som ett barn i afrika ungefär.

Förkylningen har spridit sig till även vänster näsborre. Snoret rinner som ett vattenfall. Helst skulle jag ju såklart ligga hemma på soffan och glo på tv och fylla papperskorgen med snorpapper, men det funkar liksom inte riktigt så. Dels mår jag för bra för att ligga i soffan, och dels skulle mitt samvete aldrig tillåta det hela. Samtidigt känner jag mig som en pestsmittad när samhället fattar att man är sjuk. Jag skäms när jag snörvlar på tunnelbanan, men att snyta mig är inget alternativ eftersom det skulle ses som än värre än snörvlandet, plus att jag har en fobi för att snyta mig bland folk. På jobbet kan jag ju smitta de få som inte redan är lika förkylda som jag, och även de som är förkylda tycker att jag ska snörvla lite mindre och våga snyta mig bland folk. Men det funkar inte. Nöter golvet mellan min plats och toaletten i takt med att näsan blir rödare. Nässprayen mot rinnsnuva funkar okej. Men jag får ändå anstränga mig. Andas genom munnen är även det en praktiskt omöjlighet, jag har aldrig lärt mig hur man gör. Så nu försöker jag mest ta så liten plats på jorden som möjligt. Skavsår har jag också. På båda fötterna.