ingenting är omöjligt.

Idag firade jag jullov genom att äta lunch på McD. Fast jag vet inte om det är så mycket till jullov, egentligen. Den 8 januari är det deadline för en hel massa. Trodde att jag kommit halvvägs med de två essäerna, tills läraren gav mig tipset att slå ihop essäerna eftersom det då kommer bli en väldigt bra essä istället för två halvbra. Jag tror hon har rätt, men det känns inte så roligt att helt plötsligt ha en totalt oskriven essä eftersom vi måste lämna in två. Julledigheten krympte avsevärt.

Lunchen var även en lätt bakismåltid. Vid 09-tiden imorse frågade läraren klassen hur vi mådde och fortsatte raskt med den direkta frågan Egon, är du förkyld? Du ser förkyld ut. Jag visste inte att jag såg förkyld ut när jag var bakis. Det var ett annorlunda julbord igår och trots att jag nästan gick hem först blev det alldeles för sent. Ikväll är det klassöl. Uff.

Ja, och sen kan jag meddela alla nyfikna läsare att en av anledningarna till att det här inlägget skrevs nu är ganska officiellt. Igår ringde en herre och berättade att vi blir godkända som hyresgäster. Efter fem månader i bostadskö har vi nu fått ett förstahandskontrakt på en helt nyproducerad lägenhet. Man tackar och den gamla slagdängan Ingenting är omöjligt! känns mer aktuell än någonsin. Grattis till oss, i maj blir vi sambo!