lyxkonsumtion är gratis.
Första eller möjligtvis andra terminen på min utbildning införde bokhandeln (eller boklådan som alla korrekta människor på en högskola säger) ett rabattsystem. Handla för tusen kronor och få hundra i rabatt. När det kommer till kurslitteratur är tusen kronor ingenting. Ändå tog det mig 130 högskolepoäng innan jag nådde upp till den där extra hundralappen. Man lär sig nämligen hur gratis kurslitteratur bäst fixas och man lär sig hur man klarar sig utmärkt utan den kurslitteratur som inte fixas gratis. Men nu när jag väl fick den efterlängtade hundralappen har jag inte vetat vad jag ska göra med den. Har redan alldeles för mycket böcker som ska läsas och kurslitteraturen för uppsatsen var redan fixad. Rabattkortet har därför skavt i plånboken ett par månader nu, tills den där dagen då vi väntade på att den snälla personen skulle läsa vår uppsats. Det blev ett perfekt tillfälle att spendera etthundra kronor. Jag köpte pennor. En grön, en blå, en lila, en blå lite tunnare överstrykningspenna och en turkos likadan. Jag har massor med pennor och behöver verkligen inga fler. Just nu skriver jag med den gröna och den är fabulöst bra. Jag älskar grönt. Det här är att unna sig något. Att vara lite rebellisk i min annars så perfektionistiska värld. Att köpa något jag egentligen inte behöver. Eller så är det bara så jävla egon att unna sig något när det är gratis, och inte annars. Jag ska inte säga Nästa gång ska jag köpa pennor för att unna mig, för det handlar inte om det. Det handlar om att i min värld är det svårt att unna sig att använda det fina, till och med när det är gratis. För om jag använder det fina tar det fina slut, eller blir mindre fint efter ett tag. Blir vardag och behöver köpa nytt. Som klänningarna, skorna, som skrivboken, pennorna, som de fina fotona vi nästan dagligen tar med Ks kamera. Jag är rädd för att det fina ska ta slut och inte finnas kvar när jag behöver det fina som mest. Fast det kanske är i vardagen som det behövs bäst. Vardagen blir bättre och jag mår bättre. Jag älskar mina nya fina pennor som kostade gratis. Vad som händer när de tar slut återstår att se. Om de tar slut.
6 kommentarer:
Jag är också så rädd att det fina ska ta slut. Men jag handlar och handlar och handlar istället. Fin text!
Jo, handla kan jag också vara ganska bra på. Men inte att använda det. Jag vill bunkra upp och vågar inte använda i väntan på bättre tillfälle liksom, utan att inse att vardagen är det bästa tillfället. Tack också :)
Kunde nästan gissa att du tyckte om grönt :) Fina pennor är ett måste. Jag köper ständigt nya artlinepennor men jag sliter upp många också.
Jag önskar du skulle använda dina fina pennor till lite brevskrivande och slam igen, miss u!!!!
hallo evve, det var länge sedan sist (förra sommaren tror jag bestämt). allt väl? aldrig på ICQ nuförtiden och din MSN (om någon) har jag ju inte :-( .. kramkram, Chrille
anne: jag ska bli bättre på att använda mina. och grönt är bäst!
anki: och jag önskar att jag hade tid och ork, tyvärr. jag försöker rikta mitt skrivande mkt här istället, där jag inte känner ngn stress i samma form som jag alltid gjorde med brev&slam. tyvärr :( men jag saknar att höra från er alla, det vill jag lova...
chrille: helvete vad roligt att du hittade mig :D då min gamla dator dog så försvann även icq mm. ska se till att du får min msn :) vi borde ta en öl för att sammanfatta det gågna året, hehe.
Skicka en kommentar