lördag, februari 26, 2011

hur det började.

Först en liten brasklapp: Jag kan inte berätta hur kinesiologi kan hjälpa andra, jag kan knappt förklara vad det är. Har hört de som träffat kinesiologer och inte fått hjälp alls och de som fått helt andra behandlingar än vad jag fått. Jag kan bara berätta om mina egna upplevelser.


När mamma var gravid med mig mådde hon oförklarligt dåligt i nio månader. När jag var spädbarn behöll jag ingen mat men läkarna struntade i att undersöka det. Kanske för att jag var tjock som en boll ändå. Sen växte jag upp och svimmade, var matt, grinig, oförklarligt "sjuk" i veckor och tusen andra saker. Läkarna tog emellanåt blodprover till höger och vänster och hittade aldrig någonting. Jag var, enligt dem, alltid fullt frisk. Och mamma sa alltid att någon gång kommer någon att hitta vad som är fel, för något var fel. Att något var fel fattade även läkarna när jag för drygt två år sedan åkte in akut med kraftiga smärtor i magen. Kändes ungefär som att få ett knivhugg i magen var femte minut, men eftersom det inte var blindtarmen skickades jag hem trots att smärtorna fanns kvar. Så jag gick tillbaka till läkaren som klämde och kände och men allt såg fint ut. Läkarna hittade alltså återigen ingenting. Men fina bästa Torgnysdotter tröttnade på att jag hade ont och fixade en tid hos hennes vän Kinesiologen. Jag visste inte vad kinesiologi var men efter mitt första besök där mådde jag som att någon gett mig en helkroppsmassage invärtes. Och lättnaden att ha träffat någon som lyssnade och kom med så logiska förklaringar till att jag mådde som jag mådde att det inte fanns några alternativ än att bara köpa det rakt av. Några besök senare mådde jag lite sämre när jag fick veta att min kropp inte gillade mjölk, vete, apelsiner och jordnötter, men även det var fullt logiskt. Mamma sa att det var helt logiskt och K samma sak. Jag la om kosten direkt och utöver att det var både psykiskt och fysiskt jobbigt att göra det ifrågasattes jag av i stort sett alla i min närhet eftersom jag inte varit hos en läkare och tagit prover. Så jag gick tillbaka till läkarna och berättade att jag ville ta prover så jag kunde få svart på vitt att detta var intolerans eller allergi. Tog prover. De visade ingenting och läkaren tyckte att jag därmed borde må bra nu. Jag stod på mig och fick genomgå ultraljud och skiktröntgen, men självklart hittade de ingenting och läkaren ringde mig och berättade att det enda jag kunde göra vara att själv börja testa att utesluta mat för att se om jag mådde bättre. Han hade uppenbarligen glömt att anledningen till att jag fyra månader tidigare hade besökt honom var för att jag fått veta att jag inte tålde mjölk, vete, apelsin och jordnötter. Han frågade om det hjälpte mig att utesluta dessa produkter och jag svarade Ja! och han bad mig då fortsätta. Jag blir fortfarande så jävla förbannad över detta. Visst, jag fick diagnosen IBS - men den diagnosen säger inget. Det säger inget om varför jag har detta eller vad man kan göra åt saken. Och börja testa att utesluta saker själv, hur lätt är det? Och hade jag någonsin kunnat komma fram till att det verkligen var dessa saker på egen hand? När det tar MÅNADER att märka de stora resultaten. Hade jag gjort det själv och testat mig igenom allt som finns hade jag inte varit klar innan min död. I stället berättade någon detaljerat för mig vad min kropp inte klarade, och utöver det blev jag peppad och informerad om allt runtomkring. Att det tar månader innan vete lämnar kroppen, vilket gjorde att jag var tvungen att stå ut innan effekten märktes. Och att det här med att jag ätit fel hela mitt liv var förklaringen till mycket annat, t ex min konstant höga stressnivå. Om man dagligen utsätter kroppen för något den inte tål blir kroppen självklart fysiskt stressad och till slut blir man ju då även psykiskt stressad. Fullt logiskt. Glasklart. Har ni någon gång hört en läkare beskriva det så? Jag trodde ju alltid det var något psykiskt fel på mig eftersom omvärlden präntar in i en att stress enbart har psykiska orsaker. Snart två år med kost utan det jag inte tålde har resulterat i detta: Jag äter dubbelt så stora portioner som innan. Jag har inte gått upp något i vikt, men är mycket piggare och blir aldrig svimfärdig av hunger längre (insåg att jag inte kände mättnadskänsla förut utan illamående). Sover bättre. Är mycket gladare. Lugnare. Mindre nervös. Mindre stressad. Vågar tro på mig själv. Vågar säga vad jag tycker. Mindre ångestattacker. Mindre panikkänslor. Och så vidare. Hela livet blev bättre. Alla vänner och familj har dessutom märkt det här i praktiken, alla har påpekat att jag är så mycket gladare, lugnare, trevligare, piggare. Det går inte att fejka. Jag går fortfarande hos min kinesiolog då vi fokuserar på andra saker, men mer om det i något annat inlägg.

fredag, februari 25, 2011

tyckte att den här fredagen behövde lite vårkänsla.

Så jag köpte dessa. Schnygga!

torsdag, februari 24, 2011

på begäran.

Gud vad jag känner mig som Sofi Fahrman med den rubriken! Men, nu är ni ju faktiskt ett par stycken som frågat om jag inte kan skriva mer om kinesiologin. Självklart kan jag göra det! Men har ni några speciella önskemål, vad vill ni veta?

sånt som får en på bra humör.

onsdag, februari 23, 2011

går det inte att kommentera?

Nu har flera påpekat att det är problem att kommentera bloggen. Och då vore det ju jättepraktiskt om ni kunde berätta vad som strular, men utan fungerande kommentarorsfält är ju det svårt. Kan någon iaf testa? Och svara på var det går snett - när ni skickar kommentaren, innan, errormeddelande eller bara page can not load? Och ev browser? Så ska vi se om jag kan hitta lösning. Just det - tack för fina kommentarer också, via andra kanaler än bara bloggen.

tisdag, februari 22, 2011

vissa dagar.

Fick hålla andan när jag pratade med en kollega för att inte börja gråta. Eller fortsätta gråta eftersom jag nyss gjort det på toaletten. Var så jävla arg och ledsen redan när jag vaknade i morse, och sen har det bara eskalerat. På torsdag ska jag till min kinesiolog och jag längtar! Mår alltid så bra varje gång jag varit där. Mitt liv just nu skulle även behöva yoga varje dag. Två eller tre dagar i veckan är uppenbarligen för lite.

måndag, februari 21, 2011

hade tänkt blogga om något helt annat.

Men: Libyen. Höll på att börja böla bara av att läsa mitt twitterflöde. Demonstranter blir beskjutna från stridsflyg. Stridsflyg! Fattar ni? Och fattar ni vilken historia som skrivs just nu? Tunisien, Egypten, Libyen.

söndag, februari 20, 2011

hett tips!

Älskar bra dokumentärer (men vem gör inte det?) och Into Eternity en av de bättre jag sett, och då är jag inte ens speciellt intresserad av ämnet slutförvaring av kärnkraftsavfall.

glömt bort att blogga.

Sicken vecka! Jag har varit så social på diverse tillställningar att jag lätt skulle kunna låsa in mig i lägenheten i en vecka utan att träffa någon och ändå ligga på plus-kontot. Men sköj har det varit. Men nu är jag trött. Kan också bero på antalet öl jag drack i går. Jag var även tvungen att visa leg på något sunkigt hak, haha! 

onsdag, februari 16, 2011

hejhej Grand Hotel.

klockren, underbar etc jada jada.

söndag, februari 13, 2011

men när ska Foppa sluta spela hockey?

Borde han inte ha gjort det för typ flera år sen? Envis jävel.

skulle gärna ta en dag till.

Himla fin helg. Helger är ofta jättesuperduperfina, men den här var liksom så himla göttig på ett mycket lagomt sätt. I fredags gjorde jag precis ingenting, vilket betyder äta upp resterna av torsdagens hämtmat, slökolla på tv och skvallersurfa på flashback. I går 1,5 timmes yoga, handla lite smått och gott, hänga med K och hans brorsa som var på besök och sen dricka vin hemma hos Linn på kvällen. Och i dag äta sushi i Tullinge med finaste bästa vännerna och en månad gamla Moa. Nu laga god mat och se Mad Men och ringa mamma. 

mår lite illa i dag.

lördag, februari 12, 2011

än så länge tror folk att jag har slingat håret ljust.

Hade en fin tanke att jag skulle färga håret, men det kommer jag icke att hinna. Kombinationen av att ha råttfärgat hår, lite färg kvar i topparna och mängder med gråa hår är inte riktigt snyggt. Jag fick mina första gråa hår när jag var tjugo, men först nu börjar det bli riktigt synligt. Min mamma var 100% gråhårig innan hon var 40, så jag vet ju vad jag har att vänta. Men det här mellanläget innan det blir helt grått - not so fun. Nu är min mamma helt vit i skallen, precis som min mormor var (som hade korpsvart hår från början) och det är skitsnyggt. Längtar lite till det faktiskt. Framförallt eftersom jag har pappas kvalisort på håret och jag kan göra vad fan som helst med det - det växer så det knakar och behåller fin kvalitet ändå. Nu ska jag sluta blogga och börja göra mig snygg på övriga delar av kroppen än just i håret.

dagens stoppa huvudet i sanden.

Begynnande magkatarr som accelerar i styrka. Jag har ju en flaska vin jag tänker dricka.

dagens roligaste.

Att beskåda alla försök att få loss bilarna från insnöade parkeringar. Har glott i köksfönstret i minst en timme. Funderar på att hänga ut ett lakan med texten: "GASA INTE!". För guds skull mänskor, har ni inte gjort halkbanan?

torsdag, februari 10, 2011

överbelastat öra.

Det här med att jobba i en pan-europeisk organisation har sina för- och nackdelar. En av de märkligare grejerna är antalet telefonmöten. Herre. Gud. Hittills denna vecka har jag suttit i telefonmöten 5 timmar och jag lär sitta en timme imorgon också. Och detta är alltså utöver de vanliga mötena. I alla fall, det roliga är ju att snacka english och framförallt att prata med britterna, irländarna och amerikanarna. Fransmännen är mest ansträngande för örat men tyskarna och finnarna lättast att förstå eftersom de inte svänger sig med svåra ord som bara native english speakers gör och att deras hårda accent gör det sjukt lätt att förstå dem. Nu ska jag fortsätta lyssna på Irländaren. Det gillar örat.

tisdag, februari 08, 2011

(går)dagens damn you auto correct.

Benmjöl. Hahaha!

Och apropå det: ni har väl för guds skull inte missat denna sida? Och om ni sett den är det bara att kolla igen, skrattfest deluxe!

dagens i-landsproblem.

Enligt vågen har jag plötsligt gått upp två kilo i vikt. Allt ligger antagligen på magen eftersom det känns som att jag knatar omkring med en fotboll därfram. Obekvämt är vad det är. Jag vill få bort fotbollen för att det är obekvämt. På riktigt. Och så tanken slipper slå er (erkänn att den redan har det!): njetski, ingen bulle i ugnen.

vi tenderar att tro på kvinnan, hemska tanke!

söndag, februari 06, 2011

söndagstrött.

Vi har hängt på Söder hela dagen i dag. Kollade in Galleri Kontrast och alla smågallerier på puckeln, klämde på böcker på Papercut, klämde på sjukt snygga lampor på Brandstationen, provade kläder till förbannelse, åt mat och chokladboll på Chutney (ana lyckan över att kunna välja efterätt som jag kan äta!) och gick en vända till lite här och där innan vi åkte hem. Nu är jag helt slut. Helt slut! Hittade inget heller, förutom en rejäl dos med inspiration och solsken. Behöver en helg till bara för att vila upp mig. Och just det, en märklig man frågade om han fick slicka på K's skägg. K blev livrädd, jag skrattade.

solen skiner! synd bara att jag är sur som en citron.

lördag, februari 05, 2011

för övrigt.

Vad trött jag är på Thailandsbilderna. Typ irriterad på dem. Det är bara lite mer än en månad sen vi var där och det känns som ett halvår sen. Januari har varit galen, har tappat tidsperspektivet och är på fullaste allvar inte helt säker att det bara var en månad sen vi hade fötterna i sanden och åt den godaste maten varje dag. Men jag ska plåga mig själv (och därmed även er) med dem lite till eftersom jag tror att min hjärna behöver det.

Phang Nga Bay.

Även om det största målet med vår semester var att vila, vila, vila, sola, bada, äta, läsa är det ju inte det vi minns mest efteråt. Det är istället de där få dagarna då vi faktiskt orkade röra på oss litegrann. Som när vi bokade en heldagsutflykt med en speed boat och fick guidning av en mycket liten man som kallades King Kong i en magiskt vacker skärgård, trängas bland turisterna för att se James Bond Island, paddla kanot bland öarna och i grottor (eller ja, vi satt i kanoten och en annan person paddlade), besöka en muslimsk by som är byggd på vattnet, besöka fler häftiga grottor och slutligen landa på en ö där vi hängde i solstolar och drack drinkar i kokosnötter.

fredag, februari 04, 2011

låt mig presentera: den Svävande Granen!

onsdag, februari 02, 2011

tisdag, februari 01, 2011

Och bara för att detta inlägg nu skrivs kommer jag icke hitta ett skit.

Stockholms modevecka har börjat och min rss-läsare svämmar över av snygga kläder. Måste. Shoppa. Så i morgon tänker jag shoppa. Men jag ska försöka hålla mig till det jag faktiskt behöver: jeans och något kavajliknande till jobbet. Alternativt schnygga koftor som kan fungera som kavajsubstitut. Måste ha lite mer dressade kläder. "Måste".

Peter Wahlbeck kränger hus i Thailand på Blocket.

Inget blaj blaj med tjatiga försäljare på stranden och sånt skit. Här slipper du få en plastpåse i käften när du badar.

Annonsen hittar ni här.