egoistiska egon

saker jag gjort idag:

2012-01-28T19:16:00.001+01:00

- Kört den största lastbilen man får köra på b-körkort. Aldrig kört annat än personbil tidigare.
- Kört automat! Det var jättelätt, men så jävla glad att jag testade i Sthlm och med en flyttbil med en med körkort bredvid mig istället för själv i centrala San Francisco.
- Var två centimeter, bokstavligt talat, från att köra rakt in i ett hus. Min kille tyckte jag var "ganska nära nu faktiskt" medans medchaufför gastade "stopp!". En flyttbils svängradie är lite annorlunda mot en personbil så att säga. Det hela slutade lyckligt.
- Hjälpt vänner att flytta, det tog ungefär elva timmar.

Nu ska vi dricka lite öl och dö en smula av trötthet.

vintertröttman.

2012-01-27T11:24:00.000+01:00

Och man jobbar, försöker komma ihåg att laga matlådor, tittar på tv, prickar av alla måsten, sover en skvätt men aldrig tillräckligt, jobbar, försöker komma ihåg att laga matlådor, tittar på tv och så vidare i alla oändlighet.

hantverkare.

2012-01-26T18:28:00.001+01:00

Såg en rolig tweet om hantverkare som bara ska hämta bättre verktyg och sen aldrig kommer tillbaka. Fick mig att tänks på när vi skulle fixa ngt på mitt gamla jobb, killen kommer in, kollar vad som ska göras och säger "Jag ska hämta en stege". Sen kom han tillbaka en månad senare. Med stege.

nej, tyvärr inte.

2012-01-24T14:59:00.000+01:00

För övrigt älskar jag när okända människor kommer fram och frågar en random saker. Dagens, från en herre cirka sextio år:

- Ursäkta, men tränar inte du på Friskis och Svettis?

konversation mellan mig och min kille, del hundratjugoåtta.

2012-01-24T13:55:00.000+01:00

K: Vi har varit tillsammans länge nu!
Jag: Ja! Sex och ett halvt år snart.
K: Det är fan länge.
Jag: Pappa frågade mig vad jag önskar mig i trettioårspresent, men jag vet faktiskt inte. Skitsvårt!
K: Ja. Undrar vad jag önskar mig?
Jag: Du har ju redan fyllt trettio?
K: Jo, men jag tänkte att om jag tänker på vad jag skulle önska mig så kanske jag kommer på något du kan önska dig. Jag önskar mig ett körkort!
Jag: Men det hjälper ju inte mig, jag har ju redan körkort.
K: I och för sig. Undrar vad jag ska ge dig? Jag kan ge dig sex år till, att vi är tillsammans i sex år till!
Jag: Bara sex år?
K: Men det blir ju roligare så, att ge lite i taget. Sen får du sex år till sen när de tar slut.

Idag är det exakt sju år sen vi träffades första gången.

jag ser ljuset!

2012-01-21T15:35:00.000+01:00

Vaknade med sprängande huvudvärk. Tittade ut genom dörren och möttes av det här:

Minns inte när vi sist var bara familjen hemma. Alltså ursprungsfamiljen - mamma, pappa, brorsan och jag. Märkligt hemtamt ändå. Typ att vi alla blev oense vid lunchen över hur mamma och pappas nya tv fungerade tekniskt. Helt normalt hos oss. Sen frågade pappa om vi skulle ta en promenad. Okejrå. Brorsan hängde med. Minus 10 och fantastiskt väder.

Vi inspekterade skogen. Om man knallar ungefär trehundra meter rakt upp i vår skog kommer man fram till en stor åker.

Sen knallade vi till kalhygget. Det är fantastiskt vackert i dagsläget, men jag saknar den gamla skogen. Då vi var små och vi hade våra kojor här och jag sprang omkring och lekte Ronja Rövardotter.

Och så tog vi genvägen över åkern hem igen.

Och så var vi hemma igen, min huvudvärk borta och mamma väntade med te och kakor.

saker jag ska göra ikväll:

2012-01-20T15:00:00.001+01:00

Äta mammas mat.
Jag ÄLSKAR mammas mat.

sicken kväll!

2012-01-19T21:30:00.001+01:00

Först ringde jag mamma som meddelade att det blir födelsedagskalas på söndag. Det betyder att jag ska få träffa mina fina, bästa brorsbarn igen. Hurra! Sen vandrade jag runt på Coop och surade för att jag inte kan äta vad som helst. Ställde mig framför bakelsedisken och lusläste varenda innehållsförteckning. Fast jag vet att prinsesstårta innehåller mjölk och vete. Gör sådär ibland, i hopp om att jag någon gång ska upptäckta något gott som jag faktiskt kan äta. Och vet ni? Idag hände det! Biskvier! Chokladbiskvier! Jag köpte två. Smockade i mig en direkt när jag kom hem och det var U N D E R B A R T. Fnissade högt för att det var så jävla gott. Sen kollade jag Antikrundan och live-gissade på värderingarna tillsammans med två andra på twitter. Absurt roligt faktiskt. Jätteroligt.

Nu ska jag steka falukorv till matlåda och fundera vad jag ska ge en fyraåring i födelsedagspresent. Plus att jag har en biskvi kvar. Hehehe.

jodå, jag är fortfarande arg.

2012-01-18T18:42:00.001+01:00

Har fortfarande inte släppt det där. Tack och lov har jag idag läst texter som åtminstone gett lite hopp. Alexandra länkar till det här mastodont-inlägget som jag hoppas att ni orkar läsa, trots längden. Själv ramlade jag över den här krönikan som sätter fingret på vad som retat mig allra, allra mest - att priset inte var rättvist för att man lyckats mobilisera unga hästfanatiker till att rösta istället för att det svenska folket fick igenom vad de faktiskt tyckte var en värdig vinnare.

"Menar de som säger att det här har gjort att Jerringpriset nu inte är folkets pris, att tjejer och kvinnor inte ingår i folket? Inte kan representera folket? Inte ens när vi är flest? Varför hörde vi då inget liknande om de säkert väldigt många killar och män som röstade på Zlatan Ibrahimovic det år han fick Jerringpriset? Ingen kan väl mena att killar och män med fotbollsintresse representerar svenska folket bättre än tjejer och kvinnor med hästintresse?

Jo, jag tror att det är just vad de menar."

Och om ni inte pallar att läsa den jättelånga texten som jag länkade till först så ska jag fatta min egen historia kort.

Tjatade mig till att få börja rida när jag var sju. Red aldrig på ridskola utan hade turen att få husera i mina bästa vänners stall. Där fanns mellan 10-20 hästar under åren jag red. Vanligtvis var jag i stallet mellan 3-4 timmar varje dag. När jag var tolv år hände det att jag hade ansvar för stallet själv på dagarna. Tjugo hästar som ska ha mat, det ska mockas, de ska ha mat igen, de ska ha vatten, de ska tas in från hagen och kanske ha mat en gång till. Tolv år. Jag vet inte hur många gånger jag blivit avkastad. Jag har släpats efter hästar i full gallopp samtidigt som jag suttit fast med foten i sadeln. Jag har stått gråtande mitt ute i mörka skogar när jag blivit avkastad och gått fyra kilometer hem med hästen i släptåg. Jag har förfrusit fingar och tår som jag fortfarande lider av. Jag har ridit mig genomblöt av svett oändligt antal gånger. Jag har kämpat vareviga jävla dag för att kunna få bli lite, lite bättre. Jag gått upp klockan fyra på morgonen och varit hästskötare på tävlingar där jag knappt suttit ner en sekund på hela dagen och sen kommit hem vid midnatt. Jag har försökt få makt över en häst som mätte 180 i mankhöjd (där man sitter på hästens rygg) som tyckte det var superskoj att stegra var femte minut och slå huvudet i min hjälm så jag nästan fick hjärnskakning. Jag har lärt mig så jävla mycket. Ansvar, sammanhållning och att kämpa och våga.

Och då var jag en hobbyryttare. En sån där hästtjej på fjorton år. Som gullar med hästar ni vet. Hur tror ni då en tävlingsryttare har det?

Jag, tolv år, på ponnyn Celeber.

älskade vänner.

2012-01-17T20:46:00.000+01:00

Får frågan från världens bästa vän om jag vill hjälpa till att köra deras flyttbil med automatväxellåda. Så jag kan öva. Så jag slipper känna stressen. Och så ser hon till att de bokar en hyrbil med just automat för att jag ska kunna öva.

Alltså. Så obeskrivligt fint. På riktigt.

snart exploderar bomben.

2012-01-17T10:11:00.000+01:00

Det var faktiskt ganska länge sen jag ens orkade blir riktigt jävla förbannad över idiotier som skrivs på nätet (läs: främst Facebook). Men allt som dök upp igår efter att Rolf-Göran Bengtsson fick Jerring-priset med nästan 45% (!) av rösterna + alla "skojsiga" skämt gör mig helt vansinnig. På riktigt. Det är en av Sveriges största sporter, en av världens största sporter och det förpassas till "Borde inte hästen ha fått priset, hehe?" och irriterade människor som tyckte det var orättvist samt finfina kommentarer om att de människor som utöver hästsporterna är antingen 1. små hästtjejer eller 2. homosexuella killar.

Kan. Inte. Släppa. Det.

jaha, vad har ni gjort i helgen då?

2012-01-15T22:36:00.000+01:00

Om vi är i Stockholm under helgen (vilket vi inte alltid är) tar vi det oftast väldigt lugnt. Väldigt lugnt. Vi sover länge, småpysslar kanske lite hemma, men annars är det mycket slappa i soffan, datan, filmer och tv. Det är skönt och välbehövligt eftersom våra veckor alltid är sprängfyllda, men jag har svårt att slappna av och ta det lugnt om jag inte först gjort något vettigt. K är precis tvärtom. Tydligaste exemplet är hur jag alltid vill att vi ska städa på lördag morgonen för att få skiten gjord och K alltid vill städa söndag kväll för att kunna njuta maximalt först.

Men den här helgen blev en så himla bra mix av alltihop. Nytta med nöje och slapp. I fredags var jag på AW med ett gigantiskt gäng fd kollegor. Himla fint. I lördags vaknade jag überstress eftersom K tappat bort sitt pass och dessutom inte har något giltigt ID. Lite lätt stressande när man precis bokat en resa där passet liksom är nödvändigt. Så vi åkte till passexpeditionen och jag fick skriva på papper som intygade att K är K och förhoppningsvis får han snart passet så vi kan fixa färdigt allt. Handlade mat på vägen hem, tog det lugnt ett par timmar innan vi begav oss in till stan igen för att äta middag och dricka ett par öl med vänner.

Och så idag då. Eftersom vi liksom redan hade handlat mat och fixat allt det viktiga kunde jag verkligen slappna av. Lång sovmorgon, kolla på Stjärnorna på slottet på SVT Play, ta en timmes promenad, laga matlådor och middag. K bakade kakor som vi sen (nästan) åt upp till två omgångar av brädspelet Ticket to ride. Vill inte att helgen ska ta slut, men det känns för en gångs skull som att helgen var lång nog.

klassiker.

2012-01-14T14:41:00.001+01:00

Jag är beroende av lypsyl, eller att ha ngt på läpparna. Blir helt galet torr om jag inte smetar på ngt ett par gånger i timmen. Får panik etc.

Idag var vi på passexpeditionen för att fixa Ks pass. När vi kom dit upptäckte jag att jag glömt att ta med mig mitt läppglans. Letade överallt men insåg snart fakta. I två timmar fick jag sitta och ignorera att läpparna började spricka. Kilade förbi Apoteket på vägen hem och köpte försvarets hudsalva. Stoppade den i fickan och kände mitt läppglans. Som alltså legat där hela tiden.

google, källan till info.

2012-01-13T13:12:00.000+01:00

Det var ju inte helt svårt att googla bussturer till både det ena och det andra som vi ändå hade lust att se utanför SF. Inte heller speciellt dyrt ens. Bussturerna alltså, inte googla. Det kostar gratis.

filmtips!

2012-01-12T21:49:00.000+01:00

Såg en så hejdundrande bra film förra veckan. Sådär att jag tänker på den lite varje dag. "Incendies" eller "Nawals hemlighet" på svenska. Har 8,2 på imdb. Bara en sån sak. Se!

tretton vs snart trettio.

2012-01-12T13:32:00.000+01:00

Jag hade jähähättemånga brevvänner när jag var liten. Vissa gillade jag bättre än andra. Vissa var jobbiga, vissa var fantastiska. I tonåren var brevväxlandet av sorten att jag beskrev min vardag dag för dag sen jag hade skrivit till dem sist. I detalj. Man skulle ju kunna tro att om det gått två veckor mellan breven skulle det bli ett sånt jävla långt brev, men icke! Mitt liv var ganska händelselöst. Jag vet hur jag någon gång ägnade ett helt A4:a (fram- och baksida) åt analysen av att jag tyckte att jag hade hört killen jag var kär i (som gick i nian när jag gick i sjuan och som jag faktiskt aldrig ens hade pratat med) diskutera mitt efternamn i matsalskön. Jag var alltså inte ens säker på om de faktiskt ens diskuterade saken. Nåväl. Jag var avundsjuk på mina brevvänner som med en enkel mening beskrev tio fester de varit på senaste helgen och att de hånglat med sjutton killar på en kväll. Jag ville också ha ett händelserikt liv! Jag vill också kunna förpassa fester, hångel och häng med mina vänner till en enda mening bara i förbifarten sådär. Göra extremt viktiga händelser till en vardag. Något som bara hände. Som jag önskade.

Och så tänker jag på hur livet faktiskt är. När man tagit sig ur de hemska tonåren och skapat sitt eget liv. Hur fint det är, hur jag måste tänka efter för att bara minnas allt kul som hände igår eller dagen före det. För att inte prata om förra helgen. Hur jag knappt kommer ihåg hur det känns att ha tråkigt. Jag har aldrig tråkigt längre, det är som att jag använde upp all tråkighet när jag var tretton. Vilket ju iofs antagligen är en bra sak. Var väl heller aldrig orolig att jag inte skulle få ett kul liv, jag var nog mest rastlös och irriterad över att det inte bara hände pangBOM direkt.

Men tänk vad fint det blev ändå. Livet.

Att köra bil.

2012-01-12T10:42:00.000+01:00

Resan är bokad nu. Tjoho! Vi har fortfarande inte bestämt exakt vad vi ska göra där eller om vi åker utanför SF eller icke. Vi får se. Anledningen är att K inte har körkort, vilket betyder att I'm on my own med att köra. Kör inte så ofta, dvs jag är lite stressad över hela konceptet, hur enkelt det än ska vara att köra i USA. Hade jag haft en annan förare med så hade det varit lugna puckar. Och! Jag har aldrig kört en bil med automatväxellåda. Vet inte hur man gör. På riktigt. Alltså, det är skitlätt att säga att man absolut ska ha bil och köra, men det kräver ju att någon kör liksom. Som vill köra.

ge mig era bästa tips!

2012-01-10T20:12:00.000+01:00

Det är mycket troligt att jag inom kort kommer att boka en resa till San Francisco. Först ska jag jobba där ett tag, och sen utökar vi med en dryg veckas semester. Tanken är faktiskt att stanna större delen av tiden i San Francisco av olika skäl, men vill gärna ha tips på hur man kan göra dagsutflykter utan hyrbil. Alternativt åka till någon närliggande stad för ombyte de sista dagarna. Men fortfarande så pass nära att man kan flyga från San Francisco på vägen hem.

Och självklart, alla andra tips är också välkomna! Tack på förhand gulliga ni.

mmmmmmåndag.

2012-01-09T13:13:00.001+01:00

Mår bättre idag. Men är fortfarande överkörd. Vill SOVA. Alltså, älskar vår nya säng och allt men det är liksom sju resor värre att ta sig upp varje morgon bara för att man sover så skönt. Igår upptäckte jag att jag kunde ligga med uppdragna knän utan att putta K ur sängen. Lyckan! Och ja, det tog en månad att upptäckte detta. Sex års inpräntat sovbeteende försvinner ju inte i ett nafs liksom.

uff.

2012-01-08T19:15:00.000+01:00

Det är inte ofta jag blir sjuk. Däremot blir jag rejält sänkt emellanåt. Som att all luft bara går ur mig. Förlamande trötthet, svag i hela kroppen (vi snackar ostadiga ben deluxe) och ofta illamående. Förut kunde jag à det här flera gånger i veckan, men de senaste åren har det blivit mer och mer sällan eftersom jag generellt mår bättre i kroppen. Men när det nu väl händer blir liksom smällen större. Dagens matthet och illamående: ingen walk in the park. Fyfan.

svar på frågor.

2012-01-05T12:51:00.000+01:00

Jag vill veta mer om ditt jobb! - från Jonna
Ja, what to say? Jag är ansvarig för marknadsföring och kommunikation på ett startup-företag (vad startup är kan ni läsa här). Jobbar på vårt kontor i Stockholm, men mina kollegor finns lite runtom i världen. Eftersom det än så länge är ett ganska litet företag är det en salig blandning mellan att jobba strategiskt och praktiskt på samma gång. Mitt mål är att öka vår försäljning genom marknadsföring och kommunikation, så jag hittar på och genomför saker som i slutändan ska ge mer försäljning. Det kan handla om allt från att bestämma hur vi ska marknadsföra något till att se till att förbättra saker för att få bättre resultat. Det är skitroligt! Rent praktiskt jobbar jag med vår webbplats, e-handel, kampanjer, PR aktiviteter, annonseringar, samarbeten med partners, nyhetsbrev, sociala medier och så vidare. Fler frågor?

Hur lång är du? - undrar Limpy
183 cm.

Johanna hade en bunt med frågor.
Hur träffades du och K?
Det har jag faktiskt skrivit om förut, the full story går att läsa här. Och nu är det ganska exakt sju år sen vi träffades första gången.

Känner folk du känner till din blogg?
Ja. De flesta av mina nära vänner vet om bloggen. Vissa läser regelbundet, vissa läser nog aldrig. Min familj vet inte (vad jag vet) och jag outar sällan till nya personer att den här bloggen finns. Skulle aldrig posta en länk på Facebook till exempel. Har medvetet valt att inte använda mig av delningsfunktionalitet på blogginläggen. Däremot är det sjukt många världar som går ihop. Som när jag och en bloggare först träffades på en bloggala med bara bloggare och några veckor senare hamnade på samma fest där ingen (vad jag vet) vet om den här bloggen, förutom bloggaren då och min kille. Vi har uppenbarligen samma bekantskapskrets. Ser även ganska ofta att människor som läser den här bloggen kommenterar på bloggar där jag känner bloggaren "på riktigt", men att den bloggaren jag känner på riktigt inte är medveten om att jag bloggar här. Uppmixad värld, så jag ser det väl som mer eller mindre omöjligt att folk som jag är bekant med inte skulle kunna lyckas snoka sig hit på något vänster. Om de ville.

Hur många länder har du varit i?
Det är faktiskt inte så många som man kan tro baserat på de senaste årens flängande. 17 länder tror jag, bara tre utanför Europa (Tunisien, Thailand, USA). Mycket beroende på att min familj aldrig reste när jag var liten, och när jag väl flyttade hemifrån hade jag inga pengar att resa för de första fem åren typ. Men sen jävlar satte jag fart! Många länder har jag varit i många gånger också. England typ 7-8 gånger pga jobb, Finland x antal gånger, Tyskland 4 gånger och så vidare.

Ditt favoritresmål?
Sketasvårt! Just nu är USA mycket i fokus. Vill besöka allt där.

Hur många bloggar läser du? undrar Sussie.
Det finns 150 bloggar i min RSS-läsare som jag läser dagligen, hälften av dem är på något sätt jobb-relaterade. Läser fler, men på oregelbunden basis.

Din absolut bästa tid i livet hittills? frågade Christel
Jag har funderat på det här i ett dygn nu. Jag vet inte? Glorifierar saker som hände förut, minnena, precis som alla andra. Samtidigt är jag den som aldrig längtar tillbaka, aldrig tänker att jag vill återuppleva något. Vill alltid framåt. Men om jag ska välja ut några tillfällen är det då jag haft väldigt stort hopp om framtiden. När jag började gymnasiet 1998 och bara älskade nystarten med ny skola och nya vänner efter nio år på samma ställe där jag aldrig trivdes eller passade in. När jag flyttade till Stockholm 2011 och insåg att människor tyckte om mig för den jag var, fick min första riktiga pojkvän och kände att jag levde. När jag och K tillbringade vår första sommar tillsammans 2006 och det var nog min första sommar då jag mådde riktigt bra. Den här hösten när jag fått ett lugn jag aldrig upplevt förut.

fråga mig.

2012-01-02T17:56:00.000+01:00

När jag gick igenom 2011 års bloggposter inför min best of-lista hittade jag en massa inlägg där jag svarade på era frågor. Det var ju skitkul att svara på frågor! Så, jag tänkte att det kanske kan vara lite lattjolajbans med en frågestund igen. Har lite bloggtorka. Lovar att svara på allt jag kan svara på. Om jag nu får några frågor, alltid lika jävla nervöst.

att spotta i papperskorgen.

2012-01-02T14:00:00.002+01:00

Köpte smågodis som efterrätt. Åt en. Skulle ta nästa och tyckte det luktade lite märkligt. Hela påsen med allt innehåll luktade gammalt kiss.

Fyfan.

Mår lite, lite illa nu.

åh herregud.

2012-01-01T21:43:00.001+01:00

Klockan stod på 06.34 när jag la mig igår. Eller ja, lite tidigare idag. Har en helt vansinnig träningsvärk efter bowlingen igår. Känner mig bra mycket osmidigare än vad jag gjorde runt fyrasnåret i morse då jag fick lära mig precis hur långt bakåt jag vågar bli böjd i en liten buggsvängom. Ner till golvet. Huvudet i golvet alltså. Som ett litet n. Jag tog galet mycket fina bilder, men orkar inte ladda över i datorn. Bjuckar på en bowlingsbild från instagrambilder så länge. Och GOTT NYTT ÅR liksom. 2012. Mycket snyggare siffror än 2011.

best of 2011.

2011-12-30T18:40:00.000+01:00

1 januari.
På tolvslaget satt jag på toaletten och kissade. Tror det i alla fall, det är alltid lite oklart vilken klocka som går rätt.

21 januari.
Märker ni att jag svamlar? Är ej full. Åker tåg. Skakar mycket. Hej.

10 februari.
I alla fall, det roliga är ju att snacka english och framförallt att prata med britterna, irländarna och amerikanarna. Fransmännen är mest ansträngande för örat men tyskarna och finnarna lättast att förstå eftersom de inte svänger sig med svåra ord som bara native english speakers gör och att deras hårda accent gör det sjukt lätt att förstå dem. Nu ska jag fortsätta lyssna på Irländaren. Det gillar örat.

22 februari.
Fick hålla andan när jag pratade med en kollega för att inte börja gråta. Eller fortsätta gråta eftersom jag nyss gjort det på toaletten.

5 mars.
Köpte en mindfulness-app häromveckan. Verkade sjukt bra. Problemet är bara att tanten som snackar pratar så lå-å-å-ångsamt och med så många sekunder mellan varje ord att jag blir stressad och stänger av appen istället för att ens ta mig igenom treminutersmeditationen.

29 mars.
Har även mätt mig, jag är exakt lika lång som för tio år sen. Var lite orolig att jag skenat obemärkt i längd, men icke. Tryggt.

29 april.
Hade en diskussion om uteliggare med de ickesvenska besökarna lite tidigare i dag. Fick frågan om det inte var extra tufft för uteliggare här i Sverige eftersom 1. det är så kallt på vintern och 2. det är så ljust på sommaren att de inte kan sova.

2 maj.
Vad jag borde göra just nu: sitta på ett plan till Geneve.
Vad jag gör just nu: ligger i soffan, kollar Oprah, längtar efter nässpray och ska äta glass för att lindra halsont.

5 maj.
Till exempel har jag eventuellt redan lyckats döda tomatplantan jag fick för mindre än en vecka sen. Men jag tänker positivt och planterade den i en större kruka i alla fall. I blomjord för krukväxter inomhus. Wish the tomatplanta luck.

11 maj.
De har inte bara överlevt - de har slagit ut också. Haha! Förutom tomatplantan då, den har gått från att vara frostskadad till att vara brännskadad. Känslig sak det där.

17 maj.
- I'm allergic to milk and wheat
- Butter ok yes?
- No, butter is not ok.
- Yes?
- No!
- Ok!

20 maj.
Skulle lyxa med korv och strips på lunchen, så var stripsen slut. Slut! I en korvkiosk! Fick köpa en sallad istället. Jättekul.

5 juni.
Men med tanke på att vi gärna vill bo i Stockholm och som sagt är ganska lata och bekväma av oss kommer nog ett radhus att bli lagom och rimligt. Fast jag skulle inte säga nej till ett radhus precis vid en stor åker, en skog och närhet till havet. Går det att ordna tro? Eller ännu bättre - ett torp med trädgård, en skvätt skog och en åkerplätt på en liten ö nära Stockholm. Behövs väl ett tiotal miljoner, men sen är det vårt!

9 juni.
Men - så uppenbarar sig det återkommande problemet med sommar, parkhäng och att vara tjej. Kissa? Var? Hur? Nej. Sitter nu på tunnelbanan och håller på att sprängas efter tre öl.

14 juni.
I morse började jag gnissla tänder på tunnelbanan under kapitlet där Foer sakligt redovisar för hur slakt av kalkoner går till.

23 juni.
En kollega frågar lite försiktigt om det var meningen att hon skulle få ett testmail. Det var det inte. Det var inte heller meningen att 50 000 personer skulle få det mailet. Jag låg över skrivbordet och skrek fula ord så pass länge att kollegor började kommentera Det är inte så farligt med försiktig röst. Nä, 50 000 personer är inte så farligt. Inte alls.

27 juni.
Jag ska bli faster igen! Och det redan i augusti, så man kan lugnt påstå att jag glömt berätta. Eller har jag berättat? Oh well, så HIMLA roligt oavsett.

4 juli.
Jag har trott att jag ska gå i tusen bitar, jag har gråtit på toaletten på jobbet fler gånger än vad jag kan räkna, jag har gråtit i smyg framför datorn i öppet kontorslandskap, jag har suttit hos min chef och gråtit, jag har stått mitt på Åhlens och gråtit tillsammans med en kollega, jag har gråtit mig igenom en hel timme hos min kinesiolog för att hon frågade Hur mår du?

8 juli.
Efterrätter och jag är en rätt trist kombo nuförtiden, det är ungefär bara sorbet sorbet sorbet. Men det här hörrni, jävlar vad gött! Jordgubbssorbet med frozen mojito. Magi! Att jag sen rapade mynta i ett dygn gör inte så mycket.

23 juli.
Nyhetssändningar, twitter, flashback och än mer nyhetssändingar (vilken förbannat stor skillnad mellan NRK och SVT, jösses!) fram till halv tre inatt. Allt från när K sa nu är det någon som skjuter barn på en ö också till att Flashback publicerade namnet och strax därefter norska och svenska medier. Väcktes i morse av Ks upprörda 80 döda! och vi åt frukost till nyhetssändningar och twitter.

3 augusti.
Strålande sommarväder är inte alls lika skoj när man är inomhus på ett kontor. Inte heller lika kul när man sitter på det där kontoret och personen man pratar i telefon med måste avsluta samtalet eftersom "vi ska åka wakeboard nu".

29 augusti.
En av mina nya kollegor är från Kina. Efter två inledande thai-luncher förra veckan sa han "Let me teach you how to do that" och nickade mot mina pinnar och min uppenbart kassa teknik. Idag har jag lärt honom snusa samt äta saltlakrits som tack.

4 september.
En ask antidepressiva medel, utskrivna i mitt namn. Jag har sparat den där asken i sex år. Inte för att jag tror att jag skulle ha användning av den, verkligen inte. Utan som en påminnelse på dels hur illa jag mådde där ett tag, men främst som en ond påminnelse om hur lätt det går att inkassera tabletter.

6 september.
Har du någon oanad talang?
Var tvungen att fråga K, han svarar "du kan bete dig som en seriefigur och är bra på ljudeffekter".

9 september.
Idag var jag den där människan som kutade mot tunnelbanedörrarna och slängde mig in när de stängdes. Effekten blev att jag studsade som en studsboll mellan dörr-dörrkarm-rakt på kille som stod bredvid. Ett sus hördes från de som såg spektaklet. Jag sa "tack" och gick så långt bak i vagnen jag kunde.

13 september.
Om jag tycker A och vill uttrycka det till person X och gör det genom att skriva/säga ÅÄÖ är det inte självklart att person X förstår att jag tycker A. Skulle snarare säga att det är ganska stor risk att A inte går fram, eller tolkas annorlunda. Och om det då händer, då går det liksom inte att skylla på att person X missuppfattat. Det är snarare så att jag måste förstå att ÅÄÖ inte var det det bästa sättet att uttrycka A.

17 september.
Vi dubbelkollade just datumet när vi blev tillsammans. Det är inte idag, inte heller imorgon och inte heller på måndag. Det var inte ens år 2006. Det var den 28 september 2005. Jorå. Paret med koll.

19 september.
Man vet att hotellrummet är stort när K måste ta i med full kraft för att kasta en snusdosa från en änden av rummet till den andra.

30 september.
Det där med insomnia och vakna med känslan av att aldrig ha somnat in är nog rätt tätt sammankopplade. Igår puttade K på mig vid halv tolv-snåret och bad mig sluta snarka när jag var HELT övertygad om att jag bara låg och funderade.

7 oktober.
Fick äran att berätta för min kollega att Steve Jobs är död. Are you joking? It's not a joke? Och sen tystnad.

16 oktober.
- Har ni haft tjejmiddag?
- Vi har haft gala.
- Galamiddag?
- Mest gala.

18 oktober.
Jag är nu ansvarig för musiken på kontoret. Eller ja, jag blev det för ungefär fem minuter sen. Första låten rullar och än så länge har en person inte ens reagerat samtidigt som den andra sittdansar för fullt med armarna i vädret. Vågar påstå att det är ett gott betyg.

29 oktober.
Okej, nu parallellkollar jag på The Hills och The City. Gud, jag behöver fler timmar på dygnet.

17 november.
Gick till fel utlämningsställe när jag skulle hämta hyrbilen. Att springa en kilometer i vinterjacka klockan 08.15 är inte min favoritgren.

21 november.
Det enda jag vet att jag vill är att någon ska peka med hela handen och bara "nu gör du såhär!". Fast det vill jag ju inte heller. Ni ser den onda cirkeln? Under tiden traskar jag på. Utan att bestämma mig. Och det börjar bli lite läskigt.

27 november.
Klockan 02.00 dricker jag en pepsi på en bar och får omedelbart kommentaren "jaha, väntas det tillökning eller?".

7 december.
Men det var inte blindtarmen. Vad det är visste de inte (surprise!)f fså nu har jag fått byta sjukhus i väntan på ultraljud (obs! ej gravid). Här är jag inte lika prioriterad. Men det känns på något sätt okej när den enda läkaren kikar förbi och bara "vi har fått in en våldtagen kvinna som jag måste ta hand om i ett par timmar, bara så ni vet".

27 december.
När man får hejdå-kram av brorsbarn som bara fortsätter att kramas och pussas för imorgon och dagen efter det och dagen efter det och dagen efter det och alla andra dagar då jag inte är där.

(Om ni vill läsa tidigare års Best of-listor finns de här: 2010, 2009, 2008, 2007, 2006).

och sen tyckte vi det var smart att ta en genväg som blev senväg.

2011-12-30T13:56:00.000+01:00

Att handla trerätters nyårsmiddag för tio personer utan tillgång till bil är en historia i sig. Helt. Jävla. Slut. Men nu fattas inget utom bröd. Det kirrar vi imorgon, efter bowlingturneringen. Lite alkohol behövs också iofs, men det skickar jag K att handla. Hehe. Själv ska jag städa. Bombnedslaget ska förvandlas till en lägenhet där man kan röra sig.

tvåtusenelva.

2011-12-29T23:52:00.000+01:00

Jodå, det kommer att komma en Best Of för 2011. Men under tiden fyller jag i den här skojsiga listan jag hittat hos Cinderally och Linnéa.

1. Hände något i år/gjorde du något i år som aldrig hänt förut?
Jag besökte Turkiet och Tjeckien. Vågade en jävla massa saker jag inte vågade förut. Slappnade av.

2. Höll du några av dina nyårslöften?
Har inga löften. Förutom att vara glad.

3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Japp, en hel bunt.

4. Dog någon som stod dig nära?
Tre personer i vår närhet har dött de senaste tre månaderna, bara en av hög ålder. En begravning so far.

5. Vilka länder besökte du?
Finland * 2 eller kanske 3, England, Tjeckien, Turkiet.

6. Är det något du saknar år 2011 som du vill ha år 2012?
Jag vill ha ännu mer inre ro. Och veta vad jag vill.

7. Vilket datum från år 2011 kommer du alltid att minnas?
En fredag i maj hastade jag iväg på en fika. Trodde att det var ett möte för att se om jag ens skulle få komma på intervju för ett jobb. Tjugo minuter senare hade jag blivit erbjuden jobbet. En vecka senare tackade jag ja. Vändpunkt deluxe 2011. Tänker också ofta på den där magiska helgen när vi åkte iväg till ett hus och bara var i två dygn.

8. Vad var din största framgång 2011?
Att jag gick från att må skit första sju månaderna till att må bättre än vad jag någonsin gjort.

9. Största misstaget?
Tänker aldrig att jag gör misstag, utan att jag lär mig något.

10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Ett besök på akuten ganska nyligen. Annars rätt förskonad förutom någon förkylning.

11. Bästa köpet?
Våra resor, sängen och soffan.

12. Vad spenderade du mest pengar på?
Möbler. Vi har shoppat loss lite på senaste så att säga.

13. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Mitt nya jobb. Mina vänner. K. Mitt liv.

14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2011?
En finsk tango-låt.

15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Var nära att krascha totalt i början av året. Hade gjort det om jag inte varit så envis. Nu mår jag bättre än vad jag kanske någonsin gjort. Så både och.

16. Vad önskar du att du gjort mer?
Lyssnat på hjärtat.

17. Vad önskar du att du gjort mindre?
Lyssnat på hjärnan.

18. Hur tillbringade du julen 2011?
Först ett par timmar i bil, sen med min brors familj.

19. Blev du kär i år?
Fortsatte att vara kär.

20. Favoritprogram på TV?
Homeland och Dox-dokumentärerna på SVT.

21. Bästa boken du läst i år?
De av Augusten Burroughs jag inte läst tidigare + Room.

22. Största musikaliska upptäckten?
Spotify. Hade nog inte riktigt fattat storheten innan.

23. Något du önskade dig och fick?
Nytt jobb.

24. Något du önskade dig men inte fick?
Nä? Ganska lyckligt lottad med andra ord.

25. Vad gjorde du på din födelsedag 2011?
Jag var i Prag, satt på en uteserving i solen och drack öl i mer än fem timmar. Sen åt vi middag innan vi upptäckte att hotellet gett oss en flaska bubbel i födelsedagspresent. Somnade en skvätt berusad och lycklig.

26. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Fått träffa mina brorsbarn ännu mer.

27. Vad fick dig att må bra?
Solen, mina vänner, K, nystart på livet när jag bytte jobb.

28. Vilken kändis var du mest sugen på?
Jadu. Jag gillar ju Johnny Depp en del. Men det gjorde jag även 2010.

29. De bästa nya människorna du träffade?
Rikard och Anton.

30. Vad har du för nyårslöften inför 2012?
Att må bra. Vara nöjd.

dagens i-landsproblem.

2011-12-28T23:33:00.000+01:00

Blir jävligt provocerad över att tv-apparater på 32 tum beskrivs som Perfekt för sommarstugan eller sovrummet! av två anledningar.

1. Tv i sovrummet. Typ det dummaste påhittet NÅGONSIN.
2. En 32 tums platt-tv är större än vår nuvarande normalstora tjock-tv. Vad hände? När blev det för litet?

min kille och jag pratar om vad vi gjort under julen.

2011-12-28T15:46:00.000+01:00

Jag köpte en limited edition-poster! utbrister han lyckligt. En science fiction cowboysar-filmaffisch, gjord i Danmark!

Sen visade han en bild på mästerverket. Som tydligen är 70cm gånger 1 meter. Den här får INTE bo i sovrummet, så mycket kan jag säga. Även om den är lite snygg. Men creepy.

man ska väl inte ropa hej ännu, men...

2011-12-28T11:49:00.000+01:00

...får mail av min chef att Det vore bra om du bokar flygbiljetter snart. Flygbiljetter till mig. För att åka och jobba där hon bor. I USA. Silicon Valley. Kalifornien.

Okejrå!

insikt.

2011-12-27T21:46:00.001+01:00

Började diskutera min trettioårsfest förut. Så jag skrev en lista med gäster som jag absolut vill bjuda för att få lite koll på hur stor lokal som behövs. Det blev 45 personer. Kanske dags att skrota den där föreställningen om att jag har få, men nära, vänner.

hjärteknip.

2011-12-27T20:56:00.001+01:00

När man får hejdå-kram av brorsbarn som bara fortsätter att kramas och pussas för imorgon och dagen efter det och dagen efter det och dagen efter det och alla andra dagar då jag inte är där.

här är den, krokodilen!

2011-12-27T19:53:00.001+01:00

Här är krokodilen jag skrev om. Fattar knappt att jag stickat det här. Och färgerna. Hur fan tänkte jag? Men brorsbarnen älskar den. "Krokkis bor häääär". Jajamensan, det gör han.

bästa julnyheten.

2011-12-27T13:27:00.002+01:00

Fimpen är här!

julen.

2011-12-26T19:49:00.000+01:00

Jag leker med lego, läser böcker, blir väckt av blöta pussar från brorsbarn, får barnkräks på kläderna, fotograferar men har glömt kamerasladden hemma. Typ så. Ganska gött.

svart.

2011-12-23T21:49:00.000+01:00

Två timmars strömavbrott dagen innan julafton mitt ute på vischan. Det blev mörkt. Kan man säga. Och min telefon hade 7% batteri kvar. Men nu är vi tillbaka! Internet! Ström! Ljus!

lägesrapport.

2011-12-23T11:15:00.000+01:00

Är hos mina föräldrar. På landet. Jag jobbar (ja, inte just NU men när jag inte skriver inlägget). Dricker kaffe. Mamma rotar i köket och testar att göra risgrynsgröt med sojamjölk. För det bara måste vi ju testa, sa hon och satte igång. Imorgon firar vi jul med mina brorsbarn. Ja, jag har ju två numera. Har knappt fattat det själv. TVÅ! En av årets finaste stunder är fortfarande då minstingen var sju dagar gammal och sov i min famn i timmar samtidigt som den äldre låg på andra armen och spelade Angry Birds. Alltså. Hjärtesmält.

ännu en konversation hemma hos oss.

2011-12-22T21:47:00.003+01:00

Jag: Du, den dag vi skaffar vi barn...
K: ...då kan vi köpa Playstation 3!
Jag: ...då kan man sätta ungen i din famn och sen kommer du sitta uppslukad i åtta timmar.
K: Ja. Det stämmer.

kan inte släppa tanken på att jag var här för ett år sedan.

2011-12-22T16:51:00.000+01:00

tjugofem år.

2011-12-21T09:49:00.000+01:00

Och de döms på båda punkterna. Straffet kan innebära 25 års fängelse. Har svårt att beskriva med ord hur jävla obehagligt det är.

hur tror ni att det gick?

2011-12-20T20:01:00.001+01:00

Självklart gick det bra. Har jag bestämt mig för något så går det.

Först såg det ut så här, med två meter långa paket. Paketet med fotpallen till soffan fick inte plats på bild.

Sen började jag montera. Skadade vänster tumme två gånger. Råkade blöda ner delar av sofftyget, men det var på den sidan som ingen ändå ska se. Lite ledsen för att vi bara hade ett plåster med Skalman.

Sen blev det klart! Äntligen! Möblerade lite snabbt efter hur vi hade det förut, kommer nog se annorlunda ut i framtiden. Älskar vårt soffhörn. Och just nu sitter jag där vid röda lampan. Mycket fint. Tar en öl. Fiiiint.

just nu.

2011-12-20T17:51:00.001+01:00

Fick paket med 122 kg soffa levererad från Ikea lite tidigare idag. Eftersom vi inte direkt lyckades synka våra kalendrar så är K ute på viktigt galej och jag vägrar låta ny soffa stå i lådor. Så jag försöker montera den. Just nu har jag ont i händerna, svettas, flåsar och har fått slut på svordomar. I övrigt vid gott mod. Ska ha soffjäveln klar innan kvällen är slut.

mmm, rök.

2011-12-15T22:15:00.000+01:00

Insåg just att mitt hår luktar rök. Det var rökutveckling på jobbet idag. Först trodde jag att min dator höll på att explodera. Sen undrade jag om mina kollegors datorer höll på att explodera. Sen frågade jag högt varför det luktade så mycket rök och då satte brandlarmet igång och vi fick traska trapporna ner. Åtta våningar. Någon, oklart vem, hade nämligen tyckt att det var en smart grej att fjutta eld på en massa tidningar i en varuhiss. JÄTTESMART. Men det var ju lite spännande att se rökdykare.

jag ska alltså få 4,65 dollar? himla bussigt.

2011-12-15T21:15:00.002+01:00

(klicka för att se bilden större)

åh!

2011-12-15T11:49:00.000+01:00

Jenny bloggar så fint. Vår storfamiljsmiddag var så jävla bra. Det är alltid bra när vi ses, men att liksom bunta ihop alla människor inklusive pojkvänner var ett kul experiment. Jag hade tillbringat två dygn utan att träffa människor, sen den där natten på akuten, och sket i att det gjorde ont i magen varje gång jag rörde på mig. Jag älskar hur man kan sätta åtta personer vid ett bord och att det sex timmar senare fortfarande känns som att vi inte pratat klart.

blocket hjärta.

2011-12-14T10:47:00.000+01:00

Igår anlände vårt senaste fynd från Blocket. Älskar! Förhoppningsvis vår nya tv-bänk.

måste lära mig förstå att jag inte är så dum jag inte.

2011-12-13T17:08:00.000+01:00

Just nu verkar den här bloggen mest handla om sjukdom eller skryt. Men jag försöker lära mig att suga åt mig lite bättre av de komplimanger jag får och faktiskt försöka inse att de som säger det menar vad de säger. Så jag tänker fortsätta med lite miniskryt.

Haft en komplett galen dag på jobbet. Roddat med ungefär femhundra saker med hjärtat i halsgropen. Allt löste sig, allt är klart och distribuerat. Jag räddade misstag och såg till att det fungerade. Och så ringer min chef från USA och meddelar att "Du gör ett fantastiskt jobb". Man kan väl säga att det är PRECIS det ens kropp och hjärna behöver höra efter en sån här dag.

Nu ska jag släcka en brand till och sen käka middag med mina kollegor. Hejsvejs.

hur man vet att det närmar sig jul.

2011-12-12T11:56:00.002+01:00

Förra veckan såg jag en äldre man i tomtedräkt, inklusive lösskägg, kliva på tunnelbanan vid Odenplan runt 9-snåret på morgonen. I dag såg jag samma man kliva av vid Hötorget. Han verkar ha fullt upp.

dagens sura granne.

2011-12-09T13:12:00.001+01:00

När jag stod i tvättstugan kom en granne ner och frågade om hon fick köra en maskin tvätt eftersom det var panik och bråttom. Jag sa ja. Så hon kom ner igen och körde igång maskinen. Berättade att jag skulle komma tillbaka om en timme (bara den som har bokat tvättid kommer in i tvättstugan) och att hon kunde komma då. Men det gick inte, det var för sent. Hennes maskin skulle vara klar om en halvtimme. Jag sa ok, vi ses om en halvtimme. En halvtimme gick. Jag gick ner. Vek tvätt. Städade tvättstugan. Ingen granne i sikte. Efter femton minuter gick jag upp igen eftersom jag till exempel måste jobba också. Precis innan vår tvättid var slut går jag ner för att hämta tvätten och hittar grannen sittandes utanför tvättstugan. Jag berättade som det var, och hon kontrar surt med "du kan inte komma ner och sen bara gå efter två minuter igen ifall jag inte är här". Wtf? Jag var ju där i en kvart. Vilket jag upprepade igen. Hon svarade med "Jaha, då blev det missförstånd", rev ur sin tvätt ur maskinen och stormade ut ur tvättstugan utan ett ord.

Varsågod för att du fick använda någon annans tvättid som dessutom anpassade sina besök i tvättstugan efter dig plus väntade i femton minuter på dig utan att du dök upp. Ingen orsak.

förra året åkte vi till thailand i två veckor, i år tjackar vi möbler.

2011-12-08T23:22:00.000+01:00

I morgon kommer vår nya säng. Och jag beställde precis en soffa och lite annat jox på Ikea. Det är väldigt lätt att tjonga iväg en månadslön bara lite sådär. Ändå ganska impad över att vi i stort sett inte köpt något nytt eller dyrt till vår lägenhet sen vi flyttade in för mer än fyra år sen. Förrän nu då.

jag hoppas att det här är sista inlägget på ämnet.

2011-12-08T16:22:00.001+01:00

Jodå, jag fick träffa en läkare tillslut. Efter nästan sex timmars väntan på akutmottagning nummer två. Total tid på två olika akutmottagningar igår: ungefär åtta timmar. De hittade felet (HURRA! Första gången någonsin, nästan), cystor och blåsor, och meddelade att de inte kan göra något nu. Bara att hoppas det går över. Om inte, operation. Vi får hoppas det går över.

uppdatering.

2011-12-07T22:53:00.002+01:00

När man hamnar på en akutmottagning med ev blindtarmsinflammation åker man gräddfil till undersökning och eget rum. Jag sov en sväng för jag var så jävla groggy. Men det var inte blindtarmen. Vad det är visste de inte (surprise!)f fså nu har jag fått byta sjukhus i väntan på ultraljud (obs! ej gravid). Här är jag inte lika prioriterad. Men det känns på något sätt okej när den enda läkaren kikar förbi och bara "vi har fått in en våldtagen kvinna som jag måste ta hand om i ett par timmar, bara så ni vet".

Nä, men om vi skulle göra ett besök på akuten?

2011-12-07T16:09:00.001+01:00

Kan ju vara kul.

ropade hej lite för tidigt.

2011-12-07T09:37:00.001+01:00

Ont! Fan.

det gick över.

2011-12-06T13:00:00.000+01:00

Magsmärtorna alltså. Låg i soffan med eskalerande magont hela kvällen igår och trodde att jag skulle få bege mig iväg till farbror doktorn trots allt. Att ha en skärande smärta precis där blindtarmen sitter är generellt inte en lugnande faktor så att säga. Men nu mår jag bra igen. Tur det.

konversation klockan 00:30

2011-12-06T11:40:00.002+01:00

Jag: Kan inte somna.
K: Snart har vi ny säng! Då kommer du sova jättebra.
Jag: Jag vet. Men jag är fortfarande orolig för att jag valt en för mjuk madrass.
K: Du hade varit lika orolig om du valt en annan madrass.
Jag: Sant.
K: Det är alltså inte sängen det är fel på.
Jag: Sant. Det är min hjärna.
K: Sant.

Min kille känner mig väldigt bra. Sen somnade jag!

gnäll, gnäll.

2011-12-05T18:27:00.000+01:00

Alltså, jag har väldigt ont i magen nu. Pigg i huvudet, men ont i magen. Jätte. Mycket exakt på samma ställe jag hade ont i för några år sen då jag hamnade på akuten en lördagnatt för att sen slussas vidare till ultraljud, skiktröntgen och en lång värdelös utredning om vad som var fel när jag hade så ont i magen att jag inte kunde stå upp. De hittade... ingenting! Efter x antal månader meddelade läkaren att jag med största sannolikhet har IBS och resten var upp till mig. Jag vill verkligen kunna känna att läkare är något jag kan gå till om jag mår dåligt, men icke. Och så farligt är det inte ännu, men magsmärtor ger minnen så att säga. Grrr.

ännu mer gnäll, fast lite roligt också.

2011-12-05T15:16:00.000+01:00

Kom just och tänka på den här gamla bloggposten om när min gamla dator (som nu inte finns längre, vila i frid etc) ville gå i ide. Mycket roligt faktiskt. Hon var rätt kul emellanåt, gamla Bettan.

kom ihåg!

2011-12-05T15:13:00.000+01:00

Slarva inte med vad du äter. Framförallt inte i typ en vecka i sträck. Din mage blir trasig. Okidoki?

jag ser ett mönster.

2011-12-04T22:43:00.000+01:00

Letade lite i bloggarkivet igen. Läste igenom december månad, alla år jag bloggat på den här adressen. Och i början av december varje år finns det alltid inlägg om att jag mår dåligt, har falling down-dagar och allmän ångest. Förra året var jag dessutom så jävla stressad att jag i stort sett svimmade på jobbet. December alltså, vi är fanimej inte kompisar.

för övrigt.

2011-12-04T17:34:00.002+01:00

Jävla skitsöndag. Utan anledning. Bara jävligt dålig dag.

grattis på födelsedagen!

2011-12-04T16:56:00.000+01:00

Vi var på födelsedagskalas igår. Födelsedagsbarnet älskar män med skägg. Så min kille gjorde en skäggtavla. Födelsedagsbarnet blev så glad att hon grät.

dessa val.

2011-12-03T16:44:00.000+01:00

Min kille gav mig ett val. Antingen så gör vi som en vanlig lördag, han kliver upp och gör frukost i köket innan jag kilar iväg på yoga. Eller så får jag frukost på sängen om jag lovar att ligga kvar hela tiden och dessutom se en film med honom. Jättesvårt val! Jättesvårt!

Men det blev yoga. Kändes som det bästa valet eftersom jag är så vansinnigt stel hela tiden. Tills jag gjorde någon övning som vände kroppen upp och ner och plötsligt blev jag medveten om att jag druckit fyra öl igår. Uff.

jag gör också fredagslistan.

2011-12-02T16:18:00.001+01:00

Precis som alla andra.

Vad åt du till frukost?

En tallrik blåbärsyoghurt (om man ska vara korrekt: soyghurt) med linfrö, solrosfrö och fruktmüsli. Nedsköljd med en klunk te.

Vad har fått dig att skratta idag?

Mina kollegor, en vän och en rolig film jag fick skickad till mig.

Vad har du på dig just nu?

Jeans, ljusblå oversize-tröja, en leopardkofta och en stor mysig vit scarf.

Hur ser resten av dagen ut?

Ska jobba lite till, sen äta mat med min kille innan vi tar med oss ett par öl och åker till våra kompisar som renoverar deras nya lägenhet.

Vad händer ikväll?

Ja det svarade jag ju precis på. Äta på Chutney, åka och träffa vänner och dricka ett par öl i ett renoveringskaos.

Och på lördag?

Träna, städa lite kanske, kanske jobba en skvätt och så födelsedagskalas på kvällen.

Och på söndag?

Helst ingenting. Antagligen fippla lite hemma.

Vad är det roligaste som hänt dig den här veckan?

Det har varit en ganska rolig vecka. Vi har köpt säng, jag har lunchat med vänner, fikat med vänner, varit på en middag och pussat på min kille.

Och det absolut sämsta/tråkigaste?

För lite sömn och vissa tvära kast mellan total lycka och skräck.

Hur lyder dina senast tre inkomna sms?

"No problem, see you soon!"

"Ha, skönt! :) Sitter på t-banan nu"

+ ett långt sms som skickas runt nu i juletid om att hylla kvinnan. Suck.

Vad dricker du i helgen?

Öl, vatten, lite vin.

Bästa bakfylletips?

1. Drick inte så mycket.

2. Ta en resorb innan du somnar.

3. SOV.

i övrigt kan mitt liv just nu sammanfattas såhär:

2011-12-01T22:35:00.002+01:00

Det går bra nu*.

* Vilket också gör att jag bara inväntar den stora smällen.

gårdagens märkligaste.

2011-12-01T22:34:00.000+01:00

1. Att två tjejer, max tjugofem, kliver in i hissen på jobbet med gigantiska överläppar och startar diskussionen hur de ska kunna förklara för sina pojkvänner att de nu är 1500 kronor fattigare och har svullna överläppar utan att behöva berätta om läppinjektionen. X kommer döda mig var bland det sista jag hörde.

2. Att jag står och sippar på ett glas champagne tillsammans med mina kollegor inför en stor middag och hör ett Ursäkta, kan vi komma förbi här? bakom min rygg, kliver åt sidan och förväntar mig att en eller ett par personer ska tassa förbi. Men istället kommer kameramän, fotografer och halva Stockholms journalistkår förbirusande samtidigt som de försöker få bilder och kommentarer från någon uppenbart mycket viktig person som också traskar förbi mig. Det passade inte riktigt in i mingelstämningen.

mycket viktig info jag glömt att berätta.

2011-11-29T23:03:00.002+01:00

Vi har köpt säng nu! Den kommer nästa vecka! Och ungefär tre sekunder efter att jag betalat kalaset fick jag ångest deluxe om jag valt en för mjuk säng. Det återstår väl att se, både för mig, min rygg och min plånbok.

kommunikation.

2011-11-29T18:57:00.001+01:00

Mamma gillar inte att skriva sms, men gillar att få. Så jag skriver och får ofta svaret "Mailar" och sen får jag ett mail med svar. Funkar ju det med! Ungefär som när jag tappade rösten efter att ha bott och jobbat en vecka i Stockholm. Året var 2001 och jag vaknade av mitt försök att prata i sömnen men inga ord kom fram. Jag var alltså inte ens hes, rösten hade totalt försvunnit. Hade ingen aning om hur jag skulle sjukanmäla mig. Enda sättet var nämligen att ringa till en telefonsvarare. Tänkte att mamma kunde göra det, men hon hade varken mail eller mobil på den tiden, och jag kunde ju inte ringa henne eftersom jag *trumvirvel* inte hade någon röst. Så jag fick skicka sms eller mail till min brorsa. Som ringde mamma och högläste vad jag skrivit. Hon sjukanmälde mig och vi fortsatte kommunicera sådär ett tag eftersom hon ringde runt och letade info om hur man egentligen behandlar en tappad röst. Mamma ringde mig, pratade non stop en stund, jag mailade mitt svar till brorsan som ringde mamma, som sen återigen ringde mig. Runt runt runt. Ändå ganska fint att vi nu iaf kapat det här ledet med att behöva blanda in tredje part om något liknande skulle hända.

min kille och granen.

2011-11-29T16:00:00.001+01:00

När K kollade den här bloggen igår utbrast han Men vad dålig bilden blev alltså! och menade det här inlägget. Jag muttrade lite och fick ännu mer ångest över att jag behöver byta upp min iPhone 3GS till en 4S inom väldigt snar framtid. Allt ser ju plötsligt ut som stryk. Sen skulle K kolla till granen, om den fortfarande levde etc. Han öppnade balkongdörren, klev ut och gastade glatt med mycket kärlek i rösten Men hej lilla granen! innan han kämpade sig i motvind fram till hörnet där granen huserar.

dagens komplimang.

2011-11-28T11:54:00.000+01:00

You're such a genius! när jag svarade på frågan hur man gör om storleken på en bild på webbplatsen.

helt normalt.

2011-11-28T10:28:00.000+01:00

Att skaffa gran är lite som att få ett barn. Klockan 02.35 vaknade jag av att huset höll på att blåsa sönder. Eller, det lät åtminstone så. Och min första tanke var självklart Granen!? och jag flög upp ur sängen. Den var något vindpinad, men den stod kvar. I morse var den lite på sniskan, men det gick att åtgärda. En jäkla tur att vi surrade fast den på sex ställen. Lilla granen.

årets gran är på plats!

2011-11-27T19:17:00.000+01:00

En timmes slit i kylan med att surra fast granen och få ljusen på plats. Nu får vi bara hoppas att Berit inte käkar upp granen.

irritationen, del 2.

2011-11-27T02:37:00.001+01:00

Och istället för att komma med motfrågan "Hur menar du då?" börjar jag rabbla antalet öl jag druckit ikväll och hur bakis jag vanligtvis blir, hence the cola. Gaaaah.

irritationen.

2011-11-27T02:27:00.001+01:00

Klockan 02.00 dricker jag en pepsi på en bar och får omedelbart kommentaren "jaha, väntas det tillökning eller?".

tipselitips.

2011-11-22T21:58:00.000+01:00

Johanna är i Tokyo och skriver så väldigt intressant och tar fina bilder. Läseliläs!

då är det bara att trycka på knappen då?

2011-11-22T21:55:00.000+01:00

Vi har bestämt vilken säng vi ska köpa nu. Och sänggavel. Och soffa. Och fotpall till soffan. Jättebra! Framsteg! Nu återstår bara det allra läskigaste av allt: köpa skiten. Trycka på knappen, besöka butikerna och bli av med cirka en halv förmögenhet. Vi kanske vågar i helgen. Kanske.

och så lite skryt.

2011-11-22T18:00:00.001+01:00

TACK för fina och smarta kommentarer här. Jag återkommer i ämnet. Just nu tänkte jag skryta om mitt arbetsbetyg från mitt förra jobb som damp ner förra veckan. Det stod en massa fint där, bland annat att jag är "highly intelligent". Nog för att det generellt finns finare komplimanger, men i en jobbsituation är det inte helt fel att bara "jag är skitsmart, det finns dokumenterat!". Hehehe.

Med vänliga hälsningar,
IQ Jättemycket*

* Har faktiskt ingen aning.

krisen.

2011-11-21T18:33:00.001+01:00

Vi måste prata lite mer om min trettio-årskris. Ni vet den där som pågått i mer än ett år nu. Den som inte har något att göra med min ålder utan istället handlar om insikten att ens tidigare vaga drömmar om framtiden, vad man vill göra med livet, nu måste börja bli verklighet. Inte så att jag tror att livet är slut vid trettiofem. Men vissa av de där sakerna jag ändå ser mig ha som sextioåring kräver ett visst förarbete. Typ om man vill ha barn. Eller ett hus. Eller byta karriär. Eller resa runt jorden. Och då kanske man behöver bestämma sig för vad som är viktigast, vad man vill mest, för att börja någonstans. Det är där skon klämmer. Hur fan ska jag veta? Jag lider av beslutsångest som emellanåt är rätt tuff, och kan ha väldigt svårt att veta vad jag vill. Det enda jag vet att jag vill är att någon ska peka med hela handen och bara "nu gör du såhär!". Fast det vill jag ju inte heller. Ni ser den onda cirkeln? Under tiden traskar jag på. Utan att bestämma mig. Och det börjar bli lite läskigt.

skörbjugg coming up.

2011-11-20T20:47:00.002+01:00

Har för övrigt ätit på Max tre dagar av de senaste fyra. On the road-mat. Typ den enda som funkar när man är bökig och inte kan äta allt.

ratta ratta.

2011-11-20T19:54:00.000+01:00

Nu är vi tillbaka i Stockholm igen. Båda två. Med nycklar. Jag har rattat bilen sjuttio mil sen i torsdags morse. Om man äger en bil är det ingen sträcka, men jag brukar vanligtvis knappt få ihop så många mil på ett år. Gillar att köra bil! Men vad trött man blir. Men värt när man kan svänga förbi Ikea bara sådär, plus lassa hela bagageutrymmet fullt med toalettpapper, tvättmedel, schampo, tvål och annat som är ett helvete att släpa utan bil. Nu har vi bunkrat för vintern så att säga.

joråsåatte.

2011-11-18T17:28:00.001+01:00

Nä, men då sätter vi väl oss i bilen och kör 2,5h tillbaka till sommarstugan då!

note to self:

2011-11-18T11:16:00.001+01:00

Om du akut behöver köra tillbaka till Stockholm från sommarstugan, pga viktigt möte, och planerar att sova en natt i lägenheten innan du åker tillbaka till sommarstugan igen: TA MED DIG NYCKLARNA! Du blir hemlös annars.

vi fortsätter på det här med att fotografera på resor.

2011-11-17T19:52:00.001+01:00

För att underhålla hjärnan med något annat tänkte jag förklara lite mer kring vad jag finner är så märkligt med det här. Och förresten - tack för alla svar! Jag har funderat en sväng till och tror nog att det är det arrangerade jag tycker är så märkligt. Att man inte försöker att antingen få en bra bild på objektet (byggnaden, utsikten, statyn etc) utan människor, eller får en vettig bild (avslappnad och naturlig, levande) på människorna som är med. Om man inte tycker att objektet är något att visa upp, utan att man måste tjonga in en människa som står uppställd framför, varför tar man då ens en bild? Och om du vill ha både och, varför inte försöka få en naturlig och fin bild? Att mixa ett försök till porträtt och att visa upp vad man vill visa upp gör ju dessutom att det konkurrerar med varandra. Men självklart finns det situationer som är helt baserade på att människor är med, och de är oftast de bästa. Om de är naturliga. Nu är jag långt ifrån en mästerfotograf, men tänkte illustrera vad jag menar med några egna bilder från resor.

Det här skulle verkligen vara en tråkig bild från Prag utan tanten på bilden, och inte bara för att hon har rött hår. Men att ha t ex K uppställd mot kameran här istället för en tant som traskar förbi hade även det gjort bilden trist.

Den här moskén i Istanbul hade varit dötrist utan människorna och fåglarna på bilden. Men det som gör att jag gillar fotot är att det är naturligt. Ingen står uppställd och flinar i kameran och ändå är det mängder med människor på bilden.

En människa framför James Bond Island i Thailand? Why oh why skulle det vara nödvändigt? Man fattar väl ändå? Jämför till exempel med den här (lite vackrare väder, ehum), där den fina bilden på paret konkurrerar med James Bond Island.

Porträtt! Någon (K) ville ta kort på sin medresenär (mig). Han fokuserar på att ta en bild på mig, och ändå är det tydligt att vi sitter och käkar lunch och dricker fruktshakes på en strand i Thailand. Utan att fokus var att visa upp stranden.

Tänk er att någon hade tittat in i kameran, uppställd och väl medveten om att han/hon blev fotograferad. Skulle det ha blivit lika skoj att se? Jag tror inte det.

Och för att förtydliga, jag menar inte att hoppa på någon specifik eller säga att alla som läser här gör som jag inte gillar. Jag har bara svårt för fenomenet generellt då det känns så trist. Fast jag fattar att jag låter lite besserwisser.

ps.

2011-11-17T17:29:00.000+01:00

Vill bara förtydliga att det inte är ett dugg synd om mig. Jag är bara väldigt, väldigt trött både fysiskt och psykiskt just nu. Men det rättar till sig snart.

min dag.

2011-11-17T17:05:00.000+01:00

Vaknade ungefär fem gånger under natten på grund av ond blåsa i munnen.
Vaknade inte när klockan ringde. K fick väcka mig.
Gick till fel utlämningsställe när jag skulle hämta hyrbilen. Att springa en kilometer i vinterjacka klockan 08.15 är inte min favoritgren.
Höll inte på att komma ut ur Stockholm eftersom de byggt om och vägrar skylta mot E4:an. Tack appen Waze.
Missade att svänga av i Uppsala och var tvungen att börna upp mot Sundsvall en bit. Visserligen bara några kilometer, men ändå.
Bytte om på en parkering.
Begravning.
Kom till sommarstugan och hittade återigen råttskit i alla lådor i köket. Precis som förra året.
Och precis som förra året öppnar jag nu en flaska vin istället för att städa bort skiten.
Trött.

fråga.

2011-11-13T20:39:00.000+01:00

Det här är en uppriktig fråga.
Ni som fotograferar på resor och alltid (eller ofta) har en av resenärerna med i bild framför hus, kyrkor, sevärdheter etc. Varför? Vad är anledningen? Jag har funderat och funderat och kommer själv fram till tre möjliga svar:

1. Bevisa att man faktiskt var där. Som att det inte är riktigt, riktigt säkert att man verkligen stod där nedanför Eiffeltornet i Paris om det inte är så att någon i resesällskapet också är med i bilden. Känns som ett märkligt svar, men möjligt.
2. Normen. Att man faktiskt inte tänker sig för. Att alla "alltid" fotograferat så. Kanske grundar sig i då det faktiskt fanns begränsat med film i kameran, att det var dyrt och krångligt att framkalla och att man därför vill klämma in så mycket som möjligt?
3. Att det är roligare att titta på ett fotografi med människor. Det här svaret är väl visserligen sant, men jag förstår inte varför man inte då tar en bild på det man vill fotografera och därefter en bild på personen i fråga. Annars blir det ju bara något halvdant mishmash.

söndagsnöje.

2011-11-13T18:49:00.000+01:00

Kommande vecka kommer att bli hektisk. Tisdag, onsdag och torsdag ska jag vara någonstans klockan 08 på morgonen. Vissa av dagarna tar det ungefär en timma att komma dit. Eftersom min dygnsrytm är lite förskjuten nu när jag vanligtvis jobbar ca 09.30-19 (eller 20...) och är världens mest morgontrötta människa plus tar ungefär hundra år på mig varje morgon krävs nu en viss planering för att inte vara stressmonster. Så jag har valt kläder till alla dagarna, hängt fram varenda lite pryl inklusive underkläder så jag slipper tänka minsta lilla. Känns mycket bra. Andra söndagsnöjen man kan roa sig med är att nästan svimma av bakfyllehunger samt bråka med sin bror via sms. Konstruktivt så det skriker om det.

en ny, tillfällig, familjemedlem.

2011-11-12T12:58:00.000+01:00

Mina föräldrar har varit på snabbvisit. Vi har en gran i bilen! sa mamma när vi åt middag. Jag hade inte ens hunnit börja tänka på gran i år, men blev väldigt glad. Varje år hoppas jag att någon av våra grannar ska härma oss och ha en fin adventsgran på balkongen, men det händer aldrig. De kör sina fula ljusslingor som vanligt. Är visserligen väl medveten om vår lyx i att kunna få hemkörd en gran direkt från vår egen skog, men slutar ändå aldrig hoppas. För det är ungefär 10000 gånger mysigare med en gran på balkongen än en ljusslinga. Och what's up med blåa slingor? Usch.

trygghet?

2011-11-12T12:30:00.000+01:00

Det var ju Alla Helgons Dag förra helgen (nej, inte samma sak som Halloween). Jag är uppvuxen med att då gå till en kyrkogård och tända ljus och tänka en stund på farmor, mormor, farfar, morfar, A, D och alla andra i mitt liv som tyvärr dött alldeles för tidigt. Skulle inte kalla mig själv för troende, men jag tycker samtidigt att det är väldigt fint med liknande traditioner. Förra lördagen tjatade jag på K att vi skulle gå till den fina (faktiskt!) begravningsplatsen som finns ganska nära oss. Och tända ett ljus. När vi kom dit var det ett hav av ljus vid minneslunden och mängder av människor som talade lågmält. Väldigt, väldigt fint. K kom på att han nog aldrig gjort det, och blev överraskad över hur fint det var, hur stillsamt och vackert. Att bara gå dit, tända ett ljus och tänka lite. Blev glad över att han tyckte det, för precis så tycker jag också. Det är inte ledsamt, det är fint. Oavsett vad man tror, tycker och tänker. I veckan ska vi på begravning, jag har en känsla av att det kommer luta mer åt det ledsamma hållet än det fina. Samtidigt som jag verkligen tycker att begravningar är ett fint sätt att säga hejdå.

jag FRYSER.

2011-11-10T21:22:00.000+01:00

Jösses så kallt det är i vår lägenhet. Min standardoutfit hemma är alltid: tofflor, fleecetröja och filt så fort jag sitter ner, men utöver det har jag vetekudde och mängder med te. Ändå blir jag inte varm. Och det är inte börjar-bli-sjuk-frysa heller. Det som komplicerar hela situationen är jag vill kolla på tv. För att göra det utan störningar behöver vi hänga ut bordsantennen genom fönstret. Då behöver fönstret vara öppet. Inte helt bra.

faran med att jobba hemifrån.

2011-11-10T19:57:00.001+01:00

Plötsligt har man jobbat tolv timmar och det kändes som tre.

vi fortsätter att minnas.

2011-11-09T23:21:00.000+01:00

Grottar fortfarande i arkivet. Skrattade högt tre gånger till mitt Best of 2010-inlägg. Herregud, förra året var ju JÄTTEKUL. Eller åtminstone: jag skrev rätt skoj faktiskt. Man får tycka det. Finns för övrigt ett sånt inlägg för alla år jag bloggat här, de länkarna hittar ni här.

november, juni - samesame.

2011-11-09T23:07:00.000+01:00

Ska du ha den där? utbrast K när jag drog fram min gamla vinterjacka från garderoben. Det var nollgradigt ute och jag vägrade frysa, samtidigt som jag vet att om man väl tagit på sig vinterjackan åker den inte av förrän det blir vår ute. Fast 2009 hade jag iofs vinterjackan på mig i juni. Och ändå frös jag, vill jag minnas.

mörkret.

2011-11-09T19:24:00.001+01:00

Hur mycket jag än vill slippa prata väder, höst och mörker så påverkar det. Mycket. Mer än bara "åh vad trist att det är mörkt". Måste faktiskt ta och kika på någon solresa snart, kommer kanske inte överleva till våren annars.

vad hände?

2011-11-08T16:00:00.000+01:00

Det här blir ju jävligt meta och kryptiskt, men ändå. Sen jag startade blogg under helt eget namn, där jag skriver mycket om sånt jag inte skriver om här (t ex kommunikation) har det bara rasslat till. Bloggen har inte ens funnits i en månad och hittills: inbjuden på evenemang som gästbloggare, frågor om intervjuer i branschtidningar och konsultuppdrag. Okej. Jag vet inte om jag mest ska dansa glädjedans eller hålla mig till att inte ta ut glädjen i förskott, så jag kör båda. Varvar var femte minut ungefär.

happy monday!

2011-11-07T14:11:00.000+01:00

Jag är själv på kontoret hela den här veckan. Nästan. Gillar det. Tycker verkligen om mina kollegor, men har inga problem att jobba själv heller emellanåt. Framförallt inte eftersom de kommande veckorna kommer vara übersociala. Andra bra saker när man är själv på kontoret: inga problem att lyssna på samma låt på repeat ungefär tusen gånger. Idag kör vi den här, blir alldeles varm i magen.

kryp.

2011-11-06T13:15:00.000+01:00

Ni vet när det bara kryper i kroppen och man är oförklarligt ARG? Så är det idag. Måste ta en promenad, eller nått.

fortsätter att snoka i mitt bloggarkiv.

2011-11-05T23:46:00.003+01:00

Och hittar den här bilden. Jag tror att den där halsduken fortfarande finns kvar. Även mössan.

fredagsnöje.

2011-11-04T16:16:00.000+01:00

Men gud vad roligt det är att gräva i sitt egna bloggarkiv! Hittade till exempel det här snart fem år gamla inlägget som jag helt glömt bort, inklusive allas upprördhet över mitt utseende på bilden. Det innebär för övrigt att det inom ett par månader är sju år sen jag träffade K för första gången. Det är nästan läskigt länge. Sen hittade jag inlägget om när vår gran tog livet av sig. Det är en historia som vi fortfarande gillar att berätta. Och sen rattade jag in på min bloggserie "onödigt vetande om egon". Kanske borde ta upp den igen, det fanns ju fullt av vettig information där.

duktig egon!

2011-11-04T16:02:00.000+01:00

När jag läste det här inlägget kom jag och tänka på när jag rotfyllde min tand. Skräcken. Hur panikslagen jag var den där dagen då tandläkaren berättat att jag behövde en rotfyllning. Hur jag insåg att det låg på topplistan över värsta-saker-någonsin-jag-aldrig-vill-utsätta-mig-för. En obeskrivlig skräck jag sällan upplevt innan, eller efter. Kan fortfarande inte riktigt förstå min panik, min rädsla, min skräck. Men jag gjorde det ju, jag rotfyllde. Och jag är fortfarande så jävla stolt över det, över att jag vågade göra något som jag var helt maniskt rädd för att göra. Klapp på axeln till mig själv, snart fyra år senare.