berlin, new york eller thailand?
På grund av den här trettioårskrisen (nej - den har som sagt inget med siffran i sig att göra och ja, det är en trettioårskris för att jag just precis har det så himla himla bra och ändå är helt lost med vad jag vill) har jag försökt fnula ut vad jag vill. Vad som är en dröm. Och några saker återkommer som jag inte kan släppa: Bo en månad i Berlin eller New York. Bara vara. Eftersom min kille har eget företag borde det inte vara några större problem för honom att jobba från utlandet. Frågan är ju bara vad jag ska göra under den där månaden, något litet projekt borde man ju ha? Lära sig fotografera mänskor på stan kanske? Skriva något? Inte speciellt orginellt, men ändå. Jag tänker mig vår 2012 i New York. Fast nu kom jag på att det ju vore rätt gött att köra en månad på någon trevlig ö i Thailand också. Kanske ska göra det istället. Oavsett borde vi börja spara pengar och undersöka om detta ens är möjligt. Eller, klart det är möjligt men undersöka hur det skulle fungera rent praktiskt.
15 kommentarer:
Att jag inte gjorde det före ungarna kom.. :) Min 30-års kris sitter på ryggen men jag känner att det inte är över ännu.. /Sus
Ja! Gört!
Sus - Ja det går ju att göra med barn också, men tänker just att jag är ute efter det där att vara mer eller mindre "själv" i en ny stad.
inte skyldig: Har du några bra tips?
Förstår det, det vore nice. Det var kind of så jag lärde känna Helsingfors i tiden. Loved it.
Ja, GÖR DET! Jag har gjort det där flera ggr (senast 2007; 10 veckor i Buenos Aires utan planer) och det dyker alltid upp saker. Min plan var ifs att skriva, men det kom upp så mycket annat att jag inte alls skrev så mycket. Dessutom var det då jag kom på att jag var uppöveröronen i M, så mycket självinsikt och tankar föll på plats. Du är ju bra på att fota så det låter som en bra grej.
Ang. kommentar i min blogg - om jag ser dina inlägg nedan så är det i MIN värld att i princip supa (det var myckt öldrickande under flera timmar), men poängen är väl mer att jag inte fattar hur man kan dricka sig själv bakis, oavsett om det handlar om en eller tio öl. Personligen blir jag också bakis extremt lätt och därför dricker jag aldrig mer än 2 glas vin och går och lägger mig "tidigt". Alla har ju olika personliga gränser men för mig hör en helkvälls öldrickande under kategorin supa och när jag läser folks bloggar idag skriver var och varannan person om bakis-ness. Hoppas alla hade det kul dock och att det var värt det - uppenbarligen är det ju det för andra, annars skulle de inte dricka sig bakis.
Ps. Kan ändra ordvalet SUPA till DRICKA i min blogg. Poängen är dock densamma = att dricka sig själv bakis ;)
Men det är ju det som är ganska intressant - jag skriver ingenstans (förutom nu i din blogg) hur mycket jag drack i fredags, bara ATT vi drack under många timmar, och då klassar du det direkt som att vi var ute och söp.
Ja, och det gör jag fortfarande. Eller du kan ju ändra mitt ordval supa till "vara ute och dricka halva natten", poängen kvarstår ändå att jag inte förstår det fina i det om det resulterar i bakishet, men det är bara jag, och uppenbarligen hör jag ju till en minoritet eftersm halva bloggvärlden verkar ligga bakis denna helg (dock aldrig sagt att du var en av dem, men blir du bakis lätt lär du ju ha blivit det av 5 öl eller mindre. Förvisso är även orden "lätt bakis" relativa. Blir man inte bakis av fem öl tycker jag inte att man blir "lätt" bakis). Jag vill dock fortfarande förstå hur det kan vara värt det, själv har jag typ bakisfobi men de flesta andra verkar ju som sagt bara njuta av det! :)
Ja, jag förstår som sagt din poäng. Men det är fortfarande intressant att du drar slutsatser kring mitt liv utan att faktiskt veta mer än ungefärligt antal timmar jag var på en plats där alkohol serverades, och att du sen dömer mig utifrån de slutsatserna.
Jag lägger mig inte i drickdebatten här men tycker def du ska stasta på en månad i NY! Vilken himla chans ändå! Thailands öar är ju nästan svenska o det hinner du med om du får barn eller blir pensionär. Berlin är säkert grymt men NY är ju liksom The Place och varje gång man är där hinner man ju aldrig allt man vill.
Tack, ja drömmen är ju NYC! Men där handlar det ju mkt om kostnad, så sjukt dyrt med boende. Inte omöjligt dock, lite svårare att vara spontat bara - kräver mer cash.
do it!! vi kan peppa varandra nästa gång vi ses, ja?
Tips... hm. Inte så mycket mer än att spara pengar som du kan leva på en månad, fixa boende (har hört att svenska kyrkan i NY t ex är bra på att hjälpa en med sånt - om det nu blir NY) och åk dit. SÅ himla mycket pengar borde inte behövas om det bara handlar om en månad. Sen tycker jag helt enkelt att du kan göra något du tycker är kul. Varför inte fota? Eller läsa massa böcker. Något bara. Medan din kille jobbar. Hehe.
Vi funderar starkt på den där thailändska ön. Eller Buenos Aires.
Skicka en kommentar