dagens bästa blogginlägg.
Här finns ett bra, viktigt och läsvärt inlägg (även kommentarerna) av Hanna Fridén. Skulle önska att jag hade lite mer tid att utveckla mina egna tankar kring ämnet, men kan sammanfatta det hela med att jag tycker att det är obehagligt att knappt en enda tjej jag känner kan äta "normalt" av en eller annan anledning. Och jag vet inte hur jag ska tackla det hela.
4 kommentarer:
Inlägget är helt lysande och sant. Tjejer är fruktansvärt duktiga på att skaffa sig alibin för att inte äta.
Jag kan trösta dig med en sak. Efter 35 börjar det klinga av. Faktiskt. Jag har ytterst få kvinnor omkring mig nu som inte kan hantera mat. Och tack gud för detta. Jag vet inte hur många tjejsammankomster av olika slag jag genomlidit där man fått veta exakt vad alla ätit, tränat och vägt varenda dag i hela sitt liv.
Det verkar som om det finns ett stopp för hur mycket folk orkar. Däremot blir männen lite krångligare vid 40. Det är faktiskt sant enligt en, ickestatisktiskt säkerställd, undersökning jag gjort bland mina vänner.
Ja men verkligen! Och jag märker ju själv hur lätt det är att trilla åt de där hållen. Tror mycket på kommentaren som handlar om att t ex allergier kan leda till ätstörningar. Hoppas dock att det blir som du säger, bättre med åren.
Är för övrigt evinnerligt trött på orden "Jag vill bara gå ner x kilo, sen är jag nöjd!"
Jag läste inlägget och blev lite irriterad...jag som ÄR laktosintolerant och som inte kan äta rött kött och har allmänt känslig mage. De flesta i världen ÄR faktiskt laktosintoleranta; det äe en minimal minoritet som faktiskt tål laktos. Min syster tål heller knappt någonting. Pga detta lagar jag helst all mat själv, men jag äter mkt och har knappast anorexi- hehe! Jag vill gå ned de där kilona...men som det är nu är det ganska tungt att jogga med extrakilon, som jag inte brukar ha. Och det är ju alltid lätt för smala som du som är trött på orden Jag vill bara gå ner x kilo, sen är jag nöjd!" Fattar ju att du syftar på att man aldrig blir nöjd, att det är ett sjukt ideal osv, men...
Fast jag har ju också, som du vet, stora problem med min mage och vad jag äter. Och känner mig också ofta tjock och tung. Det är inte det som är poängen. Jag tror att Hanna själv svarade väldigt vettigt på din (?) kommentar i hennes blogg.
Skicka en kommentar