förra inlägget i ord.

05.00 säger fröken vid incheckningsdisken Kommer du från uppväxtorten? Ja. Jag med. God morgon. 06.30 boardar vi planet, efter att jag bränt tungan nått så in åt helvete på en glödhet latte. Där står min kollega och hälsar oss välkomna ombord. Han extraknäcker tydligen som manlig flygvärdinna. Hamnar bredvid en gammal flygkapten från Götelaborg som berättar mycket intressanta flygplansfakta som jag redan glömt. Flygplatsen på Madeira ser ut som ett skämt från luften. Tjugo meter lång och stupar rakt ner i Atlanten. Men vi lyckades landa, och även lyfta en vecka senare. Tiden däremellan gick lite för fort och det var lite för mycket moln för att jag skulle lyckas bli lika brun som förra året. Men vi badade i havet och brände oss på lår och mage och näsa.

Ett överflöd av tubsockor i sandaler, gråa hår och bittra miner hindrade oss inte heller. Men det gjorde en kackerlacka i en storlek jag knappt vill prata om. Jag på liten liten toalett. Jättekackerlacka på väggen. Tunnelseende. Förvånad över att jag inte skrek. Glad över att den inte flög på mig, då hade jag svimmat och landat rakt på den andra kackerlackan som låg död på golvet. Vi återvände inte till den restaurangen. På en annan restaurang tog jag mod till mig och vågade jag äta läskig fisk. Två gånger var vi lata och åt på McD. Båda gångerna tog vi taxi därifrån till hotellet.

Samma kväll som kackerlackan upptäckte jag en mus på balkongen. Den återvände alla tre återstående kvällarna, och blev på så sätt vår vän. När glasdörren var stängd. Balkongen var annars fin. Där drack vi öl och vin i mängder, spanade på spökhuset som var vår utsikt och spelade yatzy med glädje, tills vi upptäckt att allt yatzyspelande på våra semesterresor bara varit bluff och båg. En tärning hade två treor och ingen tvåa! Som tröst tävlade vi i vem som kunde fotografera månskenet i vattnet bäst, och jag tycker nog att jag vann. Sen lagade K tärningen och vi spelade yatzy igen.

Vi åkte på busstur med de gråa håren och en otroligt monoton guideröst. Jag fick aldrig svindel när jag tog fotot, men blir lätt yr varje gång jag ser det såhär i efterhand. Botaniska trädgården var ett paradis för mig som älskar grönt och ödlorna som jag matade med snickers. Jag ville flytta in i hus som de här och fixa och göra fint och leva som tummelisa.

För en vecka sen hade vi precis släpat in våra väskor i lägenheten igen. Det känns som en evighet sen.