fredag, juli 21, 2017

det ofrånkomliga.

Jag är ju ändå snart medelålders nu, trettiofem år gammal. Mina föräldrar är inte unga längre. Klart tanken har slagit mig, mer än en gång, att det kommer en dag då de inte finns längre. Vi är också ganska rationella i min ursprungsfamilj, och pratar om sånt ibland. Det blev ändå chockartat och panikslaget när jag fick det där telefonsamtalet som jag varit så rädd för. Som vi väl alla är rädda för. Samtalet om att något allvarligt hade hänt. Ambulans. Hjärtinfarkt. 


Jag tog tåget till Uppsala mitt i natten. Satt med på akuten, körde hem den andra föräldern. Trots att vi redan då visste att det här nog skulle gå bra ändå blev det ett sånt jävla brutalt uppvaknande. Dagen efter vankade jag omkring i deras trädgård och grät. Behövde våga tänka känslorna att det en dag blir såhär - att det bara är en förälder som är där. Permanent. Det var så jävla tyst, så tomt. Så vidrigt avgrundsdjupt hemskt att tänka på. 


Men det gick bra. Båda föräldrarna är hemma igen. Men jag vill aldrig göra om detta igen. Och jag vet att jag måste, förr eller senare. 


söndag, juli 16, 2017

sommaren 2017.

Efter förra sommaren sa vi, precis som sommaren före, att nästa sommar då DÅ skulle vi hyra ett hus och vara där hela semestern och så skulle alla hälsa på oss där. Vanligtvis är det vi som flänger och hälsar på alla och emellanåt (t ex efter semestern) är vi så jävla trötta på det. Men hur det blev? Precis som vanligt, vi lyckades slash orkade inte ens hitta ett hus i en veckas tid som vi tyckte var värt pengarna. Det här året hade vi inte heller någon tur i lotteriet att hyra mitt jobbs sommarhus precis vid stranden på Ljugarn. Det gjorde vi förra året och det var sommarens bästa vecka. Såatte. Vad vi gör? Flänger runt. Hälsar på folk. Bor hos andra. Det är fint, vi får variation och barnet verkar inte riktigt bli helt uttråkad (ännu). Men som jag saknar en fast plats att bara vara vi på.

Men, vi försökte tänka att eftersom det här blir väldigt billiga fem veckors semester trots att vi hänger i Stockholm, Österskär, vid havet, vid gnällbältet och mitt i skogen i Uppland så skulle vi kunna lägga pengarna på en billig resa i vinter. Jag har ännu inte hittat någon solresa som inte kostar sjukt mycket pengar (tidigare gånger vi varit i typ Thailand har jag bokat i mars/april till året efter). Så dök en resa upp och jag bokade rätt snabbt eftersom det går att avboka inom fem dagar utan kostnad. Enter: beslutsångest deluxe. Lanzarote i december känns rätt osäkert vädermässigt och det är inte så kul att sitta på ett hotellrum om det är femton grader och regn. Ehrm. Såatte, nu vet vi inte riktigt hur vi ska göra med den där resan. Eller om vi ska åka någon annanstans. Thailand, Mexico, Västindien och allt sånt där är lite för sent att boka billigt. Dubai kanske? Eller någon helt annan stans? Beslutsångest.

måndag, juni 05, 2017

jag vet ju hur det kommer bli.

Har kollat på skorna i olika färger och modeller i månader. Så skulle jag köpa sommarskor till ett bröllop och plötsligt satt de där på foten helt perfekt. Passar knappast till klänningen jag ska ha men kommer ej klara av att lämna tillbaka dem. Och de kommer bli skitiga och smutsiga inom ett par dagar, men ibland så finns det inga andra argument som håller än "jag älskar dem". I alla fall tills de blir smutsiga.

söndag, maj 28, 2017

men har fortfarande lite svårt att tänka på mig själv som mamma?

Mors dag! Då kör vi en gravid/förlossning/barn-lista som jag hittade hos Jenny.


När blev du förälder?
Januari 2014. Beräknat datum var 2 januari, var så jävla lycklig när klockan blev 2014 på nyårsafton där, tyckte det kändes bättre att föda i januari. En av mina vänner var beräknad samma dag, hon födde den 5 januari och skickade ett sms ”Vi är på förlossningen, kom hiiiit ni meed” typ. Det tog tio dagar till innan jag födde F. De där tio dagarna var de längsta i mitt liv.

Hur många barn har du? 
Ett. F.

Var graviditeterna planerade?
Mnja. Alltså jag var 100% övertygad om att vi skulle ha svårt att få barn så vi sa att när vi trodde att vi snart skulle vara redo slutade vi skydda oss för att sen kunna gå till läkare och be om hjälp att bli gravida. Så blev det ju inte riktigt eftersom vi blev gravida på första ligget. Utan att ha någon som helst koll på ägglossning what so ever. Det här är ju också en av anledningarna till att jag blev så JÄVLA chockad när jag blev gravid. Var helt oförberedd.

När fick du reda på att du var gravid? 
Vi hade kommit hem från en Paris-weekend där min mens borde ha kommit men aldrig gjorde det. Däremot hade jag mensvärk. Så jag googlade ”mensvärk utan mens” och internet slog till mig hårt med infon att då är man gravid. Så jag tog ett test och det visade tydligt att jag var gravid. Jag sa bara ”åh herregud”, googlade ”gravid + snus” och insåg att jag måste sluta snusa. Sen somnade jag som en stock av utmattning direkt efteråt. K kunde inte sluta skratta och var helt lycklig. Vi reagerade ”lite” olika.

När berättade du om graviditeterna? 
Dagen efter till L som jag i panik hade tvingat träffa mig efter jobbet för att prata och så beställde jag en cola på en bar. Hon fattade direkt. Några andra nära vänner veckan efter. Våra föräldrar ett par veckor till efter det. Min chef runt vecka 13, resterande delar av världen fick veta runt vecka 19-20 tror jag? Efter rutinultraljudet.

Tätt ihop eller långt isär? 
Alltså, vad spelar det för roll? Egentligen? Men om jag hade fått välja helt fritt tror jag att tre-fyra år mellan barnen är ganska lagom. Om jag hade sett enbart ur barnets perspektiv tror jag det blir extra speciellt om de är väldigt nära i ålder, typ 2 år.

Har du oroat dig mycket under graviditeterna?
Nej, jag tror faktiskt inte det. Jag var rätt chill som gravid, om jag inte minns fel.

Hur var graviditeterna? 
Överlag väldigt bra. Jag mådde psykiskt väldigt märkligt första trimestern eftersom jag var så chockad över att ens vara gravid. Fysiskt mådde jag bra. I andra trimestern mådde jag skitbra psykiskt men hade ramlat på en sten och slagit i svanskotan så jag kunde inte ens bära en kasse eller ha skor som var för tunga för då kunde jag inte gå. Tredje trimestern mådde jag bra fysiskt igen, relativt sett då jag ändå var höggravid, men tyckte framförallt sista veckorna var hemska psykiskt. Den där väntan alltså. FIFAN.

Gillade du att vara gravid? 
Jodå? Överlag så var det okej och mysigt. Mycket för att F rörde sig så extremt mycket i magen och jag kände honom väldigt väl. Jag kände liksom skillnad på när han hickade och när han sög på sin hand i magen (världens gulligaste känsla att ha i magen!).

Visste du vilket biologiskt kön det skulle bli? 
Nej.

Förlossningar. Hur har de varit? 
Har ju aldrig bloggat om min förlossning, men har tänkt att jag ska göra det i lite längre form framöver. Kanske? Kortfattat så hade jag värkar i två nätter innan det tog fart på riktigt. Kom till förlossningen runt 14. Var övertygad om att jag skulle få åka hem igen och var livrädd eftersom jag inte förstod hur jag skulle klara ÄNNU kraftigare värkar än vad jag redan hade. Men icke då, jag var öppen 7-8cm. Fick ett bad, vattnet gick, var öppen 10 centimeter och sen stannade allt. Jag somnade mellan värkarna. Fick massor med värkstimulerande dropp. Fick aldrig sådär tydliga krystvärkar som andra pratat om, kände bara aaaningens skillnad. Men jag tryckte som bara fan, och ut kom F 21.33. Då vågade jag knappt ens hålla honom själv, men när jag väl gjorde det var det så himla märkligt, konstigt, häftigt.

Hur var första bebistiden? 
Inte så kul. Jag var mer eller mindre sjuk konstant de första fem veckorna. Inom de första två veckorna hade jag varit på gynakuten två gånger. Det är inte riktigt så man vill att det ska vara. Jag var så trött, ledsen, rädd. Plus allt det omvälvande med att få en bebis.

Hade du bestämt namnen sedan innan? 
Eh, nej. Vi hade en lista med tjejnamn och en lista med killnamn innan. När F sen föddes satt vi med kalendern och läste alla namnsdagar högt och tittade på F och kollade om något namn matchade. Vi valde mellan Frans och Sune, men han såg ut som Sune när han sov och Frans när han var vaken och vi tänkte att han ju kommer vara mer vaken i sitt liv än att sova, så det blev Frans. Att hans namnsdag är på kanelbullens dag hade dessutom en påverkan till namnets fördel. På riktigt (min kille ÄLSKAR kanelbullar).

Ett råd till blivande föräldrar? 
Lita på er själva och era känslor för hur ni är med ert barn. Om det känns rätt, är det med största sannolikhet rätt. Fråga massor, det finns så mycket bra tips därute. Men lyssna inte på allt, ta till er det som känns som det passar er. Och: första tiden behöver inte vara rolig. Den kan vara rätt hemsk faktiskt. Men vet ni? Det kommer kännas lättare, och det kommer kännas helt jävla fantastiskt att vara förälder.

söndag, maj 07, 2017

halvsjuttis.

Har alltid älskat att fylla år. Tror det är min mammas förtjänst. Hon har, trots att vi växte upp med extremt dålig ekonomi, alltid lyckats göra födelsedagar speciella. Det handlade alltid mindre om presenter och mer om att få känna att det är MIN dag.

När jag skulle fylla sjutton ville jag ha en fest, så jag sa det till mina kompisar. De rövade bort mig och ordnade en fest. De trodde ingen skulle komma till festen eftersom det var tre mil från vår skola så de bjöd liksom alla de såg. Och alla råkade komma. Dagen efter räknade vi till att ca 100 personer bara från vår gymnasieskola var där, och då kom det massor med folk från andra skolor också. Såatte, en fest att minnas kan man säga.

Sen flyttade jag hemifrån och har sen dess haft någon slags tillställning varje år när jag fyller år. Jag har haft fester, parkhäng, mer fester och fan och hans moster. Bland de vännerna som hängt med under hela min stockholmstid vet liksom att min födelsedag = fest. Sen kom ett barn och min första födelsedag efter det styrde jag upp en lunch mitt i veckan eftersom det var det enda jag orkade (F var fyra månader). Det kom en person. En. Jag fattar att det var klurigt för människor att komma loss en vardag på lunchen så jag skyller inte på någon annan men fy fan vad jag tyckte det var ledsamt. Det var liksom just där och då jag hade behövt lite födelsedagsflärd.

Men det där har jag ju rättat till sen dess. Nuförtiden är det bubbel och kakor som gäller när det vankas födelsedag. Och idag var det dags! Jag fyller först imorgon men en måndag är inte så skoj men däremot är bubbel på en söndag jätteskoj. Ett gäng med vänner och skitmånga barn hemma hos oss idag och det var så himla fint. Att bara få fira lite. Älskar det.

Imorrn är jag halvvägs till sjuttio. Iiih! Kan inte längre gömma mig bakom att jag är ung. Nu är jag medelålders. Det är nog okej.

lördag, maj 06, 2017

att återvända.

Har varit sjuk i mer än två veckor. Inte feber-sjuk, för febern släppte efter fem dagar, men förkylning från helvetet och en eländig hosta. Men nu! Nu känner jag att livet återvänder, på riktigt. Tror även det hör ihop med att hela mitt vardagsliv nu är mer normaliserat igen.

Samtidigt har jag en liten backlash i självförtroendet. Känner inte att jag är en bra förälder, en bra partner, en bra vän eller ens speciellt bra på mitt jobb. Jag vet att det väl går över, men det är dumt då jag går in i "hur kan jag förbättra mig själv"-mode, och det är exakt det som gör att jag blir så stressad emellanåt. Eftersom jag är övertygad om att jag ska klara allt och aldrig be om hjälp.

Anyway. Jag tänkte försökte börja blogga lite mer igen. Kanske är en bra idé? Vi får la se.

lördag, april 22, 2017

kroppen ba: ÄNTLIGEN!!!

Så sa jag hejdå till det där projektet. Och kroppen ba "okej, nu släpper vi ut allt!". Jag är extremt sällan sjuk (har max 1 sjukdag per år) men nu så:
- Vidrig migrän. Herrejävlar vad jobbigt det var.
- Nackspärr i en vecka. Brukar gå över på ett par dagar, men inte nu inte.
- Cystor på äggstocken. Längesen jag hade det nu, men nu kom det såklart. Aj-som-fan.
- Hosta och feber. Minns inte ens när jag sist hade feber? Kanske efter förlossningen? Det var mer än tre år sen det.

Tjoho.

tisdag, mars 14, 2017

nämen, då pratar vi om min icke-förmåga att jobba lagom igen då.

Att ha jobbat ett år under extremt hög press sätter sina spår. Om ett par veckor lämnar jag (av egen vilja) över projektet som är det svåraste jag gjort. Det känns å ena sidan som ett jävligt stort misslyckande, att jag tillslut sa nej, stopp, klarar inte mer. Å andra sidan är det kanske det bästa jag gjort, att jag vågade säga nej? Fyfan vad jag gråtit inför chefer de senaste månaderna. Jag är vad man kallar för en "HR risk". En sån som är farligt nära att gå i bitar och försvinna.

Så jag vet ju att detta är bra. Samtidigt är det så oerhört lätt att falla in i tankarna kring hur det är min personlighet och mina egenskaper som sätter mig i såna här lägen. Hur det betyder att det är något fel på mig som aldrig lär mig. Som gör ett strålande jobb men tar död på mig själv på kuppen. Förra veckan skulle jag göra en övning där jag berättade för mig själv att jag gör det bästa jag kan utifrån mina förutsättningar. Och sen berätta vad jag kände när jag hörde mig själv säga så. Mitt svar? "Jag tror inte på det, jag hade kunnat göra många saker bättre".

Tänk de som är nöjda. Som nöjer sig, som inte alltid strävar efter att bli bättre och bättre i precis allt. Fan vad jag avundas er. För det verkar sjukt jävla svårt att både kunna bli en bättre person och ta hand om sig själv och samtidigt göra ett bra jobb. Eller ja, jag kan det uppenbarligen inte ännu i alla fall.

lördag, mars 04, 2017

den perfekta lördagen?

(Kom nu ihåg att jag verkligen inte skulle skriva detta om det nu inte var så att såna här fina dagar så sällan inträffar, framförallt under vinterhalvåret (allt med vår/sol/mer ljus gör ju livet per automatik bättre) och framförallt inte i det liv jag levt det senaste halvåret eller så)

Lördag! Gick upp med F vid 07.30. Trots att jag kom hem först efter midnatt inatt så var jag varken speciellt trött eller ens bakis. Smått otroligt. Vid 09 väckte vi K och åt frukost samtidigt som F ordnade picknick åt oss i soffan, i köket och i hans säng. Mestadels köttgryta tydligen.

Vi vuxna började städa lägenheten då vi inte dammsugit på två veckor och fyfan vad det såg ut. F bestämde sig för att "ja vill vara ifred faktiskt" och stängde in sig på hans rum och lekte fint och helt själv i över en timme!? Herregud så ovanligt det är. Vi lyckades städa nästan hela lägenheten under den tiden. Sen blev barnet surt för att vi krävde att han skulle ha kläder på sig när vi gick ut. Som treåring är man tydligen lättkränkt. Efter några skrik och bråk hade hela familjen 1. Kläder på sig och 2. Ätit lunch samt 3. Dessutom fått på sig ytterkläderna.

Detta innebar att vi kom i tid till dagens dejt - gå på biopremiär av Bill och hemliga Bolla på Zita med Fs förskoleBFF och hens föräldrar. Väl där var det kalasfika, pyssel och sen bio. Mycket mysigt.

Efteråt fick vi frågan om vi ville följa med dem hem så barnen fick leka och vi vuxna kunde äta. Såklart vi ville. Barnen lekte själva (!), vuxna kunde dricka ett glas vin. Vid 18 hade alla ätit och barnen höll på att gå i tusen bitar efter noll sömn under dagen, så vi gick hem. Älskar älskar älskar att hänga med andra småbarnsföräldrar då det inte är konstigt att säga "Tack för ikväll!" innan klockan 19. Älskar även att Fs kompisars föräldrar är fina personer. Går nästan inte en helg utan att vi umgås med någon i hans lilla gäng. Älskar att ha ett sammanhang här*.

Nattade barnet som var så trött att han somnade på tio minuter. Extremt ovanligt. När klockan var 19.30 hade K och jag tagit fram spel och börjat spela. Orkade två omgångar. Nu ska jag lägga mig i sängen och läsa en bok (!). Sist jag läste var på flyget hem från Warszawa. Det var i slutet av november det. Och ja, klockan är bara 22.30.

Herregud! Inte varit med om en sån här dag på evigheter. Så välbehövligt.




* När vi flyttade hit bodde nästan alla vi umgicks mycket med inom promenadavstånd eller någon hållplats från vår lägenhet, men nu har alla flyttat. Utom vi. Och att vi då ändå fått till ett umgänge och sammanhang som bara växt fram helt naturligt är så himla fint.

torsdag, februari 09, 2017

längtar till säsong 4.

På flyg mot Oslo, återigen. Peppar med Gabrielle och tänker som alltid nuförtiden att jag KANSKE råkar på något/n Skam-relaterad när jag är där. Mycket fånigt men ändå lite skoj i hjärnan sådär. Har för övrigt lyckats ha jobbkonversationer där uttryck som "drittbra" samt "kosemöte" används utan ironi. Väldigt nöjd över detta.

söndag, februari 05, 2017

en helg.

Fredag. 
Förskolan var stängd och det var Ks tur att vara ledig med F. På eftermiddagen meddelade K att F gjort illa sig, att han plötsligt inte kunde stå eller gå på benet. Av en händelse hade jag läst om Höftsnuva två dagar innan, något jag aldrig hört talas om innan dess. Fattade väl rätt snabbt att det var det, vilket ska vara ofarligt men att barnet behöver kollas upp. Försökte få tid på närakuten, men de vägrade ta emot oss eftersom de menade att han med största sannolikhet behövde röntgas och det kunde de icke göra. Okej, det är väldigt fint men att ta sig till Huddinge kommunalt en fredagkväll för att sitta på akuten där kändes SÅDÄR. Men vi åkte dit. Och hela familjen höll sig på alldeles strålande humör under de sex timmar vi satt där (!). Förutom den lilla stunden vi skulle röntga, vilket var rätt traumatiskt för F. Jävligt tacksam att vi var två föräldrar där. Efteråt var barnet så stolt att han skrek "Ja va jättemodig FAKTISKT!" till alla han såg.


Inga skelettskador i alla fall, och vi kom hem mitt i natten svinhungriga men fortsatt rätt glada. Tryckte i oss lite McD mat som vi hade lyckats få tag på på vägen hem (alltså mat på akutmottagningar, varför finns det ALDRIG något man kan äta alls?) och somnade direkt. 

Lördag.
Fick sova till typ 08!!!! Wow. Och vaknade att att F kom gåendes till oss, till allas förvåning. Sen busade han i sängen i tre minuter innan han fick ont igen och inte kunde gå eller stå. Alltså ett barn på femton kilo som inte ens kan stå på sitt ena ben är väldigt otympligt och bökigt. Utöver det hemska att han inte kan röra sig då. Så vi höll oss rätt lugna. Jag var på uselt humör hela dagen. När F sov så skulle jag bara blunda lite, somnade som en stock på tre sekunder och sov 1,5h. Så skönt. Yogade en halvtimme när F & K badade. Gjorde tacos på kvällen, det vi hade tänkt äta på fredagen. Det tog en evighet att natta, var inte klar förrän efter 21. Då såg vi Tickled. Vilken jävla grej! Se den. 

Söndag.
Min tur att få sovmorgon, fick sova till 09.45. Mmmmmmm. Tog en dusch, klädde på oss och åkte till Solna för att hälsa på vänner. En resa som med bil skulle ha tagit 9 minuter, men kommunalt tar ca 1h dörr till dörr. Vid såna lägen saknar jag att inte ha en bil stående här utanför. Vi trodde att F var bra i sitt ben nu, för han kunde gå (och springa, men vi försökte få honom att låta bli) obehindrat. Tills det återigen bara började göra ont från ingenstans. Stackars liten. Tog en promenad sen förbi Mall of Scandinavia där vi aldrig varit. Herrejävlar vad stort det är där! Skulle vilja shoppa minst tre dagar där. Om jag vore rik. Åkte hem, jag tränade lite för första gången på två månader (exklusive yoga). Första gången jag hade lust att träna på hela den tiden, första gången jag hade ork att ens träna litegrann. Tog det väldigt försiktigt och hade bara fokus på att röra på kroppen lite. Det var väldigt skönt. 

Det var den helgen det. Jag är fortfarande oerhört skör efter de senaste månaderna. Allt är svajigt och det känns som att jag tar timme för timme eller dag för dag. Men idag är första söndagen på evigheter som jag inte har väldigt mycket ångest. Det är bra. Jag hoppas det fortsätter så.

fredag, januari 20, 2017

tillfällen då en ändå tänker att man kanske är en någorlunda förälder ändå:

- När barnet säger "oj mamma, ska vi inte hjälpa till?" när okänd person tappar en sak på golvet.
- När barnet säger "har vi pengar mamma?" och blir helt lycklig när han får en peng att ge personen som sitter utanför Ica.
- När "mamma, du är min bästa kompis. Jag älskar dig" kommer spontant nästan varje dag.

lördag, januari 07, 2017

2016.

Vet inte om det är någon idé att göra ett Best of 2016-inlägg som jag brukar göra, för jag har bloggat så vansinnigt lite i år. Och ganska tråkigt dessutom, de där inläggen blir ju roligare om jag har varit lite skojjig så att säga. Medans jag funderar så gör jag den här listan som alla fyller i som ÄR kul.



1. Hände något/gjorde du något i år som aldrig hänt förut? 
Massor med småsaker hände väl som aldrig hänt förr, men något stort? Näe, inte vad jag minns.

2. Höll du dina nyårslöften?
Brukar ju inte fundera ut nyårslöften direkt, men jag tror jag tänkte att jag skulle träna regelbundet hela året samt lära mig mer om fonder och aktier. Träningen gick bra, tränade regelbundet ändå fram till slutet av november. Fonder och aktier gick sådär, men jag gjorde ett försök i början av året och ska försöka lite mer nu igen.



3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Ingen nära vän som jag kommer på just nu, men ja - människor som rör sig i min närhet fick barn.

Tillägg: JAHAPP. Inser ju att det är flera av mina nära vänner som fått barn i år. Så pinsamt. Nåja, skyller på min icke-fungerande stresshjärna. Felåt?

4. Dog någon som stod dig nära?
Ja. Min moster som var som en extramormor/idol.

5. Vilka länder besökte du? 
Norge (jobbet, men kanske åtta gånger totalt under året), Polen (jobbet), Lettland (jobbet) och så Finland. Gud så dåligt privat resande.

6. Är det något du saknar år 2016 som du vill ha år 2017?
Balans mellan jobb och privatliv.

7. Vilket datum från år 2016 kommer du alltid att minnas?
Inget speciellt datum.

8. Vad var din största framgång 2016?
Jag gjorde rätt stora grejer på jobbet, jag tränade bra tycker jag ändå (utifrån mina förutsättningar) och så i efterhand kommer jag väl se att min breakdown här i december faktiskt var något bra.

9. Största misstaget?
Att jag inte litade på min magkänsla i början av hösten då jag åtog mig något som var för stort, för svårt och dömt att misslyckas. Och eftersom jag inte är en person som misslyckas så brände jag hål på mig själv istället.

10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Varit förkyld en eller två gånger. Mått sämre mentalt.

11. Bästa köpen?
Vår vecka på Gotland i somras och resan till Helsingfors med K.

12. Vad spenderade du mest pengar på?
Förutom hyra och mat så var det nog Gotlandsresan i somras som totalt kostade mest. Men fyfan så fint vi hade det.


13. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Min familj, K & F. Herregud så viktiga de är.

14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2016?
Mello-Frans-låten!

15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Både och.

16. Vad önskar du att du gjort mer?
Tagit hand om mig själv.



17. Vad önskar du att du gjort mindre?
Tänkt på jobbet.

18. Hur tillbringade du julen 2016?
Hemma, bara med K & F. Det var supermysigt! Vi åt lite julmat, öppnade paket och myste. Precis vad jag behövde: inte åka någonstans, inte ha besök. Vi träffade utökade familjerna väldigt mycket före jul och strax efter, så det löste sig liksom fint ändå.

19. Blev du kär i år?
Var vansinnigt kär i mitt barn rätt ofta. En sån fantastisk liten person vi byggt!

20. Favoritprogram på TV?
SKAM. Jag är så besatt. Mvh sett säsong 2 och 3 två gånger redan.


Oslo! Och japp, taget från samma hotell som de var på i säsong tre när de hyrde en svit ni vet. Jag bor där ibland. Men icke i en svit. 

21. Bästa boken du läst i år?
Läste tydligen bara 12 böcker i år, och av dem var nog ”Jag ger dig solen” den bästa. Den var så fiiiin. Läste förresten en kommentar någonstans om att det var spännande att få en inblick i en konstnärspersons liv, och det kanske var det som fick mig att gilla boken extra mycket eftersom det där är hemtamt för mig. Det är i såna personers närhet jag vuxit upp.

22. Största musikaliska upptäckten upplevelsen?
Jag är så dålig på att lyssna på musik nuförtiden, måste skärpa mig där.

23. Något du önskade dig och fick?
En fin semester med min familj.

24. Något du önskade dig men inte fick?
Ja, men det orkar jag inte blogga om nu.

25. Vad gjorde du på din födelsedag 2016?
Solen sken och jag satt på balkongen hela dagen och drack bubbel med mina bästa vänner och min familj.


26. Finns det någonting som skulle ha gjort ditt år ännu bättre?
Ja, det går alltid att förbättra saker.

27. Vad fick dig att må bra?
Vara ledig med min familj. Att träna, umgås med vänner.

28. Vad minns du tydligast ur nyhetsflödet det här året?
Trump. Det var en så jävla märklig dag när det stod klart att han vann. Jag höll i en skitviktig workshop med 15 personer de två dagarna, vi hade varit ute och ätit middag kvällen innan och alla var smått bakis. Snöstorm deluxe utanför när alla satt i ett konferensrum och bara tittade på nyhetssändningarna från USA på storbildsskärm. Alla vara bara tysta. Utom en person i rummet som var glad över resultatet.


29. De bästa nya människorna du träffade? 
Jag har med flit de senaste åren försökt att inte ta in så mycket nya människor i mitt liv. Men i år har det ändå smygit sig in några nya personer som ändå är viktiga fast på olika sätt:
- Dels vårt lilla gäng här där vi bor, Fs kompisar från förskolan som visat sig ha helt fantastiskt bra föräldrar. Älskar att ha ett sammanhang här, att alla är helt öppna för att ses och hänga på de flesta lediga dagarna. Och barnen älskar det ju.
- Mitt lilla crew i Oslo. Det är jobbarkompisar och folk på byråerna jag jobbar med där. Det är så jävla fint att komma dit och känna sig välkommen, att de där VILL umgås med mig utanför jobbet på kvällarna bara för att jag är där liksom. Betyder dock att jag alltid är helt jävla slut efter varje Oslo-resa pga middagar och partaj, men det är ju högst självvalt.

30. Vad har du för nyårslöften inför 2017?
Ta hand om mig själv. Lära mig mer om fonder och aktier. Ha kul.