måndag, november 24, 2014

bättre förbannat jävla skitsent än aldrig. ok? ok!

För tillfället är F ganska tidskrävande. En bebis är ju rätt tidskrävande generellt, men eftersom han kryper, står, klänger, river, sliter, tuggar på precis allt som finns i hans närhet och dessutom är snabb som vinden går det inte att lämna honom med blicken mer än några sekunder åt gången. Bokstavligt talat. Vi ler lite och tänker att detta är en fas (snälla säg att det går över?). Det betyder i alla fall rent praktiskt att om något ska bli gjort, måste vi nästan vara två. En kollar F, en gör det som behöver göras. Det fina i kråksången är att när man väl är två blir den som ska göra något så SJUKT effektiv. Schwosh swoosch säger det och så är något klart. Igår till exempel, då sydde jag upp våra sovrumsgardiner på en timme. Helt jävla otroligt faktiskt, framförallt med tanke på att jag knappt sytt på en symaskin på tjugo år samt att vi bodde i vår förra lägenhet i sju år utan att sy upp en enda gardiner. Och innan dess så bodde jag själv i en lägenhet i sex år utan att sy upp någon gardin.

Ja ni fattar, igår inträffade ett mirakel. Typ.

5 kommentarer:

Schmarro sa...

Alltså på förekommen anledning vill jag gärna också höra någon säga att detta är en fas pga är inte två osv. Så JÄKLA snabba de är?

Sofia sa...

Det är en fas. En galen, frustrerande, underbar, rolig och skitjobbig fas.

Erika sa...

Haha. Gillar att du också stormar tillbaka in och med utropstecken och talar om tiden. Det hade jag med gjort:) Om Jens hade vågat göra det om det var jag som sov? Nej.

Erika sa...

Ehh vet inte hur min kommentar hamnade här men det gällde alltså ditt senaste inlägg.

Anna Granström sa...

Det är en fas, lovar! Men sen kommer såklart nästa fas. och nästa. Personligen tycker jag dock bara att det har blivit bättre och bättre för varje dag som går, från den dag han föddes, men det hänger nog ihop med att jag får sova mer än 3h per natt nu och orkar mer.

This too shall pass!