best of 2007.

4 januari.
Jag skriver essäer för glatta livet. Glatta livet är när jag kliver över skräpet som ligger på golvet, hämtar ett äpple i kylen, spottar ur tuggummit, äter äpplet, tar nytt tuggummi, gör konstiga rörelser med händerna till den elektroniska musiken som fyller lägenheten, slår mig själv i huvudet med händerna och väser koncentration koncentration och skriver fem meningar och fattar kopplingarna med det jag skrev innan och tycker att fan vad bra jag är.

24 januari.
Tvivlar starkt på att hantverkare någonsin har fixat något utan att antingen förstöra något annat materiellt eller förstöra någon annan människas liv. Jag hatar er, hör ni det?

1 februari.
Året efter var det fotbolls-VM i USA och värmebölja. Mina kaniner var nära att dö av hettan. Farmor dog, men inte av den anledningen. Jag grät aldrig. Farmor var inte alltid så snäll. Men farmor är farmor och jag saknar hennes torkade äppelskivor i källaren, hennes eterneller i trädgården och hennes fula trädgårdsmöbler. Framförallt saknar jag den gula färgen på hennes hus mittemot vårat. Min farbror målade det rött.

5 februari.
Nu är jag så trött att jag nästan är full.

22 februari.
Farfar var kung. Bikung. Han hade så mycket bin och så mycket kunskap att de gamla fotoalbumen visar busslaster med folk som kom för att kika på de små jävlarna. Farfar har jag dock aldrig träffat. Men jag vet att han var jättelång och flintskallig och hade dasslock till händer och jättenäsa.

6 mars
Skriver du något? undrade han precis som sist vi sprang på varandra.
I huvudet svarade jag och log.

18 mars.
Tvingade K att byta chokladkakan till en större på fiket, inte för att jag var sugen på en större utan på grund av min besatthet i att få ut så mycket som möjligt för pengarna jag gör av med. Det är en hårfin gräns mellan att vara ekonomisk och snål.

20 mars.
Köper macka och latte på ena stället för att ta med det till det andra. Det andra stället har skönare soffor. De har soffor. Håller handen för loggan på muggen för att inte avslöja att vi egentligen inte borde sitta där. Spanar mot tjejerna bakom kassan för att klura ut om de upptäckt oss. Den rebelliska nivån i mitt liv når sin topp för dagen.

22 mars.
Kenny Starfighter vara bland det bästa som någonsin visats på svensk television! Jag är väldigt duktig på att härma datorns röst i frasen Mähälium, VARNING! Mähälium! K är ytterst lik Kenny när han utbrister Saru? Ytterligare ett argument till varför vi är världens bästa par kan konstateras.

28 mars.
Jag skickade ett viktigt mail till mig själv för ungefär en timme sen. Det har ännu inte kommit fram. Det är ganska viktigt att det kommer fram.

29 mars.
Vi promenerade bort det mesta av bakfyllan och hamburgaren genom att traska Östermalm-Vasastan-Norrmalm-Gamla Stan-Djurgården-Östermalm. Inklusive matstopp, fikastopp, våffelstopp, shoppingstopp och att Djurgårdsfärjan ångrade sig tre sekunder innan den skulle lägga till så tog det fem timmar.

3 april.
- Han säger att jag inte har några känslor!
- Men du har ju inga känslor.
- Klart jag har känslor, herregud!
- Ja men för honom liksom.
- Nä, det är sant.

11 april.
Flytten är härmed officiellt påbörjad. Igår lyckades jag klura ut hur man får en flyttlåda från ikea att gå från platt kartongpaket till låda på ungefär så lång tid det tar att steka fem falukorvsbitar. De andra kommer gå fortare att omvandla, jag har nämligen bra minne.

24 april.
För sex år sen och fram tills vi skrev på kontraktet på nya lägenheten har jag önskat mig en balkong hit. För jag kan lova att jag skulle ha mått mycket bättre de här åren som varit om det funnits en. Nu finns det en, och om fyra dagar bor jag inte längre här.

28 april.
Jag älskar vår nya lägenhet.

4 maj.
Mer än normal styrka, vilket innebär enorm styrka för klena jag, behövs för att kunna stänga luckorna till tvättmaskinerna för att få dem att sättas igång så tonvis med skitiga flyttkläder kan bli rena. Jag hoppade i golvet så fotsulorna brände och vrålade ända från tårna innan jag slängde igen tvättstugedörren och glodde så ilsket som bara jag kunde på granntanten som bara gapade. Klockan var 08.33, och det var mitt andra försök för dagen.

8 maj.
Några gick hem och de andra sjöng Ja Må Hon Leva på SkyBar efter tolvslaget samtidigt som min promillehalt ökade dramatiskt. Vi tog nog sista tunnelbanan hem. Somnade och vaknade på ändhållplatsen. Det känns på ett sätt ganska skönt att ha den klassikern avklarad. Jag kunde inte gå rakt och sjöng textraden Ja Må Jag Leva ända tills vi kom hem.

9 maj.
Från och med den första juni kan jag titulera mig webbredaktör. Det är ju det jag är utbildad till. Och jag fick heltidsjobb innan jag ens har examen i min hand.

14 maj.
När jag går till tunnelbanan känner skorna grus. Näsan passerar äppelblom och hägg och nyklippt gräs. Jag ser träd och grönt nästan så långt ögat kan nå. På tunnelbanan får jag sitta själv vid ett fönster och titta på träden utanför och tänka tankar jag aldrig hinner tänka annars. Jag hinner läsa, jag hinner bläddra på ipoden, jag hinner bli trött igen och jag hinner allt det jag saknat så oändligt under så många år utan att jag förstått det själv. Jag älskar att pendla. Jag behöver pendla. Jag behöver avstånd och tid för tankar och träd.

8 juni.
Kvart i tolv mitt i natten är jag hemma. Går direkt till sängen och gråter som att världen gått under och K kramar mig och ger mig te och låter mig somna. Jag är färdigutbildad nu. Klar. Jag är medievetare. Jag kan väldigt mycket saker om medie- och kommunikationsvetenskap som inte du kan. Det är över.
Vi klarade det.

17 juni.
Alla nycklar på min nyckelknippa har bytts ut. På en månad och några veckor är allt förändrat. Flytt till ny lägenhet. Sambo. Försäljning av gamla lägenheten. Skrivit färdigt uppsatsen. Lämnat in, blivit godkänd. Färdigutbildad. Sagt upp mig från mitt gamla jobb. Fått ett nytt, ett som passar perfekt till mig och min utbildning. Börjat jobba heltid, en riktig anställning.

25 juni.
Pappa lär sig skicka sms.
sms 14 maj: [tomt]
sms 15 maj: Ghejegono jg
sms 21 juni: Gladmidsommarfranmammapappa
sms 23 juni: Hur har ni det här är det regnigt? Annars är allt bra . Hälsn. Pappa

15 juli.
Signalfel på tåg en söndag på väg hem från ännu ett kalas verkar vara enda chansen att få tiden att stanna en stund.

23 juli.
På små små orter kan det hända att det bara finns två taxibilar en lördagkväll, och det kan hända att båda dessa befinner sig i den lilla orten ett par mil bredvid. Så vi gick hem, en nätt promenad på drygt en halvtimme. Det var skitkallt i klänning utan strumpbyxor eller kofta. Söta K gav mig hans kavaj. Jag frös ändå. Söta K gav mig hans kostymbyxor. Han fick bära min handväska som tack. Vi försökte lifta istället. Jag i klänning, kostymbyxor och kavaj. K i kalsonger, skjorta, slips och handväska.
Ingen stannade.

26 juli.
Jag spänner mig och trippar omkring på tå och mår illa och hulkar så fort jag ser en krossad snigel. För alla ni andra gör ju inte som jag och undviker att kliva på dem. Dö kan de göra, det gör mig egentligen inget. Men de är ju så äckliga när de är döda och mosade och splattiga! Höjden av äckel är när en levande snigel ligger ovanpå en större, mosad snigel. Varför gör de det?

27 juli.
Eller så är det bra, för om jag får för mycket pengar kanske jag tappar kontrollen över slantarna och slutar som deltagare i Lyxfällan. Det är min skräck. Jag är inte ekonomisk, jag är kontrollfreak. Fast jag måste erkänna att jag är rätt jävla bra på att ha kontroll på precis allting.

29 augusti.
Jo, först så jobbade jag arslet av mig. Sen sov vi i 3 h och så åkte vi till Arlanda och vidare rakt ut i Atlanten en vecka. Himla fint och väldbehövligt. Men nu är vi hemma igen, och även om det inte verkar ha hänt ett skit mer i Sverige på en vecka än att hösten har kommit och att jag missade champagnen på jobbet så känner jag mig lite stressad. Livet med flipflops och solglasögon fastklistrade på kroppen är något mer behagligt. Även om det är skönt att vara hemma igen.

2 september.
Även om jag vill bli tant och skaffa kolonilott så vill nog inte kolonilotten ha mig. Vattnade just en växt med sockerdricka.

25 september.
Mamma gav mig tipset att isolera de utsatta växterna så de som inte är smittade klarar livhanken. Var jag ska isolera dem har jag ingen aning om, och jag är mycket skeptisk till att det här kommer få ett positivt slut. Det här är säkert en hämnd för sockerdrickan (som var fruktsoda). Växtens polare blev arga och tog till växtvärldens svar på självmordsbombare. Ohyra.

26 september.
Något av det hurtigaste som finns, och därmed också omänskligt deluxe, är att träna innan jobbet. Imorse avverkade jag ett antal längder i simbassängen tillsammans med en drös med pensionärer vid 07.00. Det var oväntat skönt och herren 60+ som gjorde bomben är hittills dagens höjdpunkt.

5 oktober.
På senare tid har jag insett att jag har ett shoppingbehov som är ganska stort, fast jag alltid hävdat tvärtom. Det är ju asroligt att handla på apoteket, som exempel.

8 oktober.
Jag har en meniskskada. Enligt Wikipedia så kan menisken skadas ”t ex vid vridvåld under idrottsutövande varefter man kan få låsningar i knäleden och värk”. Vi säger så och glömmer att det hände när jag låg nedbäddad i soffan och kollade på Animal Planet.

11 oktober.
J1: Fan vad jag har blåmärken på knäna.
Egon: Jag har alltid massor med blåmärken, fast jag inte ens vet vad jag gjort.
J1: Du vet vad det tyder på va?
Egon: Nä?
J1: Leukemi.
Egon: Eh, nej. Jag har ärvt det här från min mamma, hon har alltid blåmärken.
J1: Men du vet, blåmärken och blekhet är tydliga tecken på leukemi. Du ser ganska blek ut faktiskt.
Egon: Jag är alltid blek! Dessutom är jag förkyld.
J1: Upprepade infektioner och virus är HIV.
Egon: Men sluta nu.
J1: Förnekelse.
J2: Men borde hon inte tappa håret om hon har leukemi?
J1: Det gör man ju först vid behandlingen.
J2: Justja, det har du rätt i.

16 oktober.
Mitt examensbevis. En fin liten mapp med en massa tjusiga papper i. Det står Examensbevis i guldiga bokstäver, eller kanske silvriga. Men själva examen låter mycket bättre på engelska än på svenska.
Degree of Bachelor of Arts with a major in Media and Communication studies.

20 oktober.
Jag ville mest skrika och skratta högt, men fick behärska mig och skriva i stora bokstäver på msn för att uttrycka min glädje. Sen gick jag på toaletten och dansade lyckodans framför spegeln. Egon + fotokurs = sant.

23 oktober.
Dessutom fick jag veta det jag alltid anat – jag har anmärkningsvärt lite muskler. Tur att jag börjat träna på gym.

28 oktober.
Jag vet inte om det är självplågeri att lyssna till guldfirandet i göteborg som sänds på sportnytt, eller om det är ett tecken på att jag aldrig ens trodde på sm-guld från första början.

29 oktober.
Mamma försvann baklänges rakt in i skogen för fjärde gången och pappa stannade motorsågen för vattenpaus ur gårdagens cocacolapetflaska. Jag satt på motorhuven på bilen och tänkte att ibland känns livet.

10 novemeber.
Fredag morgon. 08.00. Står i badrummet och väljer ögonskugga för dagen. Guld eller brun? K stormar ut ur sovrummet. JAG SKA INTE SOVA NU, DU SKA INTE VARA HÄR! Tydligen har jag skrämt livet ur K genom att ta sovmorgon. Han trodde jag var död i köket.

24 november.
Sen upptäckte jag att mina biceps är hårda när jag spänner dem. Det har jag aldrig upplevt förut, någonsin, hur mkt jag än försökt. Otroligt fascinerande.

25 november.
Det fanns ett akvarie fullt med champage. Ett annat fullt med Corona. I övriga akvarier fanns konstiga fiskar, möss och andra grejer. Jag spanade in tandborstar för marsvin som hade förklaringstexten ”passar din hund” och andra skojiga tillbehör. Klappade en kamelont. Hejade på en ökenråtta som febrilt försökte gräva sig ut ur sitt akvarie. Det var skittrevligt.

16 december.
40 timmar i Paris är galet.