tisdag, mars 14, 2017

nämen, då pratar vi om min icke-förmåga att jobba lagom igen då.

Att ha jobbat ett år under extremt hög press sätter sina spår. Om ett par veckor lämnar jag (av egen vilja) över projektet som är det svåraste jag gjort. Det känns å ena sidan som ett jävligt stort misslyckande, att jag tillslut sa nej, stopp, klarar inte mer. Å andra sidan är det kanske det bästa jag gjort, att jag vågade säga nej? Fyfan vad jag gråtit inför chefer de senaste månaderna. Jag är vad man kallar för en "HR risk". En sån som är farligt nära att gå i bitar och försvinna.

Så jag vet ju att detta är bra. Samtidigt är det så oerhört lätt att falla in i tankarna kring hur det är min personlighet och mina egenskaper som sätter mig i såna här lägen. Hur det betyder att det är något fel på mig som aldrig lär mig. Som gör ett strålande jobb men tar död på mig själv på kuppen. Förra veckan skulle jag göra en övning där jag berättade för mig själv att jag gör det bästa jag kan utifrån mina förutsättningar. Och sen berätta vad jag kände när jag hörde mig själv säga så. Mitt svar? "Jag tror inte på det, jag hade kunnat göra många saker bättre".

Tänk de som är nöjda. Som nöjer sig, som inte alltid strävar efter att bli bättre och bättre i precis allt. Fan vad jag avundas er. För det verkar sjukt jävla svårt att både kunna bli en bättre person och ta hand om sig själv och samtidigt göra ett bra jobb. Eller ja, jag kan det uppenbarligen inte ännu i alla fall.

lördag, mars 04, 2017

den perfekta lördagen?

(Kom nu ihåg att jag verkligen inte skulle skriva detta om det nu inte var så att såna här fina dagar så sällan inträffar, framförallt under vinterhalvåret (allt med vår/sol/mer ljus gör ju livet per automatik bättre) och framförallt inte i det liv jag levt det senaste halvåret eller så)

Lördag! Gick upp med F vid 07.30. Trots att jag kom hem först efter midnatt inatt så var jag varken speciellt trött eller ens bakis. Smått otroligt. Vid 09 väckte vi K och åt frukost samtidigt som F ordnade picknick åt oss i soffan, i köket och i hans säng. Mestadels köttgryta tydligen.

Vi vuxna började städa lägenheten då vi inte dammsugit på två veckor och fyfan vad det såg ut. F bestämde sig för att "ja vill vara ifred faktiskt" och stängde in sig på hans rum och lekte fint och helt själv i över en timme!? Herregud så ovanligt det är. Vi lyckades städa nästan hela lägenheten under den tiden. Sen blev barnet surt för att vi krävde att han skulle ha kläder på sig när vi gick ut. Som treåring är man tydligen lättkränkt. Efter några skrik och bråk hade hela familjen 1. Kläder på sig och 2. Ätit lunch samt 3. Dessutom fått på sig ytterkläderna.

Detta innebar att vi kom i tid till dagens dejt - gå på biopremiär av Bill och hemliga Bolla på Zita med Fs förskoleBFF och hens föräldrar. Väl där var det kalasfika, pyssel och sen bio. Mycket mysigt.

Efteråt fick vi frågan om vi ville följa med dem hem så barnen fick leka och vi vuxna kunde äta. Såklart vi ville. Barnen lekte själva (!), vuxna kunde dricka ett glas vin. Vid 18 hade alla ätit och barnen höll på att gå i tusen bitar efter noll sömn under dagen, så vi gick hem. Älskar älskar älskar att hänga med andra småbarnsföräldrar då det inte är konstigt att säga "Tack för ikväll!" innan klockan 19. Älskar även att Fs kompisars föräldrar är fina personer. Går nästan inte en helg utan att vi umgås med någon i hans lilla gäng. Älskar att ha ett sammanhang här*.

Nattade barnet som var så trött att han somnade på tio minuter. Extremt ovanligt. När klockan var 19.30 hade K och jag tagit fram spel och börjat spela. Orkade två omgångar. Nu ska jag lägga mig i sängen och läsa en bok (!). Sist jag läste var på flyget hem från Warszawa. Det var i slutet av november det. Och ja, klockan är bara 22.30.

Herregud! Inte varit med om en sån här dag på evigheter. Så välbehövligt.




* När vi flyttade hit bodde nästan alla vi umgicks mycket med inom promenadavstånd eller någon hållplats från vår lägenhet, men nu har alla flyttat. Utom vi. Och att vi då ändå fått till ett umgänge och sammanhang som bara växt fram helt naturligt är så himla fint.