tisdag, oktober 21, 2014

var drar man gränsen?


Vi ska inte döpa F. Vi ska inte heller ha en namngivning. Istället hade vi ett kalas på hans namnsdag som också råkade sammanfalla med Kanelbullens dag. "Råkade". När vi skulle bestämma namn på bebisen så blev det hela liksom avgjort när vi insåg att namnet och kanelbullens dag sammanföll. K älskar nämligen kanelbullar. Och helvete vad jag bakade kanelbullar. Cirka tvåhundrastycken. Vi ville att alla skulle kunna äta fyra, fem bullar. Och ett kanelbullekalas är mycket mer oss än både en namngivning och framförallt ett dop. I efterhand har vi förstått att flera trodde vi skulle gifta oss, för vem bjuder en massa folk till ett barns namnsdag? Vi gjorde. Men det här med att bjuda - herregud så svårt. Det var flera av våra nära vänner som vi faktiskt inte bjöd. Vi ville ha ett kalas för F med våra familjer och barn som vi hoppas att F kommer att växa upp tillsammans med, eftersom vi umgås med deras föräldrar. Det blev liksom en jävla massa folk väldigt fort i en lokal som inte var enorm? Var drar man gränsen? Vem bjuder man och vem bjuds inte? Hur man än vrider sig så hamnar ju några på andra sidan. Den icke-bjudna sidan. Om vi väl gifter oss någon gång kommer jag ligga sömnlös över gästlistan. Fy fan.

måndag, oktober 20, 2014

sing HALLELUJAH!

Tiden. SWOSCH. Men som jag älskar vårt vardagsliv just nu*. Jag mår liksom så bra och är nöjd, trots att jag ibland sover skitkasst, har superont i min rygg mest hela tiden, tänker orimligt mycket på och är emellanåt så himla ledsen över förlossningsskadan, plus insikten om att vi verkligen inte har mycket pengar just nu alls (typ inga?). Men grunden är så himla okej, och jag vet inte om den någonsin varit så?


* Måste alltid brasklappa: peppar peppar ta i trä och så vidare.

torsdag, oktober 16, 2014

överhört.

Överhörde just en vuxen säga "Den som är med i leken får leken tåla" till en skock ungar. Fick rysningar. Detta vidriga uttryck, vad ska det vara bra för? Får flashbacks från alla gånger jag som barn blev ledsen/hade ont av någon lek och fick så att säga skylla mig själv eftersom jag alltid fick höra ovan uttryck av barn OCH vuxna. Varför säger man så?

lördag, oktober 11, 2014

skitkall vinter, bring it on!

Till viss del inspirerad av Blondinbella (japp) vågade jag försöka pruta idag. Det gick åt helvete. Hade provat ut ett par vinterskor i en Ecco-butik (Ja, mina fötter är så himla ömma efter graviditeten att jag måste ha sköna skor och plötsligt är dessutom ecco-skor ganska snygga. Har jag blivit tant?) men samtidigt sett att jag kunde köpa samma skor online för 10% mindre. Så jag tog mod till mig och frågade vad hon kunde göra på priset. Inte ett jävla skit var svaret, fast i lite mindre svordomsaktiga ordalag. Berättade att jag då tänkte köpa dem online istället och köpte endast ett par sulor. Känner mig stolt över detta på något sätt. Är vanligtvis ganska feg och försöker vara snäll kund istället för att tänka på mig själv och min egen plånbok. Förutom den gången i Tunisien då jag prutade så jävligt att den stackars killen som försökte sälja mig porslin vände sig till K och bad honom förklara för mig att jag inte kunde få köpa något för ett pris som låg under hans inköpspris. Jag köpte inget där heller.

torsdag, oktober 09, 2014

fråga bloggen.

Behöver införskaffa ny vinterjacka eftersom min gamla spruckit och gått sönder då jag var extremt gravid förra vintern. Jag har JÄTTELÅNGA armar. Alltså jä-hä-hättelånga. Kan vanligtvis inte ha en "normal" vinterjacka då jag får en glipa på 5-10 cm mellan ärmslut och vante (ej överdrift) om jag böjer armen. Och det gör man ju emellanåt. Samtidigt har jag än mindre tid än tidigare att springa i butiker och prova jackor, så jag behöver tips: varm, snygg, bra jacka med långa ärmar? Anyone?

onsdag, oktober 08, 2014

jaha, och hur är det att jobba då?

Den senaste veckan har jag svarat på frågan om hur det är att jobba igen cirka tretusen gånger. Jag svarar glatt Bra!!!!!! varje gång. För det är bra. Än så länge känns det fanimej perfekt att jobba varannan dag. Så många aspekter som liksom blir så... perfekta. Jag hinner ju till exempel varken tröttna på att jobba eller vara föräldraledig eftersom jag knappast hinner tröttna på en enda dag. Och dagen efter är ju alltid annorlunda. Såatte. Får väl återkomma om det perfekta när jag är lite mer inne i jobbet och stressnivån något högre. Men igår testade jag till exempel att jobba en hel dag inklusive sjukt många viktiga möten efter att barnet fått för sig att vara vaken mellan 03 och 04.30. Det gick fint med en skvätt kaffe. Faktiskt mycket enklare än att vara hemma med barnet efter en sån natt.


Och japp, inser att jag kommer få äta upp detta någon gång i framtiden.

tisdag, oktober 07, 2014

och ändå glömmer jag alltid att ta med mig näsdukar.

Sen F föddes har jag varit på SÖS fem gånger. Eftersom jag inte födde där så handlar det inte om efterkontroller eller något med F, utan enbart mina egna jävla turer fram och tillbaka. Jag hittar utan problem till både gynakuten och gynavdelningen nuförtiden, om en säger så. Och varje gång jag har varit där har jag gråtit. Av ledsamhet för hur jag blivit behandlad, av besked som varit allt annat än positiva, av att jag några gånger faktiskt var jävligt sjuk samtidigt, av utmattning av att bara ha genomfört besöket. Men sist grät jag av känslan att någon hade tagit sig tid, lyssnat och förklarat. Och visat en vilja att hjälpa mig. Inte bara där och då utan även i framtiden. Hen förklarade i detalj, förklarade så det verkade logiskt, tog sig tid, TOG SIG TID. När jag ursäkta mig för min gråt mitt under samtalet med orden att jag tycker det här är så jobbigt så fick jag ingen näsduk eller en medlidande blick eller någon som ignorerade mina tårar utan ett kort men vänligt Det är klart du tycker det. Och det kan vara det finaste någon har sagt till mig i all jävla skit efter min förlossning.

torsdag, oktober 02, 2014

hjärtesmält.

Barnets reaktion när jag kom hem från jobbet igår? Fy bubblan så fint. Aldrig har han varit så gosig som då. Jag älskar gos. Gos finns på min topp tre bästa sakerna med att ha barn-lista. Någon som klamrar sig fast kring ens hals, lutar kinden mot din kind och gör diskreta små mmmm:anden. Det är för övrigt också på listan över de bästa sakerna med att vara ihop med någon: goset.

Jag älskar gos.

tisdag, september 30, 2014

aldrig blir jag nöjd.

Jaha. Då var det dags då: imorgon börjar jag jobba halvtid igen. Har hittills varit så överjävligt pepp på detta, men de senaste dagarna har det smygit sig på en nervositet och ett dåligt samvete. Det dåliga samvetet för att jag uppenbarligen inte är en sån person som kan njuta av föräldraledigeten som normen säger att man ska. Nervositet för insikten att jag aldrig varit så ostressad som under föräldraledigheten och nu ska jag försöka hålla en ökad stressnivå i schack. Nervös för att jag kanske inte alls tycker det är roligt att jobba? Nervös för att jag vet inte varför. Just nu känns det mest som jag känner inför en resa och väskan måste packas: vill bara glömma skiten, krypa ner under täcket och sova i hundra år.

måndag, september 29, 2014

hipp hipp hurra!

I den här bloggen är det ju välkänt att vi, jag och K, är urusla på att minnas rätt datum för när vi blev ihop. Ett år tog vi fel på år också. Sent igår, 23.45 typ, väcktes jag av att K lutade sig över mig och tryckte upp en Timehop-bild i mitt ansikte. "Kolla! För två år sen hade vi varit ihop i sju år!" Vilket alltså betydde att vi igår borde ha firat nio år tillsammans. Jag fick en puss och sen somnade jag om.

måndag.

Det var mycket lättare att gå upp 06.30 idag än vid 09 igår. En sak som en lång tid utan större alkoholintag gör tydligt är ju hur förbannat mycket bara ett eller två glas vin påverkar lilla kroppen. Och knoppen. Samt insikten om att jag inte saknar att vara full. Verkligen inte.

söndag, september 28, 2014

det är fan inte rättvist!!!111!!!!

Drack två glas vin igår. Två. Inte mer, inte mindre. Sov nästan hela natten, fick dessutom sovmorgon av min familj till kl 09.15. Och ändå ligger jag här i soffan och har huvudvärk och en märklig trötthet i kroppen och inser att JAHA jag är tydligen lite bakfull. På två glas vin? Ja. Sånt är livet nuförtiden.

tisdag, september 23, 2014

som en liten gif-animation där ett gulligt djur hoppar upp och ner jättefort.

Nästa vecka börjar jag jobba. Jag börjar JOBBA! Visserligen "bara" 50%, men jag är så OERHÖRT pepp på detta. Att jag tyckt föräldraledigheten varit sisådär är ingen nyhet eller hemlighet. Jag kan älska att vara föräldraledig stundvis, men inte hela tiden. Jag hoppas hoppas hoppas hoppas därför att det kommer bli helt perfekt med hälften jobb, hälften föräldraledighet. Vi ska jobba varannan dag helt enkelt, jag och K. Ena veckan måndag-onsdag-fredag, nästa tisdag-torsdag. Det känns som en mycket optimalt upplägg om vi bara kan få styr på det praktiska. Förra veckan var jag på en team building-dag med mina kollegor, och förutom att det var himla kul och härligt att få hänga med dem en hel dag så var det så jävla fint att få längta efter F, längta efter att få gosa, mysa och hänga en hel dag med honom. Såatte. This will be perfect, okidoki? OKEJ!

MVH ÖVERPEPPAD.

måndag, september 22, 2014

jo, en kan väl SY va.

Gud så hurtigt det lät med att jag syr grejer bara lite sådär i förra inlägget. Sanningen är den att jag förra året köpte en symaskin från Ikea, vilket tydligen är den värsta skiten av all skit som finns i symaskinsvärlden. De där två raksömmarna som syddes i lakanen är det enda som sytts på den maskinen so far. Pris per raksöm är väl därför än så länge cirka 250 spänn eller något. Billigt!

fredag, september 19, 2014

hett tips till alla småbarnsföräldrar.

Inser ju att alla säkert vet detta redan, men eftersom det är så himla bra tips så vill jag inte riskera att någon är ovetandes: lägg ett par madrasser i lekhörnan. Helt jävla fanatiskt för den förälder som ska ha koll på barnet. Här kan man nämligen halvslumra klockan 05.30 på morgonen när barnet tycker att det är bra tid för lek. Till exempel. Eftersom jag är lat tog jag bara två gamla påslakan och sydde en raksöm på ena sidan: vips så har madrasserna överdrag.