ännu ett steg mot normen.

Varken jag eller K är speciellt bra på att laga mat. Det vi kan laga lagar vi bra, men det sträcker sig till typ 5 rätter med liten variation sinsemellan. När båda har varit ensamboende utan frys eller ugn i 5-6 år blir det lite knasigt. När vi flyttade ihop och fick både ugn och frys, samt ett ordentligt kök, tänkte vi att det minsann skulle bli andra bullar. Visserligen lagar vi något bättre och mer mat nu, men någon skillnad har det egentligen inte varit. Men vändpunkten har kommit, och för det tackar vi jultomten:

- En Dramaten. Pensionärsvarningen ignoreras eftersom det är oerhört praktiskt då vi inte har någon bil och 10 minuters promenad till mataffären. Äntligen går det att köpa två liter mjölk på en gång!
- En matberedare. Vi gjorde potatisgratänger till nyår och det gick så fort att det nästan var trolleri. Dessutom är det mycket roligare att trycka ner potatisarna i en maskin än att tävla med sig själv om att skära så lika skivor som möjligt. I matberedaren kan vi även göra en massa andra roliga saker, så som att hacka grönsaker, vispa valfri produkt och knåda deg.
- Pengar till diskmaskin. Att diska förhand är inte roligt. Det är inte avkopplande utan tvärtom ett av de största stressmomenten som finns i vardagslivet. Men nu jävlar, nu ska här inhandlas en riktig diskmaskin. Det känns som en dröm.

Vi kommer bli såna hejare på att laga mat! Veckohandlingar och gratänger, pajer, bakverk och så diskas allt i en diskmaskin efteråt. Livet känns så mycket bättre nu, även fast diskmaskinen ännu inte är införskaffad. Som exempel har jag nyss använt mig av purjolök i en maträtt för första gången. Vi gör färsk aborrfilé i ugn med purjolök och grädde (det är nog första gången jag använder grädde också) samt potatis till det. Potatis har jag kunnat koka i ett par månader nu. Vem vet, snart kanske även jag tycker att matlagningsprogram är roliga att se på, istället för att ta dem som ett hån.