magkänslan.
Vi behöver prata mer om magkänsla. Skriver ju om min extrema beslutsångest för mina personliga val (i jobbet fattar jag beslut utan problem, fort går det också) då och då. Och mina vänner tröttnar nog på mig rätt ofta när jag ältar saker i oändlighet. Är ju själv jävligt trött på ältandet just nu. Jag jobbar hårt på det här, att lära mig hur jag ska fatta beslut om mitt eget liv. Vet att det är en av mina sämre sidor. Men vet ni? Jag är så trött på att höra "gå efter magkänslan". Det är i mina öron lika idiotiskt som att be en stressad person "stressa mindre". Det känns som ett automatiserat svar när människor inte vet vad de ska säga längre. Jag vet att man inte menar något illa, men känner mig samtidigt idiotförklarad. Jaha, jag ska välja det som känns bäst? Jaha, jag behöver stressa mindre om jag är stressad? No shit liksom.
Och jadå, jag är sur och grinig idag. Plus jävligt less. Dessutom kan det ha varit den gråaste dagen Stockholm någonsin upplevt idag. Muntert liksom.
6 kommentarer:
Jag önskar att jag kunde bestämma åt dig. Hehe.
Du är snäll du. Det löser sig.
WORD!
Hade man känt i magen vilket som var rätt hade man ju inte haft beslutsångest. För helvete.
Dessutom . Magkänslan kan ibland vara lurig. Det där med "try harder" som ofta ocksâ ger en mycket brukar finnas pâ motsatt sida till magkänslan. Och nâgonstans mellan dessa motpoler finns lika ofta det man bör sträva efter. Kanske är pingismatchen det absoluta, tänker jag mig ibland. Ibland ge gärnet i jobb etc. Varvat med totala "magkänsle"perioder sâ att man saknar tryharderperioden igen. Vet inte hur klart nu detta blir. Dock tror jag att endast gâ pâ magkänsla = inte endast bra.
Håller med! Och när någon säger att man ska gå på magkänslan får jag bara ännu mer ångest för att jag inte vet vad magkänslan säger.
Tack hörrni!
Skicka en kommentar