små fötter är schnyggt.

Storleken på mina fötter har så länge jag kan minnas varit ett av mina stora komplex. Sen några år tillbaka förstår jag att jag inte har stora fötter i förhållande till min längd - etthundrajävlaåttiotre centimeter. Eller förstår och förstår, jag inser sammanbandet och kan applicera det på andra människor. K förklarar till exempel det hela med ”eftersom du är lång måste du ha stora fötter, annars ramlar du ju omkull!”. Det är en fin och vettig tanke, men enligt min hjärna så fungerar det inte riktigt på det sättet. Inte för mig. Jag minns fortfarande fasan när jag insåg att fötterna inte längre fick plats i storlek 39 utan måste ha 40. Nu börjar jag sakta inse att jag inte ens kan ha 40, utan måste ha 41. Antingen har mina fötter växt, eller så har jag lyckats undvika min egentligen skostorlek under väldigt många år. Det skär i hjärtat hur som helst. Dessutom är det inte så enkelt att bara lära sig köpa skor i den nya storleken. Mina fötter är nämligen långa och smala. Den ultimata storleken för mig borde alltså vara 39 eller 40 på bredden, samt 41 på längden. Det här ställer till saker och ting ute i skobutikerna. För vilket är bäst – att köpa ett par skor som sitter bra på foten på bredden, men måste töjas lite på längden för att tårna ska på plats, eller ett par som tårna trivs i men som glappar så mycket i sidled att jag nästan tappar dem? Enligt mina egna erfarenheter är det omöjligt att avgöra dessa saker i butiken. Det visar sig först när man använt skorna i några dagar. Och när man använt skorna några dagar så går det ju inte direkt att lämna tillbaka dem. Det senaste året har det antal gånger visat sig att jag valt fel när jag köpt ett par skor som inte går att gå i för att tårna domnar bort eller hälarna blir söndertrasade av skavsår. Jag väljer ju nästan uteslutande de skor som sitter bra på foten men måste töjas lite på längden – jag har ju komplex. Häromdagen var jag tvungen att inse hur dum jag varit igen. Efter en veckas försök att töja ut dem, inklusive en dags traskande med blöta strumpor, så var det bara att konstatera att tårna aldrig kommer att överleva. Ångest. Fick leta igenom alla skobutiker som går att hitta tre gånger om efter nya, tills jag valde att köpa ett par i storlek 41. Tårna älskar dem. Men jag kliver ur dem. Så jag fick uppsöka skobutik, igen, för att be om ett par sulor. Sulor i storlek 41 var för små. Fick köpa storlek 42 till säljarens ord ”det ser verkligen ut att vara stora skor för att vara storlek 41”. Man tackar. Rakt in i ångesthjärnan.