fredag, december 29, 2017
viktiga saker så som längd på ben.
Idag fick jag en heldag på stan av min kille. Mycket enkelt: fri tid att shoppa loss hur länge jag ville. Betalade såklart allt själv, men så gött att bara få ordentligt med tid i sina favvobutiker? Jag köpte bland annat denna kavaj på Filippa K då temat för dagen var att hitta bra jobbkläder. Ibland behöver jag ha kavaj på mig. Hamnade sen i en diskussion med hen i butiken om att det fanns byxor jag kunde köpa till. Jag sa blankt nej då det aldrig hänt att jag kunnat ha ett par vanliga byxor i en vanlig butik. Hen såg ut som en fågelholk och plockade fram deras byxor som "alla klagar på är alldeles för långa". Jag höll dem framför mig och det blev rätt uppenbart att de var minst 5 cm för korta på mig ändå. Jag är inte bara lång, jag har sinnessjukt långa ben också. Och mina favvojeans tillverkas inte längre. Försöker att inte få panik över detta, men förbereder mig mentalt på ett kommande år då jag bor i kjol och klänning istället för byxor. Älskar byxor. Men HMs pennkjolar för typ en hundring får väl funka.
Japp, dagens i-landsproblem.
söndag, november 19, 2017
så dumt?!
Och jadå, jag äter D-vitamin. Men jag borde surfa sistaminuten-resor över jul och tömma hela sparkontot.
söndag, november 05, 2017
andra saker som har hänt.
lördag, oktober 28, 2017
operation: check
lördag, oktober 14, 2017
städa, mmm.
söndag, oktober 08, 2017
näe, det är inte alltid en är en god förälder.
Det gick jättedåligt. Vi kom dit och barnet var glatt i ungefär fem minuter tills andra barn började droppa in. Det har han i vanliga fall inga problem med, men nu var det tydligen oerhört kränkande. Inget var kul, inget var bra, han ville absolut inte äta, inte leka, inte gå hem, inte göra något. Det blev ett litet moment 22. Jag är också lite skör mentalt denna helgen pga stora beslut i livet och agerade kanske inte helt pedagogiskt. Typ som när jag bara suckade och stampade iväg till ett annat rum när han vägrade lyssna på mina instruktioner hur "datorn med pinnar" (skrivmaskin, reds anm) fungerade.
Efter en och en halv timme lyckades jag få honom att äta. Pannkakor, sjukt säkert kort. Men icke då. Sylten var inte tillräcklig röd (ungen äter nästan bara mormorgjord sylt/saft och sånt) och var därmed oätlig. Och sylt var det på alla pannkakorna så det blev typ ingen mat. Sen vägrade han kissa och sen gick vi hem. Jag var sjukt sur, och så även barnet. Då kom en tant och tyckte synd om oss för att vi hade "alldeles för lite kläder på er, ojojoj".
På vägen hem berättade F att han varit så sur för att han tycker det är tråkigt att leka med mig och hade trott att K skulle vara på museet. I vanliga fall är jag noll känslig för sånt här då jag vet att K är lekpersonen nummer ett men idag sved det rätt hårt. Sen la jag mig i soffan och lyssnade på ljudbok resten av eftermiddagen.
söndag, oktober 01, 2017
höjdrädd på marken.
fredag, september 29, 2017
nytt under solen.
- Haft fyra jobbresor på sex veckor. Oslo, Göteborg, Dublin, Oslo. Jag gillar ju att få resa lite ibland men det här var lite väl mycket. Är trött. Och trött på flygplan.
- I Oslo nu sist så blev min jacka snodd. Otroligt irriterande, samtidigt känns det aningens roligt att vara tvungen att köpa en ny. Ska till Mall of Scandinavia imorgon, då jävlar ska jag hitta en ny!
- Väntar på en operationstid. Trots att det räknas som ett vanligt ingrepp under lokalbedövning är operationer en av få saker jag är väldigt rädd för. Det som ska opereras bort ska sen på analys så det inte är något farligt. Risken för det är ju minimal, men det finns ändå en risk. Det tänker jag lite på ibland.
- Funderar ganska mycket över livet. Fast på ett ganska fint sätt ändå, har släppt paniken och försöker mer komma underfund med vad jag vill. Och när. Det är skitsvårt. Men jag övar.
- Lyssnar på väldigt många poddar och dokumentärer. Kanske borde skriva ett inlägg bara om det? Mitt senaste tips är i alla fall dokumentären om Johan Gustafsson som var kidnappad i Mali i sex år. P1 dokumentär. Och dokumentären om Lady Gaga på Netflix var bra den med.
torsdag, augusti 31, 2017
så förutsägbar?
söndag, augusti 27, 2017
glömde!
det blev av tillslut.
Det är lite bökigt att ta sig ut, men med lite planering går det fint. Åk bil till Öregrund (drygt 2 timmar från Stockholm), ta båten över till Gräsö, kör så långt norrut du kan komma på Gräsö. Parkera bilen och invänta den lilla båten (man måste förboka) som kör dig och packning till Örskär. Väl på Örskär går man 1,5km rakt över ön tills man kommer fram till fyren. Sen är det bara att njuta! Extra roligt är att mitt barns farmor bott just i husen som är vandrarhem eftersom hennes pappa var fyrvaktare. På den tiden det fanns såna alltså. Slut på tips, men åk dit vetja. Det är magiskt.
söndag, augusti 20, 2017
jo men helt okej?
För övrigt har det som alltid händer när jag klipper mig upprepats: ingen märker något. Alltså ingen. Och då tar jag ändå bort typ 10-15 cm hår. Antar att det är ett tecken på att min frisyr är intetsägande.
onsdag, augusti 09, 2017
hur svårt kan de vaaaa egentligen?
Andra saker jag gjort denna veckan är att boka en tid för synundersökning. Min syn är bra, inga glasögon eller linser. Däremot har vi ärftlig ögonsjukdom i släkten som inte går att bota utan bara sakta ner (grönstarr). Därför är det skitviktigt att upptäcka det i tid, för annars blir man blind lite väl snabbt. I alla fall, det kan man kolla i samband med en synundersökning. Så nu ska jag göra det på fredag! Woho! Känner mig sjukt effektiv av att ha tagit tag i båda dessa saker.
Just det, ska till tandläkaren imorgon också. Kan dock inte ta så mycket cred för det då jag fick hem en lapp i brevlådan med inbokad tid och tänkte bara följa instruktionerna så att säga.
Saker som inte går så bra däremot är att hitta/boka en resa till oss i höst. Jag har bokat två jobbresor, men ingen resa för familjen. Suck.
måndag, augusti 07, 2017
önska mig lycka till, tack.
onsdag, augusti 02, 2017
hej och välkommen till sjukdomsbloggen.
måndag, juli 31, 2017
att tänka som blondinbella.
Igår kunde vi ändå pricka ett par timmars barnvaktande hos farmor då han mådde ok pga febernedsättande. Vi åt mat och satt på klipporna och pratade. Det var guld värt.
Jag försöker att inte oroa mig för mycket för hans tillstånd. Eller tänka för mycket på allt vi skulle gjort den här sommaren som nog inte blir av. De där minnena han kanske skulle haft som vuxen.
Googlar sönder mig på resor i höst som passar vår budget, lite värme och mitt späckade jobb-res-schema i höst. Det är svårt att hitta något.
Försöker verkligen tänka att det kommer fler tillfällen. Men ibland är det svårt. Vi hade behövt de här veckorna tillsammans som nu bara blivit sjukdomar och elände. Det känns ledsamt.
torsdag, juli 27, 2017
semestersjuka.
Nåja. Imorgon är det tänkt att jag och K ska tillbringa ett dygn på en fantastisk ö där det knappt finns folk. Älskar det stället (Örskär om någon vill ha ett bra tips). Hoppas bara barnet är i ett sånt skick att vi hönsföräldrar tycker det känns ok att lämna honom ett dygn.
I övrigt är det i alla fall trevligare med sjukdomar i familjen på landet än i stan denna årstid. Vi kan åtminstone vara ute i solen och pyssla med lite grejer (rensa ogräs, tvätta fönster etc) i försöken att inte tänka på att vi borde vara på en badstrand just nu. Eller förresten, alla sjukdomar är inte bättre på vischan. Tidigare i somras blev jag magsjuk när vi var här. Att mitt i natten behöva ta sig 50 meter till mulltoan som magsjuk är icke att rekommendera. Jag svimmade. ✌️
Okej, slut på sjukdomsbloggande för idag. Nu håller vi tummarna för att det inte blir mer sjukdomar, läkar- eller akutbesök på ett tag. Tack. Och så ska jag fundera ut roligare saker att blogga om. Är pepp på att börja blogga mer frekvent igen!!!! DET har jag iofs sagt många gånger senaste åren. Nåväl. Slut på dagens inlägg sa jag ju. Slut. Hej!
fredag, juli 21, 2017
det ofrånkomliga.
Jag är ju ändå snart medelålders nu, trettiofem år gammal. Mina föräldrar är inte unga längre. Klart tanken har slagit mig, mer än en gång, att det kommer en dag då de inte finns längre. Vi är också ganska rationella i min ursprungsfamilj, och pratar om sånt ibland. Det blev ändå chockartat och panikslaget när jag fick det där telefonsamtalet som jag varit så rädd för. Som vi väl alla är rädda för. Samtalet om att något allvarligt hade hänt. Ambulans. Hjärtinfarkt.
Jag tog tåget till Uppsala mitt i natten. Satt med på akuten, körde hem den andra föräldern. Trots att vi redan då visste att det här nog skulle gå bra ändå blev det ett sånt jävla brutalt uppvaknande. Dagen efter vankade jag omkring i deras trädgård och grät. Behövde våga tänka känslorna att det en dag blir såhär - att det bara är en förälder som är där. Permanent. Det var så jävla tyst, så tomt. Så vidrigt avgrundsdjupt hemskt att tänka på.
Men det gick bra. Båda föräldrarna är hemma igen. Men jag vill aldrig göra om detta igen. Och jag vet att jag måste, förr eller senare.
söndag, juli 16, 2017
sommaren 2017.
Men, vi försökte tänka att eftersom det här blir väldigt billiga fem veckors semester trots att vi hänger i Stockholm, Österskär, vid havet, vid gnällbältet och mitt i skogen i Uppland så skulle vi kunna lägga pengarna på en billig resa i vinter. Jag har ännu inte hittat någon solresa som inte kostar sjukt mycket pengar (tidigare gånger vi varit i typ Thailand har jag bokat i mars/april till året efter). Så dök en resa upp och jag bokade rätt snabbt eftersom det går att avboka inom fem dagar utan kostnad. Enter: beslutsångest deluxe. Lanzarote i december känns rätt osäkert vädermässigt och det är inte så kul att sitta på ett hotellrum om det är femton grader och regn. Ehrm. Såatte, nu vet vi inte riktigt hur vi ska göra med den där resan. Eller om vi ska åka någon annanstans. Thailand, Mexico, Västindien och allt sånt där är lite för sent att boka billigt. Dubai kanske? Eller någon helt annan stans? Beslutsångest.
måndag, juni 05, 2017
jag vet ju hur det kommer bli.
söndag, maj 28, 2017
men har fortfarande lite svårt att tänka på mig själv som mamma?
När blev du förälder?
Januari 2014. Beräknat datum var 2 januari, var så jävla lycklig när klockan blev 2014 på nyårsafton där, tyckte det kändes bättre att föda i januari. En av mina vänner var beräknad samma dag, hon födde den 5 januari och skickade ett sms ”Vi är på förlossningen, kom hiiiit ni meed” typ. Det tog tio dagar till innan jag födde F. De där tio dagarna var de längsta i mitt liv.
Hur många barn har du?
Ett. F.
Var graviditeterna planerade?
Mnja. Alltså jag var 100% övertygad om att vi skulle ha svårt att få barn så vi sa att när vi trodde att vi snart skulle vara redo slutade vi skydda oss för att sen kunna gå till läkare och be om hjälp att bli gravida. Så blev det ju inte riktigt eftersom vi blev gravida på första ligget. Utan att ha någon som helst koll på ägglossning what so ever. Det här är ju också en av anledningarna till att jag blev så JÄVLA chockad när jag blev gravid. Var helt oförberedd.
När fick du reda på att du var gravid?
Vi hade kommit hem från en Paris-weekend där min mens borde ha kommit men aldrig gjorde det. Däremot hade jag mensvärk. Så jag googlade ”mensvärk utan mens” och internet slog till mig hårt med infon att då är man gravid. Så jag tog ett test och det visade tydligt att jag var gravid. Jag sa bara ”åh herregud”, googlade ”gravid + snus” och insåg att jag måste sluta snusa. Sen somnade jag som en stock av utmattning direkt efteråt. K kunde inte sluta skratta och var helt lycklig. Vi reagerade ”lite” olika.
När berättade du om graviditeterna?
Dagen efter till L som jag i panik hade tvingat träffa mig efter jobbet för att prata och så beställde jag en cola på en bar. Hon fattade direkt. Några andra nära vänner veckan efter. Våra föräldrar ett par veckor till efter det. Min chef runt vecka 13, resterande delar av världen fick veta runt vecka 19-20 tror jag? Efter rutinultraljudet.
Tätt ihop eller långt isär?
Alltså, vad spelar det för roll? Egentligen? Men om jag hade fått välja helt fritt tror jag att tre-fyra år mellan barnen är ganska lagom. Om jag hade sett enbart ur barnets perspektiv tror jag det blir extra speciellt om de är väldigt nära i ålder, typ 2 år.
Har du oroat dig mycket under graviditeterna?
Nej, jag tror faktiskt inte det. Jag var rätt chill som gravid, om jag inte minns fel.
Hur var graviditeterna?
Överlag väldigt bra. Jag mådde psykiskt väldigt märkligt första trimestern eftersom jag var så chockad över att ens vara gravid. Fysiskt mådde jag bra. I andra trimestern mådde jag skitbra psykiskt men hade ramlat på en sten och slagit i svanskotan så jag kunde inte ens bära en kasse eller ha skor som var för tunga för då kunde jag inte gå. Tredje trimestern mådde jag bra fysiskt igen, relativt sett då jag ändå var höggravid, men tyckte framförallt sista veckorna var hemska psykiskt. Den där väntan alltså. FIFAN.
Gillade du att vara gravid?
Jodå? Överlag så var det okej och mysigt. Mycket för att F rörde sig så extremt mycket i magen och jag kände honom väldigt väl. Jag kände liksom skillnad på när han hickade och när han sög på sin hand i magen (världens gulligaste känsla att ha i magen!).
Visste du vilket biologiskt kön det skulle bli?
Nej.
Förlossningar. Hur har de varit?
Har ju aldrig bloggat om min förlossning, men har tänkt att jag ska göra det i lite längre form framöver. Kanske? Kortfattat så hade jag värkar i två nätter innan det tog fart på riktigt. Kom till förlossningen runt 14. Var övertygad om att jag skulle få åka hem igen och var livrädd eftersom jag inte förstod hur jag skulle klara ÄNNU kraftigare värkar än vad jag redan hade. Men icke då, jag var öppen 7-8cm. Fick ett bad, vattnet gick, var öppen 10 centimeter och sen stannade allt. Jag somnade mellan värkarna. Fick massor med värkstimulerande dropp. Fick aldrig sådär tydliga krystvärkar som andra pratat om, kände bara aaaningens skillnad. Men jag tryckte som bara fan, och ut kom F 21.33. Då vågade jag knappt ens hålla honom själv, men när jag väl gjorde det var det så himla märkligt, konstigt, häftigt.
Hur var första bebistiden?
Inte så kul. Jag var mer eller mindre sjuk konstant de första fem veckorna. Inom de första två veckorna hade jag varit på gynakuten två gånger. Det är inte riktigt så man vill att det ska vara. Jag var så trött, ledsen, rädd. Plus allt det omvälvande med att få en bebis.
Hade du bestämt namnen sedan innan?
Eh, nej. Vi hade en lista med tjejnamn och en lista med killnamn innan. När F sen föddes satt vi med kalendern och läste alla namnsdagar högt och tittade på F och kollade om något namn matchade. Vi valde mellan Frans och Sune, men han såg ut som Sune när han sov och Frans när han var vaken och vi tänkte att han ju kommer vara mer vaken i sitt liv än att sova, så det blev Frans. Att hans namnsdag är på kanelbullens dag hade dessutom en påverkan till namnets fördel. På riktigt (min kille ÄLSKAR kanelbullar).
Ett råd till blivande föräldrar?
Lita på er själva och era känslor för hur ni är med ert barn. Om det känns rätt, är det med största sannolikhet rätt. Fråga massor, det finns så mycket bra tips därute. Men lyssna inte på allt, ta till er det som känns som det passar er. Och: första tiden behöver inte vara rolig. Den kan vara rätt hemsk faktiskt. Men vet ni? Det kommer kännas lättare, och det kommer kännas helt jävla fantastiskt att vara förälder.
söndag, maj 07, 2017
halvsjuttis.
När jag skulle fylla sjutton ville jag ha en fest, så jag sa det till mina kompisar. De rövade bort mig och ordnade en fest. De trodde ingen skulle komma till festen eftersom det var tre mil från vår skola så de bjöd liksom alla de såg. Och alla råkade komma. Dagen efter räknade vi till att ca 100 personer bara från vår gymnasieskola var där, och då kom det massor med folk från andra skolor också. Såatte, en fest att minnas kan man säga.
Sen flyttade jag hemifrån och har sen dess haft någon slags tillställning varje år när jag fyller år. Jag har haft fester, parkhäng, mer fester och fan och hans moster. Bland de vännerna som hängt med under hela min stockholmstid vet liksom att min födelsedag = fest. Sen kom ett barn och min första födelsedag efter det styrde jag upp en lunch mitt i veckan eftersom det var det enda jag orkade (F var fyra månader). Det kom en person. En. Jag fattar att det var klurigt för människor att komma loss en vardag på lunchen så jag skyller inte på någon annan men fy fan vad jag tyckte det var ledsamt. Det var liksom just där och då jag hade behövt lite födelsedagsflärd.
Men det där har jag ju rättat till sen dess. Nuförtiden är det bubbel och kakor som gäller när det vankas födelsedag. Och idag var det dags! Jag fyller först imorgon men en måndag är inte så skoj men däremot är bubbel på en söndag jätteskoj. Ett gäng med vänner och skitmånga barn hemma hos oss idag och det var så himla fint. Att bara få fira lite. Älskar det.
Imorrn är jag halvvägs till sjuttio. Iiih! Kan inte längre gömma mig bakom att jag är ung. Nu är jag medelålders. Det är nog okej.
lördag, maj 06, 2017
att återvända.
Samtidigt har jag en liten backlash i självförtroendet. Känner inte att jag är en bra förälder, en bra partner, en bra vän eller ens speciellt bra på mitt jobb. Jag vet att det väl går över, men det är dumt då jag går in i "hur kan jag förbättra mig själv"-mode, och det är exakt det som gör att jag blir så stressad emellanåt. Eftersom jag är övertygad om att jag ska klara allt och aldrig be om hjälp.
Anyway. Jag tänkte försökte börja blogga lite mer igen. Kanske är en bra idé? Vi får la se.
lördag, april 22, 2017
kroppen ba: ÄNTLIGEN!!!
- Vidrig migrän. Herrejävlar vad jobbigt det var.
- Nackspärr i en vecka. Brukar gå över på ett par dagar, men inte nu inte.
- Cystor på äggstocken. Längesen jag hade det nu, men nu kom det såklart. Aj-som-fan.
- Hosta och feber. Minns inte ens när jag sist hade feber? Kanske efter förlossningen? Det var mer än tre år sen det.
Tjoho.
tisdag, mars 14, 2017
nämen, då pratar vi om min icke-förmåga att jobba lagom igen då.
Så jag vet ju att detta är bra. Samtidigt är det så oerhört lätt att falla in i tankarna kring hur det är min personlighet och mina egenskaper som sätter mig i såna här lägen. Hur det betyder att det är något fel på mig som aldrig lär mig. Som gör ett strålande jobb men tar död på mig själv på kuppen. Förra veckan skulle jag göra en övning där jag berättade för mig själv att jag gör det bästa jag kan utifrån mina förutsättningar. Och sen berätta vad jag kände när jag hörde mig själv säga så. Mitt svar? "Jag tror inte på det, jag hade kunnat göra många saker bättre".
Tänk de som är nöjda. Som nöjer sig, som inte alltid strävar efter att bli bättre och bättre i precis allt. Fan vad jag avundas er. För det verkar sjukt jävla svårt att både kunna bli en bättre person och ta hand om sig själv och samtidigt göra ett bra jobb. Eller ja, jag kan det uppenbarligen inte ännu i alla fall.
lördag, mars 04, 2017
den perfekta lördagen?
Lördag! Gick upp med F vid 07.30. Trots att jag kom hem först efter midnatt inatt så var jag varken speciellt trött eller ens bakis. Smått otroligt. Vid 09 väckte vi K och åt frukost samtidigt som F ordnade picknick åt oss i soffan, i köket och i hans säng. Mestadels köttgryta tydligen.
Vi vuxna började städa lägenheten då vi inte dammsugit på två veckor och fyfan vad det såg ut. F bestämde sig för att "ja vill vara ifred faktiskt" och stängde in sig på hans rum och lekte fint och helt själv i över en timme!? Herregud så ovanligt det är. Vi lyckades städa nästan hela lägenheten under den tiden. Sen blev barnet surt för att vi krävde att han skulle ha kläder på sig när vi gick ut. Som treåring är man tydligen lättkränkt. Efter några skrik och bråk hade hela familjen 1. Kläder på sig och 2. Ätit lunch samt 3. Dessutom fått på sig ytterkläderna.
Detta innebar att vi kom i tid till dagens dejt - gå på biopremiär av Bill och hemliga Bolla på Zita med Fs förskoleBFF och hens föräldrar. Väl där var det kalasfika, pyssel och sen bio. Mycket mysigt.
Efteråt fick vi frågan om vi ville följa med dem hem så barnen fick leka och vi vuxna kunde äta. Såklart vi ville. Barnen lekte själva (!), vuxna kunde dricka ett glas vin. Vid 18 hade alla ätit och barnen höll på att gå i tusen bitar efter noll sömn under dagen, så vi gick hem. Älskar älskar älskar att hänga med andra småbarnsföräldrar då det inte är konstigt att säga "Tack för ikväll!" innan klockan 19. Älskar även att Fs kompisars föräldrar är fina personer. Går nästan inte en helg utan att vi umgås med någon i hans lilla gäng. Älskar att ha ett sammanhang här*.
Nattade barnet som var så trött att han somnade på tio minuter. Extremt ovanligt. När klockan var 19.30 hade K och jag tagit fram spel och börjat spela. Orkade två omgångar. Nu ska jag lägga mig i sängen och läsa en bok (!). Sist jag läste var på flyget hem från Warszawa. Det var i slutet av november det. Och ja, klockan är bara 22.30.
Herregud! Inte varit med om en sån här dag på evigheter. Så välbehövligt.
* När vi flyttade hit bodde nästan alla vi umgicks mycket med inom promenadavstånd eller någon hållplats från vår lägenhet, men nu har alla flyttat. Utom vi. Och att vi då ändå fått till ett umgänge och sammanhang som bara växt fram helt naturligt är så himla fint.
torsdag, februari 09, 2017
längtar till säsong 4.
söndag, februari 05, 2017
en helg.
Förskolan var stängd och det var Ks tur att vara ledig med F. På eftermiddagen meddelade K att F gjort illa sig, att han plötsligt inte kunde stå eller gå på benet. Av en händelse hade jag läst om Höftsnuva två dagar innan, något jag aldrig hört talas om innan dess. Fattade väl rätt snabbt att det var det, vilket ska vara ofarligt men att barnet behöver kollas upp. Försökte få tid på närakuten, men de vägrade ta emot oss eftersom de menade att han med största sannolikhet behövde röntgas och det kunde de icke göra. Okej, det är väldigt fint men att ta sig till Huddinge kommunalt en fredagkväll för att sitta på akuten där kändes SÅDÄR. Men vi åkte dit. Och hela familjen höll sig på alldeles strålande humör under de sex timmar vi satt där (!). Förutom den lilla stunden vi skulle röntga, vilket var rätt traumatiskt för F. Jävligt tacksam att vi var två föräldrar där. Efteråt var barnet så stolt att han skrek "Ja va jättemodig FAKTISKT!" till alla han såg.
Det var den helgen det. Jag är fortfarande oerhört skör efter de senaste månaderna. Allt är svajigt och det känns som att jag tar timme för timme eller dag för dag. Men idag är första söndagen på evigheter som jag inte har väldigt mycket ångest. Det är bra. Jag hoppas det fortsätter så.
fredag, januari 20, 2017
tillfällen då en ändå tänker att man kanske är en någorlunda förälder ändå:
- När barnet säger "har vi pengar mamma?" och blir helt lycklig när han får en peng att ge personen som sitter utanför Ica.
- När "mamma, du är min bästa kompis. Jag älskar dig" kommer spontant nästan varje dag.
lördag, januari 07, 2017
2016.
1. Hände något/gjorde du något i år som aldrig hänt förut?
Massor med småsaker hände väl som aldrig hänt förr, men något stort? Näe, inte vad jag minns.
2. Höll du dina nyårslöften?
Brukar ju inte fundera ut nyårslöften direkt, men jag tror jag tänkte att jag skulle träna regelbundet hela året samt lära mig mer om fonder och aktier. Träningen gick bra, tränade regelbundet ändå fram till slutet av november. Fonder och aktier gick sådär, men jag gjorde ett försök i början av året och ska försöka lite mer nu igen.

3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Ingen nära vän som jag kommer på just nu, men ja - människor som rör sig i min närhet fick barn.
Tillägg: JAHAPP. Inser ju att det är flera av mina nära vänner som fått barn i år. Så pinsamt. Nåja, skyller på min icke-fungerande stresshjärna. Felåt?
4. Dog någon som stod dig nära?
Ja. Min moster som var som en extramormor/idol.
5. Vilka länder besökte du?
Norge (jobbet, men kanske åtta gånger totalt under året), Polen (jobbet), Lettland (jobbet) och så Finland. Gud så dåligt privat resande.
6. Är det något du saknar år 2016 som du vill ha år 2017?
Balans mellan jobb och privatliv.
7. Vilket datum från år 2016 kommer du alltid att minnas?
Inget speciellt datum.
8. Vad var din största framgång 2016?
Jag gjorde rätt stora grejer på jobbet, jag tränade bra tycker jag ändå (utifrån mina förutsättningar) och så i efterhand kommer jag väl se att min breakdown här i december faktiskt var något bra.
9. Största misstaget?
Att jag inte litade på min magkänsla i början av hösten då jag åtog mig något som var för stort, för svårt och dömt att misslyckas. Och eftersom jag inte är en person som misslyckas så brände jag hål på mig själv istället.
10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Varit förkyld en eller två gånger. Mått sämre mentalt.
11. Bästa köpen?
Vår vecka på Gotland i somras och resan till Helsingfors med K.
12. Vad spenderade du mest pengar på?
Förutom hyra och mat så var det nog Gotlandsresan i somras som totalt kostade mest. Men fyfan så fint vi hade det.

13. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Min familj, K & F. Herregud så viktiga de är.
14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2016?
Mello-Frans-låten!
15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Både och.
16. Vad önskar du att du gjort mer?
Tagit hand om mig själv.

17. Vad önskar du att du gjort mindre?
Tänkt på jobbet.
18. Hur tillbringade du julen 2016?
Hemma, bara med K & F. Det var supermysigt! Vi åt lite julmat, öppnade paket och myste. Precis vad jag behövde: inte åka någonstans, inte ha besök. Vi träffade utökade familjerna väldigt mycket före jul och strax efter, så det löste sig liksom fint ändå.
19. Blev du kär i år?
Var vansinnigt kär i mitt barn rätt ofta. En sån fantastisk liten person vi byggt!
20. Favoritprogram på TV?
SKAM. Jag är så besatt. Mvh sett säsong 2 och 3 två gånger redan.

Oslo! Och japp, taget från samma hotell som de var på i säsong tre när de hyrde en svit ni vet. Jag bor där ibland. Men icke i en svit.
21. Bästa boken du läst i år?
Läste tydligen bara 12 böcker i år, och av dem var nog ”Jag ger dig solen” den bästa. Den var så fiiiin. Läste förresten en kommentar någonstans om att det var spännande att få en inblick i en konstnärspersons liv, och det kanske var det som fick mig att gilla boken extra mycket eftersom det där är hemtamt för mig. Det är i såna personers närhet jag vuxit upp.
22. Största musikaliska upptäckten upplevelsen?
Jag är så dålig på att lyssna på musik nuförtiden, måste skärpa mig där.
23. Något du önskade dig och fick?
En fin semester med min familj.
24. Något du önskade dig men inte fick?
Ja, men det orkar jag inte blogga om nu.
25. Vad gjorde du på din födelsedag 2016?
Solen sken och jag satt på balkongen hela dagen och drack bubbel med mina bästa vänner och min familj.

26. Finns det någonting som skulle ha gjort ditt år ännu bättre?
Ja, det går alltid att förbättra saker.
27. Vad fick dig att må bra?
Vara ledig med min familj. Att träna, umgås med vänner.
28. Vad minns du tydligast ur nyhetsflödet det här året?
Trump. Det var en så jävla märklig dag när det stod klart att han vann. Jag höll i en skitviktig workshop med 15 personer de två dagarna, vi hade varit ute och ätit middag kvällen innan och alla var smått bakis. Snöstorm deluxe utanför när alla satt i ett konferensrum och bara tittade på nyhetssändningarna från USA på storbildsskärm. Alla vara bara tysta. Utom en person i rummet som var glad över resultatet.

29. De bästa nya människorna du träffade?
Jag har med flit de senaste åren försökt att inte ta in så mycket nya människor i mitt liv. Men i år har det ändå smygit sig in några nya personer som ändå är viktiga fast på olika sätt:
- Dels vårt lilla gäng här där vi bor, Fs kompisar från förskolan som visat sig ha helt fantastiskt bra föräldrar. Älskar att ha ett sammanhang här, att alla är helt öppna för att ses och hänga på de flesta lediga dagarna. Och barnen älskar det ju.
- Mitt lilla crew i Oslo. Det är jobbarkompisar och folk på byråerna jag jobbar med där. Det är så jävla fint att komma dit och känna sig välkommen, att de där VILL umgås med mig utanför jobbet på kvällarna bara för att jag är där liksom. Betyder dock att jag alltid är helt jävla slut efter varje Oslo-resa pga middagar och partaj, men det är ju högst självvalt.
30. Vad har du för nyårslöften inför 2017?
Ta hand om mig själv. Lära mig mer om fonder och aktier. Ha kul.