vila i frid.
Granen Gurra är död. Först trodde vi att han var stulen av någon snorunge som klättrat upp på balkongen. Sen hittade vi honom nedanför balkongen, halvt hängande i stuprännan med sladden som strypsnara. Ljusen lös fortfarande. Nu är han begravd i grovsoprummet. Tack för den här tiden Gurra, vi kommer att sakna dig.
6 kommentarer:
Fyfan, man blir ju nästan lite tårögd. Han var fin vår gran. Synd att han gav upp och kastade sig ut så där. Han kunde ju pratat med oss först...
Hehe, samtidigt är det hela väldigt komiskt. :-D
kentson: eller så blev han ledsen för att vi övergav honom över helgen...
sussie: i ärlighetens namn skrattade vi väldigt länge när vi hittade honom ;)
så tragiskt, så fruktansvärt, så ung och alldeles nyss så fylld av liv. Mördare!
Visste ni inte att man aldrig kan lämna en gran oövervakad den här tiden på året?! De är alltid deppiga och i värsta fall självmordsbenägna, speciellt efter trettondan. Vill det sig illa åker ni dit för vållande på det här...
torgnysdotter och storey: nu tycker jag att ni är lite väl hårda. tänk på min sorg istället.
Skicka en kommentar