same same.

Helt plötsligt så var det Acnes utförsäljning med kö in i lokalen och sketabilliga jeans. Jag hatar reor. Hatar utförsäljningar. Hatar mycket folk. Svettas och får ångest och vill bara därifrån och när jag kommer därifrån är jag nervös. Men trots det rotade jag fram jeans som jag provade bland femsex andra tjejer i det provisoriska provrummet bakom några kartonger. Spegeln visade bara överkroppen, men jag utnyttjade en av de femsex andra tjejerna som åsiktmaskin om hur cowboybyxorna egentligen satt. Hon verkade ärlig och jag gick därifrån två par jeans rikare och sjuhundra riksdaler fattigare. Då kom ångestsmällen. Behöver jag jeans? Sjuhundra spänn är ändå sjuhundra. Okej det ena paret, men det andra? Jag vet ju inte ens hur de ser ut på mig. Var tvungen att köpa McD-lunch, i ett försöka att flytta ångesten från inköp till mat. Det gick ganska bra faktiskt. En stund. Sen var jag tvungen att surfa jeans alldeles för länge och smita in på toaletten och prova i alla fall det ena paret. De sitter som ett smäck. Skulle nästan kunna vara jag på bilden. Förutom att jag aldrig bär klackar men tar igen det på lite mer utrymme kring midjan. Ändå är jag uppe i varv. Utförsäljning för mig verkar vara samma adrenalinkick som bungyjump för andra. Phu.