onsdag, augusti 26, 2015

som en kniv rakt i hjärtat.

Åh fyfan. I måndags var det då min tur att kliva in i den nya rollen och för första gången lämna barnet på förskolan. HERREJÄVLAR vad hemskt det var. Var så himla medveten innan om att ja, han kommer gråta, det kommer kännas jobbigt. Tänkte att jag ju kunde försöka ställa in hjärna på überrationellt tänkande, han har det ju bra där och trivs och sover och allt sånt. Men när han grät hysteriskt och jag vinkade hejdå samtidigt som en pedagog bar iväg honom åt andra hållet så var det helt jävla omöjligt att ens tänka det minsta rationellt. Så himla rakt emot alla ens instinkter detta är, att lämna ens barn ledset. Jag började gråta när jag gick därifrån, svettades floder och kände mig som en skitig, tunn disktrasa. Trots att en pedagog kom efter mig och sa att F hade slutat gråta nästan direkt när jag gått och trots att jag tjuvkikat och sett att han lekte lugnt och stilla till synes utan gråt i sandlådan igen. Tillbringade resten av dagen och kvällen att fundera på om jag hade kunnat göra annorlunda. Vad jag hade kunnat göra annorlunda. Små, små detaljer som kanske kan vara avgörande. Idag hade lämningen gått bra, den som K gjorde. Den första okej lämningen sen i torsdags. Då hade barnet själv dragit iväg och lekt och vinkat hejdå åt K och då gick det bra. Den situationen lär ju dock inte vara helt lätt att kunna påverka, att han själv vill iväg och går från föräldern snarare än att föräldern går från barnet. Imorgon ska jag lämna igen. Hoppas på bättre lycka. Men först ska jag få uppleva den första hämtningen på förskolan, hoppas hoppas hoppas det är ren och skär lycka i jämförelse.

fredag, augusti 21, 2015

ny era.

Ja, jag tror barnet typ är inskolat nu? Kanske för tidigt att ropa hej men igår var han där själv 9-14, åt två portioner mat och sov 1,5h. Det är K som sköter inskolningen, så han har det lite värre än jag med detta, men det känns så jävla märkligt. Att låta okända ta hand om ens barn. Att jag inte kan fråga K "hur sov han, hur somnade han?" och få en detaljerad redogörelse. Pedagogerna verkar fantastiska, så det är inte det. Utan att nu vet vi bara inte vad han gör in i minsta detalj längre, det lilla barnet. Så konstigt.

Nu ska jag prata korv på internet inför cirka 100 eller 200 personer. Har varit vaken sen cirka 04.30, men det ska nog gå bra det här. Mitt jobb är roligt.

tisdag, augusti 11, 2015

jag och bakfyllor är ingen bra kombination.

Har jag berättat att jag var full i fredags? Inte? Då får jag väl göra det då.

Jag minns inte ens när jag var så onykter senast. Eller jo, det var nog i Paris då jag dessutom var gravid utan att ha en jävla aning om detta. I alla fall, det var inte ens meningen i fredags! Jag och K hade barnvakt och gick på dejt. Vi åt ute på restaurang och satt sen på klipporna och drack rosé och såg solnedgången och pratade med massor av bekanta eftersom det var en slags lokal festival där vi var. Klockan 23 skulle vi gå hem tyckte K eftersom vi ändå har ett barn som vaknar cirka 05.30 ibland. Då var jag plötsligt jättefull. Sjukt märkligt. Dagen efter mådde jag så jävla vidrigt dåligt och detta trots att jag kunde sova mer eller mindre konstant till kl 14. Fyfan.

tisdag, augusti 04, 2015

kasta pengarna i sjön.

Vet inte hur många gånger jag hört det uttrycket om hyresrätter. Tillslut har jag börjat tro på det själv. I alla fall ibland, när var-ska-vi-bo-ångesten är som starkast. Det känns som att vi missat tåget och nu är fast i något träsk där vi aldrig kommer "göra vinst" (vilket verkar vara det enda sättet att överhuvudtaget få ett kapital idag). Trots att det enda vi gjorde var att INTE ta fucking jävla miljonlån när vi var unga och skulle testa att bo ihop. Detta gör mig så förbannad. Att det ska vara så, att vi är förlorarna. Idioti.