lägesrapport.

Bara för jag skrev i en kommentar i Alexandras blogg igår att jag minsann inte har skrivkramp så har jag ju det. Temat på vår uppläsningskväll kan vara det tråkigaste jag har varit med om, och jag kan verkligen inte komma på något roligt alls att skriva om. Det får ta max tre minuter scentid och det står helt still. Inte blir prestationsångesten mindre av att veta att mina föräldrar kommer åka och hälsa på enbart för att sitta i publiken. Sen mamma googlade mig så är de än mer intresserade, vilket självklart är positivt. Och klart jag vill att de ska vara där, men det ligger i bakhuvudet hela tiden. Nu måste jag verkligen prestera. Bara för det så kläcker just bästa K världens idé på msn till mig just nu. Me love you. Det löser sig alltid.

Förövrigt tog det nästan två timmar att pilla ihop bloggen om Budapest igår och jag var så arg så jag trodde jag skulle koka sönder. Inte första gången blogger är helt mongo då det gäller bilder. Försökte lugna mig genom att sätta mig på Mocco med skrivblocket och spåna idéer, men det var så högljutt (trots ipod), äckligt mycket bratungar och ljummen latte att en timme var mer än nog. Jag och K gick till Gulan och köpte jackan jag tittade ut förut. Fast jag bytte färg till brun, som jag är mycket nöjd med. K köpte också jacka, grön. Hade vi båda kommit med vinterjackor i samma färg från samma märke hade det varit lite väl mycket hej-vi-har-husvagn-och-likadana-träningsoveraller. Olika färg funkar eftersom vi nu är typ snyggast i världen. Nu ska jag duscha, käka lunch, lämna tillbaka filmen Capote (så bra den var!) och bege mig till kontoret. Inte varit där på två veckor, dags att visa att jag lever. Sen blir det öl. Imorgon har jag en smidig liten dag med responssamtal med min lärare, möte inför uppläsningskvällen, lektion i två timmar, lunchmöte med de jag ska hålla skrivpasset på måndag med, lektion i tre timmar till och sen avslutningsvis Anna Ternheim på kvällen. Hejhej!