slut.

06.45 är smärtorna i höften värre än dagen innan. Väcker K och googlar på symptom och dricker cola för att bota bakfyllan light. Haltar till tunnelbanan och glömmer SL-kortet och får köpa sms-biljett. Svettas kopiöst. Hinner med rätt tunnelbanan trots allt och hittar SL-kortet i väskan. Tacksam över vattenflaskan. Kanske sista gången någonsin jag stiger av på skolans perrong. Latte. Macka. Vi håller i den första opponeringen. Timme ett och två. Vi genomför det tydligen bra. Bra. Vi har ju aldrig haft problem med att snacka fnissar vi. Uppsats nummer två och vi är åskådare. Timme tre och fyra. Det är vår tur nu. Mina händer kan inte greppa riktigt av all nervositet. Våra opponenter är snälla. Bra kritik. Timme fem. Examinatorn öppnar munnen och jag blir rädd. Riktigt rädd. Kritik. Andra mindre duktiga människor hade inte kunnat genomföra den här studien, men ni är så duktiga att ni lyckas genomföra den och dessutom får ni mig att tro på det. Vi är som missförstådda konstnärer när examinatorn inte förstår oss. Inte läst vad vi skrivit. Timme sex. Seminariet är slut. Jag vill bara gråta. Ringer K som säger grattis och jag säger att jag vill gråta. Latte och liten chokladbit. Säger till T att jag vill bara gråta. Fjärde uppsatsen. Tror att tiden har stannat och vill inte vara där. Timme sju. Examinatorn hänvisar till vår uppsats. På ett felaktigt sätt tycker vi. Rätt tycker hon. Timme åtta. Vår examinator examinerade tre uppsatser. Två underkändes. Vår godkändes. Åskådarna kallar henne extremt hård. Eller så är vi bara inte så bra som vi tror. Åtta timmar av uppsatser, opponeringar och examination. Åtta timmar. Jag vill bara gråta. Vi säger att vi ska äta på något bra ställe nu. Fira. Unna oss. Alla pendeltåg är försenade en halvtimme. Jag måste ha mat och vi äter kebab och hamburgare med strips som ser ut som pommes pinnes. En klasskompis säger att jag verkar nere. Jag vill bara gråta. Inte nere, bara hungrig. Alla pendeltåg är inställda. Inga ersättningsbussar. Hur ironiskt är det inte att bli fast på skolan den sista dagen? Som att sitta inlåst på toaletten säger T. Exakt. En ersättningsbuss kommer efter en halvtimme. Slutstation Älvsjö. En halvtimme till nästa pendeltåg. Hetta. Jag vill bara gråta. Vi skulle dricka drinkar. Det tar två timmar att ta sig till söder. Alla uteserveringar är fulla. Mosebacke bjuder på ståplats och två öl och den tredje sittandes. Vi luktar illa och diskuterar tre och ett halvt års studier. K skriver så fint som han läser upp i telefonen och jag sitter på perrongen mitt bland fulla studenter och sommarrusiga stockholmare och gråter. Kvart i tolv mitt i natten är jag hemma. Går direkt till sängen och gråter som att världen gått under och K kramar mig och ger mig te och låter mig somna. Jag är färdigutbildad nu. Klar. Jag är medievetare. Jag kan väldigt mycket saker om medie- och kommunikationsvetenskap som inte du kan. Det är över.
Vi klarade det.