best of 2008.

6 januari.
Som exempel har jag nyss använt mig av purjolök i en maträtt för första gången. Vi gör färsk aborrfilé i ugn med purjolök och grädde (det är nog första gången jag använder grädde också) samt potatis till det. Potatis har jag kunnat koka i ett par månader nu.

21 januari.
Granen Gurra är död.

6 februari.
Vi stod som sex fågelholkar i hallen hemma hos den schweizertyska familjen. De bodde så nära den norska gränsen att C fick ”Välkommen till Norge”-sms från mobiloperatören. Vadå köra själva? Vi skulle ju alla trängas i ett enda hundspann, under en jättefilt, och bara njuta i några timmar? Nejnej, jättetråckigt! Nej. Köra helt själva. Varsitt hundspann.

7 februari.
I lite drygt två veckor har jag varit faster. Imorgon ska faster, och fabbo K, äntligen få träffa den lilla människan. Den lilla människan är en han och går än så länge under namnen Killen, Kaninen, Knyttet och Grabben. Vi har köpt en gigantisk gosedjurskanin som Killen/Kaninen/Knyttet/Grabben kommer att gilla bäst om några år. Det gäller att tänka långsiktigt. Jag älskar dem redan nu. Båda.

18 februari.
Berlin var solsken och isande kyla. Vi bodde fyrstjärnigt vilket var likamed sneglande pensionärer vid den magnifika frukosten.

20 februari.
När kommer guldklimpen? Blir det en kille eller tjej? Vad ska guldklimpen heta? Blir det ett släktnamn eller något galet så som "Månskära"? Kommer guldklimpen att ha defekter som vi inte kunnat förutse men blir tvungna att älska? Kommer guldklimpen att ha oanade talanger som gör oss stolta? Kommer guldklimpen att fylla hålet efter Gurra? Spänningen är olidlig.

10 mars.
Att måndagar är idiotiska dagar är sedan länge allmänt känt. Min fina kille har dock kommit på något som kanske inte är en komplett lösning, men ändå en ljusning: Alltid klä upp sig på måndagar.

26 mars.
Min hjärna är nästan som ett djur. Något som inte riktigt tillhör mig, men som bor i mitt huvud och som lever sitt eget liv. Ett djur som behöver uppfostras, matas, stimuleras, nattas och lugnas. Ett arbete alla dygnets timmar. Om arbetet inte utförs kan saker och ting gå rakt åt helvete.

1 april.
Igår trodde jag på allvar att en 19-årig fotbollsspelare var tre år yngre än mig. Tills jag såg faktarutan i tidningen att födelseåret för honom var -88. Då blev jag lite rädd. Inte för att jag är två gånger de år jag trodde att jag var äldre, utan att jag själv såg mig som 22-23. Jag vet ju mycket väl att jag snart är 26. Är det här början på åldersnoja? Har aldrig haft åldersnoja och vill aldrig ha det. Fan.

30 april.
Idag är det exakt 10 år sedan jag var full för första gången.

11 maj.
Wien är pampigt och vänligt på samma gång. Schniztlarna är skitstora, ölen lite billigare och gratisfestivalerna är verkligen gratis utan avspärrningar eller vakter.

18 maj.
Jag är jävligt lat. Det är inget att hymla om, utan bara att konstatera fakta.

9 juni.
45 minuter senare kastar jag mig in i lägenheten och hinner dra en halv suck av lättnad då nycklarna till den låsta resväskan ligger väl synliga precis innan för dörren. Tar dem och springer till taxin som hunnit vända, kastar mig in i bilen genom dörren som K öppnat i förberedande syfte. Chaffisen kör iväg samtidigt som jag stänger dörren och han utbrister Ni kan kanske hinna! Vid tunnelbanestationen strax utanför tullarna släpper han av oss och ropar Lycka till! när vi springer mot tunnelbanan.

15 juni.
När vi kom till vingården bland bergen hade regnet precis uppphört, och solens strålar gav ett närmast tropiskt klimat när vi traskade omkring under vinrankorna med vinglaset i högsta hugg. Vingårdsmästaren och hans medarbetare hade utarbetat ett smått fantastiskt sätt att få gästerna att köpa med sig många vinflaskor: obegränsat med vin. Inte några flarror som man själv får hälla upp ur, utan medarbetare som konstant fyllde glaset, oavsett hur mycket eller lite du druckit. Jag höll en vattenflaska i handen och fick onda ögat eftersom det tydligen inte var ok att kombinera dryckerna. Vi kom därifrån med sju flaskor vin. Plus mamma och pappas åtta. Somnade på bussen hem. Klockan 19.

10 juli.
En kväll var vi på Dans Le Noir? där allt är svartare än svartast och servitörerna blinda och du måste äta med händerna eftersom det du stoppar i munnen inte är en gaffel full med mat utan en kniv med ett riskorn. Jag höll krampaktigt i mitt vinglas och försökte att inte tänka på CSI-avsnittet där någon blir mördad just på en sådan restaurang.

15 juli.
När gästerna väl gått hem fick jag ropa in min kille, eftersom han stod på parkeringen i kalsonger och försökte locka till sig grannarnas katt.

22 juli.
Vi hittade 75 euro igår.
I brevstället.

26 juli.
Började snyfta när jag ledde cykeln uppför mördarbacken mot stranden eftersom jag inte visste om döden skulle inträffa på grund av illamående eller näringsbrist eller solsting. När vi kom fram till badplatsen förklarade jag kort och koncist för alla inblandade i sällskapet att jag inte tänkte prata så mycket idag. Placerade min kropp försiktigt på handduken jag lagt i skuggan och la ett klädesplagg över huvudet.

18 augusti.
345 olästa mail. Inte ett enda spam.

11 september.
Något man lär sig som förkyld är att omgivningen anser att nässpray är en dödssynd.

14 september.
En människa utklädd till igelkott står och dirigerar trafiken och folk parkerar på de mest innovativa sätt man kan tänka sig.

21 september.
Men jag undrar om jag också ska ha panik? Eller hur jag ska agera? Ska jag börja gömma cash under huvudkudden istället för i fondspar? Eller bidrar jag till eländet om jag plockar ur mina slantar ur sparandet? Jag fattar inte. Vad ska jag göra? Kan jag hjälpa till på något sätt? Dra mitt strå till stacken. Eller kan jag kanske bara gå omkring och vara lite smårädd och vilse fram till 2012 nu?

30 september.
En sex timmar lång katamarantur i Medelhavet, inklusive bar, egen kock och bad från båten i en fantastiskt liten bukt.

6 oktober.
Ni vet den där omänskliga deadlinen? Den blir ju inte mindre omänsklig av att taket rasar in över ens arbetsplats. Bokstavligt talat. Hade jag suttit på min plats när det hänt hade jag varit på sjukhus nu.

23 oktober.
- Men asså, Skåne är liksom ingen stad.
- Nähä, vad är Skåne då?
- Men typ, Malmö är en stad.

11 november.
Gamla Bettan visade plötsligt ett nytt val när jag skulle att stänga av henne: Hibernate istället för Stäng Av. Frågade K om han visste vad Hibernate betydde. Det visste han inte. Vi frågade tyda.se. Hibernate betyder övervintra. Min dator vill alltså att jag ska övervintra henne. Hon vill gå i ide. Fyfan. November slår mot alla.

29 november.
Det är en 42 tum stor tjock-tv. Med andra ord gigantisk. Liknar mest ett mindre berg eller en friggebod. Just nu står den i hallen, vilket betyder att det knappt går att ta sig in eller ut från vår lägenhet.

4 december.
75% risk för rotfyllning.
Kostnadsuppskattning: 5000 SEK

14 december.
Även om den kräver mycket av läsaren var den fantastisk och lägger sig liksom i hjärnan som en kompis som både gör en glad, ledsen, äcklad, fascinerad och fylld av kärlek till Indien (fast jag aldrig ens besökt landet).

18 december.
I måndags var jag okejsnygg. Jag var snyggsnygg i tisdags. Okej igår. Snyggsnygg idag. Lär vara okej imorgon och snyggsnygg på lördag. Fortsätter detta innebär det att jag är snyggsnygg på julafton men bara okej på nyårsafton. Dock snyggsnygg på nyårsdagen.