hjärta.

Sommaren alltså. Jag är så obeskrivligt glad över allt det gröna, sköna, fina att jag inte ens tycker det är tråkigt när det regnar. Inte för att det regnar just nu, men ni fattar. Jag har inte panik över vad vi ska göra på semestern och jag har inte ens panik över att jag är blek som ett lik. Däremot har jag lite panik över att min mage är konstant svullen (hej jag-känner-mig-fet-känsla) och övriga stressprylar. Typ att jag inte minns när jag sov ordentligt senast. Men jag kämpar med att prioritera, tänka positivt och hinna leva. För att leva är så himla fint. En dag det var extra fint att leva var den där lördagen för två och en halv vecka sen när sommaren kom. Då var jag på en fantastisk gård i gnällbältet och lekte med världens finaste unge och fotade nyvakna blommor och flygande småkryp.