simultanförmåga.

Idag har jag hunnit med att jobba, sett halva genrepet av Lulu på Dramaten, haft en besiktningsman på besök som meddelat med ett leende att jag har en vattenläcka i badrumstaket och det kommer rivas upp asap, jobbat igen och jobbar fortfarande. Om tio minuter slutar jag och då ska jag skrapa ihop lite pluggpapper för att åka ut på Lidingö och fortsätta där. Vi har absurda mängder med text att producera, jag blir nästan lite rädd. Och stressad. Men det är ju kul, trots allt.

Kul är också händelsen igår då K demonstrerade sin obefintliga simultanförmåga samtidigt som han pratade om samma sak. Det började så sakta med att han inte kunde hålla tallriken rakt samtidigt som han försökte fiska upp en falukorv ur stekpannan vilket han själv påpekade. Sen skulle jag fortsätta på ämnet och säga att tallriken fortfarande lutade när jag gjorde misstaget att närma mig hans tallrik med fingret. Då slog det över totalt för stackars K med obefintlig simultanförmåga och han satte omedvetet spinn på en falukorvsbit som wobblade upp i luften och gjorde piruetter ett par decimeter ovanför stekpannan för att sen landade längst in bredvid spisen. Dit det är svårast att nå. K blev rädd och skrek. Därefter fortsatte vi samtalsämnet genom att ligga på golvet av skratt. Falukorvar kan dom.