
45 minuter senare kastar jag mig in i lägenheten och hinner dra en halv suck av lättnad då nycklarna till den låsta resväskan ligger väl synliga precis innan för dörren. Tar dem och springer till taxin som hunnit vända, kastar mig in i bilen genom dörren som K öppnat i förberedande syfte. Chaffisen kör iväg samtidigt som jag stänger dörren och han utbrister Ni kan kanske hinna! Vid tunnelbanestationen strax utanför tullarna släpper han av oss och ropar Lycka till! när vi springer mot tunnelbanan. USA och Irak är på besök och då är det omöjligt att köra bil i stan. Lyckas pricka en tunnelbana perfekt, springer genom t-centralen med två tunga resväskor samtidigt som vi flåsar Vi hinner nog, vi hinner nog! Kliver på tåget två minuter innan avgång, och pappa hälsar oss välkomna ombord med orden Nu har ni magsår va?
05.15 dag två. Vaknar av min mobil som jag satt på alarm som säkerhet, eftersom vi ändå skulle bli väckta av konduktören klockan 05.00. Nattåget mot Berlin står still. Det ska inte stå still. Det ska köra konstant för att "främja nattsömnen". Nattsömnen främjas dock inte av 30-grader varma sovkupéer. Men jag hade lyckats sova i tre timmar eller så. Tills vi stannat. Loket är trasigt. Kaputt. Är tvugna att stiga av på en gräsbeklädd liten perrong någonstans där tågen egentligen inte stannar, någonstans i norra Tyskland. Ett pendeltåg stannar och plockar upp oss, 4 minuters färd till en riktigt station där vi byter till ett annat tåg som tar oss till Berlin. När vi väl kommer till Berlin är vi fyra timmar försenade och vi missar alla tåg och våra platsbiljetter går upp i rök och vi är redan trötta i armarna efter att ha släpat bagaget upp och ner på tre tåg när två återstår.

Hemresan gick smidigare. Tågresorna blev inte fler än beräknat och vi lyckades till och med sova på nattåget hem. Toaletterna blev för varje tåg något fräschare. Från Verona till München hamnade kiss och bajs inklusive toalettpapper rakt ner på spåret vid spolning (äntligen har jag förstått innebörden av "toaletten får användas på stationen"-skyltarna). Från München till Berlin var toaletten så automatisk att det inte ens gick att låsa dörren eftersom knappen för låsning inte fanns. Från Berlin till Malmö var det hederlig gammal SJ-standard. Och från Malmö till Stockholm reste vi 1:a klass och toaletten var finfin tills någon fick för sig att göra en egen papperskorg i ena hörnet och efterföljande toalettbesökare följde trenden.

Finfin reseberättelse det där! Och det där med att längta hem ju närmare du kommer: testa att vara apnykär och fast i Finland, efter en resa hem från Indien!
SvaraRaderatack! tanken är att det kommer lite mer om italy sen. och du har rätt, det blir liksom mer och mer påfrestande ju närmare hem man är. kan tänka mig att det var förjävligt!
SvaraRaderaja fint. vilken resa. Förmodligen en du kommer minns mer än många andra.
SvaraRaderaRoligt skrivet o fina bilder. Du får visa fler senare! :)
SvaraRaderaanne: absolut! det är ju sånt här som gör att det fastnar i minnet och blir vackert förskönat ju fler år som går.
SvaraRaderasussie: tack! det kommer mer sen från själva italien :)
På något sätt låter det, trots mycket tågåkande, härligt! Som alltid skapar dina reseberättelser ett enormt ressug!
SvaraRaderamatilda: det var härligt! men just när oturen hopar sig är det mindre härligt ;) och tack, det är ett fint betyg att få!
SvaraRadera