oh my gad

Fick en kommentar på förra inlägget från Emma (tack ❤️) om jag var bekant med GAD. Generaliserat ångestsyndrom. Hört om det hade jag, men aldrig läst om det egentligen. Läste, började gråta och la sen ifrån mig mobilen. Har sen dess googlat lite då och då, tänkt massor och läst upp symptomen för en närstående som det stämmer än mer in på än mig. Hens reaktion? "Jag prickar i allt på listan!". Och jag vet inte, vi har väl båda levt med detta så länge att det kanske främst är en bekräftelse på att en inte är dum i huvudet eller överdriver all oro utan att det är en... sjukdom? Tillstånd? Samtidigt har jag börjat reflektera än mer hur mycket oron styr i mitt liv. Och tänkt tanken att allt kanske blir annorlunda om jag tar tag i detta? Vet inte. Vi får se. Vad jag grät mest över när jag läste på 1177 btw? Detta 👇. Som det präglat mig. 

"Personer i din omgivning kan säga att du oroar dig i onödan. Vissa kanske försöker skämta bort din oro. Det kan göra att du blir irriterad eller sårad och därför undviker att berätta för andra om hur du mår."