måndag, maj 25, 2015

man är ju inte helt pigg.

Barnet verkar ha något problem med polyperna. Vi är inte säkra eftersom vi inte fått komma till öronnäsahals-läkare ännu*, men verkar som att vi kunnat utesluta ungefär allt annat. Det innebär i alla fall att han inte kan andas genom näsan speciellt bra och ibland inte alls. Kan han inte andas genom munnen? frågade en kollega. Visst, försök få en 1,5åring att börja andas genom munnen när han sover. Jättelätt. Nåja, förr eller senare gör han ju det varje natt. Vägen dit är dock inte rolig för någon inblandad.

Som grädde på moset har han blivit förkyld också. Jättehärlig kombination. Verkligen. Vi sover "sådär".

Plus att han numera når lampknappen. Så när han vaknar lite för tidigt ålar han ner från sängen och springer bort till lampknappen och tänder i taket. Mmm, underbart.

Zzzzzzz.



* Inte för att jag vet om det kommer hjälpa så mycket just nu. Man opererar tydligen inte förrän de väger 14 kg, vilket tydligen är vanligt vid 2 års ålder. Bara sex månader kvar av jävligt taskig andning samt nattsömn då. Hurra.

lördag, maj 23, 2015

snigelfarm.

Barnet är förkylt och i en klätterfas. Han ska upp på allt och klättrar tydligen med näsan för helvete vad mycket snorspår det är. Överallt. K beskrev det som att bo i en snigelfarm. Och ja, det stämmer nog. Slemmiga, glittriga streck överallt.

söndag, maj 10, 2015

sånt vi gjort de senaste månaderna, del tre.

Dagen efter min födelsedag hade jag kalasfika hemma. Hade bakat cirka dubbelt så mycket som gick åt samt införskaffat fem gånger för mycket dryck. Så som det alltid är. När alla gått hem spontanade vi ner till världens mysigaste restaurang fem minuter bort och käkade en middag på 35 minuter. Ägarna meddelade att det är rätt vanligt med barnfamiljer som käkar middag kl 17 samt är sjukt snabba. Som vi alltså. Plus att de gillar såna som oss för att man får in fler matgäster på kortare tid. Högst förståeligt och vi var väldigt nöjda och mätta och strosade hem i vårsolen. Tack Steve Jobs för iPhone och iPad som gör sånt här möjligt med ett barn.

sånt vi gjort de senaste månaderna, del två.

Mitt barn är galet i djur. Hans liv går typ ut på att identifiera djur. Fåglar, flugor, myror, katter, hundar. Jag älskar det och blir samtidigt ledsen över att redan nu förstå att han kommer leva med samma önskan jag alltid haft: ha ett djur men antagligen aldrig kunna ha ett. Varenda jävel i min släkt är allergisk.

Under tiden njuter vi när vi hälsar på vänner som har djur. Här håller barnet koll på katten Natten.

sånt vi gjort de senaste månaderna, del ett.

Älskar våren, älskar de gånger vi lyckas pricka vitsippeblomningen hos mina föräldrar. Det är så magiskt vackert och luktar massor. Vid såna här tillfällen blir jag helt knäpp av tanken att inte bo på landet samtidigt som jag är så sjukt tacksam att ha båda delarna: bo i storstan och kunna hälsa på på landet så ofta vi orkar.

onsdag, april 29, 2015

status.

Vissa stunder känner jag mig mer harmonisk än någonsin. Tänker att livet aldrig varit såhär bra, att jag aldrig varit såhär nöjd. Andra stunder kippar jag efter andan, brottas med stresstankarna som återkommit i samband med jobba-heltidslivet som ett brev på posten. Undrar vad det är för fel på mig som inte verkar vara kapabel till att hantera ett vardagsliv utan att tro att världens överlevnad hänger på mig. Är på landet flera helger på rad och älskar att vi bara kan öppna dörren och låta F gå ut. Han älskar det. Vi älskar vårt liv i Stockholm och samtidigt känns det så oerhört illa att vi säkert aldrig kommer ha råd med ett hus här. Jag vill ha gräsmatta.

onsdag, april 15, 2015

lite lågmäld kärleksförklaring bara.

Och tack vare mitt blogginlägg så kunde jag se säsong två av The Fall. Blev samtidigt lätt besatt. ÄLSKADE denna serie helt överjävligt mycket. Kan inte riktigt släppa den efteråt heller, funderar på vad alla karaktärerna gör just nu lite då och då. Stört faktiskt.

Så en liten spoilervarning, för nu kommer det detaljer.



Okej?
Okej!
Men slutet på säsong två? Jag tyckte det var helt perfekt. Var så nöjd när jag stängde ner datorn efteråt. Så läser jag att det blir en säsong tre. Tycker inte detta känns bra trots att jag på allvar överväger att se om hela serien igen typ direkt bara för att jag tyckte den var så förbannat skitbra.


Tror ni förstått ungefär vad jag tyckte om serien nu va? Mhm.

tisdag, april 07, 2015

blandad kompott.

Det är mycket jag skulle vilja blogga om nu men tar mig inte tiden förrän jag är för trött. Så vi sammanfattar:


  • Vi skulle äntligen möblera vårt tredje rum lite vettigt. Halvvägs in insåg vi att vi har för mycket saker, och måste börja med att rensa vårt förråd för att få ner en massa där. Rummet ser nu värre ut än innan och jag blev så jävla sur. Att ha ett rum i kaos är inte direkt kompatibelt med en ettåring som river i allt.
  • Färgade håret för ett par veckor sen, det var för första gången på drygt två år. Känner mig som en ny människa.
  • Vi kollade på The Fall i helgen. Hade fått för mig att det bara var en säsong och blev så jävla paff efter när vi sett klart sista avsnittet. Tydligen finns det en säsong två som finns på amerikanska Netflix men tydligen inte på svenska. Ännu. Så jävla sur över detta.
  • Och så var det säkert sjuttiotvå andra saker, men jag är för trött. Som sagt. Godnatt. 

fredag, april 03, 2015

hur går det med den där träningen då?

Förstår att ni undrar hur PT-online-träningsgrejen går. Inte alls kan jag meddela, startdatum har ju inte börjat än eftersom det var så jävla långt fram. Och under tiden har jag säckat ihop totalt. Ganska dumt faktiskt.

måndag, mars 30, 2015

hej i-landsproblemsångest.

Så bokade vi en resa till Thailand. Som vi pratat om en vinterresa de senaste åren och nu sa vi att nu jävlar ska vi bara boka. Så att det blir av. Och Thailand som koncept funkar ju rätt gött, även om jag kanske egentligen ville snegla på Mexico. Nåja, efter hundra år av googlande så visade det sig att ett himla Bamse-hotell nog är det bästa för oss trots allt. Min pengaångest byttes snabbt till ångest över hur vi ska klara en elva timmar lång flygresa med en nästan-tvååring utan eget säte. Som aldrig flugit förr. Googlade lite tips och läste direkt att det är smart att flyga på kvällen då barnet sover större delen av tiden. HAHA. Vi flyger kl 12 samt 08.30. Joråsåatte. Men ni kan väl ge mig lite tips? Ingen brådska dock, vi har till december på oss att samla ihop dem.

lördag, mars 28, 2015

en lördag.

Barnet vaknade 06.20 i sin egen säng. Jag upprepar: i sin egen säng. Han hade alltså sovit hela natten i sin egen säng, vilket är tredje gången sen typ augusti. Inte för att det är speciellt jobbigt att lyfta över honom till oss och sen somna om en minut senare, men ändå! Sen fick jag sovmorgon, sov till 09.20 då jag bestämde mig för att gå upp. Åt frukost framför tvn eftersom F och K sov förmiddag, snyggt byte av vem som sov så att säga. Surfade Thailandsresor till nästa vinter. Hamnar i loopen jag alltid hamnar i: tror jag hittat skitbra hotell, börjar surfa upp någon detalj eller något som inte funkar praktiskt och ger upp helt övertygad om att det inte går att hitta en vettig resa. Resten av min familj vaknade, och barnet satt i sovrummet och ROPADE efter mig. Har aldrig sett honom så glad som när jag klev in i sovrummet. Fy tusan så fint det var.



Vi åt lunch, packade ihop oss och åkte till Liljeholmen för att hämta ut ett paket. Mötte upp en vän och hennes barn, promenerade till djuren. F älskar djur något helt vansinnigt. Han springer efter dem och tjuter av lycka och klappar allt han kommer åt. Vi lyckades ha sönder slash byta kod på vårt barnvagnslås, vilket innebar att vi helt enkelt fick klippa upp låset och sno vår egen vagn efteråt. Smidigt. Gick hem, vilade lite, testade att laga en ny kycklingsoppa som var skitgod. Nattade barnet, drack ett glas vin och åt smågodis och såg de sista två delarna av The Jinx. Så jävla bra, ni måste se den. Men googla inte innan. Googla inte! Nu ska jag kanske orka surfa resor lite till, men antagligen sova.


ÄLSKAR dagar som dessa. Livet.

lördag, mars 21, 2015

ärlighet varar längst.

Idag var jag hos min frisör, ni vet hon jag klippt mig hos sen jag var femton. Nu var det bra jävla längesen hon klippte mig, tror det var för nästan ett år sen (!). I alla fall, hon är ärlig och sådär. Idag inleddes vår konversation såhär:
- Men åh, hej E!
- Hej!
- Hur mår du? Är du förkyld eller är det för att du är i småbarnsåren som du ser lite ja, annorlunda ut mot tidigare?
- Jag är inte förkyld.
- Nej du ser. Småbarn gör sånt med en. Varsågod och sitt, hur ska vi klippa idag då?

Älskar uppriktigheten. På riktigt.

onsdag, mars 18, 2015

plötsligt händer det.

I augusti ska F börja på förskola. Detta upprepar vi cirka trehundra gånger per dag just nu då alla, ja alla, frågar om F ska börja förskolan nu när jag börjar jobba heltid. Nej det ska han inte, han ska vara med sin pappa på heltid. Vill tro att detta ständiga frågande handlar mer om att F är i förskoleåldern än att det just är min, dvs mammans, föräldraledighet som tar slut, men ibland undrar en ju.

I alla fall. Plötsligt smattrar det till och det kommer sms och mail om att vi blivit erbjudna förskoleplats och måste tacka ja inom fem dagar. Hann bli livrädd för att vi gjort något fel innan jag insåg att vi fått en plats på en förskola vi valt, med start i augusti. Den ska öppna först i augusti så vi har ingen aning om den är bra eller inte egentligen, men förskolechefen har K träffat när han besökte en annan förskola och fick ett jävla bra intryck. Och den kommer ligga praktiskt i förhållande till tunnelbana. Och vi kommer stå kvar i kön ifall vi får någon av de valen vi hellre vill ha. Men alltså, lättnaden jag känner efter att redan nu veta att vi säkert får en förskola vi önskat? Visste inte ens att jag var orolig.

måndag, mars 16, 2015

föräldrafrågor.

Erika tyckte jag skulle svara på frågor. Okejrå!


Var det som du trodde att det skulle bli förälder?
Nej och nja. Det är helt omöjligt att föreställa sig, precis som det är helt omöjligt att beskriva hur en förlossning är då det inte finns något som ens är i närheten av känslan och upplevelsen. Det går att förstå teoretiskt att det kommer bli annorlunda, jobbigt, utmanande och helt jävla fantastiskt men det går inte att förstå på riktigt förrän man är där själv. Jag var till exempel helt införstådd med att jag skulle försvinna från vardagen och världen i säkert ett halvår efter att barnet föddes. Det jag inte hade förstått var att varje dag i början är som tre år, så det där första halvåret kändes som en evighets evighet. Just nu är det ganska mycket precis som jag trodde, nu när F är drygt ett år. Fast ännu bättre, för känslorna hade jag inte kunnat föreställa mig.

Var det något som hände eller som du kände som du inte hade räknat med?
Hade inte räknat med att min fysiska återhämtning skulle vara så jävla långsam, samt de skadorna jag fick. Det enda jag hade i mitt huvud var att inte spricka hela vägen, och när jag inte gjorde det så trodde jag att allt var lugnt. Jag var så svag den första månaden att jag ofta inte ens orkade lyfta mitt eget barn. Det är först i efterhand jag inser exakt hur jävla dåligt jag mådde rent fysiskt och sen även psykiskt. Detta måste jag älta ganska ofta, uppenbarligen.

Var det något som inte hände?
Barnet blev ett barn som gillar att sova, äta och är rätt nöjd och glad. Därmed inträffade aldrig vissa saker, så som väldigt dålig nattsömn, kolik, att barnet inte skulle vilja äta och så vidare. Vi får dock höra detta mycket ofta från vår omgivning, vi skulle bara veeeetaaaa hur lätt vi har det och så vidare. Vi vet att vi har det lätt. Vi är tacksamma för det. Vad ska vi mer göra? Jag är också väldigt o-orolig när det gäller F. Detta hade jag inte väntat mig, jag är så himla nojig för allt annat. Med F är jag ofta lugn. Men vi har å andra sidan inte varit med om tillfällen då vi borde ha varit oroliga heller direkt, så jag får kanske återkomma.

Bästa bebisprylen att ha hemma?
Babynestet var ovärderligt i början, likaså babygymet. Vi har haft ett barn som älskar vagnen, vilket gör att den har varit helt livsviktig - framförallt i kombination med en balkong där vagnen kan stå med barnet sovandes i… När barnet blev större så hade jag blivit tokig utan gåstolen.

Mest onödiga bebisprylen då?
Alla snuttefiltar. F har aldrig brytt sig, inte nu heller. Han tjongar omkring med dem ibland för skojs skull, men det funkar lika bra med ett örngott eller random strumpa som dräller på golvet.

Hade du bestämt dig för hur du skulle göra med en viss grej för att sen ändra dig när bebis kom?
Jag hade tankar om vissa saker, men såhär i efterhand så kan jag inte komma ihåg dem. Vet att jag varit emot samsovning innan men var ändå realistisk nog att inse att det skulle vara svårt att bestämma på förhand, så nu när jag tycker det är supermysigt så är det inte så dramatiskt.

Vad önskar du att någon hade berättat för dig innan?
Hade kanske önskat en bättre bild av vad förlossningsskador kan vara mer än "spricka hela vägen!!!!!!!". Att någon förklarat i klartext VARFÖR det är viktigt att göra knipövningar.

Vad stör dig mest hos andra föräldrar?
Att folk uttrycker sig som att deras upplevelser eller barn är exempel på hur det är för alla. Samt att så fort någon berättar om en upplevelse ska andra föräldrar berätta hur deras barn är i jämförelse, som ett "det kunde vara värre". Och japp, jag gör med 100% säkerhet detta själv också.

Vad tror du andra föräldrar stör sig mest på hos dig?
Jag tror det värsta är att vi har ett barn som sover och äter och allt det där, det sticker i ögonen.

söndag, mars 15, 2015

hoppas på att få ändra detta.



Så gjorde jag det bara, klickade "Beställ" på en PT online-tjänst. Av någon anledning tycker jag detta är väldigt nervöst. Kanske har det med mitt svar på frågan om mina fysiska styrkor att göra. Det kom så naturligt, att jag verkligen anser att jag inte har några alls. Blev till och med lite ledsen av insikten. Jag har en lång och smal kropp som rent fysiskt är värdelös. Men jag hoppas kunna ändra detta nu. Snart. För man fick tydligen inte börja redan imorgon som jag önskade utan först om några veckor. Grrr.