vissa dagar alltså.

Dagarna då man känner sig så uppriktigt värdelös. Inte för att något hänt, någon sagt något eller för att man fiskar efter pepp. Bara den där känslan av att Eh, jag kan ju inget? gällande precis allting. Skulle just fortsätta redigera lite thailandsfoton och insåg att jag kan ju inte alls redigera. Jag bara låtsas ju och använder filter alldeles för ofta. Så nu tänker jag stänga ner datorjäveln och lägga mig i soffan och sura och vänta på att min kille kommer hem och att Mannen som kan tala med hundar/The Dog Whisperer börjar. Typ världens bästa program.

Ps. Och tills programmet börjar ska jag kolla på en film jag spelade in på världens finaste unge i helgen. Hans mamma och pappa vill inte att jag ska visa bilder på honom på the internet, annars hade ni fått sett. Men jag lovar att det är världens roligaste film. Skrattar så jag dör. Ungen leker hantverkare helt manisk i en trappa. Gud nu blev jag ju lite glad. Dags att kolla på filmen på repeat.