är du kort idag?
Att vara lång och smal är en magisk kombination som gör det fritt fram att ge kommentarer* om och kring ens utseende. Nu är jag inte speciellt spinkig längre, men har tidigare fått höra att det är äckligt när mina revben syns och har jag verkligen inte (haft) någon ätstörning? Om jag idag säger högt att jag ibland känner mig tjock får jag ofta som svar att jag inte ska säga något eller klaga eftersom jag ju är smal. Det verkar mycket svårt för folk att skilja på känslor och faktiska tillstånd. Men kommentarerna kring min längd är det jag alltid har tagit åt mig mest av. Allt från klassiker som Flaggstång! till underförstådda kommentarer om att jag inte får beklaga mig över att jag faktiskt inte tyckt det varit så roligt att vara längst av alla jämt eftersom just den där magiska kombinationen betyder att Du kan ju bli modell!!! Det låter säkert gnälligt eftersom det är så hett eftertraktat att vara just lång och smal. Men ständiga kommentarer om ens utseende är smärtsamma och gör ont oavsett om man är kort, lång, smal eller tjock. De senaste åren har jag blivit mycket mer bekväm med mitt utseende och t ex vågar jag äntligen klä mig på ett sätt som framhäver det snygga i att vara lång och smal istället för tvärtom. Jag har även lärt mig att tackla och slå ifrån mig kommentarerna. De gör inte längre lika ont, men jag blir fortfarande stum av hur omedvetna människor är kring hur de uttrycker sig om andras utseenden.
- Är du lång idag? hördes istället för den vanliga godmorgon-hälsningen när jag kom till jobbet för första gången i sju centimeter klack. Jag undrar om en kort person som vanligtvis bär klackar hade fått samma typ av hälsning om hon skulle välja att ha på sig sneakers en dag. Är du kort idag?
* Ska inte blandas ihop med att ge komplimanger.
9 kommentarer:
haha, tack! det är ju du som inspirerat mig. och du är ju jävla snygg själv i dina klackar. avis på att du kan gå så bra bara. men övning ger färdighet.
Det är väl så att folk anser att det är ok att kommentera långhet och smalhet eftersom det, just som du skriver, är samhällets ideal. Att vara kort och tjock är ju som bekant inte det, så kort och tjock är automatiskt fel. När folk kommenterar smalheten, även om de säger ursh! så tror jag mycket har med avundsjuka att göra. Förstår dock att det är jobbigt, när jag var spinkig blev jag själv kallad spinkis, och hade jag verkligen inte ätstörningar?? Jag tyckte då att det var SÅ snyggt att vara mullig... (något jag ångrar idag, hihi). Sen har folk ju kallat mig KRULLTOTT och ja, jag tror alla får höra något om ens utseende man inte gillar genom åren, men det bästa är att OFTAST är det de då udda grejjerna som är de snygga sen! När man är liten vill man se ut som alla andra, när man är äldre vill man INTE göra det. Så, det gläder mig att läsa om din acceptans, och jag är SÅÅÅ säker på att de flesta är avundsjuka på din NATURLIGA smalhet (och längd!) Jag önskar verkligen att jag var så smal som du, faktiskt!!
När jag nriter ut att jag är tjock vet jag ju egentligen att jag inte ÄR fet, men jag KÄNNER mig tjock, för jag jämför med då jag vägde 49kilo liksom, så innerst inne förstår jag vad du menar med känslan, även om det är lite irri när smala personer säger att de känner sig tjocka.
Vilket blaj från mig, nåväl...
Jag tror verkligen du har en poäng där, med avundsjuka och irritation. Upplever ofta att kommentarerna är syrliga med irriterad eller avundsjuk ton. Självklart är det smickrande att folk är avundsjuka, men det tar varken bort de negativa känslor kring utseendet (tjock, ful osv) jag har precis som alla andra, eller rättfärdigar att istället för att ge mig en komplimang så får jag kommentarer som gör ont eller som gör mig osäker. Vill dock inte få det att framstå som att det är extra synd om stackars lilla mig, för som du skriver upplever alla kommentarer kring sitt utseende. Däremot är jag förundrad och lite irriterad över hur människor verkligen inte tänker sig för.
(du blajar inte, kul med långa kommentarer!)
Agree! Jag hatar hela grejen 'men du får ju inte klaga du som är så smal'. Man jämför väl med sig själv?! Och liksom, hela ens självbild kanske är en spinkig person så går man upp 3kg och inte längre är spinkig, ja då kanske det är ngt man faktiskt noterar, även om andra tycker att man ju e så smaaaal. Kan inte förklara men du fattar kanske. Det är samma sak med hår. MITT hår kanske har en bad hair day även om andra skulle tycka att det var helt fantastiskt om deras hår bara såg ut så en enda gång, men för mig är det inte fantastiskt utan bad.
Precis! Jag brukar berätta för folk att jag pendlar ca 5kg upp och ner i vikt, vilket oftast ger kommentaren "Va, gör du?". Varför skulle inte jag pendla i vikt precis som alla andra gör?
Åh ja. Jag känner igen mig så mycket. (Och har också bloggat om detta flera gånger.)
Jag är 172 och har hela mitt liv vägt under 50 kilo fram tills för max tre år sedan. Jag har alltid fått höra ”herregud flicka, äter du inte!?” och andra elaka kommentarer. Ett tag fick jag ovanstående kommentar minst en gång om dagen. Förstår du att man blev lite ledsen.
Jag har också blivit jättesårad av de som vägrar tro att jag inte har en ätstörning.
När man är yngre träffar de kommentarerna så hårt.
Jag har precis som du kommit förbi den värsta biten och börjat acceptera mig som jag är. Men fortfarande irriterar det mig. Jag skulle aldrig säga ”herregud gör du inget annat än äter eller?” till någon. Vad fan ger dem då rätten att klanka ner på mig?
Folk borde helt enkelt tänka till lite och förstå att smal och lång inte självklart betyder att man är nöjd. Särskilt inte när man hela tiden blir upplyst om att det borde vara något fel.
Matilda: "Folk borde helt enkelt tänka till lite och förstå att smal och lång inte självklart betyder att man är nöjd. Särskilt inte när man hela tiden blir upplyst om att det borde vara något fel." - Precis så!
Jag är 183cm och väger just nu 57kg, men nuförtiden ser jag iaf inte anorektisk ut. Det gjorde jag förut och då jävlar fick man höra det och se det (folk gillade att rita bilder på hur min kropp såg ut).
Jag tror som alla andra och adderar att jag tror att folk även gör något slags mental kalkyl kring vad folk "tål". Verkar man tillräckligt lycklig och självsäker är det fritt fram så att säga.
Jag minns att jag själv tänkte mycket på det här när jag var yngre (fick också ofta höra "äckligt smal" och "annorektisk" men också att jag hade krokig näsa och juggo-utseende - vilket inte borde ha med våra ideal att göra, väl?) men det upphörde att reta mig någon kring 30. Sist jag spårade ur var när någon sa att jag "var så stark så jag skulle tåla en del stryk". Det var kanske sju år sen. Nu får folk säga i stort sett vad som helst utan att det rör mig. Jag tror de flesta utvecklar "gåsegenskaper" med stigande ålder.
Komplimang: Du är verkligen en tjusig kvinna, Egon!
Beatrix, du är klok som vanligt. Väntar också att jag ska sluta irritera mig. Känns dock som ett stort steg att bara sluta ta åt mig så jädrans mycket. Och tack snälla för fin komplimang rakt in i hjärtat. Kram!
Skicka en kommentar