två av alldeles för många olästa.

Har läst många som skrivit att de börjat läsa Orhan Pamuks Snö, men jag har nog missat om någon bloggat efter läsningen. Det var kanske inte världens smartaste drag av mig att läsa den på tunnelbanan till och från jobbet. Det händer extremt lite, egentligen, på 500 sidor, och språket är inte direkt flytande. Men jag är glad att jag tillslut läste ut den då jag tyckte om den. Ändå. Kanske främst för att den gav en inblick i något jag själv inte kände till alls. Bättre tunnelbaneläsning var däremot Lagerlöfs Mårbacka. Lagom lättsmält, lagom historiskt, lagom långa kapitel, lagom med kärlek till sin uppväxt. Dock hade jag kanske väntat mig mer omvälvande läsning, liknande Kejsarn av Portugallien. Nu måste jag bara välja vilken av de 20-talet böcker som jag har olästa hemma som ska bli läst. Beslutsångest. Och så vill jag hinna läsa lite mer, så bokhögen minskar så att jag kan köpa nya. Prioriteringsfråga antar jag, och ganska ofta är det tyvärr lättare att hamna framför kanalerna vi egentligen inte har än att läsa. Eller dricka öl, som jag ska göra ikväll.