onsdag, maj 28, 2008

fängelsestraff cementerar problemen.

Försökte glömma komplexen med medföljande ångest på det klassiska sättet - skräpmat. Tyvärr var det inte speciellt gott, eller mättande. Däremot blev jag glad och glömde bort både ångest och äcklig skräpmat när jag läste den här essän, "Det fula lidandet", i dagens DN. Jag tycker att ni ska läsa den. Men eftersom den är ganska lång (det brukar vara avskräckande) så går det även för sig att läsa några citat jag plockat ut från texten här nedanför. Ni lär fatta galoppen.

"I till exempel Kanada är terapeutisk behandling av sexbrottslingar en självklarhet i rent förebyggande syfte. Man vet att enbart fängelsestraff endast cementerar de problem som dessa personer bär på och att återfallsrisken är mycket stor."

"När en sjuk människa upplevs som ett hot ligger det närmare till hands att ta avstånd än att försöka hjälpa och visa medkänsla, menar han, och det gäller inte minst våldtäktsmän. Deras brott väcker så starka negativa känslor att man inte orkar tänka på behandling och våldtäktsmännen visar inte heller själva några "omsorgsattraktiva egenskaper", rädda som de är för att bli besvikna på nytt om de skulle blotta sin svaghet."

"Våldtäktsmannen måste oftast sitta i fängelse, konstaterar utredarna i "Våldtäkt - vanmakt", men får han där ingen att prata med om vad han själv upplevt som oförrätter, våld och förtryck är risken stor att han bara kan berätta om det genom att begå nya brott. ’Brottsligheten kan vara hans enda språk så länge man inte bemödar sig om att lära honom ett annat.’ "

"Utredningen utmynnar i förslag om försöksverksamhet med behandling för våldtäktsmän liksom även för män som förgripit sig på barn eller misshandlat kvinnor, eftersom mycket tyder på att de har en gemensam problematik. Sådan verksamhet har kommit och gått inom svensk kriminalvård, men en konsekvent behandlingsstrategi när det gäller sexbrott saknas fortfarande. Ingenting kunde vara mer angeläget."

8 kommentarer:

It´s all about me sa...

Om vi skulle ge alla våldtäktsmän behandling ivårt land skulle väl skatten behöva höjas till 80 %! (med tanke på hur sjukt mkt våldtäkter som sker här) Jag tycker dock såklaaart att snedvridna personer borde behandlas, men shit så dyrt. Kanske borde man sänka standarden sjukt mkt på fängelsena och satsa mer på vården! Eller skicka alla till San Pedro i Bolivia :) (skämt å sido...)

TORGNYSDOTTER sa...

annaluna: du tycker inte att återfallsbrottsligheten kostar åt helvete för mycket då?
Och om vi ändå är inne på drastiska lösningar så är nog avrättningar billigast. Då behöver vi varken rehabilitera eller förvara.
Snedvriden!?
Vad innebär det?

egoistiska egon sa...

Annaluna: som Torgnysdotter skriver – att ha en sexualbrottsling som återfaller i brott är nog hur du än räknar bra mycket dyrare.

It´s all about me sa...

Fan, jag hade hoppats att mitt inlägg inte kom med, det stod error och jag pustade ut eftersom det inte var särskilt gonomtänkt! Jag håller med om att återfall kostar massor, min tanke var spontant bara att det begås så sjukt många våldtäkter i Sverige att pengarna från början aldrig ens skulle räcka till.

Med SNEDVRIDNA menar jag människor som behöver behandling. Inte alla kan botas med behandling, det håller vi nog alla med om. Psykopater - skulle de bli bättre av vård? Sällan. Där är det bara slöseri med pengar. Ska alla män som våldtar sina fruar få vård? Kommer deras uppfattningar sedan de var små ändras av vård? Jag menar bara: ALLA botas fan inte av vård. Och det bästa är att förebygga INNAN våldtäkten sker, inte att satsa på vården efter. Jag är itne helt ute och cyklar när det gäller det här som ni nog tror, jag har skrivit en del om det, även om mitt första inlägg blev lite fel.

It´s all about me sa...

sen tycker jag inte att det går att jämföra dödsstraff med att sänka standarden på fängelsena i Sverige...Drastiskt kanske, men måste man verkligen ha egen tv, tvspel och grejjer när man är frihetsberövad? STraff ska väl ändå kännas så mycket som möjligt?

Matilda sa...

Bra inlägg. Här hos oss har man till exempel satsat på att ha terapi för hustrumisshandlare och det har fallit i väldigt god jord.
Jag tror att terapi, eller hjälp eller vad man nu vill kalla det, är en skitbra metod att få bukt på många problem.

Men jag håller med Annaluna på en punkt också: Förebyggande vård. Det stora porblemet är egentligen den sneda bilden många män har av samhället och av kvinnor som tror de har rätten att kräva eller tvinga till sig sex närhelst de behagar.

Bra förebyggande vård och vård även efteråt tror jag är rätt recept. Sen att det kostar är väl en annan sak. Hellre att betala mer skatt än att bli våldtagen. Om jag får välja.

egoistiska egon sa...

Annaluna: Jag förstår din spontana tanke, men vård i samband med fängelsestraff kan ju bara ges till de som är dömda för våldtäkt. Tyvärr är det ju bara en bråkdel av alla våldtäkstmän som döms.

Angående ”Kommer deras uppfattningar sedan de var små ändras av vård?” – Ja, är det inte det som är poängen? Att ge dem redskap att förstå vad som triggar deras handlingar och därför få dem att kunna förhindra dem? Samtidigt kan vi få större kunskap kring varför brotten begås och vi kan använda kunskaperna i ett förebyggande arbete. För självfallet är det viktigt med förebyggande! Men det ena utesluter ju inte det andra. En otroligt viktig del i förebyggandet av brott är ju att förstå varför ett brott begås. Om vi förstår och har kunskaperna om varför brottet begås kan vi lättare sätta in förebyggande åtgärder. Både på individnivå och i ett större perspektiv.

Din åsikt om att fängelsestraff bör vara något mer än frihetsberövande delar vi icke, men det är nog ingen nyhet ;)

Matilda: Det låter väldigt vettigt med vård/terapi till hustrumisshandlare. Angående förebyggande håller jag med er båda, men som jag skrev ovan så utesluter det ju inte varandra.

TORGNYSDOTTER sa...

Alltså jag vet inte... kanske är jag för härligt 70-talsuppfostrad men det spelar verkligen ingen roll för mig om kriminella får trerättersmiddagar på grand så länge det hjälper dem att inte återfalla. Det vill säga så länge det hjälper samhället att vara tryggare, mer välmående och kort sagt bättre. Hämnd är inget jag triggar på. Men vi är ju alla olika.

Jag tror inte heller att det finns hopplösa fall.
Såklart förstår jag att detta till syvende og sisdt kommer an på ett slags jag-och-du-sortering. Men personligen skulle jag deppa ihop om jag trodde att någon var född obotligt "snedvriden".