vad tomten gav egon.

Vi invigde den igår och nu längtar jag bara hem! Vill skumma mjölk och se espresson flöda. Kommer passa perfekt till vårens c-uppsatsskrivande och sen till flytten. Jag fick så fiiiina julklappar i år. Förutom espressomaskinen och de fjorton böckerna jag redan nämnt blev det bland annat en prenumeration på Offside, almanacka från Bookbinders Design, kopparna från Hemtex som jag ville ha, morgonrock, småprylar, lampa, pengar, radio som man kan koppla ipoden till och ett halvt ton småprylar till. K och jag fick superfina glas från Kuddens mamma och pappa igår också. Jag måste ha varit himla snäll i år!

"Utlänningar som mördar döms oftare till livstid"

Om nu någon missat det här så är det lätt dagens, antagligen helgens, lästips!

plus fjorton böcker och en espressomaskin.

Jag är tillbaka i storstan. Hur mycket jag än älskar och är beroende av lugnet på landet kryper det i kroppen efter några dagar. Jag och K fick skjuts till Sthlm. Det var nog tur det, tillsammans fyllde våra julklappar en hel volvokombi-baklucka. Bland annat fick jag fjorton böcker (!) och en espressomaskin (av K såklart, vem annars är bättre på och är orsaken till mitt latteberoende?). K fick ett antal dvd-boxar. Världens bästa L är i stan med sin Freddie och T har återvänt till Sverige. Det ska även jobbas och pluggas. Så om bloggen framöver kommer vara något mer i dvala än vanligt vet ni varför. Jo, idag kom kontraktet till min brevlåda. Tjoho! Dock gick inte mina planer på att klippa av mig halva håret så bra. Min frisör gillade inte tanken på det, hon tunnade istället ut halva håret (bokstavligt talat, och nu överdriver jag faktiskt inte). Huvudet känns lättare och äntligen har jag normaltjockt hår igen. Nu ska här spelas spel och drickas vin. Häj!

istället för julkort.

Jag är på landet. Det är underbart. Har aldrig någonsin firat jul på annat sätt än såhär. Om ett par timmar kommer brorsan, och julen kommer nog bli som julen vanligtvis är. Känns fint. Ha en God Jul nu alla, ni får se det här som min julhälsning istället för julkort. Nu ska jag se Cops med mamma och pappa och äta glass. Landet har nämligen fått in kanal 6 sen ett tag tillbaka och mina föräldrar har skippat Rapport till fördel för Cops med glass. Varje kväll. Mina föräldrar förvånar mig ofta. Återigen - God Jul!

ingenting är omöjligt.

Idag firade jag jullov genom att äta lunch på McD. Fast jag vet inte om det är så mycket till jullov, egentligen. Den 8 januari är det deadline för en hel massa. Trodde att jag kommit halvvägs med de två essäerna, tills läraren gav mig tipset att slå ihop essäerna eftersom det då kommer bli en väldigt bra essä istället för två halvbra. Jag tror hon har rätt, men det känns inte så roligt att helt plötsligt ha en totalt oskriven essä eftersom vi måste lämna in två. Julledigheten krympte avsevärt.

Lunchen var även en lätt bakismåltid. Vid 09-tiden imorse frågade läraren klassen hur vi mådde och fortsatte raskt med den direkta frågan Egon, är du förkyld? Du ser förkyld ut. Jag visste inte att jag såg förkyld ut när jag var bakis. Det var ett annorlunda julbord igår och trots att jag nästan gick hem först blev det alldeles för sent. Ikväll är det klassöl. Uff.

Ja, och sen kan jag meddela alla nyfikna läsare att en av anledningarna till att det här inlägget skrevs nu är ganska officiellt. Igår ringde en herre och berättade att vi blir godkända som hyresgäster. Efter fem månader i bostadskö har vi nu fått ett förstahandskontrakt på en helt nyproducerad lägenhet. Man tackar och den gamla slagdängan Ingenting är omöjligt! känns mer aktuell än någonsin. Grattis till oss, i maj blir vi sambo!

schizofren hund gör egon lycklig.

Programmet America’s Funniest Home Videos borde, om det inte redan är gjort, utses till världens bästa hälsoprogram. Det spelar ingen roll hur överjävligt trött man är, hur stressad man känner sig, hur mycket skrivkramp eller beslutsångest som finns – varje gång man ser programmet blir man fanimej lycklig. Varje klipp var för sig är kanske inte det mest roliga på skalan, men när det läggs ihop till ett tio/tjugotal klipp blir det rena rama lyckopillret. Det här inslaget är dock hysteriskt roligt även utan support-klipp.

god jul egon!

1. A To Z Encyclopedia Of Serial Killers – Schechter, Everett
Bläddrade i ett exemplar i lördags och blev alldeles till mig. Beställd idag!

2. Säsongsbiljett, DIF Fotboll.
Tror det blir femte året i rad nu. Hoppas på bättre säsong 07 än 06.

ursäkta franskan.

Helvete vad det händer grejer! Jag behöver vin.

me like.

Idag klättrade Bengt Ohlsson ett par snäpp på min gilla-lista. Många författare brukar vara duktiga på att romantisera författartillvaron, trots att alla hävdar att det är ett slitgöra. Ohlsson skippade romantiserandet. Att höra hur han bara kläcker ur sig extremt träffande metaforer på löpande band var häftigt. Han pratar som han skriver. Såna människor tycker jag om. Favoritcitat från dagen: Man kräks ju i stort sett hela tiden när du skriver.

störtkrukehjärta.

Om man skulle ge min pappa en skvätt knark kan jag sätta en tjuga på att han blir Thorsten Flinck. Konstnärer är ett underligt folk.

Igår fick ni Kings of Convenience i storform, idag får ni Hanif – Crash Helmet Heart. Det är ju så satans bra att jag får rysningar på armarna varje gång. Klickalyssnanjut.

bättre sent än aldrig.

Jag är ganska seg i min skrivprocess. I början stressade det mig, nu har jag accepterat det lite mer. Ska jag skriva en hel dag är det lika bra att känna sig okej med att det är den sista halvtimmen innan jag måste sluta för dagen som det kommer ut ord ur fingrarna som faktiskt går att använda. Timmarna innan letar jag inspiration, skriver, suddar, letar inspiration och dricker kaffe och surfar alldeles för mycket. Vissa av sakerna kan ju kombineras och jag har, ungefär hundra år efter alla andra, insett youtubes storhet. Det har ni säkert förstått på mina flitiga musikvideoklippinlägg den senaste månaden. Men jag letar även inspiration och en skvätt kreativitet där. Och det är när jag hittar klipp som detta, en fantastisk live-version av låten jag aldrig någonsin kan tröttna på, som jag vet att det inte gör något att min skrivprocess är seg och långsam. För nu är det ungefär en halvtimme kvar innan dagens skrivande ska ta slut. Det är nu orden blir som bäst. Så, från mig till er, med en viss hjälp av youtube:

Kings of Convenience – I’d Rather Dance With You

det var bättre förr.

jag är fortfarande gnällig.

Vid vissa tillfällen, som när jag idag besökte Urban Outfitters för första gången, så blir det extremt tydligt att jag tjänar tio papp mindre i månaden samt är två decimeter längre än den vanliga lagomsvensken av kvinnligt kön.

bullkalas!

Tanken var att jag skulle plugga, men efter tio minuter gav jag upp. Det är inte roligt att vara student just nu. Tre timmar senare fanns det både nybakad sockerkaka och nybakta bullar att smaska på istället. Första gången i mitt liv jag bakar bullar! Visserligen hade jag stor hjälp av den färdiga mixen, men jag är ändå oändligt stolt. De blev sjukt goda och de bakfulla karlarna som kom på fikabesök gav mig mer än godkänt. Bullfantasten K är väldigt lycklig för tillfället och sa Lunch! med tindrande ögon när han klämde på den ena bullpåsen.

och så tar vi lite gärningsmän igen.

Det här är intressant. Jag vill gärna läsa boken! Enligt kommentatorsfältet verkar många inte riktigt hålla med mig. Det handlar ju om att förstå brottsliga handlingar utifrån gärningsmannen. Hur ska man annars förstå brott och kunna motverka dem? Tycker det är rätt absurt att så många människor verkar ha inställningen att gärningsmän ska utplånas från jordens yta och aldrig få komma till tals. Argumentet ”tänk om det vore dina barn/familj/vänner” är bara onyanserat och dåligt i mina ögon. Det handlar inte om att ta gärningsmännen i försvar eller rättfärdiga brott, det handlar om att förstå och kunna agera utifrån det. Nedtystning är inte en lösning på problemen.

årets coolaste liveframträdande.

utelåst.

Jaha, då har jag låst mig ute för första gången i mitt liv.
Skönt att ha det avklarat.

ditt hår luktar disktrasa.

I början av seminariet utannonserades det att vi skulle få goodiebags efteråt. Mina tankar for direkt till alla modebloggare som verkar få goodiebags överallt, sprängfyllda dessutom! Det blev en besvikelse. En Veckorevyn, en tidning om familjeliv, en tub med brustabletter för människor som sportar plus Martin Stenmarcks cd-skiva. Alltihopa ganska jättemycket ickeanpassat till egon. Inte ens lite godis som C sa.

Innan seminariet så lyckades jag med att förolämpa en kollega genom att högt och tydligt utbrista Nu började det lukta disktrasa helt plötsligt utan att jag noterat att hon tio sekunder innan släppt ur håret som varit uppsatt hela dagen. Jag kunde inte rädda situationen. Därefter blev vi vittne till en herre som dundrade rakt in i en lyktstolpe. Det ekade på hela Folkungagatan, han ojade sig och vi garvade.

Sen var vi på Vinoteket. Trevligt! Men det är ju verkligen vinprovning, men ack så gott. Min favorit blev 1997 Terreno Lignanello. Kan även rekommendera oliverna, osttallriken, charktallriken, bruschettan, chokladmoussen och antagligen allt annat på menyn också.

kvällens planer.

Skrev ju tidigare att jag ska försöka skriva en av essäerna inriktat mot ämnet blogg. Det blir inte bloggar, bloggning eller bloggare utan snarare den konstiga värld som uppstår bloggare emellan. Så lägligt då att jag på morgonkvisten här fick mail från ena chefen med schema för kvällens aktiviteter. Först ut står ett bloggseminarium! Hoppas det blir intressant. Och så ska jag få besöka Allmänna Galleriet, där jag pinsamt nog aldrig varit än.

skänk en slant?

Under min första termin, för snart tre år sen, hamnade jag och T bredvid några äldre damer på pendeltåget. De klargjorde högt och tydligt deras åsikt om tiggarna, både de som spelar och de som går runt med förfalskade lappar om sjukdomar. Jag orkade inte protestera, och ville antagligen inte heller. Häromveckan ropade tågvärden på pendeltåget ut att vi passagerare inte ska ge pengar till tiggarna ombord. A utbrast att hon inte förstår varför de ska ropa ut sånt. Att det är upp till passagerarna att välja själva om de vill lägga en slant. Jag nickade instämmande men tänkte tvärtom. Några dagar senare menade en annan i klassen att han alltid drog åt sig musikanterna på pendeltåget och tunnelbanan och överallt. Jag tänkte att han fan inte är ensam.

Idag grävde J i fickan, fiskade upp ett par mynt och sa ärligt med en stadig blick till musikanttiggaren Vad fint du spelar. Jag har tyvärr bara två kronor. Musikanttiggaren verkade inte förstå vad han sa, men nickade försiktigt. Först ville jag protestera. Sen undrade jag varför jag aldrig gett pengar, varför jag aldrig berömt musiken som så ihärdigt tränger sig mellan mig och min ipod. Vi från klassen pratade om tiggare, fattiga och uteliggare resten av resan. Jag undrade hur mycket fem kronor var värt, men ingen kunde svara. Skämdes för att jag så sällan köper Situation Stockholm. Men man har ju så sällan pengar löst och fan vad mycket snack och lite verkstad det är jämt. Innan vi vinkade Hejdå, ses på torsdag sa J att han hade tio minuter på sig innan han skulle träffa sin polare. Han skulle hinna upp till bankomaten för att sen leta upp en Situation Stockholm-försäljare. Jag skämdes och tänkte att jag ju faktiskt inte har fyrtio kronor löst i plånboken utan bara några få mynt, som jag visserligen kan ge till musikanten i gången mellan centralen och tunnelbanan.

Musikanten log med ena mungipan och ögonen såg frågande på killen med den midjekorta jackan i glansigt turkost material. Han stod ungefär en halv meter framför honom och stirrade ilsket musikanten rakt i ögonen. De hade liknande kroppsbyggnader vilket gjorde det omöjligt att förutspå vem som skulle vinna i ett eventuellt slagsmål. Jag vågade inte tränga mig emellan. Nä, jag såg det helt enkelt som en ursäkt för att inte stanna och fiska upp de kronorna som fanns i väskan. Istället tog jag upp telefonen och ringde K, sa att jag snart skulle vara hemma och vilken konstig situation det blev med turkosjackan och musikanttiggaren.

Att det ska vara så jävla svårt. Idag ska jag iaf ge kläder till stadsmissionen. Men det vinner jag ju något på direkt själv, jag blir av med klädhögen som legat i en påse i köket i veckor, månader. Borde börja ha småpengar i fickan istället för plånboken. Kan inte motivera varför jag inte ska ha det.

fräs.

Det känns som att jag har varit extra grinig den senaste månaden. Som när jag är hungrig, fast jämt. Antagligen påverkar höstmörkret och att jag inte haft en helt ledig helg på jag minns inte när. Jag jobbar och pluggar drygt 6 dagar i veckan. Slitsamt. Och så är det allt annat. Ikväll är det styrelsemöte, imorgon är det något jippo med jobbet, på onsdag ska vi på lägenhetsvisning, på torsdag är det påhälsning i gamla jobbets nya lokaler. Sen är det helg igen och då har jag hunnit med att jobba och plugga på dagarna också. Det är nog inte speciellt synd om mig, egentligen, eftersom jag valt det mesta själv. Men jag känner hur jag fräser mot folk överallt hela tiden. Jag tror att alla i min klass för tillfället ser mig som en grinig besserwisser som aldrig kan hålla käft. Det blir nog bättre till våren, eller åtminstone när det kommer lite snö.

Som grädde på moset kan jag också meddela att jag förlorade helt groteskt stort på Rappakalja i lördags. Jag blev nästan varvad av vinnaren, som tog ett extra varv för skojs skull! Hemskt, men jag skyller främst på vinet.

dagens tips från egon.

Dagens tips går rakt av till den läsare som i stort sett varje dag googlar på "egoegon" för att sen klicka sig hit. Bokmärk min blogg! Eller skriv in adressen direkt. Efter egoegon är det bara .blogspot.com som behövs för att du ska hitta hit direkt.

hello helg!

Projektveckan har gått oroväckande fort och smidigt. Inte för att jag är klar än, men skillnaden i mängd huvudvärk och tidsbrist mot förra gången är tydlig. Har till och med hunnit med att jobba idag. Att jobba på fredagar är så förbannat skönt. Alla på kontoret är mycket gladare på fredagar, inklusive mig själv. Nu blir det fika med responsgruppen och sen ska vi hälsa på Kudden. Lördag innebär hockey och middag, söndag plugga. En släng av bakfylla kan inträffa. Det här var ju ett meningslöst blogginlägg, men trevlig helg på er.

gratisreklam.

Stor latte - tjugotvå spänn.
Stor latte plus stor lussebulle - tjugotre spänn.
Det är nästan så man förlorar pengar på att inte köpa lussebulle.
Exakt.


(Det är bra mycket roligare att blogga än att plöja essäer, om ni nu inte redan förstått det. Får hålla mig i fingrarna för att inte producera ett blogginlägg i timmen.)

hur luktar de som bor här?

anteckningar.

Tjugoåttonde augusti
Vita katthår på tröjan. Hur många? Vet ej. Jag överlever. Vitt syns mot svart. Tänk om någon är hyperallergisk och dör för att jag har vita katthår på tröjan. Borde inte såna människor ha varningsskylt på ryggen? Eller magen? I pannan. Min bror var en sån förut. Han hade ingen varningsskylt, fast han överlevde ändå. Det är så grönt hemma. Grönt är mjukt och det blåa passar så bra in. Passar jag in här? Passar vi in? Det visar sig. Släpp ner axlarna och tänk inte så mycket. Jag tänker för mycket. I förväg, i efterhand och precis samtidigt. Stoppknapp behövs. Jag behöver en stoppknapp och de allergiska behöver en varningsskylt. Jag kanske hamnar i fängelse om någon dör. Fast det tror jag inte. Men hjärnan tänker för mycket.

Fjärde september
Jag blir rädd när jag ser barnen, BARNEN, på Lidingöbussen som är sminkade och vill visa upp sig. Trots att de inte har några bröst. Hur ska mina barn bli? Var ska vi bo? Lidingö är fint, men jag blir rädd för barnen. Iiiiii. Tänk om våra ungar kommer prata så fast de har dialektföräldrar?

Elfte september
Helt sinnessjukt skönt att vakna och känna att jag mår bättre. Bättre! Det har jag nog inte känt på jag vet inte när. Den här Sofia, vem är hon, vad gör hon, existerar hon? Vi har fortfarande aldrig sett henne. Det är kanske något lurendrejeri bakom. Var är hon?

Artonde september
Jag är snygg idag. Ja, det är jag fan. Tröjan sticks lite, men knappt märkbart ändå. Tack korta ärmar. Undrar om de andra ser att jag är snygg idag? Det måste de göra. Jag borde maila PBM och tacka för all hjälp. Och tacka K. Gud vad jag borde tacka honom. Jag älskar honom och vi ska till Budapest! Det är skönt att vi är så lika. Vi är som små lergubbar som bara flyter ihop och mår så bra och är så fina tillsammans. Jag älskar honom. Jag gillar måndagar! Jag gillar skolan. Jag får skrivkramp i armen. Allt löser sig till det bästa. Jag är inte så dum jag inte.

Tjugoandra september
Hösten har inte kommit än, sa de på tv imorse. Fast där den har kommit är det redan vinter. Varje gång jag ser meteorologen, som jag inte kan stava till, så tänker jag på hennes första dag. Då jobbade jag heltid och då var det vinter. Höst. Det är så vackra färger! Rött. Som min tröja. Rostrött. Gult. Sen blir det brunt och slaskigt, men det borde inte kallas höst. Det borde kallas för-vinter. Eller skit-årstid. Varför behövs november? September oktober december borde vara så jävla mycket bättre. Varmt vackert vackert kallare vackrare snö jultomte. Vi åker till Budapest i höst. Det ska bli så fantastiskt. Kommer det vara vinter där? Höst? Sommar? Tidig höst förhoppningsvis. Undrar om löven är gula där också. Röda? Orangea? Gula?

Andra oktober
Det är skönt att skriva slarvigt, att inte ha tryck på pennan. Undrar om jag kan se vad det står. Nyfiken i en strut vill väldigt gärna läsa vad de andra skriver. Vad tänker dom? Hur tänker dom? Jag orkar liksom inte skriva mer. Stackars arm. Stackars stackars arm.

hälsning från costa ricas djungel.

"Har om natten hade vi besok av en jaguar, han at upp en av aporna, Gorda, sa nu sover vi i skift ifall att han skulle komma tillbaka."

ja jävlar.

hej essä!

Vi har projektvecka. Igen. Förra projektveckan slet jag mitt hår nästan dygnet runt för att få ihop något inspirerat av Bengt Ohlssons Gregorius. Är fortfarande inte nöjd med det resultatet, så någon gång när dygnet får fler timmar ska jag försöka få det läsvärt. Den här veckan ska vi inte producera så extremt mycket själva, utan mest bli inspirerade inför det som kan kallas slutarbete. Vi ska nämligen skriva två essäer på minst tio sidor var innan terminen är slut. Heja! Den ena ska trist nog handla om skrivande, och den andra med temat ”ingenting”. Kanske världens sämsta tema då det tydligen ska tolkas som en essä om vafansomhelst. Ska plöja essäer hela veckan, allt från Mon­taigne till det som kallas essä i DN. Är på jakt efter moderna essäister, har ni några tips? Vi ska dessutom ha fått ihop en plan över våra essäer som ska skrivas innan veckan är slut. Funderar allvarligt på att ägna ingentingessän åt ämnet bloggande. Jag har väldigt svårt att ta ställning i många fall, och hela fenomenet blogg är sjukligt fascinerande. Men vi får se. Det är kanske inte alls bra. Nu blev jag tveksam. Äh, det visar sig.

För övrigt kommer Bengt Ohlsson på besök till vår klass om ett par veckor. Vi är uppmanade att ha många frågor förberedda, för så fort frågorna verkar sina ska karln tydligen resa sig upp och gå. Så, om det är något speciellt ni alltid velat fråga honom har ni nu er chans genom mig.

kära Dramaten,

Jag skriver till dig med anledning av föreställningen Lulu – En monstertragedi av Frank Wedekind. Denna föreställning såg jag på det öppna genrepet, den 13 september. Jag är numer uteliggare, och det är ditt fel.

Vid min hemkomst efter föreställningen hade jag helt glömt av att jag skulle ta emot en rörmokare. Denne rörmokare skulle laga ett avloppsrör i taket på min toalett som läckte. Detta avloppsrör i taket läckte eftersom min granne ovanför helt enkelt inte haft tillräckligt med koll på sin avföring och därför utvidgat avloppsröret till den grad att det började läcka. Mycket otrevligt. Ännu otrevligare blev det då jag, som sagt, glömt av rörmokaren. När jag klev in i min port möttes jag av en arg rörmokare som debiterade mig för de timmar han väntat på min ankomst, samt några tusenlappar extra. Detta gick inte att bestrida då hans kusiner driver ett gym och är från Ryssland. När jag sedan öppnade dörren till min lägenhet blev jag översköljd av en stark lukt av avföring, helt enkelt på grund av att avloppsröret hade sprängts då det inte blivit åtgärdat i tid. Min lägenhet blev förstörd, likaså alla lägenheter i samma hus då det som fanns i avloppsröret spred sig som en löpeld. Igår klockan 10.00 på förmiddagen sprängde de bort huset. Det gick inte att rädda.

Alla mina grannar samt hyresvärden anser att felet är mitt, eftersom jag inte var hemma i tid och släppte in rörmokaren. De är nu hemlösa och jag med. Allt hände så fort att ingen lyckats få en bostad. Mina grannar jagar mig därför, fly förbannade. Jag har rivsår på kroppen efter att tidigare imorse fått kasta mig i ett rosbuskage för att undkomma de uppretade grannarna som jagar mig med basebollträn. Inatt sov jag i en trappuppgång.

Eftersom föreställningen blev en halvtimme försenad samt sen var över tre timmar lång anser jag att det är ditt fel, Dramaten. Ingen skulle tro en uteliggare som polisanmäler dig, därför skriver jag detta brev. Jag tänkte kika förbi imorgon vid 12-snåret. Det vore bra om det då fanns klart en ny bostad till mig, lite rena kläder, sushi samt pengar så jag åtminstone kan betala rörmokarens kusiner från Ryssland. Övriga pengar för sveda och värk kan vi ta i övermorgon.

Med vänliga hälsningar
Roland Karlsson

julklappar vs öl.

Julklappsshopping: 3h
Öl: 5h
Hemma före 23.
= Perfekt!

bättre sent än aldrig.

De senaste dagarna har jag fått arslet ur vagnen och sett lite filmer som alla andra sett för evigheter sen.

2001: A SPACE ODYSSEY
Kaka för ögat och hjärnan. Det är helt sjukt att filmen gjordes 1968. Nu vill jag läsa boken. Någon som läst den som kan uttala sig? Hittade, iofs utan större svårigheter, den här siten som är rätt coolt gjord och underlättar för den som inte orkar analysera filmen själv. Tar gärna ett exemplar av stolarna ovan samt kommer för all framtid vara skeptiskt inställd till talande datorer.

THE USUAL SUSPECTS
Egentligen är det konstigt att jag inte sett den tidigare. Om jag skulle välja en favoritskådis skulle det helt klart bli Kevin Spacey, och det är ingen direkt nyhet. Men bättre sent än aldrig. Fast jag visste redan om att någon oväntat skulle hända på slutet och i efterhand undrar jag om inte någon berättat för mig hur det skulle gå för jag var övertygad om det som skulle hända efter halva filmen. Hade hellre blivit överraskad faktiskt. Nåja. Det är nog väldigt svårt att inte tycka om The Usual Suspects.

THE RING
Jag och skräckfilmer är inte något som fungerar tillsammans. Tycker inte om att bli skrämd. Har säkert något att göra med mitt kontrollbehov och att skrämselkänslan påminner mycket om den avskyvärda stressen. Men varenda kotte verkar ju ha sett The Ring så när den nu gick på tv igår kändes det ok att se den trots allt. Jag är ett stort fan av logik, och jag undrar väl lite över några händelser i filmen som jag inte får att gå ihop. Ett gott betyg är ändå att jag inte var helt nöjd med att sova bredvid tvn inatt. Mardrömmarna uteblev som tur är.

idag är det FREDAG!

Trots att jag precis betalat alldeles för mycket räkningar för min plånboks bästa och trots att jag inte hunnit med att plugga allt jag skulle så blev det en fin morgon. Upptäckte nämligen att The Magic Numbers spelar på Berns den 27 januari. Biljetter köptes direkt, och att jag missade dem när de spelade på Debaser tidigare i höstas känns helt plötsligt inte lika farligt. Dessutom så visade det sig att Damien Rice spelar på Cirkus den 24 mars! Herregud. De biljetterna införskaffas nog under helgen, vi ska bara bestämma hur många som ska gå.

Och så är det ju fredag, bara det gör det till en fin dag. Nu ska jag äta en skvätt risgrynsgröt, lämna kläder på Stadsmissionen, köpa en latte, jobba några timmar och sen är det helg på riktigt. Imorgon får jag äntligen träffa L och Freddie. Varför varför varför ska mina bästa vänner bo i andra städer eller i andra länder? Fattar ni inte att jag saknar er?

Damien Rice & Lisa Hanningan – 9 Crimes

plastfaster?

Vi tyckte ju att det var mer än dags för Kudden att möta världen. Så med lite hjälp på traven tittade Kudden, som visade sig vara en liten pojke, ut strax efter 03 inatt. Jag har blivit väckt på sämre sätt. Att vi är extremt förkylda just nu är väl bara något som kallas dålig timing. Eftersom min bror är lite seg på att göra mig till riktig faster får jag väl titulera mig plastfaster eller något till den här krabaten så länge. Vad heter det egentligen?

Avslutade minikorta reportagekursen idag. Jag blir mer och mer övertygad om att mitt aktiva val att inte utbilda mig till journalist (utan istället ställa mig på andra sidan informationsflödet) grundade sig i något mer än bara dåliga jobbutsikter, även om jag inte själv förstod det då. Fy tusan vad jag har svårt att skriva reportage och artiklar. Får hålla mig till novellerna.

better do better.

Bland de bloggar jag läser har jag aldrig sett någon skriva om Hard-Fi. De stod för årets skiva 2005 i min bok och jag väntar på nästa, som de tydligen jobbar på just nu. Stars of CCTV är iaf helt jävla fantastisk, om ni nu inte redan visste det. Fast ikväll blir det nya skivorna från Magic Numbers och Damien Rice. Ny, bra musik är bland det bästa som finns.

atjoosnörvel.

Kuckelimuckmedicinen fungerade inte. Igår bröt det ut på allvar och jag förstår inte hur jag orkade sitta upprätt och jobba (visserligen hemifrån, men ändå) i fem timmar. Idag är huvudvärken lite mindre, snoret sitter fast istället för att rinna och ett skönt lock för öronen skärmar av världen. Har redan hunnit med att fika med min kontaktperson på bemanningsföretaget där jag egentligen är anställd. Om en timme ger jag mig iväg till jobbet, för eftersom jag är friskare idag så kan jag jobba från kontoret. Ibland är jag inte helt förvånad över att saker och ting blev som det blev, och jag är inte heller helt förvånad över att jag fortfarande sätter jobb, pengar, skola och allt annat som måste göras framför min egen hälsa. Men hey, jag gick aldrig på styrelsemötet igår pga förkylningen. Alltid något.

gnällbälte.

Örebro är en lagomtrevlig stad. Inte otrevlig, inte übertrevlig. Lagomtrevlig. Jag tror inte jag skulle kunna bo där själv, men jag kan inte heller rulla med ögonen och tänka Herregud! till de som bor där. Nog med övertydligheter – bror min har bosatt sig där. En nätt liten villa på 160 kvadratmeter inklusive roliga prylar som ett par hundra dvd-filmer, projektor, trådlöst bredband, två audi att köra och så vidare och så vidare. Passar med andra ord perfekt för att fira mammas 60-årsdag och pappas farsdag i efterskott. Pappa fick en alldeles egen hemsida som han blev eld och lågor över. Mamma hade fått sin riktiga present tidigare, så hon fick nöja sig med hotellfrukost, shoppingtur och lunch på stan, badkarsbadande (lyx!) och en fyra rätters middag. Vi hann även klämma in en utställning och gemensam lunch på stan (igen) dagen efter. K fick med sig en förkylning hem, jag en ny senapsgul tröja. Vi plockade även på oss Tintin i Hajsjön, The Usual Suspects och 2001: A Space Odyssey. Jag har otroligt nog inte sett någon av filmerna. K sover som en gris, men eftersom även jag börjar känna av en lätt smärta i halsen lär det bli dags att plocka fram min egen kuckelimuckmedicin inom kort – Sthlms godaste kebab + The Usual Suspects + Fredrik&Filip-premiär. Mot Lidingö!

josé gånger tre.

zero 7 feat josé gonzales - futures


embee feat josé gonzales - send someone away


josé gonzales gör reklam - heartbeats

ondska?

Har tidigare skrivit om mitt intresse för gärningsmän, gärna i kombination med medier. Så trots att jag har svårt för Hasse Aro och generaliserings/fördomstv3 så tittar jag gärna på både Efterlyst och framförallt det nya programmet Ondska. Jag gillar grunden i programidén, men det blir tråkigt när resultatet blir så pass generaliserande att det gränsar till otäckt övertramp. För det första förstår jag inte varför programmet heter Ondska och varför de motiverar Aros försök att hitta ”sanningen” bakom varför gärningsmännen begått brott med att de ska identifiera ondska. Om de vill hitta varför en gärningsman begår brott – varför använder man sig inte av de kriminologiska teorierna som grund och sen går ner på detaljnivå i varje specifikt fall? Varför tar de bara ett drag som gärningsmännen har och förstorar upp det till något enormt, som att det skulle vara den enda anledningen till att brottet begicks? Jag blir rädd av bara tanken på hur många människor som nu tror att Aspergers är orsaken till brotten som togs upp igår.

Idag används så kallade experter överallt i medierna. De uttalar sig sällan om specifika fall, men då redaktionerna/journalisterna frågar allmänt och sen applicerar de generella svaren på det specifika fall de jobbar med blir det ofta tokigt. Hur många rubriker hos Aftonbladet och Expressen lyder inte ”xxxx (helst känd person) riskerar att få fängelse/böter/vård/bli frisläppt” som sen visar sig grunda sig på en generell fråga till en expert, inte gällande själva incidenten i sig? I programmet Ondska uttalar sig ingen om de specifika fallen förutom Aro själv och polismannen de har med sig på brottsplatsen. Igår lät de visserligen en dömd brottsling spekulera själv i vad en annan brottsling kanske kände vid mordtillfället, men det blir lika konstigt det fast omvänt. Experterna talar generellt, vilket sedan blir ihopklippt och förklarat av Aro att det experten sa, det är minsann det som hände i hjärnan hos gärningsmannen.

Medierna idag fungerar såhär. Men det är synd när det görs så extremt fult som Aro och hans medarbetare lyckas med. Fast jag kommer titta nästa vecka ändå, för jag gillar ämnet.

Och det här blogginlägget rekommenderar jag varmt för detaljer om vad som sades mer exakt och hur fel det blev just igår.

jag vill byta utsikt.

Idag har vi varit på lägenhetsvisning. Vi har inte tänkt köpa, men hyra vore ju jäkligt trevligt. 10 minuter till slussen, utsikt över vattnet, tjusig planlösning, bra ytor, okej område jada jada. Nacka känns som ett fint ställe att bo på. Så synd att det är inflytt för tidigt, att hyran är för dyr för oss just nu och aldrig att 29 personer säger nej till den lägenheten. Men så jag längtar till att ha ett sovrum, ett vardagsrum, ett kök där man kan ha matbord, en toalett med större golvyta än 1m2, slippa pendla mellan två lägenheter. Och utsikt! Herregud, tänk att få ha något att titta på. Tänk att få ha vatten, eller åtminstone ett par träd, att fästa ögonen vid. Jag har bott 19 år med utsikten som visas ovan, och snart 6 år med denna. Det är inte helt svårt att gissa vilken jag föredrar.

word!

"Fotbollsgalan" som tv? Den bygger som vanligt på klyschan "men det måste väl få vara lite glamour också"? Svaret är: Det måste väl få vara lite bra också! Låt Canal+ göra "Fotbollsgalan" nästa år, som kan och vet något om fotboll och fotbollsfans.

dagens ord: spännande.

Heja DIF! Längtar redan till 2007. Det här blir spännande. Skönt att det blev klart i god tid också, och tack för att vi slapp RL i år.

måndag kl 21.50.

Jag satte hjärtat i halsgropen då jag insåg att veckan tar slut redan på torsdag, för på torsdag åker vi till gnällbältet och inleder firandet av mammas 60-årsdag. Jag som hade tänkt jobba på fredag därmed hinna skriva min novell och mitt reportage i god tid innan torsdag och sen jobba. Kom hem vid 16, utan att ha ätit lunch, ena chefen ringer och försöker hävda sin åsikt av vad som hände i torsdags medans jag hm:ar och ok:ar mellan tuggorna av matlådan. Möte imorgon och jag anar att min tjänst ligger risigt till. Den som lever får se. Iväg till söder och Bara. En öl hinns med innan after worken är över, de två efterföljande kostar vanligt. Vi pratar och pratar och det är svårt att hinna gå på toaletten mellan alla ord. Det tar ett par timmar innan orden om ämnet tar slut och nya ämnen tar vid. Det är ändå skönt att vara hemma i god tid innan tio och jag kunde till och med läsa min bok på tunnelbanan hem utan att irra bort mig i alkoholens ångor. En stor kopp kaffe, Kobra på tv och ibland blir jag rädd när den kreativa drömmen väcks till liv.

suddigt minne.

Jag fick ur mig något som liknade när man dricker champagne spårar det alltid ur, det slår aldrig fel när champagnekorkarna for i taket. Så med flit drack jag bara ett par klunkar från K’s glas, men det hänger tydligen inte på mängden. Imorse vaknade jag av att något sa aj! från fotändan i sängen. Där låg K, med huvudet vid mina fötter och påstod att jag sparkat honom. Varför han låg så vet vi inte. Vi vet inte heller varför vi valde att åka hem så pass tidigt som klockan på korten i digitalkameran visar. Utan nämnda digitalkamera hade vi inte heller vetat att vi tog tunnelbanan hem, eller att K somnade på tunnelbanan. Jag misstänker att mina vantar även föll ur mitt liv någonstans här. Digitalkameran visade också ett kort på de så kallade nanoingenjörerna i födelsedagsbarnets kök. Det var bara jag som stod för fotograferingen igår och jag minns varken att jag var i köket eller att det fanns ett par nanoingenjörer med i bilden. Jösses. Men födelsedagsbarnet verkade bli glad över det saftiga presentkortet på Gondolen vi gav henne, och det är väl det som räknas antar jag. Och att vi var där, även om vi minns mycket lite.

regniga lördagar har sina plus.

Det verkar ju finnas hur mycket regn som helst i det här landet. Ska man se det positiva i regnet så kan vi ju utan problem sova till 12, äta färska baguetter till frukost, dricka latte och äta hallongrottor från cafét i Lidingö C varje lördag utan dåligt samvete. Dessutom kan man ligga i sängen när klockan närmar sig halv fyra och surfa i väntan på att nya avsnittet av Lost ska bli färdigt för veckans titt. Ikväll är det 30-årskalas och frågan är hur bakis jag kommer vara imorgon. Har alldeles för mycket att plugga till måndag för att det ska vara nyttigt.

Är det någon som vet vem som vill Erik i Idol så illa att den/de som sminkar gör honom gulfläckig varje vecka? Kanske något för Aftonbladet att gräva i.

en skvätt strandtennis tack.

Det finns vissa dagar då man mer än vanligt längtar tillbaka till milslånga sandstränder, avstängda mobiltelefoner, 40 graders värme, äcklig mat och ett stort jävla lugn. Men tackar som frågar Christina, det gick bra. Min text om en kille på bussen som var besatt av synd i olika former drog hem mer skratt än vad jag väntat mig och K och mamma och pappa sa alla att jag var så duktig och hade en så bra text minsann. Icke så objektivt, men ändå väldigt tryggt. Men idag vaknade jag med stress i hela kroppen, påtryckningar via mail och msn som jag bara inte pallar just nu och den största bomben av dem alla – helt plötsligt så kickar mitt jobb två personer. Mina förhandlingar med chefen om anställningsform etc känns helt plötsligt väldigt oaktuella. Dessutom är en av de kickade den person jag tycker bäst om på hela företaget. Så surt. Chockartat. Jag vill ha tillbaka solstolen och träningsvärken efter allt för mycket strandtennis.

architecture in helsinki - do the whirlwind

Apropå tv-spel. En av de skönaste låtarna med jävligt söt video. Nu måste jag verkligen lämna datorn.

ikväll smäller det.

Jag vill öppna dragkedjan till min hjärna och tömma innehållet i alla böcker där. Alla böcker, både med fakta och skönlitteratur, med wikipedia på toppen som krydda. Jag vill ha kunskap. Sen ska jag trycka på off-knappen till världen och ligga i den skönaste soffan som finns och spela roliga spel på x-box, gamecube, nintendo, gamla amiga 500 och ett och annat sällskapsspel. K ska baka bullar och kakor i köket och göra latte och öppna colaburkar till mig omväxlat med att pussa och hålla om mig så som bara han kan. Jag ska känna mig som alla barn som lever i nuet utan oro för sekunden efter. Om, om, om jag skulle tröttna på det tillståndet trycker jag på on och tiden som stått stilla börjar så sakta ticka igen.

Ikväll har vi vår uppläsningskväll. Det kommer upp till 120 personer. Efteråt hoppas jag att avståndet mellan mina öron och axlar blir lite större. Antagligen slutar det bara i tomheten som alltid infinner sig efter att något stressartat, prestationsbaserat och nervöst ägt rum.
Wish me luck.

så tar vi lite mer rosa.

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Hade hört från vänner och bekanta att nu fanns det minsann en rosa mobil, så snygg att de som till och med inte tyckte om rosa skulle gilla den. Nä. Jag tycker inte om den blå varianten heller. Själva mobilen är ok, men färgen? Ungefär som naglar på svarta tavlan. Häromdagen surfade jag förbi (det borde finnas ett motsvarande ord för zappa på internet, surfa runt är långsammare än att zappa) en blogg där någon hade fått rosa ipod-lurar. Jösses.

mediekritik.

Egentligen har jag lust att skriva en lång text om TT, nyhetsrapportering och förmedling i allmänhet, dagens svenskar som tror att man är så mediekritisk fast rubrikerna på aftonbladet.se ändå står för vår uppfattning kring det mesta, och de långa informationsleden som egentligen sker vid nyhetsrapportering från tex krigsdrabbade länder och så vidare. Men nu har jag inte tid med det. Jag ska skriva en ny novell, ett reportage och öva inför uppläsningskvällen imorgon. Ni kan ju i vilket fall som helst läsa den här artikeln om TT samt kika på bloggen om TT-kritik. Läs- och tänkvärt.

grattis borås!

Jag trodde nästan på mig själv och mina ord om att vi inte uttryckligen skulle heja på Elfsborg på det traditionella sättet, vi ville bara att de skulle lyckas vinna över DIF, DIF som spelat mer eller mindre skit hela säsongen. Mitt vrål på O’Learys när Ellos stötte in 1-0 motbevisade mig ganska kraftigt. Har sällan varit med om mer schizofren känsla. Där stod vi, mittemellan två tv-apparater som visade två olika matcher av högsta intresse, där alla DIF-anhängare i lokalen hejade fram Elfsborg och alla gnagare utstötte läten som kunde liknas vid Kom igen Djurgårn! Vid slutsignalen jublade vi och var nöjda. Gnagarna var tysta, förutom han som inte verkade ha alla indianer i kanoten och blev skapligt irriterad på min kommentar om att AIK gjorde en ganska grov läggmatch för några år sedan (allt för att DIF den gången inte skulle ta hem guldet, vilket de lyckades med).

Och det här mina damer och herrar, det här är typexemplet på dagens bittra AIK-anhängare.

hoppsan.

Det börjar närma sig uppläsningskvällen. Jag ska, förutom att läsa min egen text, vara en otrogen tjej i en diskussion vid ett matbord. Igår övade jag och min motspelare vår dialog för första gången. Vi satt olägligt nog i en korridor, och tänkte inte på att vi successivt höjde rösterna samt vilka fula ord som vi utbytte. Väldigt fula ord (måste förvarna mamma och pappa). Enligt ögon- och öronvittnen var vi så trovärdiga att den grupp med tjejer som satt och pluggade längre ner i korridoren diskuterade varför vi tog det privata bråket så offentligt, och vilka hemska ord vi använde och så vidare. Tilläggas bör att vi är två tjejer som ska vara ett heterosexuellt par. Förvirringen för tjejerna måste ha varit enorm, speciellt när en av dem kom och bad oss vara tystare och vi svarade med varsitt leende och ett ”ojdå, förlåt!” för att sen fortsätta grälet om otrohet och sexchattande. Lite senare gick jag förbi dem och log så fint jag kunde.

Annars så har jag påbörjat min modellkarriär. Jag gillar hur K har fått mina ben att verka normallånga. Så ser det inte ut i verkligheten så att säga…

önskelista version 2.

Både mamma och brorsan har frågat om jag skrivit önskelista än. Har stolt meddelat dem att jag faktiskt har börjat. Över en latte och en hallongrotta i Lidingö C kom jag idag på ännu mer, därför är det dags för en uppdatering.

EGONS ÖNSKELISTA
* Nya tofflor
* Böcker:
Gärningsmannen är en kvinna
Tyst - det som inte får sägas, det får vi inte veta
In cold blood/Kallt blod (Truman Capote)
Min vän Leonard/My Friend Leonard (James Frey)
Fallhöjd/A long way down (Nick Hornby)
Tillsammans är man mindre ensam (Anna Gavalda)
* Digitalkamera
* Prenumeration på DN eller SvD
* Presentkort på Hemtex (för att kunna köpa de snygga kopparna och faten jag vill ha)
* Pengar till träningskort på Friskis.
* Skrivbok, maxstrl A5, från ex Bookbinders Design
* Snygga och bra pennor
* Star Wars-trilogin (de gamla, riktiga filmerna), samlingsboxen

och så tar vi en lista igen.

Tre namn jag lyssnar till: Busfrö, Fia-lotta, älskling
Någonting jag tycker om med mig själv: Att jag klarar allt, bara jag vill.
Någonting jag inte tycker om med mig själv: Att jag klarat allt med grova stressproblem som följd.
Detta är jag rädd för: Mörker, ha ihjäl insekter och att misslyckas.
Tre saker jag vill ha varje dag: Kram av K, latte och något sött.
Tre saker jag absolut inte kan göra: Gå ner i spagat, riktiga armhävningar och ljuga någon rakt upp i ansiktet.
Detta tycker jag om att göra: Lata mig, skriva, inspireras.
Detta vill jag göra just nu: Åka hem och se TopModel i soffan under en filt.
Bästa känslan: Avslappning och glädje.
Värsta känslan: Stress som slår över i panik.
Egenskaper hos min partner har: Vad är det där för mening? K's bästa egenskaper är att han förstår mig och är snäll på riktigt.
Tre saker vill jag göra innan jag dör: Få ett bra och givande jobb, resa, barn.
Min käraste ägodel: Datorn (fast jag hatar den emellanåt) och ipoden.
Något jag vill ha i present: Nya tofflor, det är bara slamsor kvar av de gamla...
Detta har jag på mig just nu: Replay-jeans, svart 3/4-ärmströja, grå kofta från Zara, K's adidasjacka (kallt!), underkläder och DIF-strumpor (heja Ellos!)
Favoritkläder: Jeans och någon snygg och stilren tröja till det.
Skola/Jobb: Skola och jobb. Bästa kombon!
Stjärntecken: Oxe.
Favoritdoft: Nyklippt gräs/nyslaget hö och K.
Färgen på mina ögon: Ljusblågrågröna. Något mer blå än gröna. Lite spräckliga också.
Min längd: 183 cm...
Favoritcitat: Jag orkar aldrig tänka på sånt.
Udda förmåga/egenskap: Min nästipp knakar och båda mina knäskålar är extremt lösa.

vinterutsikt.

Jag har sett utmaningar om att visa utsikten från sitt köksfönster och utmaningar om att visa vädret. Hittade ett mycket passande kort, visserligen taget förra vintern, men utsikten är fortfarande densamma och vädret har ju återkommit så att säga. Idag hade varit en ypperlig dag för premiär av nya jackan samt att rota fram mössan. Men jag var så überstressad imorse att jag helt enkelt inte hann.

Nu sitter jag på K’s kontor och ska försöka vara mer kreativ än vad jag lyckas vara hemma (med min fantastiska utsikt hemma är det kanske inte så konstigt?). Har jobbat mer än halva dagen också. Mötte Anna Ternheim påväg från jobbet. Hon skulle antagligen till den stora konsertarrangören/bokaren som finns två våningar under mitt jobb. Ångrar kraftigt att jag inte påpekade hur fantastisk hennes spelning på Rival var. Nåja.

exempel.

Om det inte var någon förstod vad jag menade i förra inlägget med musik så kan ni kika här. Eller gör det i vilket fall som helst. Och njut. Snubben på fiol är min favorit. Både igår och idag.

det kallas musik.

Mamma hjärta Bruce. Så har det alltid varit. Minnesbilderna av hemmets vinylsamling är Professor Balthazar och omslaget till Human Touche, Lucky Town och självklart Born In The USA. Ändå har jag aldrig sett honom live. Fast jag minns mammas eufori då hon såg honom på Stadion, och hur han alltid har funnits där. I bakgrunden. Som när vi väntade middagsgäster. Det var då pappa hade after shave och mamma förberedde maten med Springsteen i hela huset, så högt som var acceptabelt för resten av familjen. Alltid. Och jag gillade det, om än i smyg. Vuxenmusik.

Nu är jag själv det som kallas vuxen, och då går man på Springsteen-konsert. Jag var inte riktigt laddad, Ternheim-spelningen låg för nära och hade lämnat för mycket avtryck. Men mamma var mer förväntansfull än vad jag sett henne på länge. När han, och de 17 andra, började ryste jag på hela kroppen samtidigt, sen i vågor, sen samtidigt igen. Det var inte för nära Ternheim, verkligen inte. Det låter alltid så klyschigt när upplevelser som denna ska beskrivas. Men jag förstår allas fascination. Jag förstår varför han säljer slut 13500 biljetter i ett nafs. Jag förstår. Det var riktiga musiker med äkta kärlek till musik och jävlar i min lilla låda vad det märktes. Det var det som var det viktiga. Jag är inte van att sitta på sittplats på så stora konserter, men det var häftigt att se ståplatspubliken framför scenen. Alla händer i luften packade som sillar längst fram för att tunnas ut till en enda dansande glädje längre bak. Igår var ingen vanlig konsert, ingen vanlig show, ingen vanlig spelning för lite cash och fler skivor eller fans. Igår var musik på riktigt.

söndagsgnäll.

Jag kan fortfarande inte släppa konserten i torsdags. Det var länge sen en spelning låg kvar på samma sätt. Ian Brown på Mondo kanske? Är dessutom inte den ende som verkar ha samma intryck. K går och mumlar gång på gång att det var så satans bra, vänner och bekanta säger samma saker, recensenterna är eniga. Det känns inte så roligt att se Springsteen imorgon, det borde ha varit längre tid mellan. Men jag tycker synd om er alla som inte var där. Ni missade något fantastiskt.

För övrigt är ”nya” Solidaritet, som jag besökte för första gången igår, värdelöst. Jag vill ha tillbaka Halv Trappa! Allt var jättekonstigt och jag avskydde bartendern. Har dom flyttat på precis allting bara på pin kiv på något sätt? Barerna får absolut inte finnas på samma ställe som förut, och garderoben måste flyttas längre in baraföratt. Trist. Nu dricker jag cola och äter godis för att döva resterna av bakfyllan så jag kan bli kreativast i världen i ett par timmar. Mamma kommer snart tillbaka från sin fikastund, det är trevligt med mamma-besök. Hon godkände dessutom mina dyra vinterinköp (igår blev det vinterskor och halsduk). Fast jag är vuxen är det fortfarande skönt att få mammabekräftelse att det jag köper är rätt. Sen är hon bäst i världen eftersom jag fick strikta order om att låta det vara ostädat, hon vill ha något att göra imorgon. Thankyou!

jag förstår inte.

Seriöst, kan någon förklara det här? Vi studenter ska inte få a-kassa när vi är färdigutbildade och den övriga a-kassekarusellen vet vi väl alla om vid det här laget. Okej. Jag håller inte med, men okej. Jag fattar vad ni blåblåa-människor menar. Men, ”Vi måste inse att de här bolagen finns på en marknad och vi måste rekrytera bra vd:ar”. Så vi vanliga dödliga måste ha lägre a-kassa för att folk ska jobba, när vd:ar måste ha bonus för att fortsätta jobba eller bli rekryterade? Jag förstår verkligen inte.

ternheim @ rival.

Herrejävlar. Efter en dag som började med att målaren oannonserat ringde på vid 07.30 på morgonen och verkade sluta med känslan av att vilja strypa människor som är idioter och totalt inkompetenta att samarbeta eller förstå andras situationer så blev det ett annat slut trots allt. Det var det bästa jag sett på mycket länge, inklusive Tomas Andersson Wij, och ja. Jag vet inte vad jag ska säga mer. Dagens låt skulle lätt kunna vara hela Ternheims nya skiva, varenda spår, men jag väljer ändå Today Is Such A Good Day. Bäst.

lägesrapport.

Bara för jag skrev i en kommentar i Alexandras blogg igår att jag minsann inte har skrivkramp så har jag ju det. Temat på vår uppläsningskväll kan vara det tråkigaste jag har varit med om, och jag kan verkligen inte komma på något roligt alls att skriva om. Det får ta max tre minuter scentid och det står helt still. Inte blir prestationsångesten mindre av att veta att mina föräldrar kommer åka och hälsa på enbart för att sitta i publiken. Sen mamma googlade mig så är de än mer intresserade, vilket självklart är positivt. Och klart jag vill att de ska vara där, men det ligger i bakhuvudet hela tiden. Nu måste jag verkligen prestera. Bara för det så kläcker just bästa K världens idé på msn till mig just nu. Me love you. Det löser sig alltid.

Förövrigt tog det nästan två timmar att pilla ihop bloggen om Budapest igår och jag var så arg så jag trodde jag skulle koka sönder. Inte första gången blogger är helt mongo då det gäller bilder. Försökte lugna mig genom att sätta mig på Mocco med skrivblocket och spåna idéer, men det var så högljutt (trots ipod), äckligt mycket bratungar och ljummen latte att en timme var mer än nog. Jag och K gick till Gulan och köpte jackan jag tittade ut förut. Fast jag bytte färg till brun, som jag är mycket nöjd med. K köpte också jacka, grön. Hade vi båda kommit med vinterjackor i samma färg från samma märke hade det varit lite väl mycket hej-vi-har-husvagn-och-likadana-träningsoveraller. Olika färg funkar eftersom vi nu är typ snyggast i världen. Nu ska jag duscha, käka lunch, lämna tillbaka filmen Capote (så bra den var!) och bege mig till kontoret. Inte varit där på två veckor, dags att visa att jag lever. Sen blir det öl. Imorgon har jag en smidig liten dag med responssamtal med min lärare, möte inför uppläsningskvällen, lektion i två timmar, lunchmöte med de jag ska hålla skrivpasset på måndag med, lektion i tre timmar till och sen avslutningsvis Anna Ternheim på kvällen. Hejhej!

budapest på fyra dagar.

Eftersom området kring Budapest var det snyggaste lapptäcket ever så blev vi lite kära i staden redan innan vi landat. Fick privatchaffis från flygplatsen till vårt hostel där vi möttes av ett ”You book private room for two? You get apartment, ok?” samt en flarra vin. Bodde nära parlamentet inklusive tältande demonstranter och avspärrningsband. Åkte tydligen i rätt tid då det knappast är lugnt där just nu.

Eftersom vi bodde så centralt gick vi överallt, utom vid två tillfällen då vi tog tunnelbanan (fötterna höll på att ramla loss av smärta samt dags att flyga hem) vilket gjorde att vi såg otroligt mycket och även fick de ondaste fötterna någonsin. Men shit vilken vacker arkitektur och så otroligt mycket coola detaljer. Som alla skyltar med ord som var omöjliga att uttala eller bara häftigt gjorda, eller att varje gatlykta är så snygg så snygg. Och alla statyer överallt. Överallt! Vissa var dessutom rätt läskiga. I det lite större perspektivet så shoppade vi i flera omgångar, med blandat resultat, såg sevärdheter som fler statyer och byggnader och badhus och småslott. Var på konstmuseum och såg Rembrandts skisser och teckningar och Caravaggios David med Goliats huvud. Häftigt! Besökte House of Terror, där mycket läskiga grejer utspelat sig. Ståcellerna i källaren var kanske inte det mysigaste jag sett. Intressant med mer Ungersk (hemsk) historia också. Etnografiska museet hade utställningen World Press Photo 06 på besök och det var en självklarhet att besöka.

Vi bodde i Pest, och var därför mest där. På Buda-sidan fanns slottet och andra klassiska turistsevärdheter inklusive miljarder med turister. Vi gick och gick och gick och traskade över alla broarna som fanns och kikade på utsikten som hela tiden var närvarande. Irrade sen bort oss ett tag i Gamla Stan och besökte en kyrka. Var även ner i en mörk labyrint under slottet som till en början var hur läskig som helst. Sen spårade det ur lite med vinfontäner och påstådda fossil av datorer. Fast att den rymde upp till 10 000 personer och användes av de första människorna som i området för en halv miljon år sen samt var någon slags militärhögkvarter under kalla kriget är ju inte mindre sant för det. Vi hittade iaf ut och det är väl huvudsaken.

Självklart var det massor med latte, cappuccino, öl, mat, mysiga caféer och konstiga restauranger och trevligt sällskap med en och annan utbytesstudent också. Tack världens bästa K för att du ville åka dit med mig och Tack världens bästa T för att vi fick komma och hälsa på!

go elfsborg!

Bajen har ju inte alla indianer i kanoten. Förra året, när de sköt SM-guldet till DIF, samtidigt som jag satt med övergående halsfluss och en andra anitbiotikakur på HBJ och svor över att jag var i Stockholm när alla andra var nere i Göteborg och firade guldet med kravallpolisen, kunde jag ändå tycka att det var en god gärning. Men att de ska göra om samma misstag i år, fast för gnaget, det kunde jag liksom inte tro. Idioter. Jag har aldrig hejat så mycket på Elfsborg som nu. Vad som helst utom att gnaget vinner SM-guld. Hellre Bajen, om jag skulle tvingas välja med kniven på strupen. Fast det lär ju aldrig hända.

lista igen.

1. Ta närmaste bok och slå upp sida 18, rad 4, vad står där?
“att kunna belysa det. Det är en metod som är raka motsat-”
2. Sträck ut din vänstra hand så långt du kan, vad rör du vid?
En tidskriftssamlare med papper och kollegieblock från Medie- och kommunikationsvetenskap A.
3. Vad var det senaste du såg på teve?
Halvsneglade på Rapport från datorn.
4. Utan att se efter gissa vad klockan är?
Vet att klockan är strax efter 20, tjyvkikade just och såg att den är 20:08.
5. Bortsett från datorn, vad hör du nu?
Tv’n. Tror det är Hem till Gården eller något annat tragiskt.
6. När var du senast utomhus o vad gjorde du då?
Var ute för en 45min sen. Tog sällskap med K till Fältöversten där jag handlade lite på ica, hämtade tvätten från tvättstugan på vägen tillbaka också.
7. Vad tittade du på innan du började svara på den här undersökningen?
Jag växlade mellan att börja renskriva protokollet till senaste styrelsemötet i brf och kollade status på en lägenhet vi står i kö för.
8. Vad har du på dej?
Mörkblå slitna jeans, svart linne med brottarrygg och röd sweatshirt.
9. Drömde du något inatt? Isåfall vad?
Minns inte, men jag drömmer alltid så sjukt mycket. Hade helgens låt på hjärnan när jag försökte somna iaf.
10. När skrattade du senast?
Fnissade nog lite med K innan vi sa hejdå.
11. Vad finns på väggarna i rummet där du är nu?
Två tavlor min pappa gjort, varav ett är självporträtt och ett är endel av vår skog på landet, två ljushållare, en väggalmenacka från Amsterdam, massor med foton i fotofickor, en affisch på centralbadet från Moderna museét samt ett par väggfasta hyllor som också pappa gjort…
12. Har du sett något konstigt på sistone?
Nja, nä? Hörde däremot massa konstigheter idag då vi hade allmän respons på våra noveller i klassen. Folk skriver så galet konstiga saker, men sjukt inspirerande.
13. vad tycker du om den här utmaningen?
Roligare än vad jag kunde tro!
14. Vilken var den senaste film du såg?
Lucky Number Sleven.
15. Om du blev multimiljonär, vad skulle du köpa?
Jag skulle köpa en asbra lägenhet i Sthlm till mig och K, ett landställe, lösa min familj från lån och jobba halvtid och plugga halvtid resten av livet. Gud så kul!
16. Berätta något om dig själv som kanske folk inte känner till?
Jag har gått en slags kurs i att lära mig andas på rätt sätt.
17. Om du bara fick förändra EN sak här i världen, utan att ta hänsyn till politik och skuldkänslor, vad skulle det vara?
Utrota fattigdomen.
18. Vad tycker du om att dansa?
Fult är roligt, snyggt är värre, men det är rätt roligt det med.
19. George Bush?
Tycker inte om karln. Fast jag tycker det är läskigare att folk röstar på honom än han själv, om ni förstår vad jag menar. Samtidigt som jag inte är förvånad.
20.-21. Vad skulle dina barn heta? Pojke resp flicka?
Det kan man inte veta innan de föds heller. Dessutom så om jag hade bra namn så skulle inte jag säga det så ni kan sno dem, haha.
22. Skulle du någonsin överväga att bo utomlands?
Övervägde det i våras vilket resulterade i den värsta beslutsångesten någonsin. Jag stannade hemma. I framtiden vet jag inte, men jag skulle gärna vilja.
23. Vad vill du att Gud ska säga när du kommer till pärleporten?
Ah tjena. Gud finns icke.
24. Vilka fyra personer vill du ska svara på de här frågorna?
De som vill.

shoppingresultat.

Egentligen vill jag inte att min blogg ska innehålla massa klädbilder och tjohejsan, för det är ni andra så himla bra på utan mig. Samtidigt blir jag ju inspirerad, även om jag inte har så mkt att komma med som ni andra. Men jag är himlans nöjd med mina inköp i Budapest, även om de blev färre än väntat. Taskig mobilkamera, men så länge jag inte har en egen digitalkamera och så länge jag och K inte bor ihop så får jag och ni stå ut.

1. Mörkgrön kofta med rund ringning från Mango. Älskar färgen (även om den inte gör sig så bra i min sunkiga mobilkamera) och knapparna och formen. Jättesöta ärmar med knapp längst ner. Svart basiclinne från Mango med brottarrygg.

2. Sötaste väskan i manchester! Affären hette iaf Brooklyn Smith.

3. Lite längre top från H&M med svart mudd nertill och knappar i ryggen. Ränderna är röda, inte rosa som fotot vill få det till.

Kläderna finns säkert i Sverige också, men det skiter jag i för jag är som sagt hemskt nöjd. Sådär, nu är mitt gästspel i kläd- och modebloggverksamheten över.

helgens låt.

och där försvann den helgen.

Åh vad jag vill skriva blogg om Budapest. Det var ju så vackert och roligt och bäst så man nästan trillar av stolen. Men det får bli en annan dag. Igår sov jag igen sömn och jobbade igen det jag missat i veckan. Vi såg Lucky Number Slevin på natten och den filmen kan klart rekommenderas. Idag fick jag återigen städa badrummet eftersom det inte är klart än. Jag är trött på att leva med badrummet i plastpåsar och med mer skräp varje dag som rasar ner från taket. Hantverkarjävlar, kan ni sätta fart? Så åkte jag till Nytorget för att möta upp K i klassen. Jag fick ungefär femton noveller och prata lite idéer över en latte på sjuelva. Sen var klockan helt plötsligt alldeles för mycket för att jag skulle hinna till Stadion i god tid. Min sista hemmamatch för säsongen då jag lyckats med att dubbelboka mig nästa måndag (Bruce i Globen är iofs ok det också, nu när det inte blir något SM-guld i år). Halvsprang in med andan i halsen lagom till buropen för Häckens laguppställning. Var mycket tacksam över att Blondie och co tagit platser under tak eftersom himlen öppnade sig en halvtimme innan matchslut. Jag blev visserligen dyblöt ändå på vägen hem, men då var jag iaf snart hemma. Trots ideliga försök att få mig med på öldrickande för att fira vinsten avböjde jag, och det är jag tacksam för. Det går inte att vara bakis imorgon, och jag hade ungefär femton noveller att läsa och fyra noveller att ge respons på och en synopsis att skriva om hur jag ska gå tillväga på vår uppläsningskväll innan det blir måndag. Jag har tre noveller kvar att ge respons på samt synopsis, men det är flera timmar kvar innan klockan slår midnatt.

enjoy.

Scen ur den bästa filmen med det bästa soundtracket, där en av de bästa låtarna är med. Bäst.

hemma!

Vi är hemma efter det som businesskillen raden bakom oss beskrev som "inte den bästa landningen de gjort". Budapest är så sjukt vackert och vi har haft det så himla bra. Nu försöker jag återhämta fötterna samt jobbandet och pluggandet som blivit lidande senaste veckan. Bilder och mer detaljer kommer senare. Den som inte kan vänta kan få en förhandstitt hos K eftersom hans mobil är så ball att man kan blogga från den.

budapest.

Allt är packat, tror jag. Jag packar alltid alldeles för mycket. Vi ska bara vara borta till helgen, men ändå. Budapest ska bli turistat och shoppat och ölat. Och så ska vi ju träffa T, vilket kommer blir så otroligt roligt. Saknar henne. Klockan 05:00 ringer klockan. Hejhej!

skryt-kuriosa.

Ibland blir jag rädd för mitt eget minne. Vi har en författare som lärare nu ett par veckor när vi ska skriva novell och idag var första seminariet. På rasten sa jag till K i klassen att jag både kände igen hans namn och röst, fast inte hans utseende. Som att han varit med i P3 och jag kunde inte sluta tänka på Frank. Eftersom jag tillhör världens mest nyfikna människor så googlade jag hans namn och hittade "Han har även medverkat som recensent och krönikör i radioprogrammet Frank i Sveriges Radio P3." Bingo!

blekfeta grannben.

Min granne som bor mittemot mig, men två våningar ner, är väldigt förtjust i att visa sina blekfeta ben i sitt kök. Han gör det varje dag i kombinationen skjorta/t-shirt och kalsonger. Damerna i styrelsen upptäckte även de fenomenet när jag hade styrelsemöte förra veckan. "Oj, nu såg jag X i kalsonger". Välkommen till min värld. Jag är inte förtjust.

varför rosa?

Okej, det här är kanske som att svära i kyrkan, men varför tycker alla tjejer (generalisering, jag vet!) att rosa är så snyggt? Jag har faktiskt lite svårt att förstå det. Säger inte att det är fel att tycka att rosa är fint, för folk får tycka vad de vill. Det är mängden vuxna tjejer som har rosa som favoritfärg som förvånar mig. Rosa är för mig lika fult som orange eller bajsbrun var under hela ens uppväxt. Jag förstår inte allas upphetsning över rosa. Dessutom verkar det som att gillar man rosa ska man gilla rosa jättemycket. Typ ha rosa väska, mössa, halsduk, vantar, jacka, skor, kjol, hårspänne, blogg och vespa. Jag såg nämligen en rosa vespa nyss. Igår såg jag en rosa datorväska. Allt ska vara jätterosa, inte ens svagt gammeldags rosa som är den enda rosa nyansen jag kanske klarar av, utan verkligen ROSA så man ser extra tydligt att det är rosa. Älskar man rosa ska det dessutom gärna kombineras med glitter. Hej My Little Pony liksom. Jag fattar verkligen inte grejen.

Och så är jag lite extra grinig idag för det tar på krafterna att försöka få 40 stycken kreativa studenter att enas kring ett tema vi ska ha på uppläsningskvällen.

jag ska bli rik!

Your Birthdate: May 8

Watch out Donald Trump! You've got a head for business and money. You'll make it rich some day, even if you haven't figured out how yet. A supreme individualist, you shouldn't get stuck in a corporate job. Instead, make your own way - so that you can be the boss. Your strength: Your undying determination Your weakness: You require an opulent lifestyle Your power color: Plum Your power symbol: Dollar sign Your power month: August

What Does Your Birth Date Mean?

läskigt, part two.

Nyss upptäckte jag att det är spacklat på mitt nya badrumstak. Det är ju bra, för de ska måla det sen. Nog för att jag är smått bakis, men jag vet med all säkerhet att det inte var spacklat igår när jag åkte hemifrån vid 15. Hrm.

läskigt, part one.

Min mamma har nu gått så många kurser att hon lärt sig googla som om det vore vardagsmat. Igår googlade hon på mitt namn och hittade en skrivarsida där jag publicerat lite kreativt skrivande-material. Sen hade hon läst allt jag skrivit och skrivit ut det för att pappa skulle få läsa också. Mamma ringde för att berätta det här igår när jag satt med en öl, eller så var det vin, i gott sällskap i väntan på att J's bästiga band skulle gå på scen. Hon la även till att jag var fantastiskt duktig på att skriva. Jag är fortfarande smått chockad. Mamma ser mig överallt.

vuxenpoäng katjing.

Ibland har jag lite för mycket vuxenpoäng för mitt eget bästa. Eller gör försök till vuxenpoäng. Sen i söndags har jag köpt nya växter på Plantagen, tvättat fönster, satt upp insynsskydd från designtorget som jag haft hemma i flera år, rensat ur garderoben för att få in den rentvättade tvätten (någon som vill ha kläder?), sorterat tonvis med papper, dammtorkat, bäddat rent i sängen (loftsäng innebär alltid ett projekt), dammsugit överallt, torkat golvet samt lånat sju kaffekoppar från K eftersom jag inte har några egna. Nu är det äntligen klart för ikväll. Det är nämligen min tur att hålla i BRFs styrelsemöte. Jag ska bjuda på kaffe och kakor, men inte bullar för det är aldrig någon som äter bullarna ändå, och tränga in sex personer här. Innan dess ska jag skriva ett par texter till skolan plus plantera lökar i rabatten på innergården. Det är ett tufft jobb att vara med i styrelsen. Phu.

lista.

Fyra arbeten jag har haft i mitt liv:
(som jag fått betalt för, de ideella har annars varit roligast…)
1. Redaktör (nuvarande)
2. Ordermottagare
3. Kommunikatör
4. Butiksbiträde

Fyra filmer jag kan se om och om igen:
1. Star Wars-trilogin (de gamla, riktiga filmerna)
2. Garden State
3. American Beauty
4. Finding Nemo

Fyra städer jag har bott i:
1. Stockholm
2. Landet på vishan
3. -
4. -

Fyra tv-serier jag gärna ser:
1. Lost
2. 100 Höjdare
3. Top Model
4. So you think you can dance

Fyra ställen jag vill åka till:
1. Budapest (om en vecka är vi där!)
2. New York
3. Paris
4. Resa runt i hela England

Fyra webbsidor jag besöker dagligen:
1. Min egen blogg
2. 11433
3. Aftonbladet
4. Dagens Media

Fyra favoriträtter:
1. Mammas mat
2. Kebab med riktig kebabsås
3. Sushi
4. Pasta

Fyra ställen där jag trivs:
1. Min lägenhet
2. K’s lägenhet
3. Hos mamma och pappa
4. I Stockholm

Fyra bloggare jag vill utmana att svara på de här frågorna:
1. Jenny
2. Alexandra
3. Kentson
4. Eline Esteban

mmmåndagmorgon.

Imorgon, en måndagmorgon, kommer det en (eller flera, vem vet?) snickare hit och ger mig tillbaka mitt tak. Tack, tusen tack. Som jag har längtat. Problemet är väl bara att dom kommer hit klockan 07.15. Vem börjar jobba en sån tid? 07.15? En måndag? Och varför just i min lägenhet?! De som ska måla taket sa att de kanske, men verkligen bara kanske, kan måla det innan fredag. Jag lär få vänta en vecka till säkert, med tanke på hastigheten som varit hittills. Borde sova nu. 07.15. Buhu!

önskelista version 1.

Min familj är en typisk önskeliste-familj när det närmar sig jul och födelsedagar. Hoten om att Du har ju inte skrivit någon önskelista så då blir det inga presenter/julklappar! hörs varje år. Alla är vi såna suckers för presenter, rim och paketinslagande att det alltid blir önskelistor trots hets och hot och tidsbrist och det blir alltid något i paketen från önskelistorna. Skönt att aldrig behöva oroa sig för mycket för att behöva byta presenter/julklappar samtidigt som det ibland vore roligare med mer spontana och oplanerade ting paketen. Nåja. I vilket fall som helst sitter jag där två gånger om året och gnuggar hjärncellerna mot varandra för att försöka minnas allt det där jag tänkte på två månader tidigare som vore helt perfekt att önska sig. Så därför påbörjar jag härmed min önskelista för att slippa det tunga arbetet att tänka så mycket när det närmar sig jul.

EGONS ÖNSKELISTA
* Nya tofflor (på mina nuvarande har mer än halva sulan lossnat, på båda, så det börjar bli kallt)
* Gärningsmannen är en kvinna
* Tyst - det som inte får sägas, det får vi inte veta (där bland annat den mördade ryska journalisten Anna Poliovskaja medverkar)
* Digitalkamera

To be continued...

duktig fredag!

Igår var jag faktiskt väldigt duktig, om jag får säga det själv. Först hade vi grupptenta mellan 10-16. Vi blev klara 30min innan tiden var slut, och då hade vi suttit konstant sen kl 10. Helt slut i huvudet. Dessutom känns det mycket jobbigare att vara fyra och enas kring något än att vara själv, även om det alltid verkar bli bättre analyser om man är fler. Nåja. Sen kan jag chocka er alla med att berätta att jag gick på mitt första pass någonsin på Friskis! Jag överlevde, även om blodsockerfallet i kombination med sendrag i foten som aldrig släppte gjorde att jag missade typ hela stretchingen. Träningsvärken idag är ändå överkomlig. Kanske ska börja träna igen på allvar? Vore trevligt. Bara jag har råd. Jo, sen fick jag kräva tillbaka pengar på stället jag och E från jobbet åt på efteråt. Vi gav för mycket pengar på notan, av misstag, att de trodde att överflödet var dricks på automatik. Som kompensation för den duktiga dagen igår har jag fortfarande inte klätt på mig, tittat på tv hela dagen i soffan och nu får jag snart en latte av K som står i köket. Hihi.

hur skapas krig i TV?

"Torsdag den 5 oktober håller gästföreläsare Karin Fogelberg en öppen föreläsning om framväxten av krigsrapportering i TV.
Föreläsningen "Reportrar på plats: Studier av krigsjournalistisk 1960-2001" ingår i kursen "Krig och medier", men är öppen för alla intresserade. Föreläsare är Karin Fogelberg, docent vid JMG, Göteborgs Universitet.
Television har en central roll för vår föreståelse av krig och konflikter. Men vad vet vi egentligen om hur televisionen skapar sina skildringar av krig? Denna avhandling studerar framväxten av krigsrapportering i public service televisionens TV-nyheter. I fokus är ett urval av medialt uppmärksammade krig, från den svenska televisionens start fram till idag med tyndpunkten på Algeriet och Vietnamkriget. Det visas hur journalistikens villkor, konventioner och berättarstrategier skapar ramar för vad som kan skildras. Samtidigt påvisas att enskila reportrar genom att hantera dessa villkor på skilda sätt, kan skapa differentierade representationer av krig."

Fifasiken vad jag skulle vilja gå på det där imorgon. Så otro-o-oho-oligt intressant, kanske bland det mest intressanta i hela världen (subjektivt, heyhey!). Påminner dessutom lite om min b-uppsats som handlade om hur TV-nyheter framställer gärningsmän. Men jag kommer inte kunna gå, för jag måste jobba. Pengar, pengar och ansvar är tydligare viktigare i min lilla hjärna än en gästföreläsning. Nåja, en annan gång. Hrm.

farväl falkenberg.

Antingen går du innan filmen nått halvlek, eller så sitter du kvar tills eftertexterna har passerat. Det är en konst att kunna få en skakig handkamera med oskärpa till knivskarpa bilder som är hur vackra som helst. Första halva av filmen log jag, rakt igenom, precis som jag gör när de ler på tv. Eller när det är något som visas som man bara mår bra av. Det konstiga slog aldrig över i för konstigt, det lugna blev aldrig för lugnt och gränsen mellan fiktion och dokumentär blev spännande. Jag var dessutom beredd på det som skulle hända, och det var nog tur det. Annars blir smällen kanske högre.
Jag tyckte väldigt mycket om Farväl Falkenberg.

phu.

I fredags, efter att ha jobbat och haft möte med min projektgrupp, så trodde jag att jag skulle dö av någon slags utmattning i kombo med hunger. Åkte till K för att vara ynklig i hans soffa och gnälla över att jag var så matt. I lördags bakade jag scones till frukost för att sen sitta med det här helvetesprojekttexten från klockan 12 till 18. Sen cyklade vi och handlade mat, sen satt jag nog en timme eller två till med textjäveln. Efter ett par filmer, en där vi fortfarande inte sett slutet på eftersom det måste vara något fel på skivan, kunde jag inte somna. Imorse klev jag upp, tog mina väskor och åkte hem för att skriva klart texten. Jag känner mig missnöjd och helt slut i huvudet. Om ni nu inte förstått det. Sen vann DIF på Stadion (äntligen!) och nu blir det mat och bio. Farväl Falkenberg. Allt för att samla lite krafter inför seminariet imorgon då texten ska vara inlämnad för att sen orka ta tag i de andra fyra uppgifterna som ska vara inlämnade på onsdag och så ska jag jobba på tisdag. Det är mycket nu.

i wish.

Jag skulle vilja se ut som hon i nya H&M-reklamen. Gud så tjusigt. Varför kan inte jag se ut så? Och så blir jag så avis på alla er som bloggar om hur tjusiga ni är varje dag och hur fina kläder ni har och hej och hå. Jag vill också! Fast om jag skulle följa modet och börja med hög midja på saker och ting igen skulle proportionerna på mig se ut som 90% ben och 10% huvud inklusive hals. Samt snabelarmar då. Det är inte lätt att ha världens längsta ben.

När jag får tid ska jag i alla fall anta utmaningen att visa upp mina skor. Om jag vågar, ni andra har ju sanslöst mycket skor! Blir mörkrädd.

jag älskar dig.

Du är det mjukaste som finns. Jag satt med fingret i munnen och visade var tandställningen hade suttit de där åren den satt där. Du log och kysste mig. Förlåt, jag kunde inte låta bli. Får jag göra igen?
Det var inte första gången du sa så till mig, men det var första gången innebörden av kyssen var något stort. Att det verkligen var vi. På riktigt. Du höll om mig och jag föll in i din mjukhet och var bara lycklig. Äntligen. Min soffa var lite mindre blekt blå och Top Model rullade på tv’n. Du höll om mig och du har inte släppt mig sen dess. Idag är det ett år sen.
Jag älskar dig, lite mer för varje dag.

nöffnöff.

Jag återvänder gång på gång till brott och gärningsmän i kombination med medier. Antingen är jag skadad av mina kriminologi- samt mediekunskaper eller så har jag helt enkelt valt rätt utbildning och kurser för det jag tycker är intressant. Hoppas och tror på det sistnämnda.
Vi har projektvecka nu. Mängder med text ska skrivas och vi ska föra skrivdagbok och peppar peppar går det än så länge bra. Jag lär få panik och prestationsångest och slita mitt hår innan måndag, men än har det inte hänt. Det enda jag är lite orolig för är att jag frångått genren och skriver ett journalistiskt reportage istället för i novell/romanform. Det står faktiskt inte något om att vi inte får byta genre så jag bestämmer mig för att jag får byta. Fast att låta bli att oroas att jag gör ”fel” går självklart inte. Har i vilket fall som helst kokat ihop en mycket tjusig mordhistoria som skakat Sverige i flera etapper de senaste hundra åren. Stackars Helgas älskare Klas Recke blir oskyldigt dömd för mordet pastor Gregorius och det dröjer många år innan den verkliga sanningen, att Doktor Glas är mördaren, kryper fram. Menar själv att min historia är mycket trovärdig och jag tycker jag lätt platsar in som reporter på DN Söndag, i alla fall om man jämför med hur reportage som det här är skrivna. Fast jag ska ju inte bli journalist. Nåja.
Brott och gärningsmän är i vilket fall som helst sjukligt intressant. Mitt intresse för brottsoffer existerar knappt i jämförelse. Ungefär som att lägga allt krut på att övertyga det potentiella våldtäktsoffret att undvika Humlegården istället för att se till att den potentiella våldtäktsmannen att inte våldtar. Nu ska jag fortsätta skriva för ikväll är jag nämligen värd lite öl. Till dess hoppas vi att fler grishuvuden inte dyker upp i mina kvarter samt att Jonevret avgår så fort som möjligt.

årets låt.

Om jag inte minns helt fel så sa jag det redan vid de första genomlyssningarna av plattan i början av året.
Årets skiva, årets låt.