söndag, november 28, 2010

efter många svordomar är årets balkonggran på plats!

Day 08 – A moment

Novemberdecember för fyra år sedan. Det ringde precis när jag klev av vid min tunnelbanestation. En dam från Svenska Bostäder ville meddela att vi var på plats ett på en av de lägenheter vi anmält intresse på. Så hon behövde bara veta om vi fortfarande var intresserade. Ja! I mellandagarna fick vi kontraktet och skrev på. Då var det fem månader (!) sen vi hade ställt oss i bostadskö, drygt en månad sen vi varit mållösa på en lägenhetsvisning eftersom lägenheten varit fantastisk. Drygt fyra månader senare flyttade vi in i den nybyggda trean i förorten med jättebalkong och världens bästa planlösning. Vi dansade och skrattade av lycka när vi fått nycklarna och klivit innanför dörren för första gången. Vi bor där än och älskar det.

lördag, november 27, 2010

Day 07 – Your best friend

De flesta tror att vi är syskon och antagligen är det längden som gör att folks hjärnor spökar. Två tjejer som är +180 långa! Det går ju inte? De måste vara systrar! Första gången vi träffades var första dagen på mitt fjärde jobb i Stockholm. Hösten 2002. Alla hälsade på mig i köket och sist kom en tjej fram, räckte fram handen och presenterade sig som Linda. Sen rullade det på. Trots att vi satt bredvid varandra varje dag skickade vi mail till varandra ungefär var tredje minut. Emellanåt var vi så uttråkade att vi gjorde om typsnittet på alla mail till wingdings. Mottagaren, alltså mig eller Linda, var tvungen att trycka Reply, markera all text, göra om typsnittet till ett som gick att läsa för att läsa och skriva ett svar. Sen markera all text igen och välja wingdings. Klicka på Send. Och så återupprepade sig proceduren. Vi mailar fortfarande, jättemycket, i stort sett varje dag, många mail. Fast nu använder vi normalt, läsbart typsnitt och vi jobbar inte längre på samma jobb och det har hänt bra mycket på åtta år. Och även fast vi fnyser och fnissar åt alla som tror att vi är systrar så känns allt sådär otvunget som det gör i en syskonrelation och det har det alltid varit så. Ah just det, så har vi en grön antenn mellan våra hjärnor också.

tjackade ny lampa igår, idag testar jag instagram.

fredag, november 26, 2010

Day 06 – Your day

Gick upp strax före sju efter att väckarklockan ringt och jag snoozat telefonlarmet tre gånger och råkat sätta på väckarklockan igen av bara farten. Lufsade in på jobbet vid 08.30 och tog av mig ett antal lager av kläder och skor. Drack kaffe och jobbade. Ritade en teckning med porträtt av tio kollegor, skrev "Good luck, but we miss you already" scannade och skickade till Finland där kollegan som ska sluta fick den. Han blev glad. Möte en timme. Jobba lite mer. Lunch med kollega och fd kollega. Vi åt thai, som vi alltid gör på fredagar och emellanåt andra dagar i veckan också. Jobbade. Jobbade jobbade. Pratade lite i telefon. Fixade hotell och flyg till nästa veckas Helsingforsresa. Skrev agenda inför mötesdagen där. Jobbade lite till. Snackade jobb och lite annat skit med de som fortfarande var kvar på jobbet. Lämnade kontoret 16.45, det tidigaste jag gått från jobbet utan att ha något inplanerat direkt efter på flera månader. Letade efter en bikini, köpte en lampa och after sun-lotion. Åkte hem och nu dricker jag vin och käkar chips i väntan på att K ska komma hem med ingredienserna till kvällens mat och att Ks brorsa plus tjej plus ettåriga Disi ska komma så vi kan äta maten. Resten av kvällen lär vi hänga, snacka och skratta. Kanske lite tv. Och vin och öl.

torsdag, november 25, 2010

Day 05 – Your definition of love

När man gör varandra till bättre människor bara genom att vara tillsammans.

tisdag, november 23, 2010

Day 04 – What you ate today

Frukost: Soyghurt med linfrö, solrosfrö och qunioamüsli och så en kopp té.
Mellanmål: Några salta pingviner
Lunch: Thai
Mellanmål: Salta pingviner och ett äpple
Kvällsmat: Köttfärsgratäng med gurka och hårt bröd.
Kvällsfika: Chokladkokoskaka.

måndag, november 22, 2010

Day 03 – Your parents

Mina föräldrar hade med sig fyra saker när de kom på besök i helgen.

1. En påse äpplen från trädgården.
De har alltid med sig något från trädgården eller något de gjort själva. Typ honung, äppelmos, rådjurskött eller annat ätbart. Samma sak när vi varit på besök, då får vi alltid med oss något vi kan äta hem. Ofta är det dessutom nedsmusslat någon chokladbit eller godis. Det var samma sak när vi var små och det skulle vara matsäck till skolutflykter - det fanns alltid en liten chokladbit gömd någonstans. Alltid. Och jag blev lika lycklig varje gång jag hittade den.

2. En adventsgran till balkongen.
En eftermiddag tog det att hitta granen! sa pappa. Att hitta gran är en viktigt aktivitet i vår familj. Vi traskar omkring i vår skog en eftermiddag varje senhöst. Pappa guidar oss runt och pekar på granar och och säger Den här har jag tänkt på i några år, nu börjar den bli bra. Och så säger någon Ja eller Nej och så går vi vidare. Det ska nämligen väljas tre utegranar och en innegran. Varje år. Vi kan inte längre vara med varje år, men om det är möjligt planeras detta in när vi är hemma.

3. Ett kuvert med texten "OBS! Får ej öppnas förrän på julafton!!!"
När jag upptäckte att mamma hängt upp kuvertet på kylskåpsdörren frågade jag var hon höll på med, de vet mycket väl att vi kommer vara bortresta till julafton och har avsagt allt vad jul inklusive julklappar heter det här året. Jag vet svarade hon och förklarade ändå att de vill vara rättvisa. Till 99% säkerhet ligger det en summa pengar i kuvertet, alternativt ett presentkort, och den summan överensstämmer på pricken med hur mycket pengar de kommer lägga på julklappar till min bror och hans fru det här året.

4. En jordglobslampa med körsbärsfot.
I somras sa jag något om att vi ville ha en sån lampa. En sån har ju jag! utbrast pappa. Han hade köpt den på auktion eller på någon loppis. Plastfoten var trasig och ful så vi sa nej tack. Nästa gång vi var hemma ville pappa visa oss något. Och där stod den, lampan, med en helt ny fot. Jag hade lite körsbärsträ hemma. Jösses så fint det blev. Pappa gör även mer avancerade saker med trä som folk blir galet imponerade av. När han hade utställning sist kom vissa enbart för att försöka förstår hur han rent praktiskt hade gjort en träskulptur som visats i lokaltidningen.

söndag, november 21, 2010

hahaha!

Städade lite i brevstället. Sist jag gjorde det fyndade jag ju pengar, och det blev väl ungefär samma utdelning denna gång:

- 1 biobiljett
- Presentkort på Interflora: 100:-
- Presentkort på Ikea: 400:-
- 500:- i ett kuvert från mamma med orden "Ett par Cheap Monday-jeans kanske?"
- 1000:- samlade julklappspengar från förra året

Vårt brevställ är verkligen en guldgruva.

Day 02 – Your first love

Djur. Åh vad det låter efterhandsgullegullkonstruktion, men helvete vad jag älskade djur. Det fanns liksom ingen hejd på all kärlek jag ville överösa katter, hundar och hästar. Framförallt inte i jämförelse med hur folkskygg jag ändå var. Brorsan var superduperallergisk precis som stora delar av släkten, så det där med att skaffa en katt eller hund var omöjligt. Häst hade väl fungerat eftersom det går att hyra stallplats, men vi hade inte råd. Inte blev det hela bättre av att mina bästa vänner (tvillingar) bodde på en bondgård med kossor, hästar, hundar, katter, kaniner, höns och får. Jag var där varje dag och drömde på nätterna om att något skulle hända så jag var tvungen att flytta dit. Vi hade vildkatter som strök kring gården och som emellanåt huserade i vår gigantiska loge. En morgon hittade pappa, som hyser ungefär samma djurkärlek som jag, en vildkattunge som konstigt nog verkade tam. Den svansade efter pappa hela dagen och blev hungrig så pappa gav den mat. Och eftersom brorsan just då bodde på en internatskola lyckades pappa och jag övertyga mamma om att kattungen skulle få sova inomhus en enda natt innan vi gav den ett hem hos någon annan. Den sov på en rutig filt i köket och åt blodpudding. Jag var så lycklig. Att vakna dagen efter och ha en fantastisk kattunge i köket, åh lyckan lyckan lyckan! Ville inte åka till skolan. På kvällen när jag kom hem försökte vi fixa ett hem till katten. Ringde runt till alla crazy cat ladies som fanns i krokarna, men ingen kunde ta emot katten. Pappa ordnade ett hem i logen åt katten, men sa att det bara var tillfälligt. Vi kunde ju faktiskt inte ha katt. Jag tror att det gick några dagar och så sa mamma och pappa att de äntligen lyckats hitta ett hem till kattungen. Det var vår granne som hade någon bekant som tagit katten. Allt hände när jag var i skolan, så det blev inget hejdå. Men okej, katten hade ett hem. Långt långt senare, jag tror till och med att jag hade hunnit flytta hemifrån, berättade mamma att det var ju inte riktigt så det hade gått till. Kattungen hade aldrig flyttat. Den hade fortsatt att svansa efter pappa och en dag hade den svansade efter lite väl mycket och lite väl nära så när pappa tog ett rejält kliv bakåt med sina blytunga träskor hamnade kattungen av misstag under skon och dog. Det gör fortfarande ont i hjärtat.

lördag, november 20, 2010

joråsåatte.

Ligger redan två dagar efter med utmaningen. Ehrm. Dag två kommer först imorgon. Nu - mat. Jag behöver det efter ett hejdundrande kalas igår.

sthlm.

torsdag, november 18, 2010

Day 01 – Introduce yourself.

Jag är tjugoåtta år och sex månader. Först nu har folk slutat haja till när jag berättar hur gammal jag är. Antingen har jag alltid sett gammal och sliten ut, eller så har jag alltid varit det som kallas för mogen. När jag föddes var jag skittjock, sen blev jag jättesmal. Jähähähättesmal. Och lång! Och stora fötter och stor näsa och rätt knotig och tog åt mig alldeles för mycket av vad folk kallade mig i skolan. Jag var ganska ledsen under hela min uppväxt och nervös och stressad och osäker. Det vände egentligen inte på riktigt förrän för ett år sen då jag la om min kost. De flesta har jättesvårt att greppa hur mat, mycket yoga och en skvätt kinesiologi kan göra skillnad, men jag kan nästan börja gråta bara jag tänker på hur bra jag mår nu i jämförelse med förut. Låter så jävla klyschigt, men lyckan över att efter tjugosju år hitta sig själv, våga vara sig själv och kunna klara en vardag utan ångest är obeskrivbart. Eller så har jag bara blivit vuxen. Det kan mycket väl vara så. Jag tror att jag ger ett rätt blankt intryck på folk när de träffar mig första gången. Oräkneligt antal gånger har jag fått höra förvånade kommentarer om att jag inte alls är som de trott från början. När jag är avslappnad är jag ganska rapp i käften och ganska rolig. Även rent fysiskt. Är jag inte helt avslappnad pratar jag extremt mycket (äh, det gör jag mest hela tiden) och blir skitstressad över tysta sekunder. Övar mig på att vara tyst för att bli mer avslappnad i alla sällskap. Är ju egentligen ganska osocial och folkskygg. När jag var liten fick jag vara hos dagmamma istället för på dagis eftersom det var för mycket människor på dagis och jag gillade varken barn eller folk generellt. Jag tänker snabbt, fattar snabbt, är superlogisk och har nästan fotografisk minne. Ganska ofta ljuger jag eller låtsas som att jag inte minns eller vet något som jag egentligen vet eller minns. Blir ändå alltid den alla frågar om allt jämt. Ibland svarar jag Googla? när jag får dumma frågor från lata människor som tycker det är enklare att fråga mig än att bara tänka i en sekund. Mitt självförtroende är grymt, jag vet att jag klarar allt jag vill. Min självkänsla är kass, det knyter sig i magen bara jag tänker att andra människor har en åsikt om mig. Och nu får jag ångest över att någon framtida arbetsgivare någon gång skulle hitta det här och tro att jag är ett psykfall. Då vill jag bara tillägga att jag är det en arbetsgivare skulle kalla för en perfekt anställd. På riktigt.

kan inte lova att det blir varje dag...

...men vi testar!

Day 01 – Introduce yourself
Day 02 – Your first love
Day 03 – Your parents
Day 04 – What you ate today
Day 05 – Your definition of love
Day 06 – Your day
Day 07 – Your best friend
Day 08 – A moment
Day 09 – Your beliefs
Day 10 – What you wore today
Day 11 – Your siblings
Day 12 – What’s in your bag
Day 13 – This week
Day 14 – What you wore today
Day 15 – Your dreams
Day 16 – Your first kiss
Day 17 – Your favorite memory
Day 18 – Your favorite birthday
Day 19 – Something you regret
Day 20 – This month
Day 21 – Another moment
Day 22 – Something that upsets you
Day 23 – Something that makes you feel better
Day 24 – Something that makes you cry
Day 25 – A first
Day 26 – Your fears
Day 27 – Your favorite place
Day 28 – Something that you miss
Day 29 – Your aspirations
Day 30 – One last moment

måndag, november 15, 2010

vissa dagar är mitt jobb väldigt fyllt av möten.

tisdag.
10-11 möte
12-13 möte
14-14.30 möte
15-16.30 möte
16.45-17.15 möte

onsdag.
10-11 möte
11-11.30 möte
14-15 möte
15-16 möte

Och alla möten utom ett kräver antingen att jag deltar aktivt eller presenterar något eller leder mötet.

söndag, november 14, 2010

spikade just upp mig själv som elvaåring (inkl 90-talslugg) på väggen.

velpotta.

Jaha, och nu blev jag plötsligt otroligt sugen på att göra den där utmaningen i alla fall. Hrm.

lördag, november 13, 2010

men som jag längtar till en strand och värme och ljus.

Fjäderlampan finns långt långt ner i källaren på Le Bar Rouge i Gamla Stan. Vilket ställe! Fast jag fattade först inte att det var gamla Källaren Diana där jag dansade varje helg i början av mitt liv i Stockholm. Nu är det mycket finare. Och mysigare. Och perfekt AW ställe. Jenny påpekade att hon var lite besviken på att jag inte hakat på utmaningen som alla gör jag. Jag vet, jag borde, jag vill. Men det är galet just nu och jag vet ärligt inte om jag hinner eller orkar. Det är bara några veckor kvar tills vi åker till Thailand och två chefer sa spontant Oj, du har ganska mycket att göra innan du åker igår och jag bara nickade och började själv fatta hur förbannat mycket jag har att göra. Plus att min rygg är lite trasig av stress och jag har spänningshuvudvärk och vill mest bara sova. För övrigt satt min gamla psykolog (eller vad hon nu var) vid bordet bredvid oss. Jag tror att hon var på dejt. Jag tror att hon kände igen mig. Men det var väl inte direkt läge att hälsa och vad skulle man säga? Tjenatjena, minns du mig? Då var jag trasig, nu är jag lite mer hel. Nä. Men Le Bar Rouge alltså. Gå dit.

fredag, november 12, 2010

AW med fjäderlampa.

slut i rutan.

Himlarns vad roligt det var att svara på era frågor. Tack! Ni får självklart fortsätta fråga, men jag tänkte fråga er en sak tillbaka. Ge och ta liksom. I alla fall, var det något svar som förvånade er? Hur? Och varför?

nittonde frågan.

Och så undrar jag om du ibland känner en längtan efter att bo på landet (för visst är det så att du växte upp mitt på vischan?).
Skojja inte. När vi är i sommarstugan eller hos mina föräldrar eller hos min bror kan jag fundera vad fan vi håller på med egentligen. Varför vi inte bara flyttar från Stockholm och köper värsta huset för noll pengar i jämförelse med vad man får ge för en skokartong här. Varför vi inte bara varvar ner och nöjer oss. Men jag älskar mitt liv i Stockholm. Jag älskar mitt jobb (och skulle nog ha väldigt svårt att hitta liknande utanför någon stad), mina finaste vänner finns här och det här är hemma. Stockholm är mitt. Mitt och Ks. Han känner likadant och vi har sagt att för nu stannar vi här, men vi får se vad som händer i framtiden. Kanske ändras allt den dagen vi får barn (om), kanske ändras allt bara sådär. Vi får la se. Men jag lider uppriktigt emellanåt när jag tänker på att vi (antagligen) aldrig kommer att kunna ha möjlighet att kombinera livet på landet med storstadsliv fullt ut. 

torsdag, november 11, 2010

länkar i stora lass.

Har legat efter bloggläsandet några dagar men är nu ikapp. Man ska vara ikapp. I alla fall, fan vad bra blogginlägg det producerats de senaste dagarna! Nostalgifabriken har hoppat på utmaningen som alla gör, Jenny skriver magiskt om sina föräldrar och Haren fick mig att snyfta på tunnelbanan till samma ämne och Inte skyldig också. Jösses!

artonde frågan.

Jag undrar vad du gillar bäst med ditt jobb, och vad du ev. tycker är mindre kul med det.
Om man bortser från att jag jobbar med det jag vill rent praktiskt så gillar jag att jobba i en bransch som är otroligt rolig både rent produktmässigt och för att konkurrensen är så hög att man måste ligga i framkant med allt hela tiden. Vi är ofta bland de första att våga testa nya vägar och det är otroligt roligt och givande. Likväl som lite svettigt. Jag har fina kollegor och en chef som tror på mig och pushar mig framåt. Dessutom är det sjukt roligt att jobba väldigt nära våra övriga kontor i Europa, både för att man får vänner lite här och där i världen, får konkreta insikter om andra länders marknader samt att jag älskar att snacka engelska mest hela dagarna. Alla de här saker kan såklart gå till överdrift ibland vilket faller under det som är mindre kul. Jag sitter ofta med sjukt tighta deadlines, saker ändrar sig hela tiden och emellanåt är det otroligt frustrerande och svårt att inte kunna ha viktiga diskussioner på svenska öga mot öga.

varför inte blanda färg?

onsdag, november 10, 2010

sjuttonde frågan.

Är mediefolk överlag ett pack för sig. Besserwissrar som vet vad som är rätt och gärna rynkar lite på näsan åt nybörjare? (Tänkte då du skrev det om filterfunktionerna i Photoshop och folk som ändrar färgerna i bloggen..) Jobbar själv med media och vet ju vad min tanke/åsikt om detta är, höhö. ;-D Möjligtvis är fotografer ännu värre. ;)
 Mnja. Jag tror alla som har en typ av spetskompetens i någon form är besserwissrar då och då just för att man har den spetskompetensen. Oavsett om man är bilmekaniker eller fotograf. Sen finns det ju ett skimmer över vissa branscher, t ex att jobba med media*, vilket gör att det både kan uppfattas mer coolt att ha kunskaperna och att berätta att man har dem. Och i sin tur blir då besserwissertendenserna tydligare. Plus att man har kunskaper om något som många faktiskt dagligen hanterar, t ex lite textproduktion, testa lite typsnitt i bloggen, mecka med html, lite fotografi, lite bildhantering. Tror inte att det skulle uppfattas likadant om du försökte laga en trasig bil och en bilmek suckade åt dig och sa att Men varför gör du sådär? Tänk på det här och gör såhär istället, mycket bättre.

* som i sig är ett märkligt uttryck och gigantiskt stort, jag skulle själva säga att jag jobbar med digital marknadsföring vilket många antagligen inte ens skulle klassa som "jobba med media".

dagens post (åt fel håll).

sextonde frågan.

Bästa tidskrift?
Här vill man ju skrika Filter!, men de är alldeles för ojämna för att vara bästa. Bästa är svenska Elle. Aldrig besviken. Alltid inspirerad.

femtonde frågan.

Bästa tv?
 Mycket som rullar på SVT (t ex Kobra, Rapport/Aktuellt), amerikanska So you think you can dance, Dog Whisperer och Kitchen Nightmares. Hehe. Det bästa och det sämsta i en mix blir nämligen perfekt.

fjortonde frågan.

Bästa film?
Jag ser sällan en film två gånger och har fått känslan av att det försvårar valet av till exempel favoritfilm. Några av de filmer jag däremot kan se hur många gånger som helst utan att tröttna är Star Wars-filmerna (de gamla) och Garden State. Den film som antagligen påverkat mig känslomässigt mest är Into the wild eftersom jag fick en smärre chock och började gråta så hysteriskt att jag inte vågade lämna biosalongen förrän jag hade hulkat klart. Måste se om den. Och förbereda mig med näsdukar.

trettonde frågan.

Om du inte jobbade med det du jobbar med nu – vad skulle du göra då?
Jag tror nog att jag i slutändan ändå skulle ha hamnat någonstans i krokarna av där jag är nu, men om jag tänker HELT outside the famous box så har jag alltid haft en dröm om att ha en liten butik. Vad jag ska kränga där är dock inte riktigt bestämt. Skulle gärna vilja kränga växter, men jag har ju faktiskt inte speciellt gröna fingrar. Ibland funderar jag också på vad som hade hänt om jag hade struntat i prestationsångest och kunnat slå bort alla konstiga kommentarer och vågat testa pappas fotspår: konst. Inte för att jag hade blivit konstnär, men jag hade kanske hamnat på en än mer kreativ bana än vad jag är idag.

tisdag, november 09, 2010

tolfte frågan.

Hur du och K träffades? Fast det tror jag du har berättat förut egentligen.
Har jag säkert, men jag berättar igen! 
För ungefär sex år sedan satt jag hemma en lördag och slösurfade på Helgon.net. Såg att okänd snygg kille loggade in och jag skrev Snygga foton! som hälsning. Han svarade! Någon vecka senare ringde jag honom på fyllan. Han var nykter. Jag minns att jag sa Hej det är Egon, man ska ju inte ringa folk när man är full men jag tänkte Vafan! Jag ringer! och sen är det slut på minnet. Vi pratade tydligen i en timme. Sen ”råkade” jag få tag på biljetter till hans favoritregissörs nya film och plötsligt hade vi en dejt. Jag var ganska trött på hela singellivet och orkade inte anstränga mig så jag gick dit i sneakers, slitna jeans och en munktröja. K log när han såg mig och så var det kört i hjärtat. Min självkänsla var väl inte direkt på topp så jag var helt övertygad om att den inplanerade ölen efteråt skulle få en snygg bortförklaring i stil med Eh, måste hem och jobba. Men icke! Vi drack två öl. Sen gick vi vidare till nästa bar och drack två öl till. Sen gick vi vidare till tredje stället och drack öl tills det stängde. Klockan 03. En måndag. Dagen efter låg jag på golvet i min lägenhet och fnissade av lycka. På kvällen ringde ringde en kollega och frågade Jaha, var det pappan till dina barn eller? Och jag sa Ja, typ. Sen dejtade vi. Sen dumpade han mig. Sen ville han vara vänner. Sen ville jag inte vara vänner. Sen blev det sommar. Sen hånglade vi lite då och då. Sen blev det konstigt. Sen sa jag till honom att han fan fick skärpa till sig. Detta gjorde jag via ett mail med ämnesraden Läskigt mail! och då hade det gått ungefär åtta månader sen vi träffades första gången. Han skärpte till sig och hånglade upp mig en onsdagskväll hemma hos mig när jag visade kort på tandställningen jag hade i årskurs åtta. Sen var vi ihop.

slask i stan, vinter i förorten.

elfte frågan.

Och! Drömresa?
Svåraste frågan. När jag var liten ville jag absolut åka till Nya Zeeland. Det vill jag ju fortfarande, men inte bara. Just nu vill jag besöka varenda hörn av USA. Blivit lite besatt. Vill se allt. Och så vill jag ta en titt på Mexico och så upp en sväng till Kanada också. Plus Island. Jo, så vill jag gärna besöka massa små paradisöar. Plus Australien och Nya Zeeland. Ja. Äh. Hela världen?

by the way.

Henrik Dorsin är född 1977. Det är jättekonstigt, förvirrande och smått provocerande.

tionde frågan.

Har du någon blogg du följer som du skäms över?
Mnja. Skäms inte, men jag lusläser Blondinbella, Kenza och Kissie. Som jag skrev i något tidigare inlägg, brudarna har lyckats skapa enormt stora bloggar och det har de ju inte bara råkat göra. Fascinerande.

nionde frågan.

Följer du någon modeblogg?
Ja. Style by Kling, Columbine Smille, Marcella, Frida Fahrman, Sofie Fahrman och så läser jag Rodeo-bloggarna emellanåt.

måndag, november 08, 2010

åttonde frågan.

Har du någon stilikon?
Nej. Jag inspireras mycket av många, men jag tröttnar ofta lika fort.

sjunde frågan.

Jag är LIVRÄDD för att göra ett sånt här inlägg, alltså "fråga allt ni vill" - inte för att jag är rädd om mitt privatliv, men för att ingen ska fråga mig något. Är du rädd?
Livrädd. Men om ingen hade frågat något så hade jag bett K skriva åtminstone en fråga, hehehe. Nu är ni ju två som skrev en hel bunt med frågor var, men jag hade nog hoppats på att några fler skulle fråga saker. Så ni får gärna fortsätta fråga. Då blir jag glad.

sjätte frågan.

Vem har den snyggaste bloggen, stilmässigt?
Menar du den snyggaste blogglayouten? I så fall säger jag min vän Jakob. Hans fotoblogg är perfekt för det syftet som bloggen har - att visa hans fantastiska foton. Många tenderar att glömma bort såna enkla grejer som att stilen/layouten ju ska hjälpa bloggen att lyfta dess syfte. Får lite ont i magen varje gång jag ser någon som fipplat lite med bloggutseendet och vips är det svårt att läsa texterna eller bara generellt fult. Ungefär samma känsla som när folk hittar filterfunktionerna i Photoshop. Och nu låter jag som värsta besserwissern, jag vet.

femte frågan.

Vilken är den mest överskattade bloggen enligt dig?
Jag vet inte. De bloggar jag tycker är tråkiga innehållsmässigt (läs Sofie Fahrman och Kenza) gör ju uppenbarligen något rätt med tanke på hur enormt stora de lyckats få sina bloggar. Och det gör mig fascinerad, hur de lyckas. Så egentligen tycker jag nog att många vardagsbloggar är överskattade, framförallt nyblivna mammor. Jag är ledsen om jag trampar någon på tårna, men jag läser bloggar för att följa en person och inte den personens barn. Undantag finnes, t ex de som faktiskt lyckas blogga om livet med barn fast från ett förälderperspektiv. Fina exempel är Alexandra, Haren och Beatrix Vnunk.

fjärde frågan.

Hur har bloggandet förändrat dig?
Jag har blivit bättre på att uttrycka mig, jag träffat nya människor, jag tror att mina irl-vänner har lärt känna mig mer, jag har fått stora praktiska kunskaper kring bloggar och sociala medier som jag stor nytta av i arbetslivet. Öh ja. Det låter ju väldigt klyschigt och ospecifikt det här, men har svårt att göra det konkret. Jo! Mitt liv är faktiskt roligare. Jag älskar att kunna blogga roliga och konstiga saker från mitt liv. Kanske inte roar någon annan, men jag småfnissar ofta åt mina egna inlägg (egoistiska egon...) och det är fan fint att kunna göra sig själv glad.

tredje frågan.

Varför har du valt att vara relativt anonym här på Egoistiska egon?
Sjukt bra fråga. Jag har alltid sett mitt dagboks/bloggskrivande online (gjort sen 98-99 ngn gång) och mitt "vanliga" liv som två väldigt separerade delar. Att vara anonym har upprätthållit detta genom alla år. Samtidigt har mitt skrivande ändrats mycket och nu är jag väldigt noga med att enbart blogga om mig själv alternativt de som jag vet tycker det är ok att jag bloggar om dem (t ex K) plus att jag ska kunna stå för allt jag skriver inför alla. Utöver detta så läser nästan alla mina nära vänner bloggen, bloggar själva eller vet om att bloggen existerar, så de där två separerade delarna är inte heller så separerade längre. Plus att jag träffat massa vänner via bloggen! Anledningarna till att fortsätta blogga anonymt är alltså väldigt få. Kvar finns egentligen bara en anledning: Jag är den enda som heter det jag heter i Sverige (världen?) vilket innebär att om jag blir offentlig så hittar alla som googlar mitt namn bloggen. Kan vara väldigt bra eftersom jag faktiskt jobbar med sociala medier, samtidigt vet t ex inte min familj om att jag bloggar (tror jag?) och jag är inte helt redo att ta det där steget ännu. Men det kryper faktiskt närmare och närmare. Och just ja, en stor fet anledning är också att jag alltid varit livrädd för att de som känner mig irl ska tycka att jag är dum i huvudet om de läser vad jag skriver. Nu har jag börjat fatta att det är typ tvärtom, folk verkar gilla mig och förstå mig mer om de läser min blogg. Men som sagt, det där steget är rätt läskigt...

söndag, november 07, 2010

andra frågan.

Vilken bok skulle du rekommendera en vilsen 15-åring?
Herrejösses en så svår fråga. Jag skulle nog rekommendera någon av mina favoritböcker som berört mig mycket och som samtidigt kanske säger något om världen. Plus att boken måste vara lättläst. Så t ex Tusen strålande solar eller Ok, Amen eller Precious.

första frågan.

Utbildning? Med följdfråga, hade du klarat dig utan den?
Jag har en fil kand i Medie- och kommunikationsvetenskap med engelska och kreativt skrivande inbakat utöver mkv. Dessutom läste jag en termin Kriminologi för evigheter sen och det brukar väcka väldigt stort intresse, mycket större än min "riktiga" utbildning.

Svaret på följdfrågan är Nej*. Under utbildningens gång fattade jag mer och mer vad jag ville jobba med inom området, plus att utbildningen i sig är väldigt bred och teoretisk, så jag la ner mycket tid på att skaffa mig praktiskt erfarenhet under tiden. Gjorde massor av saker gratis och fick till slut ett betalt extrajobb inom PR p g a min utbildning + den erfarenhet jag samlat på mig. Slutligen hade jag alltså en 4,5 år lång utbildning + ett cv med ganska bra erfarenhet. Fick sen jobb som webbredaktör innan jag ens hade pluggat klart (fast jag pluggade klart innan jag började).

* Klart jag hade klarat mig, men jag hade antagligen fått kämpa så otroligt mycket för att nå dit jag ville.

vad vill du veta?

Okej, bloggen är skittråkig just nu. Ni får hjälpa mig! Fråga frågor och jag svarar i inlägg. Värsta win-win: ni får veta svaret på era frågor och jag kirrar blogginlägg på löpande band. Om ni nu har några frågor.

igen! fast civilpolis.

bokenkät.

Alexandra bad mig svara och det gör jag gäääärna. 

1. Favoritbok i barndomen?
Läste Fem-böckerna och Kitty-böckerna om och om igen.
2. Vad läser du just nu?
Child of God - Cormac McCarthy
3. Vilka böcker har du reserverade på biblioteket?
Ingen just nu.
4. Dålig bokvana?
Läsa flera samtidigt och inte ge upp på tröga böcker.
5. Vad har du för tillfället hemlånat från biblioteket?
Inget.
6. Har du en läsplatta?
Nej.
7. Föredrar du att läsa en bok åt gången eller flera på en gång (slalomläsning)?
En åt gången. Men jag läser alltid flera på en gång ändå.
8. Har dina läsvanor ändrats sedan du började blogga?
De har ändrats, men det har mer att göra med att livet har ändrats än att jag har börjat blogga.
9. Sämsta boken du läst i år?
Hypnotisören.
10. Bästa boken du läst i år?
Bright Shiny Morning - James Frey och De apatiska - Gellert Tamas
11. Hur ofta läser du utanför din egen bekvämlighetszon?
Oj. Jag vet inte riktigt om jag har någon bekvämlighetszon, får ganska ofta höra att jag läser väldigt varierat.
12. Vilken är din läsebekvämlighetszon?
Just det, det vet jag inte riktigt.
13. Kan du läsa på bussen?
Ja.
14. Vilken är din favoritplats att läsa på?
Min läshörna.
15. Vad anser du om att låna ut böcker? Regler?
Lånar gärna ut men har iaf börjat skriva namn i de jag lånar ut.
16. Viker du hundöron i dina böcker?
Nej.
17. Skriver du någonsin i bokens marginaler?
Icke.
18. I studierelaterade då?
Oh ja!
19. Vilket är ditt favoritspråk att läsa böcker på?
Engelska. Tycker ofta synd (!) om de som inte läser engelska böcker på originalspråk. Ni missar så mycket.
20. Vad får dig att älska en bok?
Språket. Älskar när man verkligen reagerar över språkbruket, t ex James Frey-style eller när det är skrivet på slang/dialekt etc, t ex Precious.
21. Vad inspirerar dig att rekommendera en bok?
Böcker som gett mig starka känslor.
22. Favoritgenre?
Based on a true story.
23. Genre du sällan läser (men önskar att du gjorde oftare)?
Chic lit. Borde rensa hjärnan med sånt lite oftare.
24. Favoritbiografi?
Alltså, jag tror aldrig jag läst en biografi.
25. Har du någonsin läst en självhjälpsbok?
Jajamensan. Ett par stycken iaf.

lördag, november 06, 2010

fredag, november 05, 2010

bloggen älskar helg.

Nu är det helg! Tjoho! Och ni vet vad som väntar - helgerna är ju den nya peaken för den här bloggen. Noll inlägg i veckorna, tre miljarder på helgerna. Måste lära mig fördela det hela lite bättre.