kanske inte hjärnans bästa tid.

Kan erkänna att jag är lite negativt inställd till hela läkargrejen efter nu drygt trettio år med diverse åkommor de aldrig hittat felet på. Men jag kommer aldrig över hur stark man måste vara för att orka ta sig an hela läkarkarusellen. Det gäller att svara snabbt som fan på alla frågor, våga och komma ihåg att ställa tusen motfrågor och orka ringa, tjata och tjata lite mer. I helgen utspelade sig den här konversationen när de ville att jag skulle åka hem från akuten:

- Ja alltså, nu har vi ju uteslutit en av de två allvarliga sakerna det kan vara, så det är antagligen inget superakut.
- Men kan vi kanske utesluta den andra också?
- Visst kan vi det, följ med här.

Alltså. Alltså! Att jag var tvungen att be dem kolla? De menar ju inget illa, men jag tänker på alla som är sjuka på riktigt, på allvar, som inte orkar tänka och agera själva i det utsatta läget man ändå är när man besöker en läkare. På så sätt är iofs mitt klippkort hos läkarvården bra, jag börjar lära mig att ställa en miljard frågor.