måndag, december 16, 2013

på't igen då.

Ja, där sitter jag förkyld och jävlig med en kaffekopp på huvudet på bebisen. Huvudet är nämligen där i krokarna ungefär. Men vi vände ju, gjorde vi inte? Jodå. Men den envisa lilla människan har vänt sig tillbaka. Så om några dagar ska vi vända igen. Och det gick ju jättebra sist, så det går kanske säkert bra den här gången med. Men det är ju inga garantier. Så just nu är det liksom ett virrvarr i skallen av eventuell igångsättning, eventuellt föda bebisen med rumpan först, eventuellt kejsarsnitt och så vidare. Inte alls sånt som man kan bli helt knäpp i huvudet av att tänka på (för att inte tala om skräcken som infinner sig vid en eventuell googling av de olika alternativen). 

Och just det, tydligen är det väldigt ovanligt med den här situationen för en förstföderska. Alltid ska man vara värst. 

2 kommentarer:

Alex sa...

Men vilken envis en! Hoppas andra vändningsförsöker går bra! Heja dej!

Erika sa...

Det kommer säkert gå kanonbra! Men jag förstår såklart nervositeten. Själv är jag VÄLDIGT bra på skräckscenarion. Fantasin har inga gränser. Jag håller i alla fall tummarna :)