söndag, maj 29, 2016

fyra jävla dygn?

Mors dag. En sak som då och då slår mig med full jävla kraft rakt i magen är insikten om att när jag föddes så tog det fyra dygn innan mamma eller pappa ens fick hålla i mig.

Fyra.
Dygn.

Det är ju helt orimligt. Men så var det. Förstår inte hur min mamma stod ut. Eller min pappa.

2 kommentarer:

Johanna sa...

Bu så ledsamt :(

Annika sa...

Fy fan.

När Gael föddes blev han inlagd på neonatalavdelningen redan samma kväll. Efter två nätter på sjukhuset (förlossningen) fick jag åka hem. Utan barn. Sedan fick vi åka och hälsa på under besökstiden på dagtid, tills han blev utskriven efter sex dagar. Vi fick ju dock hålla i honom, annars hade jag kanske dött. Men jag låg hemma de där första nätterna och bara hade ångest över hur han kanske låg där alldeles ensam i sin kuvösbalja långt borta på sjukhuset och skrek och kände sig ensam och övergiven och ingen av sjuksköterskorna eller läkarna plockade upp honom...

Dina föräldrar måste haft ett helvete de fyra dygnen.