plus elva dagar.

Men nu har det väl gått några dagar över tiden va? Elva? Oj! 

Bekant på tunnelbanan påpekade därefter att jag inte såg så jävla jättegravid ut trots allt. Nä, det kanske jag inte gör. Men nu börjar det bli relativt svårt att hitta en stor mängd gravida som just nu är mer gravida än vad jag är.

Elva dagar över tiden och det är lite lätt svårt att fokusera på något annat än när den här bebisen kan tänkas tycka sig färdig med slå sönder min mage inifrån. Tre hinnsvepningar är gjorda utan resultat. Jag har slutat tänka på att det ska bli en bebis, längtar mest efter att detta ska vara över. Vill tänka på bebis, men blir ledsen eftersom det känns som att jag för varje dag som går missar en dags häng med världens bästa unge liksom. Så märklig känsla och samtidigt helt fruktansvärd.

På fredag kanske de sätter igång mig. Jag hoppas det sköter sig självt innan dess, alternativt att det verkligen blir av på fredag. Under tiden hänger jag i min fotölj och spelar candy crush, läser bloggar och läser lite bok. Och svarar Nej, icke, nope på alla sms och telefonsamtal och meddelanden med frågor om vi är på förlossningen ännu. Jag fattar att folk menar väl, men vi känner inte direkt för att hemlighålla när* hen kommer till världen vilket betyder att vi kommer att meddela när det är dags. Och jag känner mig lite, lite misslyckad varje gång någon frågar och svaret är Nej, vi är fortfarande hemma. Lite som att min kropp inte är bra nog för att lyckas klämma ut ungen.

Så jävla konstiga känslor som dyker upp. Det är i sig ganska fascinerande, men nu ska jag fortsätta äta godis. Hej så länge.



* Jag skrev på fullaste allvar "om" först, jag vågar nämligen inte riktigt tro på att det blir en riktig bebis.

13. Kolla! Här är en bok som jag tycker är ful...

Årets första utlästa bok är ett typiskt exempel på hur svenska pockets alltid är så jävla fula, rent ut sagt. Kolla här bara, här är den svenska versionen av Lev Grossmans bok, Magikerna:



Och här är den engelska varianten:

Det är liksom inte lite skillnad i snygghet, om man säger så. 

söndag, januari 12, 2014

12. Hepp! Dagens tv-tips.

Det kan låta så himla nördigt och tekniskt komplicerat att ens försöka förstå sig på vad the Pirate Bay är, och vad sjutton som hände egentligen. Men herregud så just TPB är ett stycke extremt viktig historia (trots att sajten fortfarande finns), och så väldigt viktig den varit för andra tjänster som växt fram efteråt som alla använder. Så: se DOX-dokumentären om the Pirate Bay. Det är fascinerande och intressant och ett stycke nutidshistoria som alla borde ta del av. Oavsett om man anser att de som blev dömda faktiskt begick ett brott eller icke.

Här kan ni se The Pirate Bay - Away from keyboard på SVT Play. Perfekt en söndag!

lördag, januari 11, 2014

hello vinterviken, vi ska bli kompisar!



Min dagsform är extremt varierande. Igår var jag helt vansinnigt trött och slut, som en bakfylla ungefär. Min dag såg då ut såhär: gick upp, åt frukost, spelade lite candy crush, sov i soffan, åt lunch, läste bok, masade mig iväg till barnmorskan, handlade mat med K, åkte hem, var tvungen att vila i soffan, åt mat, vilade mer i soffan, såg på tv och somnade sen för natten. Jag gjorde verkligen inte ett skit mer, plockade inte ens undan tallriken efter mig när jag hade ätit mat.

Idag däremot! Vaknade pigg och sen gick vi till Vinterviken. Vi bor nära men jag har inte riktigt orkat eller vågat ge mig iväg den promenad det ändå är i mitt tillstånd. Förrän idag då. Det tog sina timmar inklusive en fikapaus, men dit och hem kom vi. Så jävla skönt att få röra på sig ordentligt, att orka flytta kroppen även om det gick i snigelfart. Sen kanske det inte var supersmart att gå denna långpromenad när det är halt ute. Halkade på vägen hem och trots att allt gick fina fisken började jag storgråta av skräcken bara att ha ramlat och eventuellt gjort illa barnet. Men det var bara mitt knä som tog lite stryk.

Är fortfarande så himla nöjd över denna promenad. Har en känsla av att mitt bäcken kommer straffa mig hårt imorgon, men det är väl som det är.

11. Den bästa grönsaken är ju som vi alla vet…

...alla grönsaker man odlar själv. Det gäller även om du köper en färdigplanterat tomatplanta och ställer ut på balkongen. HERREGYD SÅ GÖTT. Himmelriket är alltså när jag lyckas pricka in en resa hem till mamma och pappa när detta finns att skörda från trädgården (ja, allt är inte grönsaker, men ni fattar konceptet):

  • Färskpotatis
  • Morötter
  • Lök
  • Ärtor
  • Smultron/Hallon/Jordgubbar
  • Rödbetor
Koka lite av potatisen, morötterna och rödbetorna och smäll på en fet klick smör och sen har du vad jag kan äta i veckor. Så gott. Så gott! 

Varför odlar jag inte mer på vår balkong? 

fredag, januari 10, 2014

10. Kolla! Här är en bok som jag tycker är snygg.

Åh herregud, EN bok? Älskar snygga böcker. Gärna lite äldre böcker som kan fungera som inredning också bara för att de är så tjusiga. Det här är till exempel från vår gamla lägenhet, utsikt från min läshörna:


Men gamla böcker i ny tappning kan också vara snyggt. Det här bordet fullt med snyggoböcker hittade jag i Cambridge. Åh. Så. Snyggt. 

Det finns ju nya böcker som är tjusiga också, men oftast är det amerikansk eller brittisk pocket. Det är så himla mycket snyggare än svensk dito. Men, undantag finns. Dock inte pocket, men just boken Monster (som jag tipsade om häromdagen) har såna här blad i den inbundna varianten. Tjuhuhusigt. 

Skulle kunna fortsätta i evigheter. 



torsdag, januari 09, 2014

9. En grej jag skulle vilja vänja mig av med.

Det skulle vara fint att bli lite bättre på att vänta. Alltså vänja mig av med att alltid vilja kontrollera när något ska inträffa. Jag är nämligen värdelös på att vänta på saker. Just nu till exempel, jag skriver det här inlägget några dagar innan det kommer att publiceras, och allt jag gör är att vänta. Vänta på när ungen i magen ska hitta den magiska knappen för att starta en förlossning. Jag kan inte påverka någonting själv. Kan inte göra något. Bara vänta. Och nåde den jävel som bara "njut och vila!". Jag vet att man menar väl, men det är inget njutbart i att vänta utan att inte kunna påverka när väntan är över. Skulle alltså må bättre av att vänja mig av med att vilja ha den här kontrollen över väntan, att jag vill kunna reglera när saker och ting sker. Så att jag kan ta väntan lite mer chill. När jag väntar blir jag grinig, apatisk och sur. Addera det på en höggravid och du får en kombination som är värre än dynamit ibland. Tänk vad trevligt det vore om jag vore en sån som bara Åh, härligt med upp till fem veckors dötid hemma! Det är ju häääärligt!

onsdag, januari 08, 2014

8. Om jag blev tvingad (under pistolhot) att hångla med en författare…

Minns ni det här? Det är det första jag kommer och tänka på, så under ett pistolhot utgår jag från att jag skulle tänka samma sak.

tisdag, januari 07, 2014

bra fråga kräver ett ordentligt (för)svar(stal).

Johanna ställde en bra fråga:

Är så impad/förundrad över att alla som är gravida i nionde månaden alltid är så otåliga. Är man inte också skärckslagen inför det som komma skall tänker jag?

Bra fråga kräver ju ett ordentligt svar, så jag tänkte att jag bloggar om det istället för att bara svara som kommentar. Jag fattar verkligen vad Johanna menar, för exakt så tänkte jag också innan jag kom fram till det här läget. Men hjärnan fungerar liksom lite lattjo, så såhär är det för mig just nu:

  • Ja, jag är skräckslagen. Men jag har insett att jag måste komma igenom det där som gör mig skräckslagen, det finns liksom inga alternativ. Det går inte att backa, att blunda och låtsas som att det regnar eller be någon annan ta över min kropp. Ungen måste ut. Och när jag vet att något läskigt ligger precis runt hörnet vill jag bara ta mig igenom det. Jag är liksom redo nu. Det känns ungefär som att jag ska göra världens läskigaste presentation för tusentals människor och är så nervös att jag inte kan sitta still. Samtidigt är jag helt förberedd och vill bara ha det överstökat. Det krångliga? Jag har inte den blekaste aning om när presentationen kommer att gå av stapeln. Det kan hända om tre minuter eller om tio dagar. Och jag kan inte göra ett jävla jota för att påverka när det eventuellt ska ske. 
  • Trots det läskiga är jag ju redo nu och längtar ihjäl mig efter den här människan som bor i min mage. Det är så jävla uppenbart att det är en egen liten filur där, inte bara en del av min kropp. Det hade jag inte riktigt fattat innan, hur tydligt det skulle vara. Jag känner ju redan hen litegrann, vet hens dygnsrytm, vet att hen blir asförbannad om jag råkar vila på "fel" sida beroende på hur hen ligger i magen, jag vet hur hen sträcker på benen när hen vaknar på morgonen och jag vet hur jävla ont det gör när hen får för sig att vifta på armarna i full fart. Plus att jag är så mycket mer orolig nu för hur hen mår generellt, vilket jag hoppas blir lättare när hen är ute och jag kan se på barnet istället för att bara känna via en mage. 
  • Det är inte så att jag väntat sen due date (2 januari) utan har ju trots allt haft i bakhuvudet sen i mitten av december att hen kan få för sig att det är dags att födas närsomhelst, vilket betyder att jag nu är inne på vecka fyra av väntan. Och tänk er då de som har en mer komplicerad graviditet där den där mentala väntan på att något kanske kan hända på grund av komplikationer kan börja mycket tidigare? Det är mentalt jobbigt att vänta. 
  • Jag kan ju inte göra något rent fysiskt. Tappar jag något på golvet får det ligga där. Jag är tvungen att hålla i mig när jag reser mig från toaletten för att inte tappa balansen. Jag får en sammandragning bara jag går från vardagsrummet till köket. Får ont i ryggen av att sitta still mer än en liten stund åt gången. Behöver kissa varannan timme på natten. Och då mår jag alltså väldigt bra rent fysiskt i jämförelse med andra. Det är ganska frustrerande att bara dra benen efter sig hemma och tänka Vad skoj det vore att möblera om eller surfa ihjäl sig efter inspiration eller blogga i hundra år! när man i praktiken inte kan eller får flytta ett skit och inte orkar sitta still mer än i fem minuter. 
  • Att vara gravid generellt är inte så jävla skoj alltså. Jag längtar cirka tusen gånger mer efter ett glas vin eller seranoskinka eller att kunna böja mig framåt eller få göra yogaställningen plogen nu när jag vet att det är så nära, nära att det faktiskt går att göra igen. Det är som att ha något man längtar ihjäl sig efter rakt framför nosen i veckor. 
Kan fortsätta i evigheter. Ja, det blir lite av ett försvarstal, men jag tänker också att det är en dokumentation för mig själv när det här är över och jag kommer vifta bort den här längtan med en liten vänsterhand bara. Det känns dock väldigt långt borta när jag kan börja gråta bara av tanken på att vara gravid i en enda dag till. Att vakna ännu en morgon och bara Nähä, inget som började den här natten heller (det börjar ofta på nätterna). Samtidigt vet jag att det inte är synd om mig och att alla i min omgivning redan är trötta på mitt tjat om att det är tråkigt och ledsamt att vänta.


Och ja, bilderna är jag. Vecka 28, 33, 38 och igår: vecka 41. Magen växer liksom litegrann de sista tio, tretton veckorna. Eh. 

7. Kolla! Här är en bild på stället där jag oftast sitter när jag bloggar.

Eftersom vi dels har flyttat och dels har jag ändrat typ alla mina vardagsrutiner sen jag slutade jobba så har jag ännu inget ställe där jag vanligtvis sitter och bloggar då det ändras varje dag. Men innan, när vi bodde i vår gamla lägenhet och när jag fortfarande jobbade så bloggade jag nästan alltid via mobilen och då när jag åkte tunnelbana. Därför kommer här en bild från vår gamla tunnelbanestation som ofta kunde vara helt magiskt vacker. Saknar verkligen att vänta på tunnelbanan där. Det jag inte saknar är en timme till jobbet. Tjugo minuter är mer humant. Bild var det ja, här har vi den:


måndag, januari 06, 2014

nä, men jag väntar lite till.

Nu har både brorsan och T fått barn. De som skulle ha ungefär (eller exakt) samtidigt som oss alltså. Min mamma berättar att hon gick över tre veckor med min brorsa, och drygt tre veckor med mig. Än så länge är jag endast inne på +4 dagar, men det känns helt orimligt att vänta i två veckor till. Jag tror inte de låter en gå över tre veckor nuförtiden. Men även två veckor känns helt orimligt. Den enda fördelen är väl möjligtvis att jag börjar glömma bort vilket godis som vi packat ner i den berömda BB-väskan, så att ju längre tid som går desto mer överraskning kommer det att bli.

6. Hepp! Dagens boktips.

Berättade om några av mina favoritböcker för en bekant på Facebook häromdagen när hen frågade efter tips, så jag tänkte ta samma. Det var nämligen en bra mix av reportagebok, fiktion, dystopi och thriller/deckare. Alla skitbra såklart, så helst kan man läsa hela tjotabalongen. Okej? Okej!

söndag, januari 05, 2014

kombinationen är ju självklar.

Såhär i väntans tider spelar jag en hel del Candy Crush. Jag har hållt mig från det spelet helt tills för cirka en vecka sen. Nu spelas det så det står härliga till, och ungefär det enda som är okej när jag inte har lust med något annat. Men det har effekter. Inatt drömde jag att förlossningen skulle starta bara jag klarade en bana i spelet, så jag tripplade ihop godisbitar till förbannelse hela natten. Min kille påstår att drömmen är lite sjuk och påstår att jag spelar för mycket. Äh!

Mvh endast på bana 35, vilket väl inte är någonting i jämförelse med er rutinerade spelare.

5. Det bästa snackset är ju som vi alla vet…

SMÅGODIS. Alltså, lösviktsgodis. Det finns inget bättre än godis. Här ser ni en perfekt blandning av godis:


lördag, januari 04, 2014

4. Kolla! Här är en bild från mitt vardagsrum.

Såhär såg det ut för några veckor sen när man kollade mot köket. Det ser väl på ett ungefär likadant ut nuförtiden. Längtar tills vi kommer i ordning helt, vilket jag räknar med blir om typ tre år. I vår förra lägenhet kändes det som att vi aldrig fick till det riktigt färdigt, och där bodde vi i sju år. Vi är så snabba. 

fredag, januari 03, 2014

3. En grej jag skulle vilja lära mig.

En enda grej? Men okej. Jag skulle vilja kunna dyka - både dyka som i hoppa i vattnet med ett dyk med huvudet först samt dyka på djupt vatten med tuber och sånt. Fattar ju att jag skulle kunna lära mig detta nu i vuxen ålder, men orka liksom. Jag håller mig till att gå i vattnet eller köra bomben, funkar rätt bra det med. Dyka med tuber borde jag kanske testa på, men tänker att steg ett är att snorkla. Herregud, jag har aldrig ens snorklat.

Och så lever jag tillsammans med en människa som älskar, älskar, älskar vatten och hav över allt annat. Jättemärkligt.

torsdag, januari 02, 2014

2. Om jag blev tvingad (under pistolhot) att tatuera in ett citat från en låttext i svanken…

Eh, jag som inte kan en endaste hel låttext utantill. Så jag skulle kanske ta någon random. Nej, jag skulle välja titeln på min favoritlåt: Blue Monday. Varför? Ingen jävla aning mer än att låten är så sjuhukt bra.

Herregud så tråkigt svar.

(Älskar för övrigt Kattas svar på denna fråga och önskar att jag hade kommit på det)

1. Kolla! Här är en bild jag gillar som jag hittade i min telefon.

(en dag för sent)

Ibland glömmer jag bort att vi hade en ro-olig weekend i Paris i våras. Kanske för att vi fick veta att jag var gravid precis när vi kom hem och livet liksom vändes upp och ner. Rent praktiskt var jag ju faktiskt redan gravid i Paris, men det visste vi ju som sagt icke. Men bilden då, det är från vår sista kväll i Paris där jag var trött och hungrig och vi hade irrat runt efter en öppen restaurang och tillslut sätter oss på en kvarterskrog som visade sig vara MAGISK. Det var så förbannad god mat och som om det inte var något knasigt alls satt en katt och ockuperade ett bord. Ingen höjde på ögonbrynen. Precis som man tänker sig att Paris ska fungera. Den där katten la sig sen i mitt knä och jag var lycklig. Det var en fin kväll. En fin resa. 

då var det klart!

Klart enligt statistiken ja. Detaljen om att människan praktiskt ska ut genom min kropp är icke avklarad ännu, och än så länge verkar inget vara på gång. Under tiden: herreJÄVLAR vad tråkigt det är att vara hemma, och insikten att det kan gå två veckor till innan något händer känns som psykisk terror. Och jag vet att jag ska vila, ta hand om mig, njuuuta av tiden som är bla bla och alla dessa o-ombedda råd jag får. Men jag tycker inte om det. Idag har min kille gjort en plan för mig för att få mig på lite bättre humör, och vi har till exempel redan tagit en promenad runt kvarteret. Jag tänkte även försöka mig på Lisas januarikalender, för då måste jag förbereda en hel massa blogginlägg. Om jag inte klarar detta eftersom jag föder barn istället tror jag att ni har överseende. Tack på förhand.