auf wiedersehen.

Berlin var solsken och isande kyla. Vi bodde fyrstjärnigt vilket var likamed sneglande pensionärer vid den magnifika frukosten. Bauhaus-besöket var gåshudshäftigt. Att se originalskisser på formgivning från tidigt 1900-tal som är näst intill identisk med den formgivning vi hyllar idag är precis så nära i tiden men ändå långt bort att det inte går att bli annat än imponerad. Vi tog med oss en bok och två posters därifrån. Omslaget till Harper's Bazaar 1940 (den som inte svarar rätt på vem som blev inspirerad av den där måste gå raka vägen till Moderna Museet) och en utställningsposter från 1923 kommer bli fantastiskt snygga med ett par ramar på våra väggar. Vi shoppade inget annat. Inga kläder eller dyra skor. Fast vi ville. Istället promenerade vi i solen med latte i handen. Det är något med mjölken i centraleuropas huvudstäder (iaf Paris, Budapest och Berlin) som gör varje liten eller stor latte godast. Däremot hittade vi inte en enda restaurang värd att rekommendera. Men vi fotograferade byggnader och oss själva och turistattraktioner som Berlinmuren och kikade på alla andra turister och besökte konstmarknader och irrade bort oss när vi skulle byta från S-bahn till U-bahn. Så det gör inte så mycket. Att tre olika tyska sällskap försökte fråga oss om vi visste vägen eller kunde peka ut en bra bar eller restaurang tolkar vi som att 1. Vi ser jävligt trevliga ut, 2. Vi ser ut som tyskar, 3. Vi ser ut att ha koll eller 4. Vi ser ut som trevliga tyskar med koll. Berlin måste besökas igen.