tisdag, september 30, 2014

aldrig blir jag nöjd.

Jaha. Då var det dags då: imorgon börjar jag jobba halvtid igen. Har hittills varit så överjävligt pepp på detta, men de senaste dagarna har det smygit sig på en nervositet och ett dåligt samvete. Det dåliga samvetet för att jag uppenbarligen inte är en sån person som kan njuta av föräldraledigeten som normen säger att man ska. Nervositet för insikten att jag aldrig varit så ostressad som under föräldraledigheten och nu ska jag försöka hålla en ökad stressnivå i schack. Nervös för att jag kanske inte alls tycker det är roligt att jobba? Nervös för att jag vet inte varför. Just nu känns det mest som jag känner inför en resa och väskan måste packas: vill bara glömma skiten, krypa ner under täcket och sova i hundra år.

måndag, september 29, 2014

hipp hipp hurra!

I den här bloggen är det ju välkänt att vi, jag och K, är urusla på att minnas rätt datum för när vi blev ihop. Ett år tog vi fel på år också. Sent igår, 23.45 typ, väcktes jag av att K lutade sig över mig och tryckte upp en Timehop-bild i mitt ansikte. "Kolla! För två år sen hade vi varit ihop i sju år!" Vilket alltså betydde att vi igår borde ha firat nio år tillsammans. Jag fick en puss och sen somnade jag om.

måndag.

Det var mycket lättare att gå upp 06.30 idag än vid 09 igår. En sak som en lång tid utan större alkoholintag gör tydligt är ju hur förbannat mycket bara ett eller två glas vin påverkar lilla kroppen. Och knoppen. Samt insikten om att jag inte saknar att vara full. Verkligen inte.

söndag, september 28, 2014

det är fan inte rättvist!!!111!!!!

Drack två glas vin igår. Två. Inte mer, inte mindre. Sov nästan hela natten, fick dessutom sovmorgon av min familj till kl 09.15. Och ändå ligger jag här i soffan och har huvudvärk och en märklig trötthet i kroppen och inser att JAHA jag är tydligen lite bakfull. På två glas vin? Ja. Sånt är livet nuförtiden.

tisdag, september 23, 2014

som en liten gif-animation där ett gulligt djur hoppar upp och ner jättefort.

Nästa vecka börjar jag jobba. Jag börjar JOBBA! Visserligen "bara" 50%, men jag är så OERHÖRT pepp på detta. Att jag tyckt föräldraledigheten varit sisådär är ingen nyhet eller hemlighet. Jag kan älska att vara föräldraledig stundvis, men inte hela tiden. Jag hoppas hoppas hoppas hoppas därför att det kommer bli helt perfekt med hälften jobb, hälften föräldraledighet. Vi ska jobba varannan dag helt enkelt, jag och K. Ena veckan måndag-onsdag-fredag, nästa tisdag-torsdag. Det känns som en mycket optimalt upplägg om vi bara kan få styr på det praktiska. Förra veckan var jag på en team building-dag med mina kollegor, och förutom att det var himla kul och härligt att få hänga med dem en hel dag så var det så jävla fint att få längta efter F, längta efter att få gosa, mysa och hänga en hel dag med honom. Såatte. This will be perfect, okidoki? OKEJ!

MVH ÖVERPEPPAD.

måndag, september 22, 2014

jo, en kan väl SY va.

Gud så hurtigt det lät med att jag syr grejer bara lite sådär i förra inlägget. Sanningen är den att jag förra året köpte en symaskin från Ikea, vilket tydligen är den värsta skiten av all skit som finns i symaskinsvärlden. De där två raksömmarna som syddes i lakanen är det enda som sytts på den maskinen so far. Pris per raksöm är väl därför än så länge cirka 250 spänn eller något. Billigt!

fredag, september 19, 2014

hett tips till alla småbarnsföräldrar.

Inser ju att alla säkert vet detta redan, men eftersom det är så himla bra tips så vill jag inte riskera att någon är ovetandes: lägg ett par madrasser i lekhörnan. Helt jävla fanatiskt för den förälder som ska ha koll på barnet. Här kan man nämligen halvslumra klockan 05.30 på morgonen när barnet tycker att det är bra tid för lek. Till exempel. Eftersom jag är lat tog jag bara två gamla påslakan och sydde en raksöm på ena sidan: vips så har madrasserna överdrag.

torsdag, september 18, 2014

hur mycket snor kan egentligen en bebis nya ut i ens ansikte? massor!

"Nu är ni det där där sjukdomsträsket!" sms:ade mamma när jag meddelat att F nu var inne på sin andra rejäla förkylning på rätt kort tid. Fick lätt panik och såg framför mig cirka tre år av snor, slem och uppvak hela nätterna. Vi får väl se. Blir ju lagom nu när jag ska börja jobba och sådär. Hrm.

tisdag, september 16, 2014

bra tänkt.

Blir TOKIG på min kropp. Ni som har lite mer generell rehabiliteringsvana, kan det vara såhär och vara "bra" (som i att det är så det ska fungera)?
1. Kroppen mår ganska normalt efter omständigheterna, börjar träna mer och mer.
2. Tränar ganska mycket med mina mått mätt, tar ut mig lagom.
3. Råkar kanske ta i lite för mycket någon gång.
4. Blir sämre.
5. Backar och tar det lugnt.
6. Jättelugnt! Samtidigt börjar kroppen kännas något bättre.
7. Tar tag i några lättare träningsövningar och plösligt känns kroppen normal.
8. Tillbaka till 1.

Såhär har det liksom hållt på sen april. Nog för att jag under träningsperioderna kan träna mer och mer normalt, men ändå. Häromdagen köpte jag för övrigt nya träningskläder. Helt logiskt när jag inte ens vet när jag kan använda dem nästa gång.

måndag, september 15, 2014

hipp hipp hurra (och stackars lilla stora räka)!

Nu är det PRICK åtta månader sen jag befann mig på förlossningen på BB Stockholm och var lite störd över att det rann fostervatten längs mina ben ner på golvet. Firade mina åtta månader som mamma med att äta lyxig sushi till lunch. Men jag glömde be dem byta ut jätteräkan, som visade sig vara två jätteräkor, så nu har jag lite dåligt samvete. F firade sin åttamånadersdag med att få smaka pyttipanna (barnmatsburksvarianten) vilket han avskydde så till den milda grad att han vägrade svälja. Det har aldrig hänt förr då barnet är glupskt som fan och äter utan stopp. Fick byta mat till annat, typ pasta bolognese. Då blev han glad igen. Sen gick vi till öppna förskolan. TACK GODE GUD FÖR ÖPPNA FÖRSKOLAN. Ikväll ska vi se sista avsnittet av Orange is the new black och så ska jag sova tidigt. Har sovit sjukt lite de senaste nätterna. Ytterst självförvållat, men det gör en ju inte piggare så att säga.

onsdag, september 10, 2014

tänker positivt.

Det tog ju inte jättelång tid innan första bakslaget kom. Eller jag vet inte om det är bakslag, men det känns inte riktigt bra. Och eftersom jag inte vet hur jag ska bete mig när det känns såhär vågar jag inte träna mer i samma form med risk att förvärra något. Nu har dessutom F börjat krypa, vilket gör att det ganska omgående är omöjligt att ha med honom på träningspass (the lugna days här hemma är också jätteöver). Men jag har fått en remiss till en specialist för att just kunna lägga upp träningsprogram samt eventuellt andra åtgärder. Det känns bra, för det är det jag vill. Glömde däremot fråga hur lång tid det tar innan man får en tid. Hoppas på jättesnart.

tisdag, september 09, 2014

vuxenkul.

Förra helgen var jag ju på Popaganda. Det var så förbannat roligt. Och välbehövligt. Klart jag gillade att lyssna på First Aid Kit och Veronika Maggio (tills jag blev akutkissnödig samt akuttrött och åkte hem mitt i spelningen), men det bästa var att få umgås med massor av vuxna vänner*. Enbart. Bara vara i en miljö där barn inte finns, prata om helt andra saker än barn. Kändes som världens energikick trots att jag dagen efter var ett vrak av trötthet. Lever fortfarande på den där dagen och kvällen, och det är inte i meningen "oj, jag är ute så sällan nu att jag måste suga på karamellen extra länge" utan att en enda dag verkligen ger så mycket att det ligger kvar länge. Utan en tanke på hur ofta de där tillfällena inträffar. Jag blev dock lite besviken (med betoning på "lite") att First Aid Kit lät lite väl mycket som en exakt kopia av deras skiva, såna spelningar är tråhåhåkiga samtidigt som jag blev positivt överraskad av Veronika Maggio. Tills jag som sagt blev kissnödig. Akut kissnödig efter att ha fött barn har en HELT annan innebörd än innan. Men allt gick bra, för den som undrade. Inget kiss i brallan, bara i bajamajan.


* Samt ha icke amningsvänliga kläder och smink. Smink!

måndag, september 08, 2014

nya sätt att få tinnitus på.

Barnet la helt enkelt munnen över mitt öra och skrek till. Han tyckte det var jätteroligt.

tisdag, september 02, 2014

min kropp levererar återigen.

Ni som hängt med här ett tag kanske minns att jag en gång fick en inflammation i knät efter att ha shoppat i London samt att min menisk låste sig när jag satt i soffan och kollade på tv? Nu har det hänt igen! I söndags morse vaknade jag klockan 06.20 i soffan* av att den där jävla menisken låste sig. Och det rejält. Så där låg jag och kunde inte röra mig eller mitt ben. Efter en dryg timme och ett samtal till 1177 där de rekommenderade mig att ta "liggande sjuktransport" till akuten om jag inte fick bukt med låsningen så klickade knät till igen och vips var det inte låst längre. Min kropp upphör aldrig att förvåna.


* Förälder som druckit sig lite onykter får ej sova i säng där bebis sover delar av natten.

söndag, augusti 31, 2014

är huvudet dumt och så vidare.

Det KAN ju vara så att jag får skylla mig själv litegrann att jag nu börjar bli sjuk. Om jag klarat mig när de andra blev sjuka och då går och tränar, får massage samt går på Popaganda och dricker öl? Nu ska jag gå och sova och samt lägga in ett önskemål om att jag inte alls vaknar superförkyld imorgon.