torsdag, november 19, 2015

en dag att minnas.

Sladdade in på jobbet 07.56, hade telefonmötet med min blivande chef 08. Ska byta jobb internt och det ska bli så himla roligt! 08.45 inväntade jag ett telefonsamtal från en journalist, men hen ringde aldrig. 09 började dagens maratonmöte som skulle pågå till 15. 09.30 var jag tvungen att lämna mötet och ursäkta mig för de externa gästerna eftersom jag hade sån rethosta att tårarna rann och jag var cirka en sekund från att kräkas. På riktigt. K sms:ade att barnet behövde ny antibiotika, den tredje för den här hösten, och att vi blivit ombedda att hålla honom från förskolan i två veckor till. Han har redan varit hemma två veckor. Ville gråta. Grät inte. Mötet tog slut och jag släckte bränder i ett par timmar innan jag gick hem. Skypeade med mamma och pappa. Mamma sa att hon kanske kan vabba lite åt oss nästa vecka. Åt lax till middag och insåg att jag ju ätit lax till lunch också. Vi gav barnet antibiotika, medicin mot astman och stoppade honom i säng. Jag jobbade 20-21.30 för att kunna vabba idag. Vid 22 tänkte vi sova, men då hostade barnet så han kräktes ner sin säng, hela golvet, sin pappa och mig. F fick därför sova i vår säng. Eller "sova", han var så glad att han fick sova mellan oss att han låg och klappade mig på ryggen och sa "mamma. mamma. mamma." I två timmar eller så.

3 kommentarer:

Johanna sa...

Fy för alla sjukdomar och elände, men avslutningen... GULLO!! (Fattar att det nog mest var drygt i situationen, men guud vad mysigt. Nils säger "mamma" men jag är rätt säker på att han inte vet vad det betyder, längtar så tills han gör det.)

inte skyldig sa...

Men så jäkla gulligt. Mamma mamma mamma.

inte skyldig sa...

Men så jäkla gulligt. Mamma mamma mamma.