jag hatar att välja.

Min kropp måste ha rutiner eftersom den kraschar annars. Bokstavligt talat. På så sätt är det perfekt att jobba mån-fre, 40 timmar per vecka. Perfekt. Men jag blir liksom aldrig riktigt kompis med det hela ändå. Det funkar inte. Jag hinner inte göra det jag vill göra på övrig tid. Inte ens hälften. Inte ens en tredjedel. Det är frustrerande och jobbigt, för vi pratar inte om att städa och diska, utan att fota, skriva, teckna, gå på utställningar, läsa, se teater, film och så vidare. Sånt som jag behöver för att må bra. Men det går liksom inte ihop sig. Praktiskt. Tiden räcker icke till för både rutiner och allt jag vill. Därför har jag fått bestämma mig för att försöka göra det bästa av situationen: att varje dag göra något litet som inspirerar mig, oavsett om det är att fota eller skriva en blogg eller läsa en artikel. Det kan ta fem minuter, bara jag gör något varje dag. Häromdagen fick t ex en riktigt bra artikel om Felix Herngrens privata fotande mig att ge mig fan på att fortsätta att fota och göra det till en rutin i livet, så som han gör, även om det här med tid och ork känns extremt frustrerande och jobbigt emellanåt.