livet som inte hamnar på instagram.

Alla som följer mig eller K (eller båda) på instagram har sagt samma sak: hur fantastiskt vi verkar ha haft det i Norge. Vi verkar till och med ha inspirerat folk att åka till Norge för att se på stavkyrkor. Väldigt fint.

Men allt syns ju inte på instagram. Till exempel inte att jag tog den här bilden stående på en hal sten. Och självklart halkade jag cirka tre sekunder efter att bilden togs. Och självklart slog jag i svanskotan och bäckenet så jag skrek rakt ut av smärta. Sen grät jag så mitt brorsbarn, stackarn, bara stod och gapade.

Jag har ju haft lite ont sen dess. Lite. Typ så pass att jag inte kan vända mig i sängen eller ligga på rygg eller lyfta eller kliva i stora steg. Naprapaten trodde att smällen satt igång någon slags för tidigt foglossning och att jag bara kan vila och hålla tummarna att det ger sig. Annars får jag leva med smärtan av att ha en kniv i varje skinka i en sådär fyra månader till.

Men det blev en väldigt fin bild, det blev det.