anteckningar, del 2.

(Del 1)
Tjugofemte juni.
Deon som ska hindra vitt på svart fyller sitt syfte som förhindrare av vitt. Enbart. Jag stinker svett. Bra köp. Men det spelar inte lika stor roll längre, idag fick jag första lönen. Många siffror. Gahahalet många siffror. Så blir jag lite lycklig och vill dansa glädjedans. Så inser jag att jag nog kunde få än mer lön om jag bara hade varit lite smartare vid anställningsintervjun. Eller så är det bra, för om jag får för mycket pengar kanske jag tappar kontrollen över slantarna och slutar som deltagare i Lyxfällan. Det är min skräck. Jag är inte ekonomisk, jag är kontrollfreak. Fast jag måste erkänna att jag är rätt jävla bra på att ha kontroll på precis allting.

Tjugosjunde juni.
Men det är ju inte lätt det här. Jag vet inte var gränserna går. Jobbar som att någon blänger över min axel. Konstant. Antagligen är det inte många gånger per dag någon tittar över min axel. Men om jag tänker att någon tittar över axeln varje sekund så har jag inget att dölja de sekundrarna det verkligen gäller. Kontroll.

Tjugoåttonde juni.
Det regnar. Det är skönt när det regnar. Då behöver jag inte känna att jag måste vara ute i solen och göra saker. Igår såg vi Flight 93. Jag trodde den skulle vara dålig, men herrejävlar vad jag grät. Så grät jag ännu mer och brölade om att jag inte klarar av att stanna på mitten, stanna där det är sunt. Antingen upprepar jag allt som ska göras i mitt huvud till den grad att det tar över all annan hjärnkraft. Upprepar för att inte glömma. Eller så oroar jag mig för att jag ska glömma något när jag inte upprepar det i mitt huvud.

Trettonde juli.
Fredag den 13:e. Mitt linne är vitt och urtvättat så naveln säkert syns. Orka bry mig. Jag måste välja mina krig.

Sextonde juli.
Jag är bra på att rynka ögonbrynen. Det är för varmt på tunnelbanan hem. Det är för varmt för att det ska kännas ok att jobba. Jag är likblek, fast jag inte känner mig likblek. Undrar hur blek jag är när jag även känner mig likblek? Vill åka utomlands.

Sjuttonde juli.
Dagen för avkoppling trodde jag. Haha. Spänd som en stålfjäder. Allt går fel när jag är såhär. Hjärnan blockas. Hur kan det vara så att brorsan inte fick ärva någon stress från varken mamma eller pappa, och jag istället fick bådas? Det är inte rättvist. Jag är så rädd att göra fel. Orolig för skitsnack om att jag är dålig. Orolig för att jag gör fel och missförstår. Orolig för att jag inte ska hinna klart. Orolig. Stålfjäder.

Artonde juli.
Så fort det svänger. Avståndet mellan avgrundsdjup och lätt moln är maximalt en natts sömn. Det finns en touch av manodeppressivitet. Som Marwin. Fast han är bara ledsen. Jag är glad idag. Rentav lite lycklig.