avslutning på sommarens helgturné.

En klänning att ha på bröllop var ju inte det lättaste att hitta. Men det gick tillslut, mycket tack vare den fina lönen jag fick i juni. Snortight satt den, och sitter, så jag fick införskaffa dyra trosor utan sömmar för att sudda ut gränserna mellan mage, love handles, rumpa och lår. Det ser ju ut som att de bara klippt av en bit tyg tyckte K. Precis. Ju mindre jobb, desto dyrare? Men jag var nöjd. Ända tills vi klev ur bilen vid kyrkan i lördags. Det första jag ser är min klänning, fast på en annan bröllopsgäst. Roligt.

Något som däremot var fantatiskt roligt var bröllopet. Ett halvt paket ipren i kroppen, fri bar, otroligt vackert brudpar, strålande solsken, hav och en fin blandning av människor jag inte alls kände innan var tydligen ett vinnande koncept. Klockan 01 stängdes strömmen av i lokalen vi var i för att inte störa grannarna, och allt fortsatte i skenet av levande ljus. Jag svepte såna där goda drinkar med bär på löpande band.

Vi skulle unna oss taxi hem någon timme senare. På små små orter kan det hända att det bara finns två taxibilar en lördagkväll, och det kan hända att båda dessa befinner sig i den lilla orten ett par mil bredvid. Så vi gick hem, en nätt promenad på drygt en halvtimme. Det var skitkallt i klänning utan strumpbyxor eller kofta. Söta K gav mig hans kavaj. Jag frös ändå. Söta K gav mig hans kostymbyxor. Han fick bära min handväska som tack. Vi försökte lifta istället. Jag i klänning, kostymbyxor och kavaj. K i kalsonger, skjorta, slips och handväska.
Ingen stannade.