sitt still i båten, ingen fara på taket och så vidare.
Ni är några stycken som hört av er och frågat varför bloggen plötsligt var låst. Anledningen är att jag fick en rejäl skopa ångest efter att bloggens existens blev outad i ett sammanhang som jag inte riktigt tänkt mig. Lindrade ångesten med att låsa ett tag. Jag står för det jag skriver här, men det är inte samma sak som att jag alltid är bekväm med att alla läser. Det här är delar av min hjärna som jag kanske vanligtvis inte delar med alla bekanta eller på ett jobb. Alla får såklart läsa, men som vanligt gäller: om du känner mig i det verkliga livet och läser här får du gärna berätta att du gör det. Det blir bara så jävla märkligt annars. Okej? Tack.
5 kommentarer:
Jag känner dig inte, men kan hålla med om det där att det är konstigt när människor "smygläser". Är inte speciellt anonym och blir ju bara glad när människor läser - men är det verkligen så svårt att lämna en kommentar och säga hej så att jag vet om det?
Ja. Ibland kan jag tänka att någon bara råkat börja läsa och sen fattar vem man är, att det då kanske känns pinsamt/konstigt.
Å förstår dig! Tycker alltid det känns helt sjukt när folk säger "ja jag läser ju din blogg" och man bara eeeeh jaha??
Trots att jag ju är helt offentlig på min. Tänker oftast inte på att folk som känner mig läser, jag tror typ att bara de som brukar kommentera läser. Och så är det ju verkligen inte.
Jag tycker gott man kan säga att man läser! Så hej! Jag har precis läst här för första gången :) Jag kommer tillbaka! Anna
Hej Anna, tack och välkommen hit!
Skicka en kommentar