onsdag, augusti 26, 2015

som en kniv rakt i hjärtat.

Åh fyfan. I måndags var det då min tur att kliva in i den nya rollen och för första gången lämna barnet på förskolan. HERREJÄVLAR vad hemskt det var. Var så himla medveten innan om att ja, han kommer gråta, det kommer kännas jobbigt. Tänkte att jag ju kunde försöka ställa in hjärna på überrationellt tänkande, han har det ju bra där och trivs och sover och allt sånt. Men när han grät hysteriskt och jag vinkade hejdå samtidigt som en pedagog bar iväg honom åt andra hållet så var det helt jävla omöjligt att ens tänka det minsta rationellt. Så himla rakt emot alla ens instinkter detta är, att lämna ens barn ledset. Jag började gråta när jag gick därifrån, svettades floder och kände mig som en skitig, tunn disktrasa. Trots att en pedagog kom efter mig och sa att F hade slutat gråta nästan direkt när jag gått och trots att jag tjuvkikat och sett att han lekte lugnt och stilla till synes utan gråt i sandlådan igen. Tillbringade resten av dagen och kvällen att fundera på om jag hade kunnat göra annorlunda. Vad jag hade kunnat göra annorlunda. Små, små detaljer som kanske kan vara avgörande. Idag hade lämningen gått bra, den som K gjorde. Den första okej lämningen sen i torsdags. Då hade barnet själv dragit iväg och lekt och vinkat hejdå åt K och då gick det bra. Den situationen lär ju dock inte vara helt lätt att kunna påverka, att han själv vill iväg och går från föräldern snarare än att föräldern går från barnet. Imorgon ska jag lämna igen. Hoppas på bättre lycka. Men först ska jag få uppleva den första hämtningen på förskolan, hoppas hoppas hoppas det är ren och skär lycka i jämförelse.

fredag, augusti 21, 2015

ny era.

Ja, jag tror barnet typ är inskolat nu? Kanske för tidigt att ropa hej men igår var han där själv 9-14, åt två portioner mat och sov 1,5h. Det är K som sköter inskolningen, så han har det lite värre än jag med detta, men det känns så jävla märkligt. Att låta okända ta hand om ens barn. Att jag inte kan fråga K "hur sov han, hur somnade han?" och få en detaljerad redogörelse. Pedagogerna verkar fantastiska, så det är inte det. Utan att nu vet vi bara inte vad han gör in i minsta detalj längre, det lilla barnet. Så konstigt.

Nu ska jag prata korv på internet inför cirka 100 eller 200 personer. Har varit vaken sen cirka 04.30, men det ska nog gå bra det här. Mitt jobb är roligt.

tisdag, augusti 11, 2015

jag och bakfyllor är ingen bra kombination.

Har jag berättat att jag var full i fredags? Inte? Då får jag väl göra det då.

Jag minns inte ens när jag var så onykter senast. Eller jo, det var nog i Paris då jag dessutom var gravid utan att ha en jävla aning om detta. I alla fall, det var inte ens meningen i fredags! Jag och K hade barnvakt och gick på dejt. Vi åt ute på restaurang och satt sen på klipporna och drack rosé och såg solnedgången och pratade med massor av bekanta eftersom det var en slags lokal festival där vi var. Klockan 23 skulle vi gå hem tyckte K eftersom vi ändå har ett barn som vaknar cirka 05.30 ibland. Då var jag plötsligt jättefull. Sjukt märkligt. Dagen efter mådde jag så jävla vidrigt dåligt och detta trots att jag kunde sova mer eller mindre konstant till kl 14. Fyfan.

tisdag, augusti 04, 2015

kasta pengarna i sjön.

Vet inte hur många gånger jag hört det uttrycket om hyresrätter. Tillslut har jag börjat tro på det själv. I alla fall ibland, när var-ska-vi-bo-ångesten är som starkast. Det känns som att vi missat tåget och nu är fast i något träsk där vi aldrig kommer "göra vinst" (vilket verkar vara det enda sättet att överhuvudtaget få ett kapital idag). Trots att det enda vi gjorde var att INTE ta fucking jävla miljonlån när vi var unga och skulle testa att bo ihop. Detta gör mig så förbannad. Att det ska vara så, att vi är förlorarna. Idioti.

fredag, juli 24, 2015

familjen är bäst!

De kom hem igår, resten av min familj. Har saknat dem så pass att det ändå var helt okej att barnet vaknade kl 04.30 imorse och sen vaknade varje kvart fram till 06. Då blev han förbannad för att jag inte ville läsa saga för honom och dängde en bok i huvudet på mig.

tisdag, juli 21, 2015

semesterupplägget.

Jag kör en favorit i repris när det gäller semester den här sommaren: två veckors ledigt, en veckas jobb, två veckors ledigt. Jobbar den där mittenveckan nu och det är så jävla bra. Hinner jobba undan cirka tusen grejer jag aldrig annars hinner och det är lugnt på jobbet. Vi gör typ ingenting på semestern i år för övrigt. Har varit hos mina föräldrar en vecka, där jag bland annat slog av en åker med gräs en dag, samt några dagar vid havet. Ångrar lite att vi inte bokade in någon mer spännande resa eller grej, men vi har det fint iaf. Och återstående veckor ska vi ha besök, åka till Umeå och tillbaka ut till havet. Det blir fint det med.

måndag, juli 20, 2015

konsumtionslyckan.

Sen typ alltid har jag haft sån beslutsångest när det gäller klädinköp. Har därför utvecklat en taktik samt regel att jag ska tänka "Ja!" så fort jag ser mig själv i plagget i spegeln i provrummet. Om det där Ja-et inte kommer omedelbart så blir det inget köp. När jag var gravid och därefter blev det inte ett enda jävla Ja oavsett hur mycket kläder jag provade och det var så knäckande. Hade inte väntat mig att det skulle kännas så starkt. Kanske därför jag blir ännu mer euforisk när jag nu hittar kläder jag direkt gillar. Idag gjorde jag nämligen en sjuk jävla speed shopping. Kollade upp några klänningar på nätet, stack till butiken och roffade åt mig fyra klänningar. Provade och sa Ja Ja Nej Nej och sen var det klart. Femton minuter efter att jag gått in i butiken var jag klar. Det återstår väl att se huruvida jag kommer trivas lika bra i kläderna när jag väl använder dem, men det brukar funka rätt bra.

onsdag, juli 15, 2015

sånt jag har ångest över:

Ett: Att vi inte gick till en läkare i våras när barnet for rakt in i ett element och fick ett rejält jack i pannan. Det blir ett jävla ärr, jag gissar att det kommer synas även när han är vuxen. Och då tänker jag såklart att om en läkare plåstrat om hade det kanske blivit mindre synligt än vad det är nu. Väldigt mycket hej-jag-har-förstört-mitt-barn-känsla.

Två: Vår resa i vinter till Thailand. Är nog egentligen nervös snarare än ångest men det snurrar cirka hundra tankar per dag kring hur fan vi ska överleva flygresan samt om vi inte borde ha åkt någon annanstans istället. Men det kommer bli bra. Det vet jag ju.

tisdag, juli 14, 2015

samma visa varje gång.

Å ena sidan avundsjuka över familjerna som storhandlar på lokala lilla Ica och lastar bilen full. De som senare på dagen bara svänger förbi hemma hos varandra helt oannonserat som man bara kan göra på landet. Tystnaden. Tystnaden tystnaden och alla miljoner småkryp. Tänk om jag skulle trivas här ändå, bara jag fick mitt egna hus för min egna familj?

Å andra sidan den där känslan som alltid funnits, att jag får panik av små sammanhang där jag inte kan välja bort eller till varken vilka jag umgås med eller den stämpel och uppfattning man har om mig.

Samma sak varje gång, varje sommar. Och än har jag inte flyttat hem.

fredag, juli 03, 2015

hejhej!

Klockan 14:56 knappade jag in mitt out of office på mailen, packade ihop och lämnade kontoret. Semester!!!! Det känns så himla härligt, och kanske extra härligt för att jag den här sommaren inte varit sådär stressad man (jag) vanligtvis kan bli annars. Vardagslivet är så himla härligt just nu. Älskar det. Är generellt lugn, nöjd, glad och trivs. Är lite nervös inför höstens vardagsliv då vi kommer rulla in i det där riktiga vardagspusslet med lämning och hämtning på förskola och två vuxna som jobbar heltid. Det kommer lösa sig, men jag inser att det kommer bli mer meck.

Igår insåg jag att förskolestart också innebär att vi nu kommer för första gången var på var sin plats på dagarna. Barnet på förskola, vi på varsitt jobb. Hur märkligt som helst.

Men ja, som sagt - först semester. Vi ska mest gotta oss hos vänner och hos våra familjer. Inte så jävla pjåkigt ändå. Ska bara komma fram till helgens slutdestination efter en smällhet resa med Roslagsbanan.

måndag, juni 08, 2015

något annat än bara barnsnack kanske?

Podcasts jag lyssnar på nu: Spår och Fallet. Vet inte vilken jag gillar bäst.

Böcker jag läser nu: Inga. Läst två böcker i år. Eller var det tre? Ni fattar iaf poängen. Jag läser INGET.

Spel jag spelar: SIM CITY!!!! Som jag spelat sim city den senaste månaden. Blir förbannad ibland och raderar appen och börjar om med en ny stad.

Serier jag ser: The Killing. Hundra år efter alla andra, men jag hatälskar det lite tror jag. Är på första säsongen. Vi började kolla på senaste säsongen av Game of Thrones men bara råkade sluta, antagligen för att den är för tråkig?

Jahapp. Ja. Nu ska jag sova. Kanske läsa en sida i en bok? Sånt går ju nu igen då vi inte längre har ett sovande barn i vårt sovrum.

positivt tänkande.

Måste ändå tillägga att jag varje dag ändå går runt och tänker att folk borde göra stående ovationer när de ser min och andra mammors kroppar för VI HAR FAN FÖTT BARN. Jag tänker detta extra mycket när barnet inte är med mig. Vill liksom ha en liten flagga att vifta med i alla möjliga olika situationer och på den borde det stå "Fött barn! Överlevde!". Inte ironiskt eller skoj alls utan på fullaste allvar. Så jävla stolt man borde vara över sin kropp.

Med vänliga hälsningar, hon som i inlägget innan kallade sin kropp för helt jävla värdelös.

söndag, juni 07, 2015

tänk om.

Efter två månader av pt-träningshjälp fick vi säga stopp och backa. Fått nya träningsprogram som heter "postgraviditet" och det känns emellanåt så jävla förnedrande att 1,5 år efter förlossningen kämpa på med det andra gör 6 veckor efter förlossningen. Hej, min kropp är värdelös! Man ska inte jämföra sig, men ibland så kommer en massa tänk-om-tankar. Hur hade allt varit om jag hade varit mer tränad innan graviditeten? Vad hade status varit om F hade fortsatt legat fel och det blivit kejsarsnitt? Eller är allt genetiskt, hade det varit såhär oavsett?

Kommer aldrig få veta.

vad gör man på vintern kl 08?

Är i lekpark med barnet. Nu när jag jobbar tycker jag faktiskt det är ganska mysigt att vara ute redan vid 08 på morgonen. Lärt mig att jag ska ta med mig kaffe och så vidare. Men jag undrar hur fan man gör detta vintertid? Lekplats kl 08 en decembermorgon känns sådär.

måndag, maj 25, 2015

man är ju inte helt pigg.

Barnet verkar ha något problem med polyperna. Vi är inte säkra eftersom vi inte fått komma till öronnäsahals-läkare ännu*, men verkar som att vi kunnat utesluta ungefär allt annat. Det innebär i alla fall att han inte kan andas genom näsan speciellt bra och ibland inte alls. Kan han inte andas genom munnen? frågade en kollega. Visst, försök få en 1,5åring att börja andas genom munnen när han sover. Jättelätt. Nåja, förr eller senare gör han ju det varje natt. Vägen dit är dock inte rolig för någon inblandad.

Som grädde på moset har han blivit förkyld också. Jättehärlig kombination. Verkligen. Vi sover "sådär".

Plus att han numera når lampknappen. Så när han vaknar lite för tidigt ålar han ner från sängen och springer bort till lampknappen och tänder i taket. Mmm, underbart.

Zzzzzzz.



* Inte för att jag vet om det kommer hjälpa så mycket just nu. Man opererar tydligen inte förrän de väger 14 kg, vilket tydligen är vanligt vid 2 års ålder. Bara sex månader kvar av jävligt taskig andning samt nattsömn då. Hurra.