torsdag, oktober 18, 2018

bebis, strax en vecka gammal.

Den här osmickrande bilden tog jag på mig själv och mitt nyfödda barn för snart en vecka sen, natten mot lördag klockan 05.22. Jag sov sittandes med bebisen i exakt denna position i sju timmar. Eller "sov". Det satt en stor klocka framför mig på väggen som jag kikade på varje gång jag vaknade till, och jag sov i snitt i en kvart åt gången ungefär. Och det gjorde ingenting. Jag var så himla nöjd. Glad. Lugn. Har känt ett lugn ända sen hon föddes. Mitt andra barn. Äntligen får jag njuta lite av den berömda bebisbubblan, och det är ljuvligt att få uppleva det den här gången. Och det handlar verkligen inte om att själva förlossningen var enklare, jag tror jag får återkomma till hur även ett kejsarsnitt kan vara sjukt traumatiskt, utan om att jag nu kan liksom känna båda sakerna parallellt: hur jobbig en graviditet och förlossning kan vara, samtidigt som jag kan bli blixtkär i barnet som kom ut ur min mage.

4 kommentarer:

SARA sa...

Åh Evelina! Så fint alltså, med bubblan och kärleken! Vill gärna höra mer om snittet när det är läge. ❤️

Hanna sa...

❤️ Så fint! Grattis igen.

Peppe sa...

Nej men GRATTIS! Så fint <3

Tove sa...

Så fint att få känna kärleken och lugnet med en gång! Nu börjar jag längta till att få en till bebis! Hihi... Grattis!