till alla mina fina läsare.
Det är inte så ofta jag vill ha någon motprestation av er som läser här, men nu tänker jag be er alla att läsa den här kommentaren om hur svensk kriminaljournalistik utvecklat sig på senare år. Det blir även som en slags delförklaring till att åsikter så som att brotten bara verkar bli värre och värre och att fängelsestraff inte är nog för gärningsmännen uppstår. Den är ganska kort, väldigt välskriven och enkel att förstå. Jag skulle egentligen vilja citera varenda liten meningen här, men då kan jag ju lika bra säga åt er att läsa hela artikeln. Så jag vill att ni gör det. Framförallt nu när det inte verkar finnas någon hejd på hur mycket nyhetsmaterial det går att pumpa ut om Engla, Riccardo och Josef Fritzl. Läs. Snälla?
33 kommentarer:
Tack för tipset. Det kändes skönt att få ord på det. Riktigt skönt.
Jag har läst. Mycket bra, och på pricken analyserat. Skrämmande.
torgnysdotter: men eller hur! skönt att få det svart på vitt också, att det till stor del är journalistiken som ändrats - inte själva brotten.
sara: ja, det kan faktiskt vara bland det bättre jag läst angående ämnet. mycket för att det är så jävla välformulerat och tydligt.
Ja, en oerhört intelligent artikel: egentligen behöver ju brottslingar bara en kram av rationella statsvetare så löser sig allting; och att beskriva Englas mördare som psykisk störd är ju verkligen upprörande och kränkande gentemot denna kristna medmänniska.
jag håller faktiskt med anonym ovan. Vad var nytt med denna artikel? Vad vill hon egentligen ha sagt med den? Jag håller förvisso med om att att visa Englas begravning live är lite väl, men SvT:s val? Det är väl de anhörigas val i deras förhoppning om att förhindra kommande liknande saker? att sätta namn och känslor på offer kanske, kanske förhindrar saker i framtiden? Och vad är så hemskt med att beskriva mördare som störda osv? Det finns faktiskt debatter och artiklar som är vinklade åt andra hållet, det finns de som jobbar med sånna här personer som säger att vård inte hjälper alla, det finns folk som ÄR störda och inte blir hjälpa av vård; är inte fängelse åtminstone en upprättelse för offret?
Så, som anonym säger; en oerhört intelligent artikel...
jag förstår alltvå vad artikeln vill säga, men jag förstår inte vad som är så nytt eller revolutionerande med den.
Och, har man gått över gränsen är man inte en av oss, hur hemskt man än har haft det innan. Vård, ok, förebyggande arbete, självklart, men går man över gränsen såsom t.ex. Englas mördare och 73åringen i Österrike - då är man inte längre än av oss.
Jag föredrar nog att se artikeln som något slags parodi på antihumanism. Att inte vilja se brottsoffer som individer ... huh!
Vem är allsmäktig nog att bestämma vad som menas med ”en av oss”? Vilka är ”vi” och vilka är ”dom”? När blir ”vi” ”dom”?
Vad är övergången mellan offer och förövare? Jag menar, exempelvis, om ett barn blir utsätt för väldigt hemska saker och inte får den hjälp, vård eller stöd som jag tycker man kan kräva av ett modernt fungerade samhälle så kan detta barn växa upp som en vuxen störd människa som i slutändan själv begår väldigt hemska brott.
Anonym & Annaluna: I mina ögon handlar artikeln inte om att det ska mjäkas med brottslingar, eller att gärningsmännen inte har någon psykisk åkomma.
Så som jag läser den handlar artikeln om att medier ändrat sitt sätt att rapportera kring brott, brottslingar och offer. Det gör att avståndet mellan samhället och brottslingar anses större och större, det blir vi mot dem. Detta kan vara farligt ur fler aspekter. T ex blir det enkelt att hitta lösningar på brotten, så som artikeln tar upp. Denna lösning är i många fall att det är något psykiskt fel på brottslingen. Det betyder inte att gärningsmännen inte har någon psykisk åkomma som gör att de begår brotten, utan att brottslingarna för enkelt förskjuts till något avskyvärt, omänskligt som inte förtjänar att finnas i samhället. Och hur det kan verka brottsförebyggande förstår inte jag. I ett mer konkret sammanhang, t ex det som K skriver om ovan när ett offer blir en brottsling, då blir hela resonemanget om att brottslingen inte passar i samhället, bland "oss" väldigt obehagligt.
Annaluna: SVT hade visst ett val. De fick en förfrågan från de anhöriga och tvekade först om att sända. Sen valde de att sända.
Jag menade inte att SvT under pistolhot tvingades att sända Englas begravning, jag menade att det från början var de anhörigas val... Jag köper ändå inte det ni skriver, varken K eller du. SOm jag skrev innan så tycker jag oavsett vad man varit med om som barn, att man har ett val som vuxen innan man begår ett brott. Ett val när man känner sjuka begär att söka hjälp. Då man inte får det - vilket TYVÄRR händer, är det en annan sak, självklart. Jag tycker dock inte att det är en adekvat "ursäkt" att man blivit utsatt för t.ex incest själv och sedan göra samma sak. Jag förespråkar oxå behandling och vård i tidigt stadie, men någonstans måste man sätta gränser och sätta offret i första hand då det sker - även då offret som sedan kanske själv kan komma att bli en t.ex sexualbrottsling.
Låt säga att österrikaren blev våldtagen av sin pappa som liten, blir hans beteende mildare då?
Jag vet att jag är hård, men man får heller inte glömma en av grunderna till varför det finns straff; för att avskräcka. Och jag vet att det finns fler än jag som vill ha skärpta straff av flera anledningar - och de är människor som är utbildade i detta och ser det dagligen.
Tung fråga det här (och intressant) men vad jag delvis menade var att om samhället/myndigheterna/vi brustit i att vård/hjälpa/stödja ett ex. utsatt barn så dyker ju problemet oftast upp förr eller senare, kanske i form av en sexualbrottsling, kanske i form av en aggressiv alkolist. Hur dessas hjärnor fungerar vet jag inte men sättet att skrika på hjälp är ju många.
Har man dessutom blivit sviken/illa behandlad av en myndighet och på så sätt hamnat ”utanför” är det kanske inte där man söker hjälp i första hand.
Och nej, självklart är det inte alls mer OK att begå hemska brott bara för att men själv haft det svårt i barndomen. Verkligen inte men samhället måste ju ta sitt ansvar.
Det är verkligen tragiskt då vårt samhället inte hjälper de som behöver hjälp; både då ingen annan i samhället märker samt när myndigheten inte arbetar på rätt sätt. Men...en alkoholist behöver inte begå brott för att han/hon har alkoholproblem, just det trycker jag inte riktigt hör till diskussionen om att bli sexualbrottsling. En alkoholist har dessutom massor med valmöjligheter att skaffa hjälp; det gäller bara att se problemen själv. Jag antar att det är lite liknande då man inser att man har sexuella tankar om barn; man vet ju att det är FEL att skada andra och just där görs valet; att följa sina impulser eller inte, att skaffa hjälp eller inte. Jag förstår att det inte är så lätt när man väl sitter där, men ändå, om man går över gränsen tycker jag dessvärre att man förbrukat sin rätt i samhället lite grann. Däremot om någon kommer med superargument och grejjer kanske till och med JAG kan ändra åsikt;) Hittills har jag dock bara blivit mer och mer övertygad om motsatsen och att endel människor ÄR störda och att vård är rätt meningslös då. (Jag menar just bara att den är världelös då, inte annars!)
Ja, det var de anhörigas val från början, men detta val kommer ju ur den enorma medieuppmärksamhet som Engla-fallet fått, och den enorma uppmärksamhet grundar sig ju i det som artikeln behandlar – en förändring i kriminaljournalistiken. Därefter hade även Svt ett val.
Jag förstår inte riktigt hur du kopplar det jag skrev till förmildrande omständigheter och ursäkter. Jag har heller aldrig opponerat mig mot att vissa straff behöver skärpas, däremot är jag emot uppfattningen att strängare straff är någon slags universalformel mot att förhindra brott. (något jag visserligen inte heller berört här, men när vi ändå är inne på ämnet så att säga ;))
Men angående det du skrev i din kommentar och sen som svar till K igen:
Vad ska hända med den här personen efter hans ”val”? Är det ett livslångt fängelsestraff då, eller kanske dödstraff som löser problemet? Vem ska bestämma vem som passerat den här gränsen för att inte längre anses tillhöra vårt samhälle? Hur ska detta bestämmas?
Jag tror vi får enas vid att vi har väldigt olika grundsyn på det här, men för nyfikenhetens skull – vad tycker du t ex om domen i Rödebyfallet?
Alltså; domen i Rödebyfallet kan jag inte kommentera på annat sätt än att han tydligen saknade uppsåt och vetskap om effekt, alltså har han inte begått mord. Mordet på Engla var uppenbart med avsikt eller åtminstone med vetskap om vilken effekten av handlandet skulle bli. Dödsstraff skulle förvisso lösa problem tillfälligt, men å andra sidan skulle 100 nya problem uppstå. Tänk om någon oskyldig döms? Har vi rätt att ta någon annans liv, då vi själva fördömer andra som gör det?
I vissa fall livslångt fängelse ja, t.ex. för österrikaren anser jag det - även om han antagligen inte har så mycket kvar av sitt liv.
Låt mig fråg dig - vad tycker du om Österrikarens betende`? Tycker cu att han borde få vård? Tycker du det är bra att registrena raderas efter 15 år så att alla ska få "samma chans" att komma ut i samhället igen? Skulle du vilja att en dömd pedofil jobbade på det dagiset där dina barn går? För de är väl en av oss och ska få samma rättigheter som oss? VIll du anställa Englas eller andra barnamördare på ditt företag? Eller är det inte så att vi alla egentligen innerst inne, hur mycket vi än förespråkar att alla har samma rättigheter, faktiskt någonstans ändå anser att de inte riktigt är en av oss i alla sammangang..?
Jag är emot dödsstraff (som du säkert vet vid det här laget) av bla pga de argument du skrev, så det kan vi också klocka som överrens om ;)
Österrikarens beteende är bland det som påverkat mig mest någonsin, faktiskt. Jag tänker på det ofta och lusläser nästan allt som skrivs (jag lusläser visserligen i stort sett allt som tidningarna pumpar ut om diverse brott) och funderar på hur i helvete man är funtat som kan begå ett konstant brott i 24 års tid. Inte ett infall på en skogsväg i dalarna, utan konstant i nästan hela mitt liv. Antagligen bortom de flestas förståendehoristont.
Jag gillar inte alls att skriva eller berätta vilken typ av straff/vård en brottsling bör få. För jag är inte det minsta insatt i någon utredning, besitter noll expertis i form av att kunna bedömma ev psykisk sjukdom och så vidare. Allt jag vet om det här fallet baseras på medierapportering, och hur ska jag utifrån en medierapportering kunna hävda att en form av straff är den bästa i just den här situationen? Det här är liksom så grundläggande för mig att jag blir rädd när alla är så duktiga att tycka hit och dit om vilka straff vilka brottslingar ska få. Precis som jag påpekade att artikeln även handlade om. Men om jag ska göra ett undantag så är min åsikt denna: Antagligen har han ju någon form av psykisk störning. Antagligen är den så pass kraftig att ett fängelsestraff inte på något sätt förbättrar utan bara riskerar att förvärra tillståndet. I så fall ska han ha vård. Är den inte så pass kraftig bör han få fängelsestraff.
Ang att register raderas efter 15 år - Nej, jag tror inte det är lösningen på att brottslingen ska bli en före detta brottsling.
Självklart skulle jag inte vilja att en dömd pedofil jobbar på det dagis mina barn, eller någon annans barn. Vem vill det? Jag är för att kolla anställda mot straffregistret. Det handlar ju om att personen i fråga inte är lämplig att jobba med barn. Inte att människan inte ska ha samma rätt som vem som helst att behandlas med respekt.
Frågan om att anställa en barnamördare (det finns ju som tur är inte så många) är svår. Självklart skulle jag reagera mot det brott människan har begått. Men hur jag skulle reagera kan jag nog inte förutsäga tyvärr, så om du vill ha ett bättre svar än så måste jag nog fundera lite till.
MIn poäng är bara, att efter sådana brott, är man inte längre en del av samhället på samma sätt. Jag menade itne att radera dem från jordens yta, jag kanske uttryckte mig dumt, men det var i princip just detta jag menade: De behandlas inte längre som "resten"; har inte längre samma rättigheter och vi ser inte längre på personerna på samma sätt eller med samma respeke. Ok, du kanske behandlar dem med respekt ännu, vilket jag inte skulle kunna göra. Inte sagt att jag är för tortyr och liknande saker, men repekten för en pedofil osv finns inte hos mig.
och, som tillägg så baserar jag mina åsikter inte på media, utan på alla otaliga rättsfall jag läst med detaljerad objektiv fakta under utredningar, förutom vissa fall dårå. Jag tycker nästan att de objektiva utredningarna är värre än hur media vinklar, för media tar inte upp alla vidriga detaljer på samma sätt.
Men vad tycker du då om t ex en pedofil blir fråntagen sina möjligheter att kontakta sina anhöriga, blir misshandlad eller kanske rent av dödad i fängelse?
Att säga att ens åsikter inte är påverkad av medierna är, ursäkta om det låter hårt, men en ren lögn. Alla blir påverkade. Att inte bli påverkad skulle innebära ett liv utan någon som helst kontakt med omvärlden på något sätt.
Denna påverkan påverkar även den allmänna uppfattningen, såklart. Det är ju tyvärr så det är, varesig vi vill eller inte. Där är ju det absolut viktigaste att inse att man faktiskt blir påverkad, oavsett om man vill eller inte.
I och med denna ändring av kriminaljournalistiken där b la offer och brottslingar lyfts fram på ett helt nytt sätt så får vi specifika åsikter och uppfattningar om enskilda fall där vi egentligen inte har insyn i t ex utredningar. Dessa åsikter och uppfattningar bidrar självklart till våra större allmänna uppfattningar.
Jag är trogen prenumerant kära du!
Och du tipsar ju om så kloka saker! ;)
Alltså, jag menar inte att jag inte blir påverkad av media, men däremot lyssnar jag inte så mycket på media ärligt talat, utan tar mer till mig av de beslut som fattas GENERELLT. Jag tycker om att läsa rättsfall och där vinklas saker inte alls lika mycket. Många av mina hårda åsikter kommer således INTE från media, utan ifrån de rättsfall jag har läst, det är SÅ jag menar. Sedan var det såklart omöjligt att missa allt kring Engla och österrikaren...långt innan dom fallit.
Jag har dock aldrig förespråkat tortyr eller liknande, som strider mot våra grundläggande rättigheter, inte heller att bli fråntagen rätt att kontakta sina anhöriga, men att kontakta sina anhöriga kan kan man göra innifrån samhället. För mig är vissa grundläggande rättigheter inte samma sak som att till 100% vara med i samhället. Frihetsberövande är en sak, tortyr är en annan.
Lisa: :)
Annaluna: Nu är jag bakis och känner att den här diskussionen knappast leder så mycket längre, men:
Mediepåverkan är inget du, eller jag, väljer.
Jag har heller aldrig sagt att media inte påverkar, jag har bara sagt att jag baserar de flesta av mina åsikter angående detta på RÄTTSFALL (om du läser det jag skrivit) Sedan påverkas vi ju alla olika mycket av media och andra saker som händer runtomkring oss, såsom mode, musiktrender och annat. Som en domare sa; när det skrivs mycket om ett fall hon arbetar med försöker hon att läsa så lite som möjligt om det i media. Det finns alltså sätt att försöka hålla sig till fakta så gott det går. Och - återigen, mina åsikter har bara blivit hårdare av att läsa rättsfall där alla detajer kommer upp - som de inte gör i media. I media framställs mest känslor kring det hela, hur synd det är om anhöriga och hur hemskt mordet/våldtäkten var, vägen tillbaka till livet osv...Har du läst rättsfall? annars kan jag verkligen rekommendera det!
Ps. Jag tycker alltid att diskussioner leder någonvart, poängen är ju inte att vinna utan tt få höra nya/andra åsikter :)
Jag läser vad du skriver, det behöver du inte oroa dig för. :) Men jag tror inte att vi kommer att förstå varandra bättre än såhär, för jag vet inte hur jag tydligare ska förklara. Därför tycker jag att diskussionen just nu går i cirklar, det vill säga den leder ingen vart. Det tillkommer inget nytt. Vem har pratat om att vinna något?
Sant, nu går den bara i cirklar, antagligen missförstår jag dig och du mig. Jag kan rekommendera att läsa rättsfall dock!
Vad jag dock skrivit flera gånger nu är att jag inte baserar mina åsikter (då menar jag de grundläggande) från media men att jag såklart påverkas. Jag har skrivit det flera gånger, ändå har du fortsatt att skriva att man inte väljer att påverkas eller inte. Lite irriterande, för då känns det som du inte har läst det jag skriver, men antagligen är det missförstånd dårå.
men precis, jag tror inte vi kommer att förstå varandra bättre än såhär just nu :)
jag skulle gärna läsa rättsfall. hur får man enklast fatt på såna? läste endel när jag pluggade kriminologi, men kommer icke ihåg hur vi fick dem.
har du föressten sett Uppdrag Granskning om svenska fängelser ännu? Jag tycker att du ska göra det! Tror att du kommer tycka det är intressant, även om du kanske inte gillar vinklingen.
Jag har inte sett det ännu, men jo, det skulle vara intressant! Och har du läst El Choco ännu? Intressant med hur det går till i Bolivias fängelse, antagligen ganska olikt det svenska;)
Rättsfall kan man läsa genom rättsbanken, vilken tyvärr kostar en avgift...vi fick den gratis hemma då vi läste på Universitetet och då prenumererade jag oxå på juridiska nyheter. Nu läser jag bara på högskolans datorer relaterat till skolan, dvs mest förvaltningsrättsliga, men ett och annat av annan karaktär slinker ned då och då...Om inte annat kan man låna på bibliotek eller läsa om dem i doktrin. Och jag lovar, att många saker jag inte hade så mkt åsikt om innan fick jag åsikt om genom rättsfall. Sen påverkas ju alla mer eller mindre av media. Jag påverkas såklart, men jag TROR att jag i vissa sammanhang påverkas mindre än andra...i andra kanske mer...men i just dessa mindre. Kanske för att jag ser på det mer ur ett juridiskt perspektiv, oftast.
annalunda & egon: kolla upp kanadas satsning på interner. Annalunda har nog koll eftersom det är ett mycket hett ämne bland jurister.
Det vänder upp och ned på egentligen allt. Det har visat sig att straff hjälper noll. Individanpassad vård har visat sig bli samhällets långsiktigt mest lönande åtgärd. Oavsett kostnad. Därför har myndigheterna beslutat strunta i opinionens /pöbelns/ krav på tand för tand och inte ha rättigheter. Vilket ingen tidigare egentligen vågat. Jag följer med spänning.
Annaluna: Inte läst El Choco än, har inte riktigt suget ännu. Jag måste ofta "förbereda" mig lite på böcker innan jag läser dem. Just nu är jag inne på att läsa Shantaram som nästa bok.
torgnysdotter: Otroligt intressant! Jag tycker att det låter bekant, även om jag själv inte kunde snappa upp det ur minnet. Kanada framstår allt mer som ett vettigt land ur fler perspektiv.
Efter lite googlande hittade jag ett och annat:
Hittade en gammal (2001) artikel från ett inslag på SVT om just kanadensisk kriminalvård. Intressant, trots att det är sju år gammalt: http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=9591&a=151814
Här hittade jag en färskare insändare, samt replik, som kopplar samman svensk kriminalvård med den kanadensiska idag + antagligen sammankopplat med inslaget i Uppdrag Granskning jag skrev om förut. http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=152556
åh, shantaram! ditt lyllo! Avundas dem som inte läst den. Har du den eller vill du låna mitt tummade indien-ex?
Ja, det är märkligt att så många än i dag tänker i de där omoderna förvaringsbanorna. Enligt en helt ovetenskaplig studie jag gjort bland mina bekanta så har de som hamnat i fängelse i exakt nio fall av tio kommut ut som, tjaa..., farligare personer. Och mer desillusionerade. Den tionde hade pluggat, men hon menade att det var helt upp till henne själv. Ingen uppmuntran gavs. Och de som hamnar i fängelse är väl, per definition, inte de som har struktur, disciplin och harmoni mest naturligt...?
Har den icke, men funderar på att köpa. Bestämmer mig tills på fredag hur jag ska göra, annars kanske jag lånar ditt ex då ;) Du ska få låna lite böcker av mig också, som jag glömt i flera omgångar nu.
Jamenprecis. Det handlar ju inte om att dalta eller mjäka med de dömda, utan att på bästa möjliga sätt få dem att avstå från fortsatt brottslig bana.
Intressant ämne, fast jag kommenterar väl lite för sent, eftersom jag inte läst på ett tag! Angående rättsfall: Högsta domstolens rättsfall hittar man på deras hemsida. Annars kan man ringa till domstolen och be någon skicka domen till en! I tidningarna står ju ofta vilken domstol som meddelat dom och då ringer man direkt dit, helt enkelt!
Angående Engla/Rödeby: Att Rödeby-pappan inte hade uppsåt grundas ju på rättspsykiatriska undersökningar. Englas mördare har väl inte genomgått sådana ännu vad jag vet? (Annaluna skrev att det var uppenbart att han handlat med full visshet, etc.)
maggan: ingen kommentar är för sen :)
jaha, men det låter ju inte alls komplicerat. ska kika på högsta domstolens sida. vet från när vi var på rättegångar förut i skolan att vi fick domarna hemskickade, så jag borde ju ha räknat ut det där själv... :)
du har så rätt! jag tror inte heller han har genomgått den där undersökningen ännu, eller åtminstone har inte media rapporterat något kring det.
Skicka en kommentar