nöffnöff.

Jag återvänder gång på gång till brott och gärningsmän i kombination med medier. Antingen är jag skadad av mina kriminologi- samt mediekunskaper eller så har jag helt enkelt valt rätt utbildning och kurser för det jag tycker är intressant. Hoppas och tror på det sistnämnda.
Vi har projektvecka nu. Mängder med text ska skrivas och vi ska föra skrivdagbok och peppar peppar går det än så länge bra. Jag lär få panik och prestationsångest och slita mitt hår innan måndag, men än har det inte hänt. Det enda jag är lite orolig för är att jag frångått genren och skriver ett journalistiskt reportage istället för i novell/romanform. Det står faktiskt inte något om att vi inte får byta genre så jag bestämmer mig för att jag får byta. Fast att låta bli att oroas att jag gör ”fel” går självklart inte. Har i vilket fall som helst kokat ihop en mycket tjusig mordhistoria som skakat Sverige i flera etapper de senaste hundra åren. Stackars Helgas älskare Klas Recke blir oskyldigt dömd för mordet pastor Gregorius och det dröjer många år innan den verkliga sanningen, att Doktor Glas är mördaren, kryper fram. Menar själv att min historia är mycket trovärdig och jag tycker jag lätt platsar in som reporter på DN Söndag, i alla fall om man jämför med hur reportage som det här är skrivna. Fast jag ska ju inte bli journalist. Nåja.
Brott och gärningsmän är i vilket fall som helst sjukligt intressant. Mitt intresse för brottsoffer existerar knappt i jämförelse. Ungefär som att lägga allt krut på att övertyga det potentiella våldtäktsoffret att undvika Humlegården istället för att se till att den potentiella våldtäktsmannen att inte våldtar. Nu ska jag fortsätta skriva för ikväll är jag nämligen värd lite öl. Till dess hoppas vi att fler grishuvuden inte dyker upp i mina kvarter samt att Jonevret avgår så fort som möjligt.