söndag, november 13, 2016

veckan som gick.

Vad gjorde jag den här veckan då? Oerhört spännande info, håll i hatten:


Måndag.
Minns knappt måndagen? Lämnade förskola, jobbade och kom hem till familjen. Jobbade lite till när jag nattat F eftersom jag hade två presentationer som skulle vara klara på tisdag morgon och ingen av dem var klar. 

Tisdag. 
Hade ordnat en två-dagars workshop för fjorton pers och var lite nervös om det skulle funka. Människor från Polen och Norge flög in, plus mitt crew här i Stockholm då. Historien mellan dessa människor har inte varit spikrak direkt, men DET GICK SÅ JÄVLA BRA. Drog med alla ut och åt på kvällen, och jag tror alla var rätt nöjda med det också?

Onsdag. 
Vaknade 04.30 av att telefonen burrade och meddelade att Trump vunnit Florida och flera andra swing-states och att sannolikheten nu var stor att han var USAs nästa president. Kunde inte somna om. Och sen var det snökaos, fick rusa ner i förrådet och hämta bob till F som jag fick dra honom på till förskolan. Han tyckte det var fantastiskt kul och när jag försökte säga hejdå till honom så låg han i en snöhög och fnissade lyckligt. Dagen präglades av USA-prat, lösa problem med fjorton pers i ett rum och sen hade jag en presentation för min chefs chefs chef och folk på den nivån som jag förberett i tre veckor. Det gick strålande och min chef beordrade mig sen att åka hem och ta ett glas vin. Och det gjorde jag, efter att jag high-fivat min projektledare för väl utfört arbete med workshopen som ju även var en succé dag två. Så på kvällen nattade jag F, tog ett glas vin och säckade ihop totalt.

Torsdag. 
Hade noll problem med snön på onsdagen eftersom jag bor på en tunnelbanelinje som gick fint, men jag orkade helt enkelt inte gå till jobbet så jag jobbade hemifrån i soffan. Oerhört skönt. Hämtade F på förskolan, vi gick hem och var rätt griniga på varandra hela kvällen. Blev sams när vi nattade. K var på galej så jag började kolla på The Fall S03 och kunde inte sluta förrän jag sett tre avsnitt. 

Fredag. 
Ganska bra dag på jobbet. Hade ett snack med min chef om att jag är så himla slutkörd. Och hon förstod, tror jag. Hämtade F på förskolan och K hade kommit loss från jobbet samtidigt så F var helt lycklig över att båda föräldrarna hämtade samtidigt. Lugn kväll hemma, jag såg klart resten av säsong 3 av The Fall. Vill se om alla säsongerna igen.

Lördag. 
Fick sovmorgon, men det hjälpte föga då jag hade sovit kasst hela natten. F kom över till oss kl 02 på grund av olycka i hans säng, och han frös och låg klistrad kring mig hela natten. Han har helt sjuka krav på mig när vi sover, jag får inte vända mig om från honom för då "kan inte seeee diiiiig maaaaammaaaaaa" osv. Så jag sov skräp. Men ack så mysigt det ändå är. Nåväl. Sen hade jag dealat till mig egentid på stan. Åkte och shoppade! Tröjor, klänning, underkläder, strumpor, strumpbyxor, saker till F. Mycket nöjd. K åkte på fest och jag och F hade en mysig kväll. Sen såg jag Så Mycket Bättre och kände mig rätt nere. 

Söndag. 
Fick en massa praktiskt jox gjort på förmiddagen. Kände mig bättre. Åkte till Emma Esteban och fikade hos hennes fina familj. F var helt förvånad över att deras barn numer går och inte är en liten bebis längre. Sen åkte vi och käkade hamburgare på Svenska Hamburgerköket för att fira fars dag. Och nu ska jag jobba lite, ta ett bad, ringa min pappa och sen försöka sova i god tid. 

Det var den veckan det. 

lördag, november 12, 2016

fjutt.

Det känns som att jag har haft pyspunka en längre tid. Jag är väldigt medveten om varför, men det kämpigaste är hur det får mig att må kring små beståndsdelar här i livet. Stod tidigare idag i köket och hörde mig själv säga Äh, jag orkar inte bry mig till mig själv. Har redan glömt kontexten, men jag hatar att inte bry mig. Att jag inte orkar bry mig. Orkar engagera mig i hur det ser ut hemma. Var vi ska fira jul. Om kläderna är rena. När jag senast hörde av mig till mina vänner, när de senast hörde av sig. Jag vill ligga på soffan och kolla på tv eller resa till ett varmt land. Men jag orkar inte leta upp en resa. Det som smärtar mest är hur jag inte orkar vara en engagerad förälder heller. Mitt barn är just nu extremt pappig, och jag vet att det är för att jag är och har varit frånvarande en tid. Det är okej att vara det ibland, det vet jag. Men för första gången gör det ont att barnet väljer sin pappa 10 gånger av 10 framför mig. Inte för att jag är svartsjuk eller avundsjuk utan för att jag just vet vad det beror på: min ork och engagemang.


tisdag, november 01, 2016

ett inlägg om träning.


Erika frågade om min träning. 
"Varför slutade du med Lofsan? Hade du tillräckligt med övningar för att köra själv? Eller var det inte bra längre? Eller är din bäckenbotten liksom game igen"

Jag slutade med min online PT för att jag kände att det var dags. Jag började känna mig ganska säker på min teknik, hur jag kunde steppa upp med mer vikter och mitt behov av henne blev mindre. Körde ändå över ett år, och det är ju verkligen inte gratis detta. För mig var det dock helt perfekt, men all good things comes to an end. Så jag har fortsatt min träning själv. Väldigt mycket baserat på alla övningar jag redan gjort med henne, men också att jag nu ibland vågar mig på lite andra övningar jag får inspiration från hos andra. Det är dock ganska sällan, men jag känner ändå att jag vågar det nu. 

Min bäckenbotten är som den är. Men nu har jag kontroll över den och har byggt upp muskler runtomkring (rumpa!) så att jag också känner ett "stöd" från kroppen istället för att knip ska sköta hela biffen. Men - min status varierar väldigt. Och är väldigt beroende av mitt beteende. Inte göra knipövningar på tre dagar? Då ramlar jag två steg bakåt direkt. 

Ändå är jag så himla glad över den lilla resan jag gjort, som för mig är enorm. Den har gått sakta och egentligen borde jag träna lite oftare (1-2 ggr per vecka nu), men mitt mantra är och har alltid varit att 1 gång per vecka är 100% bättre än ingen gång. 2 gånger är dubbelt så bra som 1 gång osv. Ja ni fattar, hitta ett upplägg som funkar i vardagen snarare än att pressa in x antal pass per vecka. Nåja, min resa ja. Jag kanske inte känner mig stark nu, men jag känner mig fan inte svag. Märker det i vardagen, märker det när jag tränar. Bara en sån sak att jag inte kunde göra knäböj med ens 8kg kettlebell för ett tag sen, och nu gör jag med 16kg utan problem? 

I början efter förlossningen när jag mådde som sämst psykiskt plöjde jag allt som gick att läsa kring de med liknande problem som mig. Hittade en träningsblogg som beskrev hennes resa i detalj. Hon slutade skriva typ när hon var i läget att "det kommer aldrig bli helt bra, men nu kan jag kontrollera det och jag kan träna tung styrketräning". Tänkte då att jag aldrig kommer vara där. Men nu är jag på väg dit emellanåt och det är så fint att jag inte riktigt kan beskriva det. 

Tror också det var Erika som frågade hur jag tränar nu, vilka övningar. Jag gör väldigt mycket övningar med kettlebells då mina program grundar sig i att jag ska kunna träna hemma = kettlebell är fanimej fantastiskt. Såhär ser mina två senaste pass ut. Tar cirka en halvtimme och jag har rejält med träningsvärk i baksida lår efteråt.

Pass 1: 
Cykling 5 min
8 svingar (18 kg)
8 drag till hakan (12 kg)
8 raka marklyft (16kg)
8 knäböj (16kg)
8 höftlyft (16 kg)
8 per ben utfall bakåt (12kg)
8 good morning m KB (16kg)
8 per arm enarmsrodd (12kg)
* 3 

Pass 2 där jag ökade vikterna på vissa: 
Cykling 5 min 
3 * 15 rodd i trx
3 * 10 svingar (18 kg)
3 * 20 höftlyft (10kg vikt)
3 * 10 knäböj (16kg)
3 * 10 raka marklyft med KB (18 kg)
3 * sidofällningarna med KB (16kg) 


söndag, oktober 23, 2016

söndag.

Mådde inte så bra idag. Trots att jag sov middag med F och sen gjorde trettio minuters yoga för "stress and anxienty" så kände jag farligt nära tendenser till lätt panikångestattack. Lämpligt nog hade K styrt upp att barnets tre (!) kompisar med föräldrar skulle komma hit. Så, en lägenhet med fyra treåringar och sex vuxna. Jag fick fan lite panikångest av bara tanken. Men icke då, det var tydligen precis det jag behövde. Efter tre timmar var alla trötta, nöjda och glada. Även jag. Stress som bortblåst.

Hade jag aldrig kunnat ana.

torsdag, oktober 20, 2016

jobbet.

Åh men jag vet inte. Jag är en sån där som tycker väldigt mycket om att jobba. Jag tyckte även om att gå i skolan, att vi hade prov och så vidare. Var glad när vi började få betyg i högstadiet. Jag älskar fan att prestera, att lyckas. Det här var också en av de stora grejerna när jag var föräldraledig, jag tyckte det var jobbigt att inte leverera. Det tog mycket tankekraft att övertyga mig själv att det är en prestation att vara föräldraledig också, men jag lyckades nog aldrig övertyga mig. Förstod teoretiskt men inte praktiskt.

Egentligen så skulle jag vilja ha ett lugnt jobb där allt rullar på, ingen stress eller oro. Men jag kan inte ha det så, jag tröttnar. Blir uttråkad. Får ju en kick av att få jävligt jobbiga grejer tilldelade mig som jag först får panik över i några veckor för att sen börja förstå logiken kring, se hur vi ska göra det och sen bara görat. Gärna en tight deadline också. Älskar att jobba med team och med smarta människor som jag lär mig något av.

Kanske är det därför jag fått det här omöjliga projektet i mitt knä. Allt är knasigt och fel från början och nu ska jag se till att det blir bra. Med två olika utvecklingsteam med 10+ personer i och stakeholdergrupper och fan och hans moster. Får spontana komplimanger varje vecka från olika håll om hur tryggt det är att jag leder projektet, att jag är bra, duktig etc jada jada. Det gör mig såklart mycket glad och så kämpar jag på lite extra.

Min kille säger att jag är för lojal. Jag tror det handlar om att jag tycker det är för kul, att jag känner ett ägarskap och ansvar. Och så den där kicken av att lyckas, att leverera och prestera. För jag sliter, vägrar misslyckas. Det är iofs kanske detta som är att vara lojal? Jobbar kvällar, funderar på helgerna och lägger energi på att få de som bestämmer att förstå vad jag vill, vad vi behöver göra så de kan ge mig ett go ahead. Men det är en sån himla hårfin gräns det där. För jag skulle lätt kunna jobba dygnet runt. Det krävs kraft att ställa om varje eftermiddag, att gå från Jobb-mode till Familjen-mode. Jag vet att familjen är prio 1. Att familjens mående är viktigast, att de som jobbar för mycket ångrar sig när de är gamla och ser tillbaka på livet. Att ingen tackar dem när de sliter av sig armar och ben i kampen att lyckas. Men samtidigt, varför är det fel att tycka om att jobba? Det är ju där jag är åtta timmar per dag. Det handlar bara om den berömda balansen. "Bara". För fan vad svårt det är att balansera.


Med vänlig hälsning,
Duktig Flicka.

måndag, oktober 17, 2016

helsinkilajnen!

Ja, vi var ju i Helsingfors min kille och jag. Han fick det i 40-årspresent av mig i somras. Vet inte hur många gånger jag fått frågorna 1. varför valde jag just Helsingfors? och 2. åkte ni båt dit? Svaren:

1. Ville åka någonstans dit vi inte varit på resa tidigare (båda har varit i Helsingfors men inte på det här sättet, utan typ jobb/snabbvisit). Plus kort flygtid, inte för dyra biljetter samt att jag just när jag bokade var lite extra rädd för större städer då det var så jävla mycket terrorgrejer. Sad but true.

2. Vi flög.

Så hur hade vi det då? HIMLA BRA. Gud, vårt mål var att bara få vara med varandra, sova och äta gott och vara barnfria. Och så blev det.

Vi bodde på Hotel F6 efter tips från Peppe. Just nu är det bästa hotellet i Helsingfors enligt Tripadvisor och det var fanimej perfekt för oss. Exakt ett sånt hotell vi gillar. Plus i kanten att vi inte såg ett enda barn på hotellet under vår vistelse där.



Vi åt så himla god mat på Sandro. Var mätt resten av helgen. Nordafrikansk/Marrockansk mat och en juice till det som satt som ett smäck. Beställde in ett glas vin men det var inte ens gott till maten? Lika mycket som jag älskar att ta ett glas vin till god mat älskar jag när man upptäcker att det alkoholfria alternativet är godare.


Vi hade inga planer egentligen. Vi strosade omkring, gick i alla butiker vi ville, shoppade, fikade, kollade. Jag köpte: en tröja, ett läppstift, ett par vantar. Gick till Kiasma och började med en fotoutställning om kvinnor som blir utsatta för syraattacker och omskärelse. Det var knäpptyst i lokalen förutom lite snyftningar. Det var som ett slag i magen, och då är jag knappast den som är lättrörd i såna här sammanhang. Resten av uställningarna kändes ganska blaha. Kanske för att vi började med det där slaget i magen, eller för att det var blaha. 


Timmarna innan flyget gick hem så hittade vi en gata som hade exakt den typen av butiker vi älskar. Men det var söndag och då är tydligen allt stängt. Så himla tråkigt. En loppis var öppen, hittade ett par skor till F. Och så hittade vi en annan gata med hus som såg ut som Huset Fullt-husen i San Francisco.


Sen åkte vi hem och var utvilade, nöjda, mätta, med intryck och längtade ihjäl oss efter vårt barn som hade haft en helg med sin farmor som var så rolig att han inte ens hade saknat oss. 

onsdag, oktober 12, 2016

varför jag måste bo i hus.

Fick en kommentar från Kristine som frågade varför jag måste bo i hus.

Det enkla svaret är för att det alltid varit en självklarhet för mig och i stort sett det enda jag någonsin kunnat visualisera som en "dröm". Att jag bor i ett hus med min familj. Hus kan vara radhus, men det måste ha en gräsplätt. Jag vill kunna öppna dörren och gå rakt ut. Vill att mitt barn ska kunna göra samma sak. Är själv uppvuxen på landet, på en stor fd bondgård med egen åkermark och tillhörande skog. Att flytta till en lägenhet var ganska chockartat för mig och de första åren hade jag ofta klaustrofobi.

Vi pratar ofta om radhus vs sommarstuga till exempel, men i ärlighetens namn är det inte så stor prisskillnad om man tar in våra kriterier. K får till exempel klaustrofobi om det inte är inom rimligt avstånd från ett vattendrag som sitter ihop med havet (Mälaren är alltså ok). Plus att om vi köper sommarstuga och lånar pengar för det så hamnar vi på en hög månadskostnad totalt då vi har en hög hyra idag.

Och, jag lägger ganska stor skuld på mig själv för att vi inte köpte en lägenhet när vi flyttade ihop istället för att flytta till en hyresrätt. Men det har jag bloggat om förut. Inte så mycket att göra åt saken nu, men ibland svider det. Framförallt när jag ser andra i vår närhet göra bostadskarriär och inte har några problem att lägga 3-4-5 miljoner på ett radhus eller ett hus.

tisdag, oktober 11, 2016

livet.

Varje dag tänker jag att jag ska blogga. Men så blir det ju aldrig. Saker jag tänkt blogga om:

- Hur jag såg fram emot en relativt lugn jobbhöst men tackade ja till att leda ett projekt som var underförstått dödsdömt men nu tydligen har en stor chans att lyckas för att jag styr skutan. Sägs det. Så smickrande och samtidigt har jag panik cirka tre gånger om dagen, minst. Herrejävlar vad svårt detta är, och så rädd jag är för att göra fel eller misslyckas. Och så jobbar jag ju dessutom för mycket pga det.

- Hur fantastiskt det är en med en snart-treåring. Gud vad jag älskar den där lilla människan. Så rolig han är! Och fantastisk. Och allt.

- Att jag och K var i Helsingfors i helgen. Utan barn. Det var fantastiskt.

- Var vi ska bo. Hur jag blir avundsjuk på alla som hittar hus/radhus som de har råd att köpa. Jag hittade ett radhus idag som vi skulle kunna tänka oss att bo i. Det ligger fem kilometer utanför Enköping. Att bo ens i närheten av Stockholm verkar omöjligt. Detta gör mig så in i själen ledsen.

Plus en miljon andra saker, typ som vilka böcker jag läst på senaste och sådär. Men nu ska jag duscha, sen läsa, sen sova. Får återkomma. Något speciellt ni vill veta kanske?

söndag, september 18, 2016

kontrasterna.

Den här selfien tog jag 02.08 inatt, när jag precis klivit ur taxin som tagit mig hem från en fest. En fest!!! Det är ju inte superofta sånt händer nuförtiden. Dessutom hade K och F dragit till Nacka tidigare på dagen för att hänga med Fs kusiner och sova kvar, så jag hade en hel eftermiddag för mig själv innan festen. Det gick överstyr med så mycket tid för mig själv, så jag kom en timme sent till festen. Men såna flashbacks när jag rusade ur lägenheten med en klirrande påse samtidigt som jag insåg att jag sabbat det nymålade nagellacket på tre naglar när jag klädde på mig. Så var det ju liksom jämt förr. I alla fall. Kul med fest, men jag åt nog för lite på dagen för vaknade alldeles för bakis idag trots att jag inte ens drack speciellt mycket. Men det fina var ju att jag fortfarande var ensam hemma, så jag kunde faktiskt vara bakis. Låg på soffan halva dagen och slöglodde på tv. Nu mår jag bättre, och det är väl en jävla tur eftersom K och F kom hem till slut.

tisdag, september 13, 2016

en helt vanlig tisdag. ellerrrrr!?

Vill inleda med brasklappen att mina kvällar på vardagarna vanligtvis mest består av att hämta barn/jobba/äta/få barnet i säng/kolla tv.

Denna kväll alltså. Rekord i trycka-in-allt-på-en-kväll?

16.00 Hämtade F på förskola, gick till Aspuddsparken.
16.15 F ville gå hem från parken.
16.30 Handlade och åt en glass.
17.00 Hemma, svarade på lite jobbmail.
17.30 Lagade mat
18.00 Åt middag, vi fick sällskap av min bror som är i Sthlm. F avgudar honom, så han var superlycklig.
19.30 Vinkade av bror, nattade F.
20.00 Jobbade.
21.00 K kom hem och jag tränade. 4 set av:
- 20 höftlyft med gummiband
- 40 sidosteg på tå med gummiband
- 10 raka marklyft med KB
- 15 svingar med KB
- 10 rodd i trx
- 10 enarmsrodd i trx

22.00 La en beställning på mathem.
22.30 Duschade.
23.00 Sitter i soffan och skriver detta. Borde sova.

Imorgon återgår jag till att ligga i soffan hela kvällen istället.

söndag, september 04, 2016

mind blown.

I veckan som gick så var jag i Oslo ett par dagar igen, och en kväll var jag ute och drack lite öl med några team-medlemmar ur ett projekt jag driver. Det pratades endel om Microsoft Hololens, då det är tekniknördar hela bunten. Det här är samma gäng människor som tidigare i år lät mig testa VR för första gången, det var coolt men jag hade aningens svårt att liksom se en nytta mer än att få en cool upplevelse. I alla fall, jag hade såklart inte läst in mig på Hololens men ingen i sällskapet hade heller testat. Så gick vi vidare till nästa bar där gänget av en slump träffade en bekant som hade med sig en sån manick. Oddsen? (Den kostar 3000 dollar, inget man bara köper sådär). Först gick en iväg och testade, och jag har aldrig sett en så hög och lycklig människa som kom tillbaka. Sen gick en av de andra iväg och när han kom tillbaka var han om möjligt ännu lyckligare. That was the most f*cking amazing experience ever! och sen kunde han knappt prata mer av ren lycka.

Jag testade inte. Var typ rädd? Vet ej varför. Men fan vad jag ångrar det idag, för efteråt så har jag läst in mig och bland annat kollat på den här videon. Helvete vad coolt, fatta vad den här tekniken kan göra på så många plan? Vill leta upp någon som har en Hololens NU och testa.


lördag, september 03, 2016

att lägga nästan tvåtusen på en dammsugare.

Köpte en svindyr dammsugare idag. Jag väljer att inte ha pengaångest. Dels för att jag egentligen inte behöver (vi hade självklart aldrig köpt en så dyr om vi inte haft råd), men det brukar vanligtvis inte hindra mig från pengaångest så dels är det också att jag inte orkar. Jag vet hur mycket energi pengaångest suger ur mig och jag orkar inte det, har inte tid att slösa den energin.

Sen jag skrev det här inlägget har våra maskiner hemma börjat rasera eller blivit skitdåliga. Och den supergamla dammsugaren föll sönder i bitar. Jag surnade för ett tag sen och vägrade dammsuga mer då den bara rasade i delar varje gång. K utvecklade en teknik som gjorde att dammsugaren höll ihop, men förra veckan hjälpte inte ens det och han, som aldrig blir arg egentligen, blev arg och konstaterade sammanbitet att han från och med då också skulle vägra dammsuga om vi inte köpte en ny.

Vi har också börjat få ganska mycket indikationer på att F har lite dammallergi vilket gör att vi behöver städa oftare. Och jag hatar att köpa billiga elektroniska prylar, tycker och tror att man till stor del faktiskt får mer kvalitet för mer pengar. Samtidigt köpte Ks brorsa en ny dammsugare som han var helt kär i. Såklart en av de dyraste, men med allergifilter och så tyst att man knappt tror den är på. Så vi gick på deras rekommendation och åkte och köpte en idag. Provkörde "motorcykeln" (som F kallar alla dammsugare) ikväll och jag älskar den. Längtar tills jag ska dammsuga hela lägenheten imorgon bitti, kommer inte ens behöva vänta tills K vaknar eftersom den är så tyst.

Det är ju ändå rätt märkligt hur materiella saker kan göra en så glad.

söndag, augusti 21, 2016

veckan som gick.

Ja hörrni, nu ska det bli spännande. Vad gjorde jag i veckan som gick egentligen? Jo, detta:

Måndag: Första dagen jobb efter semestern, första dagen på förskolan för F på sex veckor. Det sistnämnda gick strålande, han var så-å-å glad att vara tillbaka. Det förstnämnda gick sådär. Jag var vidrigt trött och omotiverad. Men hade smart nog blockat hela dagen från möten för att gå igenom sprängfull inbox och komma ikapp. Såg ett avsnitt av Gift vid första ögonkastet USA på kvällen. Har googlat hur det går för paren, men tycker det är fascinerande att se trots att jag redan vet.

Tisdag: Något piggare på jobbet. På kvällen skulle jag och F vara ensamma hemma så spontanfrågade Linda om hon ville komma och äta med oss. Och det ville hon! Vardagshäng är ju det bästa, och ändå gör man det så sällan.

Onsdag: Minns knappt denna dagen? Jobbade. Började se säsong två av Broadchurch på Netflix. Så bra serie.

Torsdag: Mötesmaraton utan dess like. Vad säger vi om detta upplägg? Möte 09-11, möte 10.30-11.30, möte 11.30-16.30 på andra sidan stan, hämta F på förskolan kl 16. Ett så kallat omöjligt uppdrag plus noll tid för lunch, men allt löste sig faktiskt. Var helt jävla tom i huvudet efteråt dock. Tränade hemma på kvällen, kände mig helt lycklig efteråt. Såg ett avsnitt av Broadchurch.

Fredag: Hade fredagskänsla deluxe, det var längesen! Vid 15.30 insåg jag att jag ändå var minst tre dagar efter med allt redan, så jag packade ihop och åkte från jobbet. Mötte K & F i Aspuddsparken där de var med Fs kompis och kompisens mamma. Åt god mat hemma, nattade barnet, såg fyra (!) avsnitt av Broadchurch och lyssnade på slutet av OS-finalen på radiosporten innan vi somnade.

Lördag: Soooovmorgon till 09! Fantastiskt. Pysslade hemma, cyklade till Liljeholmen och köpte glödlampor som sagt plus tre miljoner andra saker. Åt tacos på kvällen, trots att det var lördag. Såg sista avsnittet av Broadchurch och slösurfade tills vi somnade.

Söndag: Gick upp 06.30 med F men snikade till mig att slumra i soffan medan han kollade på tv till 08.30. Gjorde frukost och kaffe till familjen, och sen röjde jag i köket och rensade Fs garderob. Lagade fem par av hans byxor. Lagade skitdåligt och skitfult men de håller kanske i några förskoledagar till. Cyklade till Fs kompis där F fick leka i fem timmar samtidigt som föräldrarna fick dricka kaffe, prata, äta mat och dricka ett halvt glas vin. Cyklade hem, pratade med mamma, kollade på reunionavsnittet av the Hills. Och nu så sitter jag här.

Bra vecka ändå. Mer produktiv och mer social än vanligt kan jag ändå tycka. Antagligen lite semesterkänsla som sitter kvar.

lördag, augusti 20, 2016

låt oss prata lite om glödlampor.

Det fattas alltid fungerande glödlampor hemma hos oss. Alltid minst en, oftast fyra, lampor som inte fungerar. Att köpa glödlampor måste ju vara världens tråkigaste grej? Dessutom är det ju fan skitsvårt att köpa dem nuförtiden, och oftast kommer man hem med fel typ av lampa eller fel watt eller så ger man bara upp och åker hem från affären utan att ha köpt något eftersom man inte fattar ett skit.

I alla fall. Det börjar ju både bli lite mörkare på kvällarna nu plus att ungefär hälften av alla lampor här hemma saknade fungerande glödlampa så blev det här högaktuellt. K skrev en lista på alla lampor som behövdes och jag gick in på Clas Ohlsson för att köpa. Det tog mig femton minuter framför glödlampshyllan att plocka ihop 75W, 60W, 40W. Det är en jävla DJUNGEL. Man (jag) fattar ingenting. Men jag lyckades! Fick med mig alla lampor jag behövde, ingen var fel och alla höll hela vägen hem. Känns smått otroligt. Och nu är det ljust och fint här hemma igen.

Känner mig nöjd.

tisdag, augusti 16, 2016

en liten knäpp på självförtroendet ändå.

Ah men ni vet när man får en friend request på Facebook, klickar upp och ser att det är en bekant man gärna är kompis med? Man blir glad. Klickar på Yes. Och får som respons att "sorry, this request is no longer valid"!?!? Personen måste alltså av misstag skickat en request, ångrat sig för att hen inte alls vill bli vän med en och därför avbrutit den.

Tack för den liksom.