återvinning.

Skriver du något? undrade han precis som sist vi sprang på varandra.
I huvudet svarade jag och log. Träffar på och ser de gamla Kreativt Skrivande-människorna överallt. Idag såg jag fem på skolan och så en på Wayne’s. De på skolan undvek jag. Ibland vill jag inte hälsa eller låtsas se dem, de jag inte kände bäst. Är dålig på såna situationer och jag vill undvika frågorna om jag någonsin kommer gå b-kursen och vill inte bli påmind om hur lite planerna som fanns för bara två månader sen har förverkligats. Kanske borde jag istället ta tillvara på det som redan är, och nyttja det istället för att tänka nyproduktion. Det kanske minskar ångesten, det kanske minskar skrivkrampen och ökar skrivglädjen, det kanske gör att jag vill säga hej till dem igen? För att tvinga mig själv till att formulera kreativa ord utifrån givna ramar fungerar inte riktigt just nu. Hur skulle det gå till? Jag har fullt upp med att jobba nästan halvtid och plugga heltid och försöka strukturera upp blivande c-uppsats med T på Wayne’s med alla andra studenter och lattemammor runt öronen. Vår uppsats kommer bli fin och bra, det känner jag på mig. Irritationen över att jag aldrig hinner ens hälften av det jag vill och att vår lärare beställt för få kompendier har lagt sig för en stund, trots allt. Jag hittade Tom Wolfes The New Journalism när jag suktade över mediehyllorna i biblioteket och blev glad. Det känns bra att ha den hemma, även om jag inte har en aning om när tiden ska finnas till att läsa den. Våren säger Tjena och jag skiter i om den försvinner ett tag igen, för det här räcker i alla fall för en liten stund. Imorgon ska jag försöka ta tillvara på det som redan är. Men nu är det snart styrelsemöte. Irritationen lär återvända.