Day 02 – Your first love

Djur. Åh vad det låter efterhandsgullegullkonstruktion, men helvete vad jag älskade djur. Det fanns liksom ingen hejd på all kärlek jag ville överösa katter, hundar och hästar. Framförallt inte i jämförelse med hur folkskygg jag ändå var. Brorsan var superduperallergisk precis som stora delar av släkten, så det där med att skaffa en katt eller hund var omöjligt. Häst hade väl fungerat eftersom det går att hyra stallplats, men vi hade inte råd. Inte blev det hela bättre av att mina bästa vänner (tvillingar) bodde på en bondgård med kossor, hästar, hundar, katter, kaniner, höns och får. Jag var där varje dag och drömde på nätterna om att något skulle hända så jag var tvungen att flytta dit. Vi hade vildkatter som strök kring gården och som emellanåt huserade i vår gigantiska loge. En morgon hittade pappa, som hyser ungefär samma djurkärlek som jag, en vildkattunge som konstigt nog verkade tam. Den svansade efter pappa hela dagen och blev hungrig så pappa gav den mat. Och eftersom brorsan just då bodde på en internatskola lyckades pappa och jag övertyga mamma om att kattungen skulle få sova inomhus en enda natt innan vi gav den ett hem hos någon annan. Den sov på en rutig filt i köket och åt blodpudding. Jag var så lycklig. Att vakna dagen efter och ha en fantastisk kattunge i köket, åh lyckan lyckan lyckan! Ville inte åka till skolan. På kvällen när jag kom hem försökte vi fixa ett hem till katten. Ringde runt till alla crazy cat ladies som fanns i krokarna, men ingen kunde ta emot katten. Pappa ordnade ett hem i logen åt katten, men sa att det bara var tillfälligt. Vi kunde ju faktiskt inte ha katt. Jag tror att det gick några dagar och så sa mamma och pappa att de äntligen lyckats hitta ett hem till kattungen. Det var vår granne som hade någon bekant som tagit katten. Allt hände när jag var i skolan, så det blev inget hejdå. Men okej, katten hade ett hem. Långt långt senare, jag tror till och med att jag hade hunnit flytta hemifrån, berättade mamma att det var ju inte riktigt så det hade gått till. Kattungen hade aldrig flyttat. Den hade fortsatt att svansa efter pappa och en dag hade den svansade efter lite väl mycket och lite väl nära så när pappa tog ett rejält kliv bakåt med sina blytunga träskor hamnade kattungen av misstag under skon och dog. Det gör fortfarande ont i hjärtat.