söndag, oktober 13, 2013

det är inte alltid så himla kul.

Ganska ofta har jag lite dåligt samvete eller en gnagande känsla av att det har gått för lätt. Att vi inte behövde kämpa alls för att bli gravida, att jag inte mått illa eller kräkts, att jag de senaste månaderna har mått bättre och varit lugnare, gladare och mer tillfreds än på år. Det känns ibland som att jag måste be om ursäkt eller säga förlåt till de som inte har det eller har haft det lika lätt. Men å andra sidan har jag min beskärda del emellanåt också, ofta uttryckt i någon slags ångest eller panikkänsla. Jag tycker inte alls om att jag går upp i vikt (men jag har vett nog att bara följa med, trots att jag vill protestera). Jag känner ofta klaustrofobi i min egen kropp, jag vill bara lägga ifrån mig allt det gravida om så bara för fem minuter. Jag längtar längtar längtar efter ett glas rödvin. Jag får panik när jag vet att det med största sannolikhet är minst tio veckor kvar av den här graviditeten, och jag vet inte om jag står ut. Framförallt inte eftersom alla fnissar och ojar sig över att Tycker du det är jobbigt NU? som att jag vore knäpp och inte fattar att det kommer bli sju resor värre inom kort. Ungefär en gång i veckan bryter jag ihop och gråter gråter gråter och tycker inte alls det här är roligt någonstans och önskar att tiden rusar så att vi blir tre någon gång och det roliga kan börja på riktigt. För även om jag mår bra och är en så kallad lyckligt lottad gravid människa så är det fanimej inte alltid så jävla roligt att vara preggo för det.

9 kommentarer:

Anna Granström sa...

Alltså... Vara gravid är det värsta jag varit med om. Ever. Tusen gånger värre än förlossning, blodpropp, livmoderinfektion och allt sånt som gjorde SVINONT. Även om du sluppit den fysiskt hemska biten av att vara gravid så förstår jag dig precis. Man är liksom instängd i din egen kropp. Så jäkla begränsad. Styrd av någon annan. Jag grät dagligen och hade ångest (en del av den diagnos jag fick) till kanske vecka 30. Jag fick även remiss av MVC till en terapeut. Om du mår dåligt kan du säkert också få det. Om du vill. Det finns specialister på just graviditet. (Vet du säkert redan).

Och.

Kan inte folk bara hålla käften med sitt DET BLIR VÄRRE SEN? För det är INTE säkert. För mig var bästa tiden sista tiden (kanske för att jag slutade kräkas i v.32 iofs?!). Jag kände mig större i v.30 än i v.41 (även om jag såklart VAR större sen). KANSKE blir det samma för dig. Det är ju olika liksom.

Däremot är det bra att vara förberedd på saker, som förlossningen och första tiden efter som inte är särskilt lätt - men man blir inte förberedd av hundra "vänta bara". Det blir man bara rädd av.

Gravid är inte kul för de flesta, och det är ok att känna så. Jag önskar att det kunde pratas mer om det och mindre av det njutningsbara. Det är så himla få som "njuter av att vara gravid". Även om man inte mår illa.

Hoppas att du får en så bra sista tid som möjligt och att du står ut. På något sätt gör man ju det, för att man måste. Jag ville dö (på riktigt!) i början. Fattar inte att jag överlevde.

Tänker på dig!

Blogvertiser sa...

Hej!

Vi på Blogvertiser vill bjuda in dig till vårat nätverk av bloggar där du har möjlighet att tjäna pengar genom att skriva recensioner och omdömen åt våra annonsörer.

Blogvertiser har i dagsläget väldigt många bloggar och annonsörer, men är alltid på jakt efter nya kvalitetsbloggar som vi kan hjälpa tjäna pengar genom vårt nätverk. Att bli medlem hos oss är gratis och du kan avsluta ditt medlemskap när du vill.

Gå in på vår hemsida www.blogvertiser.se och registrera dig redan nu. Har du frågor kring medlemskapet kan du mejla oss på support@blogvertiser.com.

Med vänlig hälsning
Zelda Ringström
www.blogvertiser.se

egoistiska egon sa...

Anna: TACK, vilken fin kommentar! Ibland funderar jag på om folk inte kan skilja på att tycka att en graviditet är jobbig med att inte önska att man får barn? Jag längtar som fan tills kiddot kommer, men tycker inte alls om att vara preggo. Tydligen dubbla budskap enligt vissa.

Blogvertiser: Hej på er, ett litet tips: Gör en liten snabb check på de bloggarna ni kontaktar vettja. Verkar det här vara en blogg som gillar att recensera produkter och skriva omdömen?

Anonym sa...

Exakt! Graviditeten är ett nödvändigt ont. När det gäller andra saker är det tydligen okej. Som att kanske banta för att bli smal (dåligt exempel kanske, men i många andra fall är det liksom godkänt att medlet är jobbigt för att nå målet - men inte när det gäller att vara gravid. Vad fan då för?).

Jag längtade som fan efter barnet, och jag kan bara säga - som alla andra - ALLT ALLT ALLT är värt det. Även om jag hade förlorat benet på kuppen.

Kram!

Anna Granström.

Anonym sa...

Jag hade också lätt att bli gravid, men det innebar också panik då man inte hade längtat och var förberedd. Som du kanske minns hade Matthias just sagt upp sig och vi planerade att flytta tillbaka till ettan på nytorget. Snacka om ångest. Plus tjockare än vanligt och svettig som en gris. Men det blir så mycket bättre... Håll ut! Längtar efter ert nytillskott.

Kram
Svägerskan

Josefine sa...

Jag fattar precis. Hade ofta känslan av att sitta helt fast. Både i kropp och allt vad det i förlängningen skulle komma att innebära. Okej. Det är skitjobbigt emellanåt med bebis. Men alltså... herre gud vad det är en långt större njutning och glädje än graviditet nånsin kan komma i närheten av. Det kanske till och med är bra att man känner lite så av och till när man är preggo. Det blir kanske ännu bättre när bebben kommit ut då. Då vet man exakt vad man gjorde det för och de jobbiga stunderna glömmer man i samma sekund som de är över. Kommer bli superbra allting. Det är okej att känna att det är jobbigt. 9 månader är ju nästan ett år! Ett år utan vin, ost och allt det vanliga man gillar. Inte klokt ju. Du är grym!

Colombialiv sa...

EXAKT!

Det är inte så himla kul att vara gravid. Det är ett nödvändigt ont. Och det betyder inte att man inte längtar efter barnet.

Johanna sa...

Såklart att man får känna så, jag tror att nästan alla gör det!! Vore liksom konstigt att vara HELT okej med att allt det där händer med ens kropp helt plötsligt.

egoistiska egon sa...

TACK för alla era fina kommentarer. De värmer.