onsdag, april 15, 2015

lite lågmäld kärleksförklaring bara.

Och tack vare mitt blogginlägg så kunde jag se säsong två av The Fall. Blev samtidigt lätt besatt. ÄLSKADE denna serie helt överjävligt mycket. Kan inte riktigt släppa den efteråt heller, funderar på vad alla karaktärerna gör just nu lite då och då. Stört faktiskt.

Så en liten spoilervarning, för nu kommer det detaljer.



Okej?
Okej!
Men slutet på säsong två? Jag tyckte det var helt perfekt. Var så nöjd när jag stängde ner datorn efteråt. Så läser jag att det blir en säsong tre. Tycker inte detta känns bra trots att jag på allvar överväger att se om hela serien igen typ direkt bara för att jag tyckte den var så förbannat skitbra.


Tror ni förstått ungefär vad jag tyckte om serien nu va? Mhm.

tisdag, april 07, 2015

blandad kompott.

Det är mycket jag skulle vilja blogga om nu men tar mig inte tiden förrän jag är för trött. Så vi sammanfattar:


  • Vi skulle äntligen möblera vårt tredje rum lite vettigt. Halvvägs in insåg vi att vi har för mycket saker, och måste börja med att rensa vårt förråd för att få ner en massa där. Rummet ser nu värre ut än innan och jag blev så jävla sur. Att ha ett rum i kaos är inte direkt kompatibelt med en ettåring som river i allt.
  • Färgade håret för ett par veckor sen, det var för första gången på drygt två år. Känner mig som en ny människa.
  • Vi kollade på The Fall i helgen. Hade fått för mig att det bara var en säsong och blev så jävla paff efter när vi sett klart sista avsnittet. Tydligen finns det en säsong två som finns på amerikanska Netflix men tydligen inte på svenska. Ännu. Så jävla sur över detta.
  • Och så var det säkert sjuttiotvå andra saker, men jag är för trött. Som sagt. Godnatt. 

fredag, april 03, 2015

hur går det med den där träningen då?

Förstår att ni undrar hur PT-online-träningsgrejen går. Inte alls kan jag meddela, startdatum har ju inte börjat än eftersom det var så jävla långt fram. Och under tiden har jag säckat ihop totalt. Ganska dumt faktiskt.

måndag, mars 30, 2015

hej i-landsproblemsångest.

Så bokade vi en resa till Thailand. Som vi pratat om en vinterresa de senaste åren och nu sa vi att nu jävlar ska vi bara boka. Så att det blir av. Och Thailand som koncept funkar ju rätt gött, även om jag kanske egentligen ville snegla på Mexico. Nåja, efter hundra år av googlande så visade det sig att ett himla Bamse-hotell nog är det bästa för oss trots allt. Min pengaångest byttes snabbt till ångest över hur vi ska klara en elva timmar lång flygresa med en nästan-tvååring utan eget säte. Som aldrig flugit förr. Googlade lite tips och läste direkt att det är smart att flyga på kvällen då barnet sover större delen av tiden. HAHA. Vi flyger kl 12 samt 08.30. Joråsåatte. Men ni kan väl ge mig lite tips? Ingen brådska dock, vi har till december på oss att samla ihop dem.

lördag, mars 28, 2015

en lördag.

Barnet vaknade 06.20 i sin egen säng. Jag upprepar: i sin egen säng. Han hade alltså sovit hela natten i sin egen säng, vilket är tredje gången sen typ augusti. Inte för att det är speciellt jobbigt att lyfta över honom till oss och sen somna om en minut senare, men ändå! Sen fick jag sovmorgon, sov till 09.20 då jag bestämde mig för att gå upp. Åt frukost framför tvn eftersom F och K sov förmiddag, snyggt byte av vem som sov så att säga. Surfade Thailandsresor till nästa vinter. Hamnar i loopen jag alltid hamnar i: tror jag hittat skitbra hotell, börjar surfa upp någon detalj eller något som inte funkar praktiskt och ger upp helt övertygad om att det inte går att hitta en vettig resa. Resten av min familj vaknade, och barnet satt i sovrummet och ROPADE efter mig. Har aldrig sett honom så glad som när jag klev in i sovrummet. Fy tusan så fint det var.



Vi åt lunch, packade ihop oss och åkte till Liljeholmen för att hämta ut ett paket. Mötte upp en vän och hennes barn, promenerade till djuren. F älskar djur något helt vansinnigt. Han springer efter dem och tjuter av lycka och klappar allt han kommer åt. Vi lyckades ha sönder slash byta kod på vårt barnvagnslås, vilket innebar att vi helt enkelt fick klippa upp låset och sno vår egen vagn efteråt. Smidigt. Gick hem, vilade lite, testade att laga en ny kycklingsoppa som var skitgod. Nattade barnet, drack ett glas vin och åt smågodis och såg de sista två delarna av The Jinx. Så jävla bra, ni måste se den. Men googla inte innan. Googla inte! Nu ska jag kanske orka surfa resor lite till, men antagligen sova.


ÄLSKAR dagar som dessa. Livet.

lördag, mars 21, 2015

ärlighet varar längst.

Idag var jag hos min frisör, ni vet hon jag klippt mig hos sen jag var femton. Nu var det bra jävla längesen hon klippte mig, tror det var för nästan ett år sen (!). I alla fall, hon är ärlig och sådär. Idag inleddes vår konversation såhär:
- Men åh, hej E!
- Hej!
- Hur mår du? Är du förkyld eller är det för att du är i småbarnsåren som du ser lite ja, annorlunda ut mot tidigare?
- Jag är inte förkyld.
- Nej du ser. Småbarn gör sånt med en. Varsågod och sitt, hur ska vi klippa idag då?

Älskar uppriktigheten. På riktigt.

onsdag, mars 18, 2015

plötsligt händer det.

I augusti ska F börja på förskola. Detta upprepar vi cirka trehundra gånger per dag just nu då alla, ja alla, frågar om F ska börja förskolan nu när jag börjar jobba heltid. Nej det ska han inte, han ska vara med sin pappa på heltid. Vill tro att detta ständiga frågande handlar mer om att F är i förskoleåldern än att det just är min, dvs mammans, föräldraledighet som tar slut, men ibland undrar en ju.

I alla fall. Plötsligt smattrar det till och det kommer sms och mail om att vi blivit erbjudna förskoleplats och måste tacka ja inom fem dagar. Hann bli livrädd för att vi gjort något fel innan jag insåg att vi fått en plats på en förskola vi valt, med start i augusti. Den ska öppna först i augusti så vi har ingen aning om den är bra eller inte egentligen, men förskolechefen har K träffat när han besökte en annan förskola och fick ett jävla bra intryck. Och den kommer ligga praktiskt i förhållande till tunnelbana. Och vi kommer stå kvar i kön ifall vi får någon av de valen vi hellre vill ha. Men alltså, lättnaden jag känner efter att redan nu veta att vi säkert får en förskola vi önskat? Visste inte ens att jag var orolig.

måndag, mars 16, 2015

föräldrafrågor.

Erika tyckte jag skulle svara på frågor. Okejrå!


Var det som du trodde att det skulle bli förälder?
Nej och nja. Det är helt omöjligt att föreställa sig, precis som det är helt omöjligt att beskriva hur en förlossning är då det inte finns något som ens är i närheten av känslan och upplevelsen. Det går att förstå teoretiskt att det kommer bli annorlunda, jobbigt, utmanande och helt jävla fantastiskt men det går inte att förstå på riktigt förrän man är där själv. Jag var till exempel helt införstådd med att jag skulle försvinna från vardagen och världen i säkert ett halvår efter att barnet föddes. Det jag inte hade förstått var att varje dag i början är som tre år, så det där första halvåret kändes som en evighets evighet. Just nu är det ganska mycket precis som jag trodde, nu när F är drygt ett år. Fast ännu bättre, för känslorna hade jag inte kunnat föreställa mig.

Var det något som hände eller som du kände som du inte hade räknat med?
Hade inte räknat med att min fysiska återhämtning skulle vara så jävla långsam, samt de skadorna jag fick. Det enda jag hade i mitt huvud var att inte spricka hela vägen, och när jag inte gjorde det så trodde jag att allt var lugnt. Jag var så svag den första månaden att jag ofta inte ens orkade lyfta mitt eget barn. Det är först i efterhand jag inser exakt hur jävla dåligt jag mådde rent fysiskt och sen även psykiskt. Detta måste jag älta ganska ofta, uppenbarligen.

Var det något som inte hände?
Barnet blev ett barn som gillar att sova, äta och är rätt nöjd och glad. Därmed inträffade aldrig vissa saker, så som väldigt dålig nattsömn, kolik, att barnet inte skulle vilja äta och så vidare. Vi får dock höra detta mycket ofta från vår omgivning, vi skulle bara veeeetaaaa hur lätt vi har det och så vidare. Vi vet att vi har det lätt. Vi är tacksamma för det. Vad ska vi mer göra? Jag är också väldigt o-orolig när det gäller F. Detta hade jag inte väntat mig, jag är så himla nojig för allt annat. Med F är jag ofta lugn. Men vi har å andra sidan inte varit med om tillfällen då vi borde ha varit oroliga heller direkt, så jag får kanske återkomma.

Bästa bebisprylen att ha hemma?
Babynestet var ovärderligt i början, likaså babygymet. Vi har haft ett barn som älskar vagnen, vilket gör att den har varit helt livsviktig - framförallt i kombination med en balkong där vagnen kan stå med barnet sovandes i… När barnet blev större så hade jag blivit tokig utan gåstolen.

Mest onödiga bebisprylen då?
Alla snuttefiltar. F har aldrig brytt sig, inte nu heller. Han tjongar omkring med dem ibland för skojs skull, men det funkar lika bra med ett örngott eller random strumpa som dräller på golvet.

Hade du bestämt dig för hur du skulle göra med en viss grej för att sen ändra dig när bebis kom?
Jag hade tankar om vissa saker, men såhär i efterhand så kan jag inte komma ihåg dem. Vet att jag varit emot samsovning innan men var ändå realistisk nog att inse att det skulle vara svårt att bestämma på förhand, så nu när jag tycker det är supermysigt så är det inte så dramatiskt.

Vad önskar du att någon hade berättat för dig innan?
Hade kanske önskat en bättre bild av vad förlossningsskador kan vara mer än "spricka hela vägen!!!!!!!". Att någon förklarat i klartext VARFÖR det är viktigt att göra knipövningar.

Vad stör dig mest hos andra föräldrar?
Att folk uttrycker sig som att deras upplevelser eller barn är exempel på hur det är för alla. Samt att så fort någon berättar om en upplevelse ska andra föräldrar berätta hur deras barn är i jämförelse, som ett "det kunde vara värre". Och japp, jag gör med 100% säkerhet detta själv också.

Vad tror du andra föräldrar stör sig mest på hos dig?
Jag tror det värsta är att vi har ett barn som sover och äter och allt det där, det sticker i ögonen.

söndag, mars 15, 2015

hoppas på att få ändra detta.



Så gjorde jag det bara, klickade "Beställ" på en PT online-tjänst. Av någon anledning tycker jag detta är väldigt nervöst. Kanske har det med mitt svar på frågan om mina fysiska styrkor att göra. Det kom så naturligt, att jag verkligen anser att jag inte har några alls. Blev till och med lite ledsen av insikten. Jag har en lång och smal kropp som rent fysiskt är värdelös. Men jag hoppas kunna ändra detta nu. Snart. För man fick tydligen inte börja redan imorgon som jag önskade utan först om några veckor. Grrr.

looking.

Häromkvällen skulle jag gå och lägga mig tidigt eftersom någon i familjen vaknar 05.45 varje morgon och det är lite jobbigt att bara få knappt sex timmars sömn varje natt för min kropp. Men jag skulle bara kolla på ett avsnitt av Looking säsong 2 först. Sen såg jag klart hela säsongen och så var det med den nattsömnen. Men så värt. Har ni sett serien? GÖR DET. 8,2 på imdb till exempel.

lördag, mars 14, 2015

balkonghjälp efterlyses.



Hej fina ni. Sist jag frågade om råd om praktiska saker i hemmet så fick jag ju direkt hjälp av Rebecca och dagen efter åkte vi och köpte just den mattan hon tipsade om. Skitbra blev det.

Nu behöver vi hjälp igen, med vår balkong. Vi bor på fjärde våningen och balkongen har ett ganska klassiskt balkongräcke och betonggolv. Vi vill ha något slags skydd vid räcket för att åtminstone i tanken försöka förhindra att F kilar ut dit och slänger ut lite vad som helst. Plus också något att ha på golvet så det blir varmare och kanske inte lika skitigt (we wish...). Drömmen: att kunna ha balkongdörren öppen och F kan kila ut och in som han vill. Så:

1. Balkongskydd. Enklaste är ju att ta typ detta från IKEA, men vettefan om det är bäst?

2. Golvet. Är det trätrall som gäller? Vill ju helst att det ska kunna ligga året om, men det är kanske önsketänkande också.

tisdag, mars 10, 2015

sånt som gör mig så frustrerad att jag inte kan formulera mig ordentligt.

De senaste dagarna har jag varit inblandad i flera diskussioner kring hur föräldrarna i en familj där det finns mamma, pappa och barn delar på föräldraledigheten. Ursprunget har handlat om ren ilska över förslaget om att utöka antalet dedikerade dagar per förälder (från två till tre månader) eller denna artikel om Josefin och pappan till hennes barns upplägg för deras föräldraledighet. Och jag blir så förvånad och irriterad över människors ilska och alla dessa ursäkter kring varför pappan tar ut så väldigt få dagar oavsett förutsättningar. Är det inte av ekonomiska skäl då pappan tjänar mer så är det för att pappan har ett eget företag eller så är det bäst att bara låta de som "vill" vara hemma vara hemma mest samtidigt som alla är eniga om att papporna vill vara hemma men ändå är så himla få pappor hemma med sina barn? Det är sån snurrig logik och märklig ilska att jag blir helt irriterad och inte riktigt kan formulera mig. Men, typ:

Jag har full förståelse för att det inte är lätt att dela exakt lika av olika skäl. Jag har ingen förståelse för att man inte utgår från en strävan att dela lika när man planerar sin föräldraledighet. Jag förstår inte de som hävdar att mamman har rätt till att bestämma kring längd på sin föräldraledigheten för att hon varit gravid, fött barnet samt eventuellt ammar. Jag köper inte att det främst handlar om ekonomiska skäl.

Hur det är för oss? Min kille är egenföretagare och jag är dessutom den som tjänar betydligt mycket mer. Min inkomst är den vi är beroende av. Våra grundförutsättningar är alltså ungefär tvärtom mot vad man vanligtvis ser ekonomiskt och ändå så kommer jag tidsmässigt ha varit föräldraledig längre än min kille, utan att vi levt på vatten och bröd. När det handlar om rena uttag av betalda dagar kommer vi att landa på ganska lika uttag tillslut ändå. Klart att alla inte kan göra som oss, men vi är alltså i ett läge som många verkar vara där det är HELT omöjligt för pappan att kunna ta ut tre månader eller kanske hälften av dagarna. För oss var det inte svårt alls. Vi behövde räkna lite bara och pussla med hur vi varit föräldralediga.

lördag, mars 07, 2015

att det ska vara strålande solsken i Stockholm imorgon är ju inte heller någon tröst.

Jag försöker att inte tänka för mycket på hur hemskt detta är, men det sipprar ju igenom. Vi hittade en enda helg under hela våren 2015 som vi alla kunde och mitt "jag vet, vi åker till Berlin!" blev att vi bokade en resa till Amsterdam och världens jävla finaste lägenhet på airbnb. Fem vänner i Amsterdam. Kan inte gå fel, kan man ju tycka. Tills strejken först ställde in vårt första flyg och sen även det flyg vi bokade om till. Inget Amsterdam.

Alla frågar om vi får pengarna tillbaka. Det får vi antagligen för flyget, men jag skiter faktiskt i det. Det som är så hemskt är att vi antagligen inte kommer kunna hitta en ny helg då vi alla kan förrän om typ ett år.

Så himla ledsamt.

onsdag, februari 25, 2015

sådär ska jag minsann ALDRIG bli. Eller?

Imorse satt jag och F på en trappa i solen och väntade på att en visning av en förskola skulle börja. Vi tittade på alla föräldrar som kom och lämnade sina barn. Så kom en förälder och öppnade barnvagnsförrådet. Det var fullt. Föräldern gjorde då följande: kastade ut fyra vagnar ur förrådet utanför. Kastade upp en vagn på en hylla. Kastade in alla vagnarna igen. Kastade in allt som ramlat ut från de olika vagnarna, typ vantar och sånt. Rullar försiktigt in sin vagn i förrådet där nu en plats fanns för en vagn.

Ett barn som gick förbi frågade sin förälder varför hen i förrådet kastade vagnar. Barnet vars förälder kastade vagnar frågade "men varför kastar du vagnarna?". Föräldern svarade inte. Jag, som satt ett par meter därifrån, sa inget. Jag försökte få ögonkontakt men det var ju lönlöst. Det känns som att jag borde sagt något. Så enkelt att se att det där var fel. Men jag visste liksom inte vad jag skulle säga. Eller om jag skulle säga något. Alla kan vi ju ha skitjävladåliga dagar (hen sprang för övrigt därifrån sen, så antog att det var endel stress inblandat). Men jag vet inte. Så svårt. Hur ska man göra?

måndag, februari 23, 2015

sicken vecka? vi får la se.

Inspirerad av att nostalgifabriken berättar om sin kommande vecka tänkte jag göra likadant. Skitroligt ju, känns väldigt nytt och fräscht i jämförelse med att berätta vad man redan gjort. Märkligt.


I alla fall:

Måndag. Det är idag det! Jag var hemma med F och hade lätt stressångest halva dagen tills vi kom ut på eftermiddagen och hängde i en lekpark. F åt en näve grus för första gången i sitt liv, en milstolpe. Gjorde curryfisksoppa, beställde mat som levereras imorgon. Lugn dag.

Tisdag. Ska besöka en förskola i närheten. Vi betar just nu av en hel del öppna visningar på olika förskolor för att få lite koll på de vi valt. Inte för att vi har så stort hopp till att vi kommer få något av våra val, men men. Sen ska jag jobba. Har en sån där helvetesdag då jag har möten precis hela dagen. Och då menar jag hela dagen. Har 30 min lunch, förhoppningsvis, resten av tiden sitter jag i möten. Väldigt mycket Facebookrelaterade möten imorgon faktiskt. På kvällen ska vi äta köttbullar, potatis, gräddsås och lingonsylt.

Onsdag. Ännu en förskola ska besökas. Sen har jag eventuellt en promenaddejt med en gymnasiekompis. Vi har inte setts sen studenten typ, men nu bor vi nära varandra och har barn i samma ålder. Och han och hans sambo har blivit inspirerade av mig och K och jobbar därför varannan dag. Fin grej för övrigt, att vi verkar inspirera en och annan till att dela föräldraledigheten lite annorlunda. Köttfärsgratäng med potatis på kvällen.

Torsdag. Jobbar. Mycket mindre möten, än så länge. Men som vanligt minst tre. Jag har så in åt helvete mycket möten alltså, det är helt stört faktiskt. På kvällen ska vi, jag och mina vänner, planera vår kommande Amsterdamresa. Har ni några tips? Vi åker typ sketasnart faktiskt!

Fredag: Hemma med F. Ska antagligen städa, för vi får besök av Ks bror med hans familj. Käkar tacos på kvällen, som sig bör en fredag. Väldigt mycket köttfärsrelaterad mat denna vecka, men vi har en förkärlek för det samt att det fanns storpack med ekologisk svensk köttfärs där vi beställer vår mat.

Helgen: Umgås med våra gäster. Jag är lite sugen på ett Skansen-besök. Vi får la se.